av Mirabelle

Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

Odette
sön, 2018-03-18 - 13:43

Skriv en bok... ditt skriftliga uttryck är helt magiskt !!! Önskar faktiskt att det var ok att träffas IRL:).. vilken människa du är... ❤️ Skål i ramlösa till dig fina människa ❤️

Mirabelle
sön, 2018-03-18 - 13:49

Ligger i sängen med min iPad och vägrar ta i röran i övriga huset. Jag brukar passa på att tokstäda när huset blir tomt. Men inte idag. Det var inte en jäkel som kom på tanken att lyfta ett finger för att få någon som helst ordning när jag tog ungarna ur huset under flera timmar igår, för att fixa ärenden, utfodra dem och handla ätbart till skåpen som gapade tomma. Nej, när jag kom hem med hela hydret i släptåg så såg det om möjligt ännu värre ut. Två slashasar till karlar låg drällande i vardagsrummet bland tomma läskflaskor och snacksförpackningar, och bara trivdes med livet och lättjan. Minsann. Här drar jag gränsen. Imorgon åker svåger hem. Då ska maken städa tillsammans med mig. Jag gör inte en knop ensam. Basta.

Mirabelle
sön, 2018-03-18 - 14:37

Jag har oerhört svårt att förstå mig på den anonyma människa i mitt hushåll som river toalettpapper i små små bitar och lämnar dem på golvet bredvid, halvt bakom toalettstolen. Varje jävla dag. Seriöst??? Snälla person i fråga... Om du nu av någon outgrundlig anledning inte vill torka akterpartiet med just dessa bitar av toalettrullen, så går det fortfarande utomordentligt bra att spola ner dem! Eller lämna åtminstone de bortvalda bitarna mitt på golvet, där det är möjligt att få fatt i dem utan ergonomiskt omöjliga, akrobatiska stordåd. Mvh "Omgiven av idioter"

Mirabelle
sön, 2018-03-18 - 19:03

Jag sket högaktningsfullt i alla måsten och traskade iväg till gymmet. Mer än två timmar senare släpade jag min svettdrypande, ledbrutna lekamen över tröskeln för att finna svåger och gubbe glatt skrålande med sina gitarrer. I mitt välstädade sovrum. Maken till människor till att breda ut sig och stöka till... Innan jag kastade mig in rytandes ett avgrundsvrål värdigt hin håle själv kollade jag efter skrotet på verandan. Om man nu ska gorma måste man ju ha nåt konkret att gorma om. Skrotet var puts väck. Borta. De ohängda karlslokarna har varit på tippen :) <3 Nu hoppar jag i ett bad och sen skrålar jag tillsammans med dem :)

Vinäger
sön, 2018-03-18 - 19:11

"Plötsligt händer det!" ? Vilken härlig avslutning på helgen. Kanske får du lite ny energi till morgondagen. Tack för underbara inlägg. Håller med Mary, vem behöver Netflix? ??

Mirabelle
sön, 2018-03-18 - 22:45

Alltså, nu kommer ni tro att jag driver... Men helt ärligt jag svär på gud... Sagan om skrotet tar inte slut där. Nu när jag redan krupit i säng med mysigaste pyjamasen kröp det fram att de hann aldrig till tippen innan den stängde. Så soplasset är kvar i bilen. Samma bil som jag måste använda imorgon. Och jag måste använda den utan sopor. Somebody just shoot me ???

Mirabelle
mån, 2018-03-19 - 23:01

Inte direkt glamoröst. Kanske litet lätt trafikfarligt. Men sopberget fick åka med mig idag. Jag hade inte kunnat flytta på skiten enns om jag haft tid. För tungt för mig. Men det var fasen frestande att bryta ryggen för att lämpa lasset på makens sida av sängen... Så gjorde jag förr med allt hans stök. Samlade ihop allt och öste på hans sänghalva. Näpp. Det blir jäklar inge sova av förrän du tagit reda på ditt mayhem. Men det blev så jäkla dålig stämning. Man tröttnar. Med åren har jag funnit en viss acceptans. Under de första 10 äktenskapliga åren tog jag hans förvirring och totala brist på organisationsförmåga personligt. Brist på bry, brist på respekt för mig. Och han var för ung och stolt för att erkänna att han helt enkelt inte KAN bättre. Insikten att det handlar om ett funktionshinder gjorde stor skillnad för mig.

Jag längtar inte efter vin. Jag längtar till mitt läkarbesök. Det var oväntat. Det måste vara så att orken faktiskt är slut. Kris föder utveckling. Jag undrar jag vad livet vill lära mig nu...

Vinäger
tis, 2018-03-20 - 11:59

Vilken förmåga du har att uttrycka dig. Jag som alltid gillat när människor kan beskriva saker på ett osentimentalt sätt läser och ler mitt i allt elände. Du fångar verkligen känslan.

Önskar innerligt att du får den hjälp du behöver. Kris föder utveckling, ett mitt i allt positivt sätt att se på saken. Du är beundransvärd! ♡ Kram

Mirabelle
tis, 2018-03-20 - 18:33

Att skriva är ett sätt för mig att reda ut de trassliga tanketrådarna. Det värmer gott att texterna uppskattas också :) Kram

Mirabelle
tis, 2018-03-20 - 20:23

På kaffekoppen. Jag funderar på att börja föra statistik över en av livets viktiga frågor. Hur många gånger på en dag kan man glömma att dricka sitt kaffe? Springa ifrån koppen och hitta den en timme senare. Iskall. Dumpa, fixa ny, o springa ifrån den igen :P Skallebank delux nu. Cafe frappe va're här jojomen. Annars inte mycket nytt här. Osugen på vin. Fast besluten att infinna mig hos läkaren imorgon. Nerverna sitter utanpå. Hur lång tid tar det att prata till sig lyckopiller? Läkare har väl sällan mer än 15-20 min att skänka sina besökare? Hoppas hen är lika stressad som jag. Jag har asbråttom tillbaka till jobbet. Egentligen kan jag inte enns lämna arbetsplatsen den lilla stunden. Fan för att vara livegen. Men så är det. Tänker som så många gånger förr att fan jag skulle blivit revisor. Känns som ett yrke utan akutlägen och krishantering. Siffror i excelark kan nog vänta medan man går till läkaren, eller för all del går på toaletten.

Ansa
tis, 2018-03-20 - 21:25

Hej,
Först: tack för att du delar med dig?. Läser din och många andras trådar varje dag. Det ger mig styrka! Har nu nio dagar som nykter??.
Antidepressiva brukar vara relativt lätt att få. Jag har aldrig blivit nekad. Det är väl snarare sort och dos som läkaren ska ta ställning till.
Lycka till imorgon, det kommer gå jättebra?.
Kram A.

Mirabelle
tis, 2018-03-20 - 21:59

Trevligt med ett nytt "ansikte" :) Gratulerar till dina första 9 dagar! Hoppas att du börjar märka positiva förändringar i knopp och kropp. Jag är, som du ser, i den fasen bär jag börjar gräva efter "roten till det onda". Allt löste sig inte med alkohol-stopp. Men när man håller sig nykter är det lättare att se vad man behöver ta tag i...

Ok, då borde det vara en rätt snabb och smärtfri procedur hos läkaren då. Jag tror verkligen att det jag behöver är kemisk hjälp att ta mig upp. En booster liksom. En liten puff i ändalykten för att nå ljuset i slutet av tunneln. Sedan har jag rätt hållbara planer för hur jag ska förhålla mig till det mesta i livet för att få fortsätta må bra. Tror jag. Hoppas jag. Tack för att du tog dig tid att svara! Kram

Karinas
ons, 2018-03-21 - 07:17

Det är ganska lätt att få lyckopiller. Du går dit för att du är nere. När läkaren frågar hur du mår EGENTLIGEN. Låt det brista och gråt ut, berätta om dina problem och säg att du vill prova lyckopiller. Om läkaren är bra borde hen föreslå att du OCKSÅ ska prata med en psykolog - om du vill.

Lyckopiller tar lite tid att vänja in för kroppen innan positiv effekt så det är ingen quick fix, men det tar nog bara 8 min innan du får besked om eventuellt recept på lyckopiller. ;) Lycka till!

Btt
ons, 2018-03-21 - 10:07

Man blir inte lycklig av piller.
Man kan få ett jämnare humör möjligtvis slippa den genomgående depressiva upplevelsen. Det kan vara nödvändigt ibland.
Själv upplevde jag att jag efter en tids användning var var varken glad eller ledsen. Bara helt rak känslomässigt ingen variation. Kan vara en dosfråga men det hjälpte inte mej att förändra dos.
Der var sedan tufft att trappa ut.
Rekomenderas bara tycker jag vid svår daglig ångest och deppressiva känslor.
För andra hitta ( om det går ) ett männskligt stöd att prata med gråta hos.

Nej det finns inga lyckopiller mer än li et självt om man kan få vridigt rätt på ens livskris och sorger.
Btt

Mirabelle
ons, 2018-03-21 - 13:32

För att ni tar er tid att svara och lägga era tankar i den stora tankepotten. Jag har varit hos läkaren nu. Jag höll masken i hela 30 sekunder efter att vi satt oss. Hon tittade på mig och sa ”Berätta”. Jag flackade med blicken och sa ”Jaa...” och sen började jag tjuta ? Men det var ett bra samtal. Diagnos: Utmattningsdepression och ångest. Hon ville sjukskriva mig. Jag sa nej. Mediciner fick jag, men bara om jag går på behandling hos psykolog. Jag sa att nej, jag hinner inte med fler vårdkontakter eftersom det är ett helvete att sköta allt sådant runt ungarna och vara på jobb samtidigt. Då sa hon att i så fall sjukskriver hon mig. Mitt val är att jobba och gå till psykologen eller vara sjukskriven och gå till psykologen. Så nu har jag tider bokade och klara. Jag pratade med min chef direkt också. Hon blev väldigt förvånad, och väldigt tagen när jag berättade om allt som har lett till att jag hamnat här. ”Du måste börja släppa på garden litet och sänka kraven på dig själv... ” Men jag har hennes fulla stöd. Det blir inget problem att vara borta för psykologsamtal. Det känns skönt nu, att spökena är ute i ljuset.