av lillablå

hur mycket är för mycket?

lillablå
mån, 2010-04-26 - 21:27

TACK alla ni!!! TACK!!!
Precis mitt i prick... jag tvivlar och funderar och gråter och tvivlar lite till... fast jag i mitt hjärta vet, så spökar hans ord och mina tankar...

Pojken ringde precis... han grät... han berättade att pappa fick hjälpa honom att läsa brevet, och att de båda satt och grät tillsammans... jag försökte lugna honom och sa att han får ringa mig precis när han vill, och att även om inte jag och pappa bor ihop så kan vi ses ibland... kanske lite ljug, men barn glömmer fort har jag hört...

och T, han ringde tidigare... var hos min vän så jag svarade inte... han ville inte prata när jag kom hem, för då skulle han inte kunna somna sen (skulden på mig för att jag inte svarade...) vet egentligen inte vad han ville, men han sa jag måste ha min kaffekokare som jag fick i födelsedagspresent i höstas... ville inte ta den, den är dyr och fin och jag visste inte... frågade om han var säker på det, kanske ville han behålla den, men nej, jag fick den för att han älskade mig och han ville att jag skulle ha den.... och varför jag skriver om det här vet jag inte... antagligen för att jag ska kunna komma ihåg allt sen...

Varför, du frågar om barnens mamma... Enligt T så dricker HON för mycket, hon däckade tydligen rätt ofta i soffan på helgerna och gjorde en massa dumheter på fyllan... och pojken ringer allt som oftast till pappa på helgerna när han och mamman har bråkat och vill komma till oss.... eller till honom... så hon är nog inte mycket att lita till, tyvärr...

Hans syster dricker gärna vin hon också... Hans pappa verkar ha en sund inställning, men vad vet jag, träffar ju dem rätt sällan, och mamman nykterist...

Märta, jag vet ärligt inte hur han har det med sina vänner... Jag har bara träffat en av dem, och det är en av hans barndomskompisar, de träffas kanske en gång om året eller nåt, T ska dit och spela poker nu i dagarna, de fyller år på samma dag och det ska firas med grabbarna... Han pratar aldrig med någon i telefon egentligen, förutom sina föräldrar och syster... han har ett bra jobb som gruppchef på ett stort företag och har barnträning i en idrottsklubb en gång i veckan, och där har han vänner sen ungdomen, men som han aldrig träffar... eller ja, det var tydligen utgång med klubben i fredags...

Han har tidigt talat om för mig att han är en mycket manipulativ människa i arbetslivet, men att han ALDRIG skulle manipulera i det privata... sure... mer regel än undantag tror jag...

jaja... att pojken ringde och grät har nog varit det jobbigaste... han har verkligen känslorna på utsidan... hans dotter är iskall, enligt honom har hon inga känslor alls, och de hon har tar hon och stoppar undan och förnekar... tydligen sa hon att det var bra att jag flyttat... hon kanske är den klokaste av oss alla....

men nu är det gjort. jag har hela köket fullt av påsar som måste packas upp och sorteras och inga möbler att stoppa undan sakerna i... men nu är det bara min skit jag får ta hand om och reda ut... hittade förresten ett lock med tomburkar i klädkammaren på vägen ut från honom, tror inte att jag har sett det där förut...

tack för alla era kloka ord, ni är min livlina, och ni ger mig hopp!
nu ska jag säga god natt till mig själv och försöka vara glad och stolt över att jag markerat att jag är värd bättre än så, att jag är inte till för att trampas på!
God natt!

Märta
mån, 2010-04-26 - 22:00

lillablå

Får så inåt h-e ont i magen när jag läser vad du skriver. Hur gammal är pojken? Varför sitter pappa med honom och läser och gråter efter dig? Varför låter han pojken ringa efter dig? Varför beskrivs dottern som iskall? Varför beskrivs mamman som en demon? Vad sägs om dig? Pojken ringer och gråter tillsammans med pappa =oss killar emellan.... Mamma, lillablå, dotter= dysfunktionella....

Hoppas att jag inte gått över gränsen nu i min amatöranalys, det blev bara så tydligt för mig. Har jag fel? I så fall, förlåt vill inte såra någon.

Sov gott min vän, du finns i mina tankar lillablå

Kram Märta

lillablå
tis, 2010-04-27 - 07:10

Märta,
antagligen har du rätt... jag vet inte... vet bara att flickan (10 år) varje kväll ville sitta nära mig, brevid, kroppskontakt, när mamma bodde hos dem satt flickan själv i en fåtölj, men nu delade vi två på en två-sits, medan far och son (8) tog tre-sitsaren... antagligen har hon fått lära sig att det är lättare att inte visa några känslor... vad vet jag...

i vilket fall som helst ser jag ut som en groda idag, med fina svullna genomskinliga ögonlock som går lite åt det lila hållet... ser verkligen ut som en groda! önskar jag kunde lägga upp en bild på mig, jag ser verkligen grotesk ut! ni hade alla fått er ett gott skratt! =)

just nu känns det ok. och ikväll börjar mindfulness-kursen! ska bli mycket intressant! nu är det JAG som gäller, nu ska jag ta hand om MIG och bara mig... måste nog ut och köpa lite underkläder också, har glömt hur irriterande svårt det kan vara att få en tid att tvätta... men det är ju lyxproblem!

Märta, tack...
kram!
/k

Kaiza
tis, 2010-04-27 - 09:18

För mig låter det absolut som att det är en dysfunktionell familj du varit i. Det är naturligtvis synd om barnen men du kan inte stanna kvar och må dåligt bara för barnens skull. De har ju ändå en liten livlina i dig att de kan ringa och prata om de vill.

Märta
tis, 2010-04-27 - 13:16

lillablå

Att få sitta nära dig, att få "vara" och "tanka" hos en vuxen är så himla betydelsefullt för barn. Du har gjort mer för den flicka än du kanske förstår. Om hon behöver en vuxen så vet hon att du finns. Hon tar kontakt med dig om hon behöver dig, tro mig!!!!

En annan fråga, och nu blir jag besvärlig igen lillablå. Vem har berättat för dig om förhållandena mellan mamma och barn när hon fortfarande bodde kvar i familjen? Jag undrar eftersom mitt X svartmålar mamma och mormor till barnen, jag fick höra små inpass som så småningom växte till en häxa till mor. Sen, när jag pratade med X:ets syster så trädde en helt annan bild fram.

Om du vågar ställa dig själv de här viktiga frågorna som gör ohyggligt ont- men ack så viktiga- kanske du får ett lite fastare grepp om T? Det gör ont men det är inte farligt. Du, jag tänker på dig...

Kram Märta

lillablå
tis, 2010-04-27 - 19:44

Nu behöver jag skriva igen... måste få det ur mig... vet inget annat sätt, så jag belastar er igen...

Märta, enligt hans syster, mor och far är mamman till barnen inte vatten värd... eller ja, systern säger att egentligen är det inget ont i henne, men hon kan inte hantera spriten... hon har på fyllan varit otrogen ett flertal gånger, och de senaste åren även nykter... i min överanalyserande hjärna funderar jag över anledningen till denna upprepade otrohet och och hans upprepade förlåtande och nya försök att fixa förhållandet... ville hon omedvetet gå, och försökte få honom att lösa det åt henne, eller är det bara så hon funkar? känns fel att skriva om det här, men vi är ju anonyma... hon inledde det senaste förhållandet innan de hade gått isär på riktigt, innan de flyttat till var sitt, och med barnens fulla medvetande... framförallt pojken bär på riktigt mycket ilska mot henne och mot att hon har splittrat familjen... och nu får han en till kvinna att känna ilska emot - mig...

första helgen då barnen skulle vara hos henne i den nya lägenheten ringde pojken och grät och bad pappa hämta honom, mamma var full... och dottern valde att stanna och ta hand om mamma.. stackars, stackars barn...

fast oj vad jag tvivlar på mig själv just nu... hjärnan försöker hitta på alla möjliga olika förklaringar till allt som vanligt, jag antar att medberoendet till honom funkar så, att jag bara vill dit och göra allt bra, att inte vara den onda utan finnas där för honom och barnen... känner mig halv...

och jag avskyr att komma hem till min tomma ensamma och tysta lägenhet... lyssnar på min "fenix-låt" men trots musik och tv och ljud är tystnaden kompakt. och allt jag måste ta vara på, och sortera och fixa och ta hand om... orkar bara inte...

måste hitta ett sätt att kunna vara ensam med mig själv och trivas i sällskapet... just nu känns det som om jag gör allt för att undvika att umgås med mig själv, jag läser och skriver här, tittar på tv och sysselsätter mig hela tiden för att slippa bara vara... tänk att behöva spendera 24 timmar om dygnet med någon du verkligen inte tycker om...

Adde, tack för länken, skrev ut den i dag, ska läsa och fundera...

nu ser jag inte mer vad jag skriver, tårarna är i vägen...
tack för all omtanke, ni är helt enkelt fantastiska!!!

Adde
tis, 2010-04-27 - 20:04

Jag önskar så att du inte ska slå på dig själv som du gör nu Lilla Blå.

Du har gjort allting rätt ! Du måste tänka på ditt liv först av allt, du är viktigast, glöm aldrig det !

När du är mogen för det, när du själv har fått en stabil tillvaro, kommer du få möjlighet att hjälpa barnen. Jag har själv en bekant som har tagit sig ur sitt eget missbruk för att kunna ta hand om sitt eget barn. Mamman har klart och tydligt sagt att hon inte vill ha med hans barn eller halvsyskonet att göra.

Han var själv tvungen att ordna upp sitt eget liv för att kunna hjälpa barnet annars hade båda dragits ner i den totala botten.

Det tog ett bra tag för mig att lära mig att umgås med mig själv men nu är det en rätt trivsam upplevelse. Om inte annat för att ingen käftar emot !!!

Ta hand om dig nu det är du verkligen värd !

Varför
ons, 2010-04-28 - 07:31

Hej igen

Jättetråkigt att höra om mamman, att det ej finns hjälp att få där.
Nu är jag ej i din sits, men jag tror att om jag var det så skulle jag anmäla.
Du kan ju vara helt anonym. Ring bris och fråga vilka vägar du kan gå, eller ring socialen.

De kommer då att göra ett oanmält besök hos T.
Vet detta då nått pucko anmälde ett syskon till mig HA ! bättre förälder som kämpar med det lilla får man leta efter, hemskt lite pengar, men massor av kärlek, barnen gick alltid först och så anmäler en snokande granne dem,, socialen la ner undersökningen snabbt då de märkte hur det låg till ( grannen var dessutom känd inom psykvården )

Hursomhelst, man kan också göra så att man tar kontakt med dem och sedan ringer då man vet att T är påverkad och har barnen,

Kan vara en väckarklocka om myndigheten tar barnen från honom, om så bara ett tag. Om inte kan de hamna i bra fosterfamiljer och träffa sin pappa då han är nykter.

Nån skrev att barn vänjer sig snabbt och det är sant, men barna ska inte behöva vänja dsig vid sådana förhållanden.

Det är som alla säger inte ditt fel , men mår du dåligt över det så tror jag att det är det enda man kan göra för att hjälpa dem.

Det är lite som med dig, det bästa för dig var inte att stanna. Nu är ju detta hans barn och de behöver sin far. men de behöver inte en alkoholiserad far. Inte ditt fel MEN om man vet om nån som far illa har man en viss skyldighet att agera.
om du anmäler har du gjort det du kan,, resten är upp till myndigheterna.

kramar till dig.. hoppas du också har fint vårväder.. solen är som medicin ibland

lillablå
ons, 2010-04-28 - 13:40

Hej igen...
Idag är en annan dag, det känns rätt ok. Härliga jobbarkompisar, och fika med en gammal trogen vän efter jobbet, och sen lite mer bokföring... fullt upp!

Angående att ta kontakt med socialen eller nåt så tvekar jag... Han blir aldrig så full att han tappar kontrollen, och när han har druckit är han inte argast, det är han på morgonen eller förmiddagen, eller på kvällen innan han trubbat av sig lite... och alla som träffat honom ser honom som en varm och kärleksfull och omtänksam människa, han är bra på att visa den sidan utåt, eller de dagar han mår bra och är på bra humör... frågan är om jag inte bara ska släppa... det går ingen nöd på dem, de äter bra mat, får hjälp med läxorna, om än under visst hot om att annars ska han ringa fröken och tala om att de inte vill göra läxan, och vissa dagar är han en jättefin far... svårt... men frågan är vad som skadar dem minst?

Idag är det onsdag... och redan nu börjar jag fast för helgen, hur ska jag få tiden att gå? första helgen ensam, helt ensam... är bjuden på grillbuffé fredag men har tackat nej... alkoholen kommer att flöda, det är bara (utåt sett) otroligt lyckade och lyckliga par som kommer, och jag... får alltid så himla dålig självkänsla i sådana situationer och jag gör nog bäst i att stanna hemma och titta på tv eller nåt... fel tänkt?

nu är rasten slut, dags att gå ut i verkligheten och jobba igen!
kramkram!
/kristin

lillablå
ons, 2010-04-28 - 20:56

Utvecklingssamtal idag, och jag fick reda på att jag är för glad. Tydligen går jag och nynnar och sjunger ibland, och det är ett gäng kollegor som retar sig på det och som blir störda... måste tona ner mig själv...

Och han ringde, han som loggar mig och konstaterar att jag bara är glad 2 av 34 dagar... måste pigga upp mig själv...

ähh... snurrar ju till det ännu mer...

Men han älskar mig, saknar mig, och vill bara mitt bästa, så om jag mår bättre utan honom så ska jag bo själv, jag ska ta hand om mig själv i första hand, han klarar sig alltid...

han frågade om han har någon del i att jag inte mår bra?! försökte tala om att kommentarer om att jag bara är god nog när jag är på bra humör och att jag bara är glad 2 av 34 dagar och att jag drar ner honom och barnen inte direkt får mig att känna mig accepterad som jag är eller får mig att må bättre... men tydligen tolkar jag allt han säger så himla hårt, ser alltid det negativa i allt... han erkände faktiskt att han kanske inte alltid har ett bra ordval, men att när han inte säger nåt så ber jag honom om att vara rak och ärlig, och när han är det så är inte det bra heller...

kommunikationen oss emellan är kanske inte idealisk!
men nu ska jag låta allt bara vila och ta hand om mig själv! Letade efter tulpaner idag, men säsongen verkar vara över, tyvärr... får ta mig i kragen och gå och plocka vitsippor istället!!!
för det är jag värd!

Bokföringsdags och sen sovning!
kramkram!

Märta
tors, 2010-04-29 - 10:52

Akta dig lillablå, snälla akta dig. Varför säger han att han älskar dig nu, varför hindrade han dig inte att gå i stället för att tigande titta på? Han drar in dig i en "katt-och-råtta" lek, en lek du aldrig kan vinna. Har du bestämt dig? Be honom i så fall att lämna dig i fred. Bryt ALL kontakt med honom. De känslomässiga vinster du tror du gör nu kommer att bli ditt öde om ni fortsätter. Tro mig, jag sitter där själv nu. Jag har bestämt mig men du ska veta vilket pris jag får betala nu eftersom jag lät mig dras tillbaka gång på gång. Vid 04-tiden i morse satt jag i mitt kök och storgrät. Jag grät när jag vaknade för det gör så in i h-e ont. Men det finns inga omvägar elller genvägar. Jag är inne på min fjärde månad nu utan honom.

Jag tänker på dig

Kram Märta

lillablå
tors, 2010-04-29 - 20:26

Märta min vän,
jag har bestämt mig... jag vet att vi inte är bra för varandra, jag vet att jag förtjänar bättre, och kanske också han... han kommer och lämnar min älskade kaffebryggare på lördag, och jag ska lämna nyckeln, och sen har vi inga mer skäl att ha kontakt med varandra... får se om jag klarar att låta honom gå, eller kanske är det fel uttryckt, frågan är om jag är stark nog att säga nej, nu räcker det... jag vet att jag måste för att kunna läka..

gick på min första mindfulness-träff i tisdags, vet inte om jag berättade det... 8 tisdagar pågår den, och det verkar bra, mycket bra... och under de veckorna ska jag göra allt jag kan för att hitta en kbt-kontakt för att försöka bena ut vad som är jag och hur jag ska bli en mer självständig individ som lyssnar och tror på MINA känslor.... inte andras...

Mitt hjärta värker för dig Märta, ingen ska behöva sitta ensam och gråta klockan 4 på morgonen oavsett anledning... och du sitter där för att du gett all din kärlek till någon som inte kunnat förvalta den utan tackar dig med våld och svarta ögon... hemskt är det... så hemskt...

får höra flera gånger om dagen av ett par av mina kollegor att jag ska vara innerligt glad att jag upptäckte hans mörkare sidor så tidigt som jag gjorde och att jag har haft styrkan att gå... i tid, innan han lyckats bryta ner mig fullständigt och totalt...

nu är jag snart klar med bokföringen och ska börja röja lite bland alla kassar...
få till mitt hem som jag vill, min ordning eller oordning, jag får ta den plats jag vill!

märta, tack för all din pepp... ovärderligt!
önskar jag kunde göra nåt för dig!!!
kramar!!!

Märta
fre, 2010-04-30 - 09:47

God morgon lillablå

I dag är en annan dag :-) Jag ska till min kurator i dag, hon är KBT-utbildad så hon är kanon för mig. Det är en terapiform som passar jättebra i kombination med mindfulness. Hoppas att du också hittar någon bra hjälp.

Nej, ingen ska sitta ensam i sitt kök mitt i natten och ha sån ångest som jag har. Vet du, nu när jag får allt mer distans till honom, desto mer kommer fragment upp till ytan om vad jag har upplevt. Det värsta är inte knuffarna eller slagen, det är orden, blicken, svikna löften, hur han ständigt lekte "katt-och-råtta" med mig. Hur jag ständigt anpassade mig till honom, försökte ändra på mig och förhålla mig till hans lynnighet. Jag trodde aldrig att det kunde göra så ont som det gör nu. Och det har ingenting med någon längtan eller kärlek att göra. Det här sitter i min kropp, allt som lagrats under åren med honom. Tack och lov har jag underbara vänner som stöttar mig, annars vet jag inte hur det skulle gå.

Du förtjänar en bättre man, han förtjänar INTE en bättre kvinna än du lillablå. Kanske är det så att hans X, mamman till barnen, varit med om samma saker som du men under en mycket längre tid? Det skulle kunna vara en anledning till att hon använder alkohol. För du kan vara säker på att om T hittar en ny så kommer samma sak upprepas igen. För han behandlar varken dig eller sina barn med den respekt ni är värda. Glöm aldrig det.

Lillablå, du ger mig jättemycket stöd här på forumet och jag är så glad att du finns här. Jag vet att jag måste igenom det här, nu ska jag sjukskriva mig för att kunna bearbeta allt i lugn och ro. Jag är så himla glad att min relation med honom är över, jag är äntligen är ur hans klor. Nu kan jag kliva ur tunneln på riktigt (jag har ditt vackra foto som en ledstjärna). Hoppas att du får en fin helg trtos allt och jag håller tummarna att det går bra i helgen när ni ses.

Kram Mära

Mie
fre, 2010-04-30 - 11:21

Märta...

När du sänker garden så kommer minnen tillbaka, smärtsamma fragment av händelser & känslor som du har förträngt.
Den stress,press & nedtryckning som du blivit utsatt för sätter sina spår.
Nu när du kan se på det med andra ögon... ögon från ett annat håll. Inser du att det var helt galet, att det inte var ok på något sätt.

Jag är så glad att du är påväg åt rätt håll, samtidigt som det smärtar att du måste jobba så hårt för att må bra.

Tillåt dej att känna, sörja & gråta.
Tillåt dej att finnas, synas & bara vara.
Viktigaste av allt,
tillåt dej att vara glad, lycklig & närvarande...

Många kramar från Mie...

Adde
fre, 2010-04-30 - 12:20

"Det här sitter i min kropp, allt som lagrats under åren med honom." Om jag byter "honom" mot alkoholen.........................

Ibland får jag för mig att jag hört och förstått det mest i missbruksbranschen. Men si på tusan ! Det finns guldkorn att finna forfarande.

I hela ditt andra stycke, Märta, så går det att byta till "alkohol". Det ger en förklaring till att vi, på båda sidor, är så lika varandra och att vi går igenom samma utveckling till något bättre när alkoholen försvinner. Jag har upplevt samma vånda som du !

Varje förklaring får mig att vara glad över att jag får deltaga och lyssna på er, kloka människor.

Ps När jag är glad lyssnar jag inte på Robyn. Ds