Jag firar idag dag 26 som nykter.

Jag har flera gånger försökt skriva här men inte klarat det. Jag får verkligen inte ur mig något och jag är vanligtvis en person som aldrig slutar skriva när jag väl börjat. Varför är det så svårt att "prata" med er när jag trots allt har berättat för många i min omgivning? Är jag mer rädd att bli dömd av er än sagda omgivning? Att jag tror att ni är mer värda hjälp och stöd av likasinnade (eller vad säger man?) än vad jag är?

Det är så mycket mer än alkohol jag har problem med, det kanske är det. Jag bör nog lära mig att ta en sak i sänder. Våga ta hjälp och stöd för en del av min problematik, i det här fallet drickandet, och inte allt på en gång, med alla.

Jag vet inte, jag börjar där så får vi se om jag kan komma våga att börja gräva i det med er.

Kow

Tack Dionysa, ja, det är väldigt skönt att ha olika forum att skriva i. Och, som sagt, kan jag hjälpa någon annan med inspiration eller att lägga om sina tankar så är det stort för mig!

Flasklilja_

Vad roligt. Lite så jag tänker faktiskt. Försöker ta bort tankar som är för långsiktiga och påtvingade. Får panik av tankar som säger att "detta ska vara livet ut" "du måste klara detta" osv.
Jag mår bra nu. Jag VILL vara nykter nu. Försöker verkligen fokusera på det positiva. Man får ju SÅ mycket tillbaka av nykterheten. Bara en sån grej som att det blir Riktiga möten med människor. Känslorna blir mer klara och ärligare ju längre tid jag är nykter. Jag tänker klart. Jag orkar. Jag har ej ångest som förr, som gjorde att jag ville stänga mig inne i dagar om det var sig illa. Har lite ångest idag men det är ytterst lite i jämförelse.
Jag har börjat träna crossfit. Som jag redan nu märker är en väldigt bra stöttepelare. Hoppas på en fin januarimånad. Och önskar detsamma till dig!

Kow

Bra Flasklilja_!, Jag tycker du har en sund inställning till ditt nyktra liv. Tänk också att även om vi alla har mycket gemensamt så är allas förutsättningar olika. Var och ens alkoholism är ens egen så att säga och den har sina egna anledningar till att den har uppstått.

Jättebra med CF, själv är det styrketräning som gäller. Gammal kropp behöver sina marklyft. :)

Januari kommer att bli kanon!

Kow

Drömde inatt att jag frågade på jobbet om vi skulle ut och ta en öl, vaknade med ett ryck med en känsla av att jag misslyckats. Det har jag nu vänt till att den känslan kan infinna sig även i vaket tillstånd och att jag nu är förberedd på det. Tänker att jag ska kolla runt vilka barer och pubar som har det bästa alkoholfria utbudet.

Insikten så. Jag har hela tiden tänkt att jag inte har druckit när jag mår dåligt och därför tänkt att jag inte har den typen av problem, eller vad man ska säga. Men, nu när jag är nykter så har jag egentligen bara velat dricka när jag har haft det som jobbigast. Tänk om alkoholen har hindrat min ångest, fått mig att "må bättre" från grunden, lindat in mig i själslig bomull, mer än att jag mått dåligt och då druckit. Jag menar, jag har i det närmaste druckit varje dag. Så jag har hållit de jobbiga känslorna stången med drickandet, ångest har jag haft och varit depressiv, men jag har aldrig tänkt att jag då ska supa mig full eller ens dricka alls.

Det är som att vakna upp.

Flasklilja_

Det du beskriver om att vilja supa när man mår dåligt... Känner igen det lite. Men jag börjar faktiskt må ganska bra av detta vita leverne. Och då och då får jag infall som att jag vill "fira" mitt mående. Med gissa - alkohol. Så ironiskt... Har 18 vita dagar nu. Det börjar närma sig något slags rekord snart sen jag var 12 och tog min första fylla.
Hoppas det rullar på bra hos dig Kow

Kow

Här, dag 32. De senaste dagarna har varit rätt jobbiga, med kulmen igår och inatt då personer i periferin lagt sig i mitt kraschade förhållande, igår ville jag bara skita i allt. Varför anstränga sig när folk bara ska lägga sig i andras göromål och ställa till det. Saker och ting som har hänt är utredda mellan mig och mitt ex, men ändå ska folk in och peta. Men hon har varit ett formidabelt stöd, samtidigt som jag har stöttat henne också. Hon vill inte att de här personerna ska lägga sig men ändå så gör de det, vilket hon tycker är väldigt jobbigt.

Men idag är det en bra dag. Två barnfria dagar framför mig, ska passa på att fortsätta plocka upp mitt liv med musik, böcker, träning och aktiviteter.

Ja, gällande det här med en senaste längsta vita period. Jag vet att jag drog ner på drickandet i början av 20-årsåldern, enkom av den enkla anledningen att jag umgicks med en kille som var nykter alkoholist (han var 24, så, ja, man kan vara ung och ha problem). Jag tror dock inte jag var helt vit. Så det borde vara från 14-årsåldern i alla fall. Helt sjukt när jag tänker på det, men så är det. 32 år av fyllor, supande, lulldrickande, aw's, gräsklipparöl, snickarpilsner och så vidare... Det är nog nu.

Nyttan

Du skriver bra - lätt att läsa och bli inspirerad! Det gäller väl att hålla isär vad som är vardagsproblem/livet och vad som är alkoholberoendet. Vardagen och livet blir ju inte bättre av att vi dricker - eller hur? Håller med dig efter 30 år av alkoholmissbruk. Det är nog nu. Punkt.
Vi hörs!

Det låter riktigt tufft, det du gått igenom de senaste dagarna. Skönt att du klarade att avstå alkohol, trots detta. Det är ju inte när allt flyter på, utan när vi ställs inför jobbiga utmaningar, som vi och nykterheten prövas på riktigt.

Bra jobbat! ♡

Kow

Tack Nyttan och Vinäger!

Det gläder mig att jag kan vara till inspiration! Nej, det blir verkligen inte bättre av att vi dricker.

Var och spelade biljard med en vän ikväll (vi träffades på nyår och han fick veta tidigt att jag jag slutat dricka). Vi har spelat kontinuerligt under många år, alltid med en 4-6 öl innanför västen och alltför många gånger har jag gått vidare själv efteråt, för att hitta ett ragg eller vad som... Men inte ikväll! Vi pratade om mitt drickande och det känns väldigt enkelt. Han tog en öl och det kändes inte alls konstigt. Jag tog en Ginger Ale, och det är ju faktiskt riktigt gott och inte så "läskigt" som t.ex. en Coca Cola. Så bara för att jag inte kan dricka pilsner (man kan ju dricka alkoholfri öl, såklart, men jag känner att jag vill spara dem till middagar och liknande) så innebär det ju inte att jag inte kan ha gott i glaset.

Gick förbi puben jag brukat gå till efter, kände ett litet sting att det livet är över, känslan försvann snabbt och det kändes bra igen. :)

Så, imorgon en ny dag. :)

Kow

Haft ångest från och till under dagen, inte för att jag inte dricker, utan för allt alkoholen har ställt till med i form av en trasig relation. Ataraxen hjälper inte. Ville bara springa iväg till Coop och köpa två sexpack. Som tur är har jag sonen och en kompis som jag kan nödkontakta...

Jag har väldigt svårt att hantera att det är slut. Att det aldrig blir vi igen. Hon har sagt att vi kan vara vänner men inte mer. Hon har samma känslor som jag. Hon skulle också vilja att vi kunde vara ett par, men har satt en gräns. Jag är såväl frustrerad som imponerad på/av henne. Sådan beslutsamhet!

Imorse i terapin slår det mig på riktigt. Jag är inte alkoholberoende, jag är beroende av bekräftelse, kärlek, sex, kontakt, uppmärksamhet. Alkoholen är för mig en katalysator. Inte förrän nu som jag har velat dricka på grund av ångest i livet. Så märkligt. Men, det finns ingen återvändo. Jag kan inte dricka. Jag vill inte dricka.

Flera gånger idag har jag börjat kolla efter gamla kk's, tinderdejter, fastän jag inte vill Men ångesten är svår och jag vill inte, inte dricka...

Ser fram emot att börja jobba på måndag, fylla mina vardagar igen. På tisdag ska jag gå på mitt första AA-möte.

Dag 34 slog hårt. Men jag står fortfarande.

...innan vi kommer ut på andra sidan. När vi än bestämmer oss för ett nyktert liv, måste vi ta tag i det som varit, för att kunna gå vidare. Insikterna kommer ofta som käftsmällar och det är då vi måste stå ut. Tar vi till alkohol blir det bara ännu mera att ta tag i när vi nästa gång (för vilken i irdningen?) bestämmer oss för att sluta.

Är säker på att du fixar detta, trots att det är jobbigt. Kom igen, nu håller vi i det här! ♡

Kow

Tack Vinäger.

Jag tog mig igenom, fick bra stöd av just min föredetta. Hon är väldigt förstående och stöttande, plus en annan vän som hjälper till. Jag försöker mer och mer komma in i aktivitet när det blir sådär, igår var det svårt, men jag lade mig och djupandades ett tag, så släppte det värsta.

Håller i! Day by day.

Har börjat läsa Hjärnstark också, oerhört intressant om hjärnan, träning och hur det fungerar. Rekommenderas varmt!

Kow

Haha, tack Flasklilja_! Pepp är aldrig fel. :)

Idag har det varit en riktigt fin dag. Det är helt enkelt så att utan att ha ätit ordentligt, sett till att man har bra vätskenivåer och faktiskt aktiverar sig så trillar man lättare ner i det svarta hålet. Vi har rensat ut julen, bakat sockerkaka, lagt pärlplattor och lagat mat tillsammans. En fyraåring kan vara nog så påfrestande, men samtidigt en liten kärleksmaskin som man kan få hur mycket uppmärksamhet som helst av.

Imorgon sista dagen på ledigheten, sen börjar en intensiv jobbperiod, det ser jag fram emot.

Kow

Ikväll ska jag på mitt första AA-möte. Vet inte riktigt hur jag känner.

Hur som helst har jag berättat för mina chefer och några till på jobbet om att jag numer är nykter alkoholist. Väldigt fin respons och fint stöd. Det är värmande.

Inte kommit mig för att skriva så mycket de senaste dagarna. Mår inte så bra, haft några impulser att springa till Coop och köpa folköl men inte gjort det. Känner att det är fan sjukt att man som 46 år inte ska ha lärt sig mer av livet än att sabotera för mig själv. Mycket klander och självförakt pågår. Och rosacean som jag hoppats skulle hållas stången med ett alkoholfritt leverne har blossat upp igen, värre än på många år. Grejt. Gör det ju itne bättre för självförtroendet och självkänslan direkt.

Aja, återrapporterar sen hur det gått hos AA och hur det känns.

Kow

Ja... Alltså. Det var bra, väldigt trevliga människor och intressanta historier och livsöden. Men, det jag inte klarade av var prat om gud, hur man skulle finna hen, ta hjälp av hen och den avslutande bönen. Jag hade kollat noggrant att AA inte skulle vara religiöst, men det kändes religiöst, vi läste texter och där hänvisade det mycket till gud, andlighet och så vidare.

Nej, jag vet inte om det var denna specifika grupp som var så, jag får undersöka vidare. Jag är där i egenskap av alkoholist, inte sökare efter "en högre makt".

Så, jag vet inte, det var skönt att bli välkomnad, väldigt varma människor, men just till den gruppen kommer jag inte gå igen.

Kow

Jag tycker det är lite konstigt, för det står uttryckligen på deras hemsida:

- AA har ingen anknytning till någon religion, politisk organisation eller institution, ej heller till annan rörelse av något slag.
- AA driver inte behandlingshem och är inte religiöst

Trist.

Ellan

Om du skippar biten om ”Gud” osv och tänker på välkomnandet, erfarenheterna och gemenskapen du mötte. Då kanske det kan vara värt att testa fler grupper alt andra dagar. Mötena är i grunden lika men det kan vara olika innehåll att dela kring. Jag är inte troende men bestämde mig för att ge 12-stegsprogrammet en chans. Det är jag grymt tacksam över. Det finns något där som stärker mig och många fler i nykterheten. I början är det många som har problem med just den biten du beskriver vilket är lite synd. Jag vände på mina negativa och skeptiska tankar och valde att prova. Hade liksom inget att förlora på det. Bara en tanke från mig.
Kram
Ellan