Startar ny tråd med målet att flytta tråden eller börja skriva i det vidare livet då min gamla tråds rubrik känns för frågande och inte tillräckligt beslutsam. Tror det kan hjälpa mig att mentalt inte traggla vidare med återfall i långa perioder och det känns som det är dags att lägga mina gamla anteckningar bakom mig för en fräsch start. Känner mig lättare bara av att skriva det här inlägget. Men innan jag vågar flytta till det vidare livet ska jag bevisa för mig själv att det är klart nu, kanske flytta tråd när jag haft 90 eller 100 vita dagar. Har inte druckit på ett tag men för enkelthetens skull kallar jag idag för dag 1.

...och försöka hitta grundorsaken till ångesten/problemen är verkligen ett steg i rätt riktning. Ibland vet vi inte själva och då behöver vi professionell hjälp. Hoppas att du får en bra sådan! Lycka till! ♡

Liten stor

Kapitulerat helt. Kontakt med vård. Fått hjälp med preparat mot ångest o sömn. Pratat med fru. Har stöd. Slutar upp med mina tankar på att klara det själv.
Har även blivit befordrad ännu en gång på jobbet. Kan det ligga ngt i överdriven prestationsvilja? Tror inte terapi är rätt grej för mig men kanske är det värt att testa. Nu är jag öppen för all hjälp och kommer sätta min hälsa som prio ett framför karriär och allt annat.

...som välkomnade mig hit. Du var också en av dem som fick mig att ta steget att berätta för min man (typ 19 nomber). Ett helt avgörande steg för min nykterhet. Självklart har jag följt dig lite extra.

Många känslor kring din problematik nu, men det viktigaste är att du sökt och fått hjälp. Vi vet att du länge kämpat och försökt på egen hand. En stor eloge till dig som insett att du inte klarar problematiken på egen hand och sökt hjälp. Du är en förebild för andra!

Önskar dig lycka till! Även om du inte fixade det själv just nu, har du, som tidigare nämnts, betytt mycket för min nykterhet. Tack! ♡

Liten stor

Och grattis till dina framgångar vinäger!
Önskar bara att jag sökt hjälp direkt men nån vis människa sa väl något likt ”jag tänker bara på framtiden, det är ju där jag kommer spendera mitt liv”. Och framtiden ser vit och ljus ut nu igen

Liten stor

Jakten på att dämpa ångest o få känna sig ”normal” man jagat med A. Får nu samma effekt men med medicin. Men med det trevliga att slippa bli full eller bakis. Hej då a. Börjar kännas bra det här men får nog fortsätta med medicin ett tag framöver. Har uppföljning med vården också inbokat.

Ellan

Skönt att du har tagit hjälp och känner att du får det. Att gå i terapi känner jag är det bästa jag gjort. Varför inte liksom... har ju i inget att förlora. Berätta du helt och hållet hur din relation till alkoholen ser ut?
Kram
Ellan

Liten stor

Tack Ellan. Nästa läkarbesök är mer med en ”psykolog/terapeut” där jag kommer lägga alla kort på bordet såklart.
Jag har länge haft stressproblem och för länge sen gick jag några ggr i terapi utan vidare hjälp då jag var nära utmattning/utbrändhet. Den gången var inte a inblandat alls. Det är först senaste åren a blivit min medicin men självmedicineringen har ju tagit över för långt så nu vet jag inte om det enbart är a-relaterat eller kombination med annat. Jag är dock väldigt säker på att jag oavsett ska sluta med a helt som steg ett. Läst mycket om postakut abstinens och att det kan hålla i upp till två år (men vanligtvis 3-6 månader) nnan hjärna och kropp ”läkt” efter missbruksperioder. Det känns som förklaringen till att jag alltid brukar trilla dit efter 2 vita månader. Känns även som många andra här i forumet har problem att ta sig förbi post akut abstinens stadiet.

Liten stor

Den välbekanta sorgen kring ”jag kan aldrig dricka mer” gör sig påmind. Men jag försöker fokusera på att komma ur postakuta abstinensen för att på riktigt uppleva nykterheten och återhämta sömn, organ etc. det är bara att inse att livet går in i en ny och mer hälsosam fas.
Men det som verkar funka bäst för de flesta är nog tanketaktiken ”idag ska jag
inte dricka”.

Det där med postakut abstinens och tidpunkten. De flesta verkar ju ha svårast att avstå de första veckorna för att suget sedan planar ut. För mig var det precis tvärtom. Inga problem alls i början. Övertygelsen var så stark. När nykterheten närmade sig två månader dock... Hua, så jobbig den senaste veckan har varit.

Valde ju att på just tvåmånadersdagen ta ett mindre återfall, eller en reality-check, som Mirabelle skrev i min tråd. Precis så kändes det, att jag var tvungen att kolla av hur det var. Suget försvann och nu är jag rillbaka igen, 63-1.

Hoppas att det går fortsatt bra för dig och att du får den hjälp du behöver. ♡

Liten stor

...och grattis till att det går så bra för dig.

Min sista tanke runt allt idag till mig själv är att jag tror viljans kraft är stor och om jag snöar in på post akut abstinens finns risk att jag själv kallar fram symtomen på det. Om jag istället bara 1. ”Inte dricker idag” och 2. Ser det positiva i livet och alla situationer så kanske jag plöjer upp bättre spår i hjärnan. :)

Liten stor

Fortfarande stora sömnproblem trots sömnhjälpstabletter. Får nog ge det tid.
Inför läkarbesök kommer jag vägra alla eventuella förslag kring medel som kan vara beroendeframkallande :) vill ju inte byta beroende liksom. Kommit igång med träning igen som jag vet hjälpt mig mkt tidigare men svarta perioderna har brutit trenden.

...att du får ordning på sömnen. Även om det är många gånger bättre att vara nykter är det jobbigt i längden om sömnen inte funkar. Själv sover jag mycket bättre nu, men det tog några veckor som vit att förstå att jag faktiskt kunde sova hyfsat utan vare sig alkohol eller insomningstablett.

Liten stor

Sjuk, men ser det som en chans att samla fler vita och kanske få lite fler timmar sömn per natt. Handlade igår jättenära ett systembolag men fanns ingen magnetism att gå in :)

Liten stor

En vecka idag, dvs ur abstinensfasen.
Nu är det bara att inte ta det där första glaset. Men är så däckad av influensan så kommer utan svårighet bli en vecka till.
Börjar fundera på att byta jobb då jag har ett jobb med väldigt mycket ansvar idag. Kanske sunda tankar på hur man minskar stressen i sitt liv. Samtidigt finns det ju stress kring det ekonomiska om man växlar ner. Men tankarna känns klara och skönt att vara lite mer i kontroll än att vara ”offer” för jobbbstress, alkoholmedicinering etc.
just nu helt utmattad, deprimerad och slut pga sjukdom och sömnbrist men långt där inne i hjärtat känns det bra.

Mirabelle

Varma gratulationer till den vita veckan! Mina tankar kretsar också mycket kring min arbetssituation och stress. Vi är inte ensamma. Det är många som kopplar sitt drickande till stress, och stressen till arbetet... Jag har ingen aning om hur man bäst löser den ekvationen. Är det rimligt att vi är så många som faktiskt utvecklar beroende-sjukdom pga ohållbar arbetssituation? Nej. Det är orimligt. Är det rimligt att vi tvingas gå ner i arbetstid för att orka, och därmed påverkar vår livslön, pension mm negativt? Nej. Det är orimligt. Arbetsgivare har ett lagligt ansvar, för att skapa en sund arbetsmiljö med rimlig belastning. De tar inte detta ansvar. De exploaterar och utnyttjar vårt "duktighetssyndrom". Kan vi tvinga dem, genom att vara ärliga med vår stress och sluta vara så förbannat duktiga? Kan vi orka genom att själva ändra förhållningssätt? Det är frågor som snurrar runt runt i mitt huvud. Men svaren kommer inte...

Krya på dig!

Liten stor

Tack mirabelle!
Jag ska sätta gränser för mig själv yrkesmässigt och jag har alla chanser i världen att styra upp.
Fortfarande helt hysteriskt sjuk i vidrig influensa. Drömde inatt om massa olika pinsamheter som alkoholen varit inblandad i. Vaknade med ångest men var nog bra att min hjärna påminde mig om allt negativt.

Mirabelle

Plågsamma, men praktiska... De funkar som en försäkring. Ditt undermedvetna har räknat ut hur du ska hållas på rätt spår :) Min familj är helt sänkt i influensan, så jag vet vilket helsicke du går igenom. Här har vi haft tre dygns feberyrande som helt saknar sans och reson, svimningar, diarréattacker... you name it. Jag själv blir bara halvsjuk, i vanlig ordning.Inget som inte går att fixa med bomullstussar i näsan och några febersänkande piller, och så kan man köra på. Men den här gången lägger jag mig istället. Återhämtning. Det är det jag jagar just nu. Andningspausen ger oss tid att planera hur vi ska gå till väga med avgränsningen av ansvar på jobbet...

Liten stor

Sjukdomen tränger ju bort allt annat så inga problem med sug såklart. Börjar oroa mig lite för saker på jobbet men försöker bara ta en dag i taget och inte tänka så mycket på allt som måste lösas.

Mirabelle

Precis det hade jag kunnat skriva... Oron för allt som behöver lösas ligger i bakhuvudet och pockar på uppmärksamhet, men jag trycker resolut bort de tankarna. Var dag har nog sv sina ena bekymmer, som det står i Bibeln. Vi tar det när vi stöter näsan i det, inte förrän då. En dag i taget. Kram

Kommer ihåg att jag för flera månader sedan skrev något om att "Inget ont som inte har något gott med sig" och liknande. Jag hade magsjuka och var (nästan) glad då inget sug fanns.

Låter som att du är på rätt väg. Lycka till, nu håller vi i! ♡