Hej!
Ny som medlem, men har läst i forumen i några år. Jag är förhoppningsvis på rätt väg nu, efter 20-25 års vilset gående i livet pga alkohol.
Undrar bara om ni går och pratar med någon terapeut eller liknande. Eller har ni gjort detta på egen hand?
Själv har jag äntligen bokat tid hos en ”klinik” för samtal och fick sådant fantastiskt bemötande när jag ringde så jag höll på att börja gråta. Även de vänner jag har valt att berätta för har gett så mycket kärlek och stöttning - något jag inte riktigt väntat mig.
Men det låter som om många gör det här på egen hand. Själv både längtar jag och vrider mig i mentala plågor inför tanken att blotta mig och min historia för någon. Haha galet...

I dubbel bemärkelse. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, både från livet och från din behandling. Verkligen inspirerande! ♡

Är det någon mer som ”lider” av den mystiska kombon trötthet/rastlös. Båda sakerna på samma gång? Det är skitjobbigt. Jag har så svårt för att koppla av. Efter jobbet eller när jag är ledig så plockar jag hela tiden (och det finns jäkligt mkt att plocka med). Städ, tvätt, handla, fixa saker, bädda rent, tittar på mobilen var 15:de minut. Gaaaaah! Måsta slappna av! Har ni nåt tips? Promenerar gör jag redan.

Mirabelle

Jag lider! Har tyvärr inga tips. Förr brukade jag läsa, men min koncentrationsförmåga är noll och intet numer... Dela med dig när du hittar botemedlet :)

Kan inte heller sova.. Jag har börjat lyssna på ljudböcker eller serier samt gör yoga, men tar gärna emot tips på annat!

Jag är trött, men har svårt att komma i säng. Somnar sen ganska fort men drömmer och sömnen blir dålig. Drömmer relativt ofta om att någon kommer på att jag är en tillnyktrande alkoholist. Tex de på jobbet som inte vet något om mina tidigare problem.
Andra halvan av natten sover jag som en klubbad säl och är jättetrött när klockan ringer.
Lyssnar också på ljudböcker - de får mig faktiskt att slappna av något iaf. Men jobbigt med drömmarna..

Emma79

Jag drömde att jag skaffat en ny stor lägenhet dör jag hela tiden upptäckte nya vackra rum. Jag utforskade.

Men det hade bott en riktig ”slusk” där innan och han kom tillbaka ibland. Jag var rädd för honom och bytte lås.

Barrikaderade mig. Han hade lämnat en massa skit efter sig när han flyttat- gammal disk som stod o ruttnade, äckliga strumpor under soffan.

Jag älskar creepy drömmar. De säger så mycket om en själv. I mitt fall var det ju så obvious att nya lägenheten var mitt nyktra liv o slusken var alkoholen.

Jag har en bok där jag skriver allt möjligt men framförallt drömmarna när de fortfarande är färska. Bra sätt att konfrontera sig själv.

Inte bara vad de handlar om men vad de får dig att känna.

Viktig del i läkningsprocessen tror jag.

Godmorgon!

//Emma

Godmorgon! ?
Tja, antar att jag är lite rädd för att blotta mig och vad som händer (ännu mer vad som HAR hänt). Så för att köra lite ”face your fear” här så ska jag snart iväg på ett morgonmöte (AA) ?
Fast jag delar inte så mycket än. Det får växa fram.
Kollar på min app som räknar för mig: 58 dagar idag. Tänk om jag tidigare vetar att det skulle gå så här bra... varför hoppade jag inte på tåget för flera år sen? Fast samtidigt så vet jag ju att det inte funkar så. Man måste ju nå en punkt där man är redo ?
Ha en fin lördag alla ☀️

Mirabelle

Jag håller med om att det är bra att försöka minnas sina drömmar, konfrontera känslorna de väckt (eller väckts av). För en frisk hjärna är drömmarna en resurs för bearbetning och känslomässig balans. Därför var jag inte särskilt bekymrad när jag började drömma väldigt mycket mardrömmar. Jag hade väldigt mycket känslomässigt trauma att bearbeta. Mardrömmarna tog jag dom ett kvitto på att hjärnan fortfarande fungerade som den skulle och gjorde sitt jobb. Men det gick överstyr. Varje natt blev ett mardrömsmaraton. Jag vaknade helt ifrån mig av skräck typ en gång i timmen, och så snart jag somnade om fortsatte mardrömmarna. Nätterna blev taxerande istället för återhämtande. Till slut tyckte jag inte det var någon idé att sova öht. Min läkare förklarade att mardrömmarna är resultatet av en väldigt stressad hjärna som inte släpper taget tillräckligt för att nå någon djupsömn. Jag fick atarax (ångestdämpande) att ta till natten. Voilà! Problemet löst. Nu sover jag djupt och drömmer litet lagom störda drömmar :)

Btt

Atarax är inte vanebildande många tycker den hjälper bra.
Om det är på grund av det du inte får ta läkemedel typ narkotikaklassade

Btt

Nej men fungerar för de fleste tror det är ett är ett antihistamin.
Antiallergi och klåda typ. Men många med panikångest och sömnsvårigheter får det som förstaval.

Aha, då har jag något liknande hemma, som innehåller Diphenhydramine. Rogivande inköpta i USA. Blir väldigt trött av dem, tyvärr även på morgonen.

Btt

Ja många blir lite dagen efter" då bara" trötta.
Sjäkv aldrig upplevt det med Atarax som med Propavan oj då var man i en bubbl fram till 15.00 typ. Ländes som om man jobbat natt ungefäår.
Insomningstablett farlig att blanda med alkohol . Hjärnan ceckar ut tar egna beslut som att laga mat mitt i natten eller ringa samtal som inte blivit innan.
Om du inte somnar på en halvtimma vilket man hoppas.
Ring en nära
vän tycker hjärrnan
Vem vil l bli väckt 02.30 på natten för att bara prata ?
Nä inget bra bedlut allls
Jag blir lätt galen av att inte få sova men många tar det med en ää en klackspark

Tog en tablett igår kväll och just denna gång funkade det bra. Var vaken hyggligt länge på kvällen, sov bra (drömde ffa men inte så rörigt och kraftigt) och vaknade 07.30 bara lite lätt dåsig. Detta funkar ju på helgen men inte en jobbdag när kl ringer ca 05.
AA-mötet igår var nog det bästa jag varit på. Jag tycker det är fantastiskt att man träffas med ”likasinnade” och bara delar massa tankar, känslor och händelser med varandra. Lite som detta forum, men med skillnad (tyvärr kanske) att man inte kommenterar eller frågar något om det som just delats.