Redan tillbaka

103 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Lundgrens2
Btt

Jag förstår att det låter konstigt,
Men tänk dig känslan utav att rummet tystnar när du kommer in.
Tänk dig att aldrig kunna se sin familj i ögonen.

Jag vill inte dra med hela min familj i mina bekymmer. Dom mår inte bra av det, och jag mår inte bra utav att veta att det är jag som får rummet att tystna, att jag är svarta fåret.

Jag kommer nog aldrig kunna ta steget att lämna men ibland så tror jag att det vore det bästa.

Dionysa
Hur tror du dom skulle om du

Hur tror du dom skulle må om du lämnade...– på det viset?!

AlkoDHyperD
Låt inte skam och skuld bidra till mer ensamhet

Det är nu du verkligen behöver vara nära dina närmaste!
Tankar på att man är en börda, eller att man gör sina närmaste besvikna är så lätta att sugas in i.
Det är skammen som spökar, den smärtsammaste känslan av alla. Finns för att påminna om flockens värde, i syfte att man ska ligga lågt för att inte bli utesluten. Men om skammen handlade om att lämna flocken skulle den inte ha något överlevnadsvärde. För även om vi idag överlever utan flock, behöver vi när relationer för att inte själen ska ’dö’. Använd känslan som vägvisare istället. En signal om att jag behöver mer respekt, både från mig själv och andra.
Ge dig själv respekt, och möt dina närmaste ärlig, sårbar, ofullkomlig, stolt. Då kommer du också mötas av mer respekt. Du må ha gjort saker som oroat dem, eller tänker att du gjort dem besvikna, men du kan inte skydda andra från deras egna upplevelser eller känslor.
Skuldkänlsor är lite mer begripliga, för de handlar om beteende, man har gjort något som bör rättas till eller repareras. Bra som vägledare men inte om man drunknar i känslorna.
Om dina närmaste kan oroa sig för dig, eller påverkas av ditt mående, är du viktig för dem - och de är viktiga för dig. Om inte, hwr du inte sårat dem och kan därför släppa den tanken.
Att känna sig som svarta fåret är fruktansvärt. Om det inte är dina skuldkänslor som spökar här kanske du skulle kunna berätta hur du känner och förhoppningsvis få ett bättre, mer respektfullt bemötande.
Kram

Mirabelle
När rummet tystnar

Så tror jag inte det handlar om att du är orsak till att familjen mår dåligt. Jag tror att de famlar för att förstå hur de kan hjälpa dig. De ser din skam, och ryggar inför risken att förvärra den. Tystnaden breder ut sig när de inte vet hur de ska bemöta dig. Du är inte mycket äldre än mitt äldsta barn. Ett barn som har mått mycket mycket dåligt psykiskt under lång tid, brottats med skuld, skam, hopplöshet, suicidtankar. Som mamma kan jag säga att det finns INGET du kan hitta på eller ställa till som leder till att hon mår bättre utan dig. Inget. Oavsett vilka bekymmer du går igenom, vad du än brottas med, så mår hon bäst av att ha dig nära och veta att hon gör sitt allra bästa för att stötta dig. Att inte tillåtas finnas där för dig, bara oroa sig på avstånd, utestängd, skulle knäcka henne.

Elise64
Lundgrens2 och mirabelle

Har inte läst tråden från början, men det jag läste nu får mig att ❤️bli berörd, vår familj har för 8 år sedan hamnat i det värsta kaos man kan tänka, vi mådde dåligt allihop, alla kämpade, en av mina söner mådde så dåligt att han valde att själv lösa det på sitt sätt , väldigt destruktivt! Han höll sig undan mig för att inte oroa mig mer, belasta mig men som mamma känner man av.. jag gav mig inte... jag älskar honom och är tacksam över att jag tillsammans med hans syskon fått honom tillbaka, han är fortfarande skör, har mycket att städa efter den tiden, men han finns tillsammans med oss och för varje dag som vi går framåt blir det ljusare❤️Snälla lämna inte din familj, krama dem, be dem om hjälp, vandra tillsammans med dem, för din egen skull och för dem... det finns en ljusare framtid.. man ska bara tycka att man är värd att gå dit❤️Jag hejar på dig, och till mirabelle så fint att du delade med dig dina ord🌹

Lundgrens2
Tack

Tack för att ni har delat med er av era historier, det gav en tankeställare, och jag kommer upprätthålla kontakten med familjen. Även om det kommer finnas kvar mycket skam och skuld.

Blev några glas under helgen, dock ingen fylla,

Lundgrens2
Nu är jag i en period

Där jag mår fruktansvärt bra, livet känns bra, känns som att livet har nån sorts mening. Detta grundar sig i att mitt undermedvetna tror att jag kan kontrollera alkohol. Men JAG vet att jag inte kan det. Det är bevisat så många gånger.
Va sugen på öl förut, men skippade det. Hade garanterat klarat drukigt några öl utan problem. Men det är alltid så en dålig period drar igång.

Men jag tänker ändå njuta så länge det varar.

Lundgrens2
Nykterheten

Går sisådär kan man säga. Dricker ungefär så mycket som jag vill dricka. Alltså i den mån så att det inte blir några direkta konsekvenser.

Det är svårt, men lättare än att inte dricka alls.

nydag2018
Härligt

Härligt att det går bätre! För mig var det som sagt en otroligt krokig väg till nykterhet, det började med att jag drack mindre och nu är jag inne på min sjätte alkoholfria vecka. Det stadiet kanske infinner sig för dig också längre fram.

Lundgrens2
Nydag2018

Grattis med 6 veckors nykterhet!!

Ja det känns som att jag är på bättringsvägen, dock så är jag på min vakt, för detta ”bra” drickandet som jag håller på med, kan nog få mig att gå in i en dålig period igen, där jag tappar kontrollen fullständigt i ett par dagar.

Lundgrens2
Uppdatering

Jag dricker fortfarande. Det går bra. För jag har trevligt när jag dricker nu istället för att lägga mig i min säng och slänga i mig alkohol tills jag är så full så jag inte kan prata eller gå.

Just nu trivs jag precis som allting är

Lundgrens2
Fått tillbaka livsglädjen

Ligger här i sängen, nykter och tänker på hur härligt allt är.
Fått ordning på arbetslivet. Tränar.
Socialiserar.
Fått intressen som jag bryr mig om.
Börjat få tillbaka tilliten hos familjen.

Och alla dom här sakerna som får mig att må bra. Gör så att jag inte faller in i det destruktiva ”flerdagsupande” där jag låser in mig själv.

Men jag dricker dock fortfarande. Och jag känner i varenda klunk att jag har missbruksproblematik. Att när en öl är slut öppnar jag en ny fortare än blixten. I och med att ha vetskapen om att jag dricker tills alkoholen är slut eller kvällen är slut. Så försöker jag begränsa det genom att aldrig ha alkohol liggandes hemma. Utan handlar max en kväll i taget (har en bit till Systembolaget)
Evt börjar dricka så sent som möjligt.

Troligen så kommer detta inte fungera i längden, utan till slut så kommer jag bli tvungen att bryta helt. Den dagen vill jag ska vara bestämd. Den dagen ska jag verkligen vilja sluta, och inte sluta pågrund utav bakfylla/bakfylleångest.

Vill också säga att jag tycker ni allihopa är fantastiska

Lundgrens2
Fan

Att sluta klarar jag inte, att dricka klarar jag inte. Vad är alternativet, att ta livet av sig? Att fortsätta, vilken är lika med att ta livet av sig,

Mår så jävla bra i perioder, och mär så jävla dåligt i perioder. Vet inte vad jag ska göra

Lundgrens2
Fan

Att sluta klarar jag inte, att dricka klarar jag inte. Vad är alternativet, att ta livet av sig? Att fortsätta, vilken är lika med att ta livet av sig,

Mår så jävla bra i perioder, och mår så jävla dåligt i perioder. Vet inte vad jag ska göra

nydag2018
Har skrivit till dig här

Har skrivit till dig här flertalet gånger innan då jag känner igen mig så väl i din situation. För ett par år sedan så kände jag att det var helt hopplöst, jag klarade inte av att låta bli alkoholen. Efter tre dagar nykter så kändes det som att det hade gått tre år och jag valde då att dricka igen. Ett tag drack jag varje dag. Jag visste att jag hade problem och hade som mål att dricka mindre, men det gick inte. Efter det har jag kämpat och successivt har det börjat gå bättre. Efter nåt år lyckades jag vara nykter någon vecka, sedan drack jag enorma mängder ca 2-3 gånger i månaden. Imorgon har jag varit utan alkohol helt och hållet i två månader. Så även om det känns hopplöst nu så går det. Det går att sluta dricka. Det går att må bra och ha roligt utan alkohol. Fortsätt kämpa, ge aldrig upp. Det går.

Amanda igen...
Jag önskar jag kunde säga

Jag önskar jag kunde säga något som kan hjälpa dig❤️ Tänker att du behöver hjälp men då jag inte tagit hjälp utifrån själv kan jag inte råda... dessutom är jag kvinna, mamma, snart 40, så det vi har gemensamt, du och jag, är vårt trassliga och destruktiva förhållande med alkoholen. Som vi kämpar med att avsluta... Ge inte upp kära du, ge bara inte upp, du kommer klara det tillslut. När du är redo.
Kram❤️🙋🏻‍♀️

Vinäger
Säger som Amanda,

svårt att vilka ord som kan hjälpa dig. Vill mest bara tala om att jag hoppas att det kommer att gå bra för dig till slut.

Kommer ihåg att jag någon gång skrev till dig att trots allas vår olikhet här på forumet spelar vi alla på samma planhalva - mot Alkoholen. Däremot ser våra förutsättningar olika ut. Just nu är dina tankar mörka. Din fördel är att du är mogen och insiktsfull trots att du är relativt ung. Förhoppningsvis leder all din klokhet till att du snart klarar att ta det avgörande steget.

Kram

IronWill
Tufft

Jag har i väldigt mörka stunder önskat att jag skulle få dö. Inte ta livet av mig men att bara äntligen få vara klar. Vila.

Men det har varit depressionen som talat och när jag kommit vidare så har jag tvärt om insett att jag vill leva till (nästan) varje pris. Ibland kan det krävas att någon berättar för en att man är deprimerad innan man inser det.

Alkohol ger en stunds ro, tills att baksmällan gräver ett än djupare hål.

Depressionen får en också att se sina problem som oövervinnerliga även om det inte är så. Man kan bara inte se lösningarna i det tillståndet, man behöver hjälp.

Vad som är ännu värre är att depression samtidigt får en att isolera sig från familj och vänner. Det är det mest ondskefulla symptomet. Att man drar sig undan när man som mest behöver hjälp.
Jag tycker att det låter som att du verkligen behöver hjälp!
Dina problem går att behandla eller lösa. Det kan vara jobbigt men du kan få ett bra liv. Lovar.

Jag har som sagt sett mina problem som helt omöjliga att lösa och att det är helt jävla superkört. Men när jag frisknat till och tittar på dem i backspegeln så ser jag att jag varit sjuk när jag ältat dem.

Jag vet inget om din familjesituation men du verkar ju bry dig väldigt mycket om dem. Du vill bespara dem problem. Tror du inte att de ser på dig på samma sätt?
Jag vill gärna att du pratar med någon av dem om dina problem. Om du känner att du inte vill leva så har du absolut ingenting att förlora, bara att vinna! Dessutom tror jag att de vill hjälpa dig, hur mkt du än tror att de ”klarar sig bättre utan dig”. Det gör dom inte. Om du är deprimerad så kan du inte lita på dig själv, du ser inte världen som andra. Så du måste lita på nära och kära!

Lundgrens2
Deprimerad

Jag blev diagnostiserad med depression.

Det som jag tror är så svårt för min del och för min familj. Det är nog att ingen dag är den andra lik. Ena dagen kan jag vara nykter och olycklig, andra dagen nykter och lycklig. Sen så kan jag dricka måttligt i flera veckor, och allt är frid och fröjd. Men sen veckan efter det så kan jag dricka så jag hamnar på sjukhus.

Och det gör det så problematiskt. För då blir det så svårt att se någon direkt förändring. Att se vad som triggar ett sug. (Att se att det är alkoholen som är boven?!)

För utav nån jävla anledning så förnekar jag för mig själv att jag inte kan dricka. Vilket är så tydligt att jag inte kan.

Att min familj fortfarande stöttar mig är helt otroligt, efter alla löften efter alla lögner.

Förstår inte hur hjärnan fungerar. Idag vill jag va nykter för all framtid. Men jag har verkligen ingen aning hur jag känner imorgon. Det skrämmer mig!

IronWill
Diagnos

Du fick diagnos, men vad fick du för hjälp?
Jag är inte expert på området och mina depressioner varar längre perioder. Men jag vet av erfarenhet hur lätt det är att dricka bort den för en stunds lugn.
Om du tar beslutet att kämpa emot begäret och samtidigt får hjälp med depressionen så kan det klarna, men du kanske även behöver hjälp med att stå emot alkoholen?
Tyvärr måste man kämpa lite för att få rätt behandling gällande depression, men kanske om du tar hjälp för alkoholmissbruket att du kan få hjälp med båda.
Hur som helst är det, vad än man får för sig i mörka stunder, bättre både för din egen del och din familj att du finns kvar och kämpar för ett bra liv. Så ge inte upp utan fortsätt skriva lite tankar här under tiden du funderar på lösningar.
Ser fram emot din nästa uppdatering.

Manhug /IW

Amanda igen...
En kombo av antidepressiva

En kombo av antidepressiva och terapi når oftast bäst resultat, du har fått en diagnos att ta på största allvar! Blir du inte frisk kommer du nog inte komma ur alkoholens grepp heller... Det är en ond cirkel du inte kommer ur utan hjälp. Jag hoppas av hela mitt hjärta att någon finns i din närhet som kan hjälpa dig❤️
Du skriver att du inte förstår hur hjärnan funkar. Det är en av de mest fascinerande områden som finns!!! Ta reda på så mycket du kan, det var för mig en fantastisk känsla och faktiskt en lättnad att tankar och känslor inte är så abstrakta. Att man kan förklara ett mående med signalsubstanser, synapser osv. Det hjälper iallafall mig att förstå mig själv på ett sätt som gör att jag också kan förlåta mig själv. Så mycket som händer i vår hjärna som vi faktiskt inte helt och hållet kan kontrollera. Så mitt tips är: sätt dig in i din diagnos, vad den betyder och vad som verkligen händer i ditt huvud. Läs neuropsykologi, jag lovar dig att du får svar på många frågor. Var noga med att kolla upp källorna bara😬 det finns mycket ”hittepå-vetenskap” i omlopp... Önskar dig ALLT lycka, Lundgren❤️🙋🏻‍♀️

Lundgrens2
Jag börjar i ena änden

Jag börjar med att vara nykter i en vecka innan jag tar någon form utav beslut, när alla hastiga tankar, för ringer jag efter hjälp idag, så finns det risk att jag ångrar det, och skiter i allt, så på söndag har jag varit nykter i en vecka. Och det brukar ta ca 1v att bli någorlunda återställd, så denna vecka är fokus på att bli frisk, nästa vecka är fokus på att fortsätta vara frisk

Lundgrens2
Funderar

Funderar på hur det kan ha blivit som det blivit, hur jag kan ha blivit den jag är.

Vad är det som får mig att söka berusningen.
Vad är det som får mig att vilja gömma mig, varför vågar jag inte möta livet nyktert.

Hur kan det gå så långt att hellre vill dö än att leva ett nyktert liv.

Hur kommer det sig att jag inte vågar söka hjälp? Är det pågrund utav jag innerst inne är för rädd för att släppa alkoholen.

Jag har ett suveränt jobb som jag har kommit väldigt högt upp för min ålder. Jag har bra vänner och en fantastisk familj. varför kan inte allt det vara nog. Varför?

Amanda igen...
Det är fruktansvärt jobbigt

Det är fruktansvärt jobbigt att inte hitta förklaringar, jag vet, jag själv blir galen om jag inte vet VARFÖR något alls är som det är. Det är ett konstant sökande och hjärnan vilar aldrig... Jag har alltid fungerat på ett visst sätt, lite bakvänt, inte alltid så konstruktivt och min hjärna tar så underliga vägar ibland att jag seriöst undrat om jag är helt galen. Men nej det är jag inte, jag fungerar. Ibland är jag absolut briljant och ibland är jag bara konstig. Ointelligent är jag dock inte, inte du heller, men tänk om det bara är så att våra hjärnor är byggda på ett annorlunda sätt? Det får man väl lov att acceptera helt enkelt. Min son har neuropsykologiska störningar men han är underbar, annorlunda och briljant. Däremot kommer hans liv inte bli så lätt alla gånger därför tar jag all hjälp jag kan få nu, från början.
De allra flesta av oss använder alkohol som självmedicinering, jag själv är inget undantag, jag tror du gör detsamma. Ta hjälp men skit i alkoholen for now, jag menar lägg inte all fokus på den utan försök få hjälp att förstå din hjärna, varför den beter sig som den gör, och har gjort även innan alkohol kom in i bilden. Var inte rädd för att du ska tvingas släppa alkoholen, kanske det kommer en lösning på ditt missbruk när du fått en förklaring på varför du är som du är? Nu menar jag naturligtvis inte att du ska fortsätta dricka men när man mår bra och är harmonisk tror jag behovet av att självmedicinera med alkohol blir mindre.
Jag var den jag var innan jag drack första gången, och den jag var och är älskar när alkoholen tystar vansinnesfärden av tankar som normalt sett pågår i min hjärna. Just nu går det bra att vara nykter för jobb och studier ger mig samma effekt. Det jag menar är att du dricker av en anledning, hitta den så vet du nog sen hur du bör förhålla dig till alkohol.
Min man är deprimerad. Han dricker för att bli glad. Kunde han acceptera att ta hjälp för sin depression som pågått så länge jag känt honom, har inte fattat förrän nu, skulle det vara betydligt enklare att ta itu med alkoholen. Men det blir en ond cirkel, det ena ger det andra så lätt är det inte.... Men man måste ju börja någonstans eller hur?
Kram❤️🙋🏻‍♀️

IronWill
Vad är det

... som du dövar med alkohol?
Är det stress? Meningslöshet? Sociala problem?
Jag tänker att du måste försöka hitta vad det är som du känner att alkoholen ”hjälper” dig att hantera. Och vem gömmer du dig för? Och varför tror du att du behöver gömma dig?

Lundgrens2
Hmm

Det som jag dövar, ja du. Jag tror att det handlar om att jag dövar för att slippa behöva ta beslut, att slippa oroa mig för att jag ska säga fel, för när jag dricker så går ju allt sånt på autopilot.

Även någon sorts meningslöshet ligger ju lite i mitt sätt att tänka om livet. ”Vad gör det om 100år tänket”

Och när man tänker så för ofta och för länge så tappar man fotfästet, slutar bry sig och lever destruktivt. Ja då har alkoholen tyvärr blivit en enkel lösning. För den sätter lite färg i livet, det händer någonting, även fast det inte är bra. Så är det någonting iaf.

Även en oerhörd rastlöshet är nog stor orsak. Kan aktivera mig med dom mest endorfin givande sakerna i flera dagar, men det är när jag tänker på en stor drink som jag faktiskt blir glad på riktigt. Det är sjukt och något som äcklar mig.

Vill även tacka er för att ni tar er tid att skriva ❤️

Lundgrens2
Campral

ifjol så hamnade jag på akuten efter lite för hårt krök. Och då skrev en läkare ut camperal, men han sa även att mitt körkort skulle ifråga sättas, men han skrev en remiss till min egen läkare, som jag ljög mig ur allt med körkort, men har inte vågat hämta ut campralen,

Någon som har bra erfarenheter av det?

Lundgrens2
1v

Varit nykter i en vecka nu. Inga problem, det är bara tråkigt och grått. Midsommar till helgen kommer bli tufft.

IronWill
Jag har

...börjat märka ganska många positiva resultat av att inte dricka så det har börjat luta mot att jag inte ”får klara mig utan” till att jag vinner saker i stället. Men högtider är ju tuffast. Trots att jag inte tänkte dricka alkoholfria substitut så överväger jag att klara midsommarafton med 2-3 alkoholfria öl. Häng i det blir lättare och lättare. Man får mer energi, huden blir bättre, min depression känns mildare, min mage är mindre sur (ond), plus alla saker man inte ser som leverfettet som minskar.

Conny15
Alkoholfri öl

Är faktiskt helt ok till bords !

Sidor