Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

rabarber

läs och skriv här! Tappa inte det. Du har ju viljan att sluta, du vet hur mycket bättre det kan vara, håll i det och ge inte upp! Som övriga sa, ta hjälp - prata om det. Få stöd.

Jag tror på dig!

Styrkekramar

Tack alla, det här forumet är fantastiskt! Liten stor, jag har nyss berättat för min man. Alltså, vilket stort steg för mig. Att han skulle ta det bra visste jag, men det blev ännu bättre. ♡ Åh, vilken lättnad! Nu kan allt bara bli bättre. Vill helst ta hela världen i famn. Nu kör vi! Kram

Bra gjort, Vinäger!!!
Jag blev så glad för din skull, det kändes genom hela internet hur lättad du känner dig! Svarta hål känner vi till, vi som skriver och läser här, men kom ihåg att livet är så mycket mer än det! Du är på rätt väg, krama din fina man och fortsätt framåt❤️
Du klarar det här!
Kram Amanda

Var ju kanske inte så snällt att berätta i morse vid femtiden, inför en arbetsdag, men det var då eller aldrig kändes det som. Jag var helt enkelt tvungen att ta tillfället i akt. Under dagen har vi hörts av och sms:at ett par gånger.

Nu har vi kramats och pratat och jag har berättat mer och mer. Min man blev chockad, främst över att jag druckit på vardagarna. Att vi länge tyckt att helgkvällarna hört ihop med alkohol är en annan sak. Han trodde från början att jag menade att jag smygsupit på helgerna.

Nu håller han om mig, vill göra allt för att stötta mig. Avstår gärna själv helt på helgerna. Däremot sa jag att om vi har gäster vill jag att de ska kunna dricka vin. Jag måste ju lära mig att tacka nej. Mannen undrade också om jag ville att han skulle plocka undan öppnade flaskor för att underlätta för mig att låta bli. Jag är så tacksam över att han frågar och inte bara bestämmer.

Vi konstaterade att jag tycker att vi ska försvåra åtkomsten här hemma, men vi båda vet självklart att vill jag dricka, så kan jag förstås handla hem. Just nu känner jag i alla fall absolut inget sug, ingen längtan, bara avsky.

Det enda han verkligen ville att jag skulle lova var att berätta för honom om jag trillar dit igen. Detta för att han skulle kunna försöka hjälpa mig. För att jag ska slippa kämpa i ensamhet.

Nu ska vi tänka ut aktiviteter som är roliga att göra tillsammans - självklart utan alkohol. Många gånger har jag undrat vad jag har gjort för att förtjäna denna helt fantastiska man. Känner mig oerhört priviligierad.

Just nu är det svarta hålet öppnat och ljuset blir bara starkare och starkare. Precis som jag! Känner mig så motiverad, så håll tummarna för att det håller hela vägen nu.

Slutligen, tack för alla kommentarer, tänk att ni lyckades att få mig att berätta till slut. Kramar i massor och lycka till ni andra också.

träningstanten52

Tror att du kommer lyckas och du får så fin coachning på vägen. Ha det gott!

AlkoDHyperD

Det syns kärlek i dina rader. Och det är precis vad du behöver. Kärlek, omsorg och förståelse.
Du gav dig själv detta, genom att berätta. Du behövde och gav dig själv omsorg genom att be om det du behövde. Och fick det.
Ja, något har du ju gjort för att förtjäna denna man, eller hur. Det du precis gjorde, till exempel.
Genom att berätta, visa din sårbarhet, be om hjälp, sökte du närhet och kontakt. När man gör det ger man samtidigt närhet och kontakt. Du gav samma sak till din man som han nu ger dig. Kanske han tänker samma som du - vad har jag gjort för att förtjäna denna fantastiska kvinna....
Kram

Skillnad

...skrev nyss till dig i min tråd och läser nu här. Tårögd ❤️

Vad härligt! Jag gläds med dig, med er och tror att du hade varit densamma för honom i en omvänd värld ?

Tack för stöd i min tråd...Jag behöver det, så är det...

rabarber

Vad modig och stark du var som berättade och vilken fantastisk respons du fick! Exakt det som du behövde och kanske inte vågat hoppats på? Som många här säger, det lyser av kärlek i det du skriver. Och vilken lättnad du måste känna som sagt. Tänk att våga ta det steget och så blir det ett sånt otroligt fint mottagande!

Nu har du stöd och känner dig lättad och stark! Du klarar det här!

Kramar!

Tänk att jag vågade ta steget att berätta till slut. Jag vill dock verkligen framhålla att det till största del var ni på forumets förtjänst. All pepp och konstruktiva ifrågasättanden. TACK! ♡♡♡

Blir också rörd över era fina ord i de senaste kommentarerna. Trots att jag inte skrivit här så länge förstår jag att gemenskapen kan bli mycket värdefull.

Två saker har jag funderat över. Det ena är att jag faktiskt visste att min man skulle ta det bra, men ändå inte kunde berätta tidigare. Det hela kändes så skamfyllt även inför honom. Vi som har stöttat varandra i vått och torrt i trettio år och gått igenom både svåra sjukdomar och annat jobbigt. Fruktansvärt att just alkoholproblem är så tabubelagt, trots att så många (vanliga) människor lider av det.

Det andra är förstås varför jag lät det gå så här långt. Vi har verkligen haft det bra tillsammans och därför känns det extra knepigt. Jag vet förstås att en del av oss utvecklar en beroendesjukdom, men ändå... Tror att vardagsdövandet började så smått när jag drabbades av panikångestattacker för några år sedan. Från att smygdricka någon enstaka vardag eskalerade det till att bli så gott som dagligen. Stressfyllt arbete som innehåller en del obekväma beslut har självklart inte gjort det lättare.

Nåja, bara grubblerier som jag antar att många känner igen sig i.

Just nu finns inte en tillstymmelse till längtan efter alkohol och jag är tacksam så länge det får kännas så enkelt att låta bli. Vet att det kan ändras fort. Är dock en riktigt envis jä*el så hoppas och tror faktiskt att detta kommer att gå vägen.

Kram på er alla fina. ♡ Hoppas ni får en härlig och nykter kväll.

Skillnad

Jag hängde på dig direkt där i min tråd, som en regnrock i ösregn, lodenrock i snöstorm, kofta en sommarkväll, hänger jag dig på mig! Påhängd ☺️

Skillnad

...med en god olivolja och färska kryddor, som balsam...

...du hjälper mig! Tack för att du sträckte ut din hand till mig här! Jag behöver dig och vi kan bära med oss Snart 50 rakt in i nästa år ✨

Tack ?

Efter att jag avslöjat mina problem för min man kändes allting så lätt. Helgen har varit fylld av människor och tillgång till alkohol - även om den inte har flödat i negativ bemärkelse. I fredags fanns inte en tillstymmelse till längtan, jag drack alkoholfri öl som planerat.

På lördagkvällen kan jag nästan svära på att jag hade trillat dit åtminstone lite - om inte min man vetat om min kamp. Nu ville jag inte ta något, främst för min egen skull, men också för att bevisa för honom att jag kan avstå. Suget är helt borta i dag, men för säkerhets skull låser han in alla flaskor. Känner att det är säkerhetsåtgärd jag vill ha.

Att jag vill lyckas är ju självklart, det vill vi alla, även om/när vi tar ett återfall. Men det är verkligen ett bra hinder att jag berättat. Det är svårare nu när någon vet och skulle reagera än när ingen visste och det var fritt fram och accepterat av alla.

Känner mig lite tom och vet inte riktigt hur jag ska ta tillvara på de nyktra dagarna. Är ju van vid att minst halva, ibland hela helgdagarna, gått åt till att ligga bakfull och leta slattar för att försöka döva ångesten på nytt. Just nu försöker jag bara vara i nuet och njuta av att jag faktiskt klarade helgen utan större svårighet.

Nu går vi mot en ny vecka utan planerande och smygdrickande, utan bakis-ångest och smusslande med tomflaskor. Ha det gott! ♡

Skillnad

Allt kan vi göra...eller inget ? Vi kan köra bil, träna, bjuda vänner på kaffe, gå långpromenader, läsa, skriva, studera vara vettiga och klara i knoppen...eller...bara vila ?

Jag vilar just nu, sinnet och kroppen. Inga utsvävningar i helgen, fester eller bjudningar. Te och brasa. Raggsockor och Netflix.

Allt kan vi, nu eller sen, när som helst, när vi vill, för vi är inte berusade...

Jag har sagt till min familj att jag ska ha en vit jul ? Det känns bra. Behöver stöd. De vet inte om min riktiga alkoholångest, men de vet att jag problematiserar alkohol, hatar alkonormen och att jag funderat mycket. Vi pratar.

Du är så bra för mig nu ?

Snart 50

Bra kämpat Vinäger och Skillnad.
Vad vi är bra!

Skillnad

Fina ord hos mig från dig!

10 000 ? vill jag skänka dig ?