Hej på er alla fina där ute! Har startat en egen tråd här för att på så sätt kunna skriva av mig alla tankar jag har kring min problematik. Har läst här i många år och känner igen mycket i mig själv. Dock inte allt ( antar alla har sina olika mönster så att säga). Jag skulle kunna skriva en bok om alla mina tankar kring A. Men min berättelse får komma i etapper känner jag.
Jag var med om en mycket otäck sak för en vecka sen. Hade besök av en mycket nära vän jag inte träffat på väldigt länge. Jag går och bär på mycket oro och ångest inför en hel del i mitt liv.. och när jag träffade henne så var det som allt rann över. Till saken hör att jag hade " tröstat " mig själv ganska rejält timmarna innan hon kom... så till den milda grad att jag bröt ihop och grät hela kvällen när vännen var här. När vi sen vaknade på morgonen var min vän mycket orolig över mig. Men vännen hade helt klart inte förstått att jag varit onykter kvällen innan. Men rädslan som uppstod i mig när jag inser att jag inte minns en enda sak jag berättat för min vän under min gråt-eskapad.. var det som om hjärtat skulle hoppa ur halsgropen. Jag hade vält ur mig allt jag kände och alla mina problem.. och minns om sagt knappt inte en enda sak jag sagt..bara fragment.. men vi pratade och jag drog nån vals då jag inte var beredd att berätta att mitt utbrott helt enkelt hade med A att göra.. men jösses så rädd jag blev.. och jag insåg en gång för alla att min " ovana" till själatröst måste få ett abrupt slut. Resten av dagen spenderade vi med god mat och lugn och ro och jag var skärpt och nykter. Men min vän vet ingenting. Jag " lyckades" prata bort det. NU har det gått flera nyktra dagar.. och det går bra. Jag har en knepig relation till A. Det känns mer som en dålig vana ibland.. för det är endast vid speciella tiofällen som det tar över. Jag har inga problem att smutta på ett vinglas tillsammans med min man eller nån vän osv osv.. blir aldrig fullast.. känner inget tvång att supa mig full. Aldrig. Men A finns där och lurar när jag blir orolig över livet. Som sagt finns det mängder mer att berätta... men detta är vad jag orkar med just nu. Jag ser min tråd som en dagbok där jag kan skriva av mig mina tankar. Jag är inte beredd på att sätta en etikett på mitt problem ännu. Vill inte analysera vilken potentiell etikett jag ska sätta på mig, heller. Utan i lugn och ro ( gärna med er hjälp..) försöka komma fram till lösningen och etiketten i min egen takt. Är tacksam för att detta forum finns... det känns bra att ha vågat skriva... att ha vågat börja i alla fall.. min väg e lång nu.. men jag har börjat.. jag har för mycket fint i livet för att låta detta ta över. kram till er alla modiga själar där ute.

Emma79

En utmaning verkligen!

Det är faktiskt bara att säga nej. Ha en annan dryck redo så att glaset redan är fullt. Fokusera på mat och samtal ( eller godisskålen ?).

Och titta in här om det blir jobbigt.

Kram.

Emma79

Just det...kom att tänka på detta när jag läste Pimpims inlägg ovan- försök att få I dig protein, jag fokuserade på ägg o baljväxter då jag inte äter kött annars har jag hört att kyckling och kalkon är väldigt bra. För att undvika kraftiga humördippar.

Jag var rätt låg de första nyktra veckorna. Bra att tänka att det är kemiska processer I hjärnan som gör att man känner på ett visst sätt, inte omständigheterna.

Emma

Mirabelle

Hur är det med dig vännen? Det har varit tyst i din tråd rätt länge nu... Kram

Jag hoppas ni mår bra ? Jag har varit rätt frånvarande senaste. Det har varit så turbulent i livet att jag knappt vet vart jag ska börja.. men någonstans inom mig finns det ändå en styrka börjar jag misstänka.. Skulle kunna skriva en roman om senaste veckorna men ska inte tråka ut er ;).. I korta drag så kämpar jag på med nya jobbet, försöker träna varje dag.. min man måste jobba på annan ort på vardagarna just nu så jag e ensam mycket.. men det stör mig inte.. saknar honom men vi håller ihop och kärleken är stark som järn. A.... ja ni .. A finns där i kulisserna... idag till exempel tog jag ett glas vin när ja gkom hem från jobbet.. var inte gott... hällde upp lite ostbågar istället med saft.. mycket bättre till filmen... men andra dagar.. vill jag bara ha en massa vin.. ångrar mig varenda gång dock..det ÄR verkligen inte lika gott längre... och ger en ganska taskig effekt.. överskattat.. antar det e en process... just nu håller jag bara huvudet ovanför ytan... om jag försöker lösa allt som händer i vårt liv nu så skulle jag bli GALEN.... så jag tar baby steps.. orkar inte få panik.. vad tjänar det till ? jag tänker på er mycket.. jag undrar hur ni har det och hur ni mår.. men många av er verkar så otroligt starka måste jag ändå säga.. läser ju mångas trådar och jag blir förundrad.. var stolta över er fina ni <3 jag kommer kika in här lite mer regelbundet nu.. har saknat er mina vänner <3 KRAMAR och tack för ni finns / Odette.

Har undrat lite var du har varit. ♡

Låter onekligen som att du har det jobbigt just nu, men jag läser ändå in lite tillförsikt mellan raderna:
Du vet att du inte kan lösa allt, därför tar du det lugnt och i små steg.
Du avstår inte vin helt, men det smakar inte lika bra och ger inte samma effekt längre.
Du tränar varje dag.
Och sist men inte minst, du har en superstabil relation med din man.

För att vara i den sits du är nu framstår du fortfarande som den kloka kvinna du visat dig vara. Hoppas allt löser sig till det bästa. ♡ Kram

Mirabelle

Underbart att få höra från dig! Det låter ju toppen att vinet är en besvikelse för dig nu för tiden :) Då är det bara en tidsfråga innan du tar steget fullt ut. Man lessnar rätt fort på allt som inte ger payoff. Låter som om du har mycket runt dig just nu :/ Ibland kan det nästan vara bra att stå i full storm. Som du skriver, man orkar inte få panik längre när man inser hur litet kontroll man har. Det tjänar ingenting till. För oss lätt neurotiska övertänkare är det riktig hårdträning i konsten "fuck it". Men det är klart... Man slipper väl helst lära sig att vara lugnet i stormens öga, om man får välja. Härligt att ha dig tillbaka här iaf. Du har varit saknad <3 Kram

Man blir ju alltid lite orolig när någon bara "försvinner". Även om jag läser det som att du inte är helt nykter nu så verkar det gå åt rätt håll. Hoppas du får en fin dag i solen! Kram

TACK SNÄLLA NI FÖR ERA ORD <3 <3 Värmer så otroligt. NU sitter jag på jobbet och skriver till er. Kände att jag tar mig den friheten. :) . På lunchen ska jag springa en mil. Det ser jag fram emot. Vaknade utvilad då jag höll mig till ett glas vin igår som smakade blää- inget vin idag. Jag och min man håller på att måla upp en ny livsplan... vi kommer göra stora förändringar.. förändringar som jag välkomnar. Som livet är nu är vi inte nöjda.. med var vi bor och vissa delar av tillvaron.. men vi är enade och har samma syn tack å lov...
Hur som .. kära vänner... blev så glad att höra från er igår... Hur mår NI? Ska kika in i era trådar ikväll och se vad ni har för er <3

Emma79

...drick gott vin då för 17 ?

Kul att du är tillbaka! Och vad härligt att kunna springa en mil !

Allt är bra med mig, ups and downs men imorrn firar jag två vita månader och jag LEVeR fortfarande så det kan rekommenderas.

Kram!

Hej vänner <3 ville mest önska er en fin helg. Tack för era fina inlägg här på min tråd. Fick en lustig uppenbarelse ikväll.. kom hem från jobbet... tung dag... livet är så turbulent nu på så många plan att jag inte ens orkar med mig själv.. så jag besparar er detaljerna.. ;).. hur som .. kommer hem... solen skiner.. slappna av med lite rosé.. i vanlig jävla ordning... men nähä... det var inte gott idag heller... inte ens effekten blir ju som man önskar.. jag drack två glas... helt utan anledning ...det var inte ens roligt.. bara av ren tragisk vana... jag tror min kropp och min själ.. har börjat tröttna.. kanske låter helt sjukt och konstigt... men jag vill få den effekten på nått annat sätt... av livet... av riktig glädje.. inte påhittad och kemisk.. TRÖTT PÅ DETTA.. säkert en bra bit kvar.. men känns ändå som att nått håller på att hända inom mig.. vad det är.. får vi se... nu ska jag dricka isvatten... och glädjas åt att jag kommer vakna utan baksmälla imorgon... bara den tanken får mig att avfärda alla tankar på alkohol.. kanske kan detta hjälpa nån där ute som e påväg in i dimman just nu... det är inte värt det.. <3 Kram till er vänner. Jag hoppas ni har det fint där ute och att ni får en solig helg. <3

Mirabelle

A-djävulen är som en självisk älskare... Åtråvärd vid första anblicken, men visar sig vara tom och innehållslös. Ger inget. En sådan tröttnar man på. Man går vidare. Han kan inte hålla dig kvar nu när du genomskådat honom :) Kram till dig fina Odette. Imorrn vaknar vi nyktra och alerta!

Hej vänner, hoppas ni e ok ? Kikar in här igen efter en tids uppehåll... phu livet säger jag bara... har hänt en massa nya tunga saker i livet.. att man inte kan få EN VECKAS SAMMANHÅLLEN LUGN NÅN GÅNG? Låter som ett offer inte min mening.. men är helt matt... A är lätt att ta till för att döva det vet vi ju så väl.. och jag är ju som bekant rätt bra på det.. men fy va trött jag är på det.. och på allt. Försöker nu lägga upp en plan för att vända på detta och hitta en väg ur allt det jobbiga. Bli lösningsorienterad och inte döva allt det onda med A... har svårt att finna självdisciplinen bara.. hur gör man? hur tänker man ? jag ser framför mig de saker jag kan påverkar för att göra livet bättre.. försöker se det positiva och det jag faktiskt HAR. Det finns alla förutsättningar.. men hur börjar man? tacksam för era tips.. har saknat er mina fina forumvänner. Kram från liten och rätt ... rädd... Odette..

Emma79

Självdisciplin=överlevnadsstrategier.

Lösa problem när man är Alullig, ingen bra idé.

Skriver mer sen, har också börjat vänja mig vid att all skit händer på en gång och att man aldrig kommer fram till lugnet.

Vi hörs!

Kram

Emma79

“Just nu mår jag bra” , att få upp nosen över ytan om så bara för en sekund. Kanske kallar de det för mindfulness, vad vet jag.

Att inte identifiera sig som den som har otur/ mår skit osv, hålla huvudet högt.

Försöka att skratta lite då och då, även i kaoset-skratta åt det.

Och alkohol komplicerar mest så det är ingen bra ide. Göra en plan få kontroll, hitta något att se fram emot.

Krama om någon man gillar, en vän ett barn vad som helst, en hund eller katt och bara glömma allt runtomkring för en stund.

Att lyssna på musik man lyssnade på när man mådde bra.

Clear the thoughts på något sätt, I skogen på stranden...

Det här kanske inte nuddar dina bekymmer men det var vad som rörde sig I min Knopp just nu.

Hoppas du får lite lugn o ro.

Mirabelle

Kan man få en enda veckas sammanhållet lugn någon gång??? Livet svarar NEJ. Men på något märkligt vis har jag under de senaste månaderna lärt mig tänka att nähä, ok fuck it då. Det som löser sig löser sig och resten får skita sig. Det var den känslan jag bara fick med vin i glaset tidigare, att jag släppte taget om kontrollen och inte brydde mig så värst. Men visst, det krävdes att låta hjärnan koka över i nyktert tillstånd under en tid, innan jag hittade mitt fuck-it-mode utan vin. Det var inte en behaglig process, men nu är jag glad att jag gick igenom den... Kram fina Odette. Hoppas att få "se" dig mer här på forumet framöver :)

Tanten75

Ketchupeffekten slår till med jämna mellanrum här också och däremellan när allt är ”lugnt” går jag bara och väntar på nästa laddning.
Så där som när ungarna var små och det blev knäpptyst... inget bra tecken?

Ibland blir det bara för mycket av allt, svårt att strukturera upp i röran. Men någonstans känner jag att jag måste börja och jag tar något ”lätt” och börjar där... och fortsätter vidare. En sak i taget!

För mig fungerar bara att lista upp allt:
-vad kan jag påverka?
-vad kan jag inte påverka?
-vad måste lösas/göras nu?
-vad kan jag ändra på?
-vad kan vänta?
-vem kan jag prata med?

Ibland fungerar det bäst med en time-out! Dra mig undan, gå på en långpromenad.

Hoppas du hittar din väg till lugn och ro!

Var precis och sprang 5 km.. det gick bra.. men efteråt fick jag en gråtatack utan dess like.. att gå in på de problem som föreligger är rätt ointressant.. men det rör flera aspekter ur livet.. och jag känner att jag börjar tappa sugen helt.. tittar mig i spegeln och ser en ledsen människa.. en person som inte känner att hon har nått att se fram emot.. även om det inte behöver vara så.. så är det känslan som möter mig i spegeln.. ja jag har saker att vara tacksam för.. men de senaste åren har det hänt så mycket dåligt att allt bara känns som en satans kamp.. jag e inte korkad jag vet att livet inte är en dans på rosor.. men att det ska vara en sån här kamp känner jag inte att jag e upplagd för.. jag önskar jag finner styrkan att hålla A borta.. för A gör mig deppig.. överviktig ( vilket gör att jag inte ens vill gå ut för jag känner mig ful )... och A gör mig luddig... labil och ja.. A är fel! Ska göra en mega kraftansträgning nu och lyssna på kroppen.. träna ordentligt så att kroppen börjar återhämta sig och jag känner mig lite finare.. det är nått jag vet jag kommer få styrka ifrån.. allt hänger ju ihop på nått sätt... sund själ i en sund kropp hörde jag nån predika för ett tag sen och det stämmer SÅ väl.. tack för ni finns mina kära forumvänner.. blir så tacksam att ni bryr er.. känner inte att jag varken kan eller vill prata med mina ordinarie bästa vänner.. då jag är trött på att de tror att bara man tänker positivt så löser sig allt bla bla bla.. undrar hur folk skulle reagera om jag bara sa rätt ut att vet ni vad JAG VILL INTE VARA POSITIV JUST NU. ... dramatiskt kanske men blir nästan provocerad av ingen av ens vänner LYSSNAR PÅ RIKTIGT.. jag älskar dem.. missförstå mig rätt nu.. men just nu håller jag mig mest till min man och mig själv.. och er.. <3 tack för ni finns..

Mirabelle

Mindfullness och ystra tillrop om positivt tänkande är som att vifta med röd flagg framför en tjur, vad mig anbelangar. Jag tänder på alla cylindrar direkt. Problem är till för att lösas, inte vare sig yra i extas över eller idissla till förbannelse i bearbetningens heliga namn. Därför var jag väldigt skeptiskt till det här med psykolog. De kommer gärna dragande med pseudosanningar a'la "Problemet är inte ett problem. Det är dina tankar om problemet som är ett problem." Seriöst? Mitt BARN vaktar jag dygnet runt för att hen tänker avsluta sitt eget liv, och medans jag håller liv i hen går hela familjen i personlig konkurs, och min man har blivit en gurka. Men jag TÄNKER FEL om situationen, det är DET som är problemet??? Det duger inte i ett sofistikerat samhälle att gå runt och fläta till psykologer... Så jag har undvikit dem. Tack och lov visade sig den jag blev tvingad att gå till nu inte vara en sådan sort. Lösningsorienterad är han. De finns. Du kanske är i ett läge där du skulle ha nytta av att söka upp en sådan? En psykolog, coach i personlig utveckling eller nåt, som kan hjälpa dig att se klart på hela bilden och prata dig fram till lösningarna?

anonym17136

Odette .. Så sant att A inte är bra för oss och kom ihåg att det är helt ok att få känna sig låg ibland .. inte alltid vara på topp och leverera , även om man såklart skulle vilja det. Fortsätt din väg med träning .. Såå bra sätt att rensa tankarna .. och på köpet blir både kroppen o psyket starkare. För min del har träningen betytt mycket och förmodligen nyckeln till att jag har klarat mig ifrån a .. Jag springer lyfter svettas .. kanske bytt beroende , men det spelar ingen roll .. Jag mår bra ? skickar massor med pepp härifrån mig ?.. kram Lerigen