Hej alla medberoende systrar och bröder! Har varit medlem ett tag och läst, ibland svarat i någon tråd.
Min man är alkoholist. Vi har varit ett par i åtta år och gifta i sex. Problemet har väl funnits hela tiden, men eskalerat. Nu har han varit inne på Beroendeenheten två gånger på 1 1/2 år, senaste gången akut då jag inte vågade ha honom hemma , jag var rädd han skulle dö så hög promillehalt hade han. Detta var ett halvår sedan och sedan dess har det gått upp och ned , nu går det mest nedåt igen.... Han har en firma med nio anställda, inkl mig, vi arbetar hemifrån vilket gör hans drickande enkelt för honom. Hade han varit barn nu så hade han definitivt fått bokstavsdiagnos men psykiatrin utreder inte honom så länge han dricker och eftersom han dricker för att få ett lugn så är vi i en väldigt ond cirkel!
Ikväll kom grannen in, han är nykter alkoholist och har stöttat min man att försöka ta tag i sitt problem . Jag var irriterad vilket grannen märkte och han frågade sådär smidigt som en del gör: ”Varför är du så sur ” Jag svarade att du får fråga min inte helt nyktre man.... Grannen talade om att han blev besviken och inte köper undanflykterna min man kommer med och sedan gick han. Nu har jag blivit idiotförklarad i ca en timme av maken. Så kan man ju inte bete sig som jag gör, jag fördärvar allt osv..... Jag vill inte skydda och ljuga mer och framförallt inte bli anklagad för att alltid vara sur när det finns en jä.ligt bra anledning till att jag är sur.... Gjorde jag fel som drog fram elefanten i rummet ?! Maken säger att det blev fel eftersom det var jag och inte han själv som sa det, jag vet varken ut eller in snart....
Mitt nicknamn är franska och betyder Ångest , det är väl så allt känns

Anthraxia

Ska prova det - nästa vecka, ty nu är han utkallad på jobb \^_^/

Jag ville så mycket och så gärna.
Och min vilja trodde jag skulle stå i proportion i hur min fd skulle lyckas vilja bli nykter/hålla sig nykter.
Men icket.

Och någonstans så struntade jag också i det så länge jag själv fick hoppas och tro.
Så länge jag gav all gas framåt och drog med mig mitt ex så trodde jag liksom att sanningarna skulle halka in i honom eftersom det var så solklart för mig.

Men det var det inte och så blev det inte.
Ju hårdare du kämpar desto större kan fallet bli för både dig och honom.
Om du bara mentalt kan luta dig tillbaka och låta det som sker ske så tror jag att du sparar både din och hans kraft.
Det är inte att ge upp att låta den som bär problemet själv ta tag i det.

Det är kärlek att stå bredvid och titta på och säga,jag finns här och jag önskar och vill.
Men du måste göra jobbet.
Gör du inte det så ägnar jag mig åt mig och mitt så får vi träffas runt hörnet när du är med mig och hos mig nykter och i fas med mig.

Och det är just det glappet jag inte klarade av.
Glappet som ju egentligen fanns där hela tiden.

Han ville inte det jag ville och så länge jag ville åt oss båda så trodde jag att det skulle rädda skutan från att sjunka.
Men den sjönk och det med besked.

Låt honom sjunka,påverka honom inte.
Mamma,mästra och manipulera inte.

Skitlätt...men då får du förmodligen ett bättre resultat än vad du kanske upplever idag.
Sinnesro åt dig och frivilliga val som direkt slår tillbaka på honom om han väljer "fel"
Sådärja,nu har jag lagt mig i både ditt och din mans liv.
Men jag ser hur du kämpar och jag vet precis hur det känns.

Det är därför jag vill väcka dig en liten stund och tänka kanske..det är en väg att gå.
Sen väljer du ju precis hur du vill förhålla dig till detta ändå.

Anxiete

Ullabulla ( nu lägger jag mej också i :) ) Jag jobbar djävulskt med mej själv och jag märker en liiiiten positiv skillnad i mitt mående som smittar på hans mående .
Jag tror att precis som de beroende så måste vi medberoende göra vår ”resa” inse och göra våra misstag . För precis som för de beroende så kvittar det vad andra säger , vi medberoende lyssnar inte förrän vi är redo

Kristina 2

Det var länge sedan jag läste dina inlägg och länge sedan jag kommenterade men känner igen mig så otroligt väl fortfarande. Under lång tid har jag kämpat på, precis samma sätt som du. Livet har tagit en konstig vändning när man är en blandning av hustru, mamma och övervakare. Alla kloka kommentarer du får stämmer självklart så väl, men i praktiken är det svårt att veta hur man ska göra. Du ska inte kolla om han tar medicin eller dricker men hur gör man för att inte kolla? Det har ju liksom blivit ens liv; att hålla koll på honom....Precis som du säger, om du är glad och mår bra så är han det också. Om du mår dåligt och är arg så mår han jättedåligt. Man blir ju helt insnärjd i förhållandet, och det enda men vill är att ha en nykter, trevlig och "normal" man. Medberoende....

Anxiete

Vad roligt att du tittar in ?
Ja, nog är det ett märkligt förhållande man har, om man nu kan definiera det som ett förhållande.... jag vet snart inte vad jag är : hustru, bästa vän, vårdare, älskarinna, övervakare, mamma , psykolog, surkärring ? Fan, man blir ju schizofren på kuppen !
Jag försöker stryka de negativa rollerna men återkommer till att när tilliten har fått alltför många törnar så är det svårt ...

Kristina 2

Jag tar så många pauser jag kan och är ensam så mycket det går. Vi har två boenden. Allt känns så mycket bättre när jag är själv... Jag tycker till och med att jag har ett jättebra äktenskap när jag är ensam och ser på det på avstånd... just nu är jag själv och har en sur och sviken man som säger att han förstår mig men känner sig ensam och dricker för att trösta sig. Visst är det trist att man känner sig som en surkärring? Du försöker stryka de negativa rollerna, vad tänker du är de negativa rollerna? Surkärring så klart, men vad mer? Jag ser mig själv som väldigt duktig. Jag fixar allt och är så in i norden duktig. Kan se att det förstärker min mans känsla av att vara värdelös. Så duktigheten har plötsligt blivit en negativ roll. Det som alltid varit min fördel är nu min nackdel.

Anxiete

Till min man alltså : Vårdare, psykolog,övervakare , mamma , att vara duktig som du säger ... De roller som inte hör hemma i ett förhållande . Jag har en man som , i nyktert tillstånd, klarar allt . I de dåliga perioderna klarar han inte något eller vill inte klara något. Då kommer mina suckar, jag drar på mej offerkoftan, rättar till glorian och fixar allt . Jag är väldigt noga med att tala om allt jag gjort för min man också så han ska känna hur duktig jag är ! Men.... är det duktigt eller bara dumt ? Inte hjälper det mej och inte hjälper det honom, tvärtom. Kanske ska jag nästa gång han går ner sej slänga både offerkoftan och gloria och åka iväg på något roligt istället ,något jag vill !! Vi provar Kristina !

Kristina 2

Hej. Precis likadant för mig. Min man är egentligen mycket duktig, drivande och fantastiskt. När han dricker (vilket är mest jämt numera) blir han passiv, depressiv och passiv. Såvida han inte druckit precis lagom och är otroligt glad och social. Det är sällan någon annan märker att han druckit.

Jag önskar så att jag kunde strunta i de negativa stunderna, slänga offerglorian som du säger och bara sticka iväg. Vi har ju som sagt två boenden, ett hus några mil utanför stan och en övernattningslägenhet vid kontoret. Jag tänker att jag bara ska sticka så fort jag tycker det är för negativt och för mycket alkohol. Det är så svårt rent praktiskt bara. Då kanske vi ska få gäster så jag måste stanna, eller så har vi bara en bil, eller så vet jag hur otroligt förnärmad han blir och jag orkar inte. Stannar kvar sur och grinig och flänger omkring och städar och fixar som en surkärring.

Önskar att jag bara kunde "stänga av" allt när han druckit för mycket. Gå in i mig själv och strunta i honom. Bara bry mig om honom när han är nykter. Fast hur jobbigt liv låter inte det som?

Tofslan

Tyvärr så kan ingen annan få någon att sluta dricka. Din man måste själv inse att han mår bättre utan alkohol, vilket vi alla faktiskt gör. Om han kan hålla uppe ett tag så kanske han inser det men inte om han ljuger med antabus, skyller på dig osv. Jag tycker du ska ta hand om dig själv och låta han vara. Förstår att det är jättesvårt såklart, men du kan inte hjälpa honom. Han tror fortfarande att han får någonting ut av att dricka och då kommer inget få honom att sluta. Jag lovar att han hatar sig själv för det han gör, ingen alkoholist vill dricka som de gör men pga av att alkohol är beroendeframkallande och att han tror att han får glädje och lugn utav det så kommer han fortsätta. Om han inte kan sluta dricka själv så borde han ta in på något beroendecenter eller hem och hålla uppe ett tag så att han kan få klarhet över situationen, men det är inte heller ditt val. Bara hans.
Hoppas att han inser snart att alkohol inte ger honom några fördelar längre <3

Anxiete

Ja , jag vet ju att det är så som du säger. Han har varit på beroendeenhet två ggr, de ”avgiftar” 3 dagar sedan är det kommunens ansvar, kommunikation mellan kommun och landsting funkar sådär ?... Nåväl, fortfarande hans ansvar !
Nu har han testat antabus 5 dagar och mår sååååå dåligt så det vill han inte mer... Nä, då får han väl låta bli ... Min magknip och ångest kommer tillbaka iom att karusellen drar igång igen. Han säger Nej, det är lugnt... Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta !!
Jag är ju inte redo att lämna honom, han är mitt livs stora kärlek men det går åt det hållet mer och mer ....

Anthraxia

Det där låter jobbigt...som utomstående känns det lite som att...Det är inte abstinens då?

Synd att karln din inte var så inne på Naltrexone. Jag tror fortfarande på dem - nu mer än innan, efter att jag läst boken...Men ja...hans beslut.

Anxiete

att det är en kombo mellan abstinens och biverkningar men nu fanns det ju något att skylla på.... Vill man inte så vill man inte! Nu pratar vi en person som spelat fotboll till han var 46, han har spelat med hjärnskakning, brutna revben , You name it.... För han har velat göra det! Han har jobbat med brutna ben i handen , för han har velat göra det ... osv.
Men magknip o en fis på tvären Nä det går inte !!!! Arrrgh ??
Sen är det ju så också att han talar om för mej ” Det hjälper inte att du blir arg och bitter ” Nähä ?!?! När jag svarar ditt beslut, ditt ansvar då är jag aggressiv ??? Fan ta honom !!!

Anthraxia

Nå. Det är ju också upp till honom. Jag bara inbillar mig att vilken alkoholist som helst borde gilla en medicin som de Bör dricka på...

Pojkvännen tar sin iaf - han packade extra helt självmant när han åkte iväg på jobb nu. Det är jag glad för.

Men kanske din klarar av att vara nykter ändå. Hoppas går ju!

saris

detta med antabus är så bra, önskar bara effekten vara längre än vad de gör, min har gått på dem 12 dagar nu och skulle ta en idag MEN så klart gjorde han inte detta och säger att han inte ska dricka utan bara sitta med vänner och prata han kanske inte dricker (av rädsla) men då gör han annat istället..... effekten går ju liksom ut efter några dagar om jag inte har fel ? en gång drack han på dem och blev livrädd dock..fick massa utslag hjärtklappning osv...önskar man kunde operera in antabus på dem .. sen något mot droger med så att de inte kan göra det.

Anthraxia

Jag vet inte vad jag ska säga utan att det här låter helt dumt men - din man har alltså FLERA gånger sökt vård, provat både Campral och Antabus, just bara att "du får inte dricka"-biten inte fungerar för honom.

Han kommer alltså troligen dricka oavsett. Har han sett den här?

Claudia Christian's TedTalk:

https://youtu.be/6EghiY_s2ts

Han ÄR ju villig att söka vård. En grej till skadar inte. Men det måste ju vara upp till honom - dock har jag ingen kontakt med honom, utan jag har kontakt med dig. Och ok, jag KÄNNER bara en person som tar Naltrexone, och han säger att han inte känner någon skillnad - men JAG gör det. Paniken är mindre när han är full, och han ÄR mindre spattig när han måste vara nykter.

Skicka länken till din karl, eller se videon med honom. Sen är det ju upp till honom. Det finns fler läkare, om HAN orkar uppsöka en annan.