Hej!
Ny som medlem, men har läst i forumen i några år. Jag är förhoppningsvis på rätt väg nu, efter 20-25 års vilset gående i livet pga alkohol.
Undrar bara om ni går och pratar med någon terapeut eller liknande. Eller har ni gjort detta på egen hand?
Själv har jag äntligen bokat tid hos en ”klinik” för samtal och fick sådant fantastiskt bemötande när jag ringde så jag höll på att börja gråta. Även de vänner jag har valt att berätta för har gett så mycket kärlek och stöttning - något jag inte riktigt väntat mig.
Men det låter som om många gör det här på egen hand. Själv både längtar jag och vrider mig i mentala plågor inför tanken att blotta mig och min historia för någon. Haha galet...

Det är det första ord som dyker upp. Du verkar vara en fin och smart kvinna som vill och gör ditt bästa för familjen. Visst, alkoholproblem är jobbiga och påverkar ju tyvärr andra än en själv. Men då ska man jobba tillsammans, hjälpas åt.

Tycker så synd om dig, men det lär ju inte hjälpa. Fortsätt skriva. Ställ de krav du kan på mannen. Och när du orkar och inget mirakel har skett - lämna honom! Kanske skulle du klara det hela bäst på egen hand redan nu. Men det kanske känns övermäktigt? Hans agerande är iaf inte ok någonstans.

Ta hand om dig! ♡ Kramar i massor

Jag vill hoppa på min rehab, gå klart den med Kbt och allt det där först. Hoppas på att bli växa som person och känna mig stark och ta ett vettigt nyktert beslut då. Och det sorgliga i kråksången är att jag inte har råd att göra detta utan hans plånbok.

Vi var hos goda vänner igår. Jag har talat om för dem hur det ligger till med mig och om min ”åtgärdsplan”. Var gott att hälsa på dem. De var precis som vanligt, hällde upp lite vin till dem själva och erbjöd mig något a-fritt som om det var den mest självklara saken i världen. Och jag kände noll sug på alkohol. De drack kaffedrinkar och massa goda saker men kände inger. Så skönt. Försöker se på alkohol som flytande ångest och lögner, haha.

Rehab påbörjad! Och vilket underbart gäng man hamnat i. Otroligt skön känsla att kunna diskutera sitt problem HELT utan skamkänslor. Bara förstående blickar och klapp på axeln. Man riktigt känner hur alla vill förändra sitt liv, känslan finns i luften. En stark energi.

CS

Ska själv börja i april, och jag längtar så efter det. Har hittills gått i nån slags förberedande grupp som också gett mycket men att få gå in i riktig behandling känns så otroligt rätt just nu! Ska bli så spännande att få följa din resa i detta! Ta vara på tiden och ha ett superöppet sinne! All lycka och kraft till dig i detta! Vi är så värda detta!

Tack CS! Jag känner mig väldigt förhoppningsfull och glad. Att höra gruppens historier och tankar är så givande. Och jag känner mig väldigt trygg i denna brokiga osentimentala samling människor.
Senast pratade vi om förhoppningar på livet som nyktra. Alla vill så mycket, alla är så nyfikna och levnadsglada. Kan kännas konstigt att vi hamnat där vi är egentligen.

Jag är snart på väg till mitt fjärde möte. Ser fram emot varje gång gänget ska träffas. Även om ämnet är allvarsamt så har vi jäkligt roligt också.
Dock känner jag mig lite stressad med 2 möten i veckan och 3 tim varje gång. Plus att jag måste hinna med ett AA-möte i veckan. Jag har ju familj med yngre barn och jobbar heltid, är gift med en egenföretagare som behöver jobba lite mer än 40 tim/veckan. Ibland väldigt stressad och trött, men ska inte klaga. Ha det fint alla ?

Mirabelle

Jag hade missat att du dök upp med ny tråd, så hälsar dig välkommen nu :) Gratulerar till väl fattat beslut. Och vilken rivstart med terapi och AA. You definitely mean business!

Jag höll på att bränna topplocket när jag läste hur din man agerar... Senare i tråden kunde jag läsa mig till att du mycket väl vet hur illa han beter sig, och att han faktiskt bryter mot lagen. Bra så. När du har samlat nyktra dagar, självförtroende och ork så gör du något åt saken. Nu håller vi!

”Bränna topplocket” ? där fick jag mig ett gott skratt.
Det har hänt en del på fronten vad gäller min man. Han har hittat min tråd i forumet här och läst igenom den. Inte vad jag önskade alls för jag behövde något privat. Hur som helst verkar det ha väckt något hos honom, att läsa om allt som jag känt. Det har varit två riktigt bra veckor sen dess. Han tar ett större ansvar hemma och engagerar sig i hur det går på mötena. Just nu känns det mesta jäkligt bra ??

Och vi har givetvis pratat igenom saker. Det går inte att bara lägga locket på och låtsas som inget hänt.
Jag känner mig mentalt trött dessa dagar med KBT-möten, gruppsamtalen och allt tjatter på jobbet och hemma. Vill ha ett dygn i en stuga vid haver, helt ensam.

Idag var jag på mitt första AA-möte. Jag har lite svårt att samla mina intryck och känslor nu efteråt. Det var en otroligt välkomnade samling människor, men jag hade svårt att identifiera mig med dem. Många äldre, lite slitna och med ett tyngre bagage än mig. Men jag får försöka se det som att nån av dem kunde varit jag om 20 år om jag nu inte tagit tag i problemet. Men vilken öppenhet och välkomnande gemenskap. Pratade till och med om mig själv, dock långt ifrån lika obesvärat och komiskt som de andra. Men jag ska gå igen ????

Var hemma hos vänner igår och pt middag och kollade på Mello. Vid ett tillfälle så hällde min bordsgranne upp ett stort glas ök till sig och doften nådde min snok: guuud va gott det luktade. Inte på ett sånt där ”jag vill supar-sätt, utan bara ”en god kall öl”....kommer jag aldrig att dricka igen ?

Paddan70

Hej Jenny
Jag har fått hjälp på en beroende klinik med antabus och går även i kbt .
Tycker inte att du skall tveka att ta hjälp
Om man bryter armen går man till en läkare eller hur ?
För mig var det ett viktigt steg att säga att jag behöver hjälp
Dom är proffs på sådant och kan hjälpa till med mycket info om hur det fungerar att sluta dricka
Vet inte hur länge du varit nykter men det finns något som heter post akut abstinens tex och det kan vara bra att känna till hur den påverkar din möjlighet att vara nykter
För mig var det en enorm lättnad att faktiskt tala om för någon att jag är alkoholist och jag behöver hjälp
Lycka till

Paddan70 jag tror att du bara läst mitt sista inlägg. Går i behandling sen några veckor tillbaka och mår bra. Känner ingen abstinens, det vara bara öldoften som kittlade i min näsa. Luktade gott men det hade ingen tanke att jag ville dricka. Var bara en påminnelse om vad jag sagt hej då till. Nen tack för omtanken ?

Så skönt att kunna tycka att det vore gott, men ändå med automatik avstå. Tror att tagit dig över ett stort första hinder. Lycka till! ♡