Jag orkar inte mer...

Jag vet knappt hur det är att vara normal längre, hur det är att vara nykter, att måbra, för vad fan är det?

Nu både vill jag och måste sluta dricka, men abstinensen är så grymt svår... vanan är så stark.

Vaknar på morgonen med en vilja att sluta dricka men en abstinens som får kroppen att skaka, ångest, ilska, tjurighet. Ett par glas gör det normalt igen men sen fortsätter det... jag är dum i huvudet. Jag har på något sätt glömt vad ett normalt liv är, isolerar mig men är utåt sett social. Fast i sociala sammanhang är jag dyngrak utan att någon verkar fatta, samma på jobbet i en relativt hög position. Jag är sjukt misslyckad och går från hypomanisk till ledsen.

Hur orkar man mer när man vill mer och ingen ser...

Sommarflickan2018

Hej du.

Du behöver inte bli helnykterist, det är faktiskt helt upp till dig. För mig är det dock intressant att höra hur andra tänker och reflekterar, det hjälper mig själv att vrida och vända på stenarna där olika monster gömmer sig. Jag vill inte dricka mer, precis som jag inte ville röka mer när det väl begav sig. För jag kan inte normaldricka längre, jag kunde en gång men jag gick för långt och tror med ganska stor säkerhet att om jag får för mig att dricka i framtiden så kommer det eskalera och jag vill inte att alkoholen ska ha kontroll över mig. Men det är hur jag fungerar :-)

Jag tror också att är man en beroendepersonlighet så har man under sitt liv varit beroende av olika saker i omgångar eller samtidigt. Eller så riskerar man att bli det. Men det är bara min teori efter att ha läst böcker, sett folk i min närhet och läst på forumet. Det kan vara allt från alkoholproblem, rökning, mat, träning, spel, sex, socker. Jag tycker mig också se att det är högpresterande personligheter med ett behov att vara folk till lags, alltid göra bäst ifrån sig, som inte vill svika folk, duktiga flickor och pojkar (hatar ordet duktig). Och dessa finns i alla städer, i alla grupper, i alla socialgrupper och är oberoende av ekonomisk tillhörighet. Alla kan drabbas.

Nu kom jag kanske utanför ämnet lite men jag tänker på det i samband med att ni diskuterar bulimi. Läser just nu Sanna Brådings bok "För mycket av allt" och det är värdefullt för mig att läsa om hennes uppväxt och hur hon hamnade där hon hamnade. Typiskt duktig flicka. Har ni möjlighet så läs den, det är inget stort litterärt underverk men det tycker jag heller inte att det behöver vara när det handlar om en människas liv. Boken är rak, naken och skrämmande.

Oavsett vad. Du ska inte skämmas för dina val och du visar ju att du kan säga nej ibland, det hade jag svårt att göra när jag drack, tror knappt det hände. Att säga nej till ett glas vin är ett glas mindre, att börja senare på dagen är medvetet och bra, att se sina fallgropar är ögonöppnande. Du gör ju massor av bra saker, så tänk på det och försök att vara snäll mot dig själv. ❤️

Kram

... på den, Sommarflickan. Klockrent för mej !

Nietzche-citatet förstår jag inte, men jag vet att jag inte är Don Quijote. Inga imaginära väderkvarnar utan de är ledsamt nog verkliga i mitt liv ..

Styrkekramar denna vackra sommardag ??

Märthan

Sommarflicka... så tänker jag med ang beroendepersonligheter, superbra och tydligt talat där.

När jag var ung rökte jag, när jag ville sluta gjorde jag det, men det var tvunget att komma ifrån mig, sen ätstörningar grav svält och hetsätningar mm det var även där Jag själv som fick hitta vägen och denhar hittills varit den tuffaste men absolut bästa och lärorikaste. Under den processen blev jag också väldigt uppmärksam på hur många sitter i fack och vill placera andra där. Exempel är när jag avvek från ätnormen (äta flera ggr/dag, tallriksmodell etc) då var kritikerna där direkt och påpekade att det var ätstörningen som pratade och inte jag, sånt skitsnack. Först när jag hittade kraften att stänga av omvärldens förväntningar, normsättande och fack hittade jag min egen väg och först Då kunde jag bli fri från det monstret på riktigt. Alkoholen har gått parallellt ibland, en kompis och trygghet på vägen ur, den tryggheten och snuttefilten behövs ju inte längre så den relationen är den som ska avslutas.

Vissa måste bryta helt, fine och respekt och aldrig aldrig fel. Jag tror ändå på balansen, misslyckas det ja då finns det ju bara förstnämnda alternativ kvar såklart.

Idag var en livsnjutande dag, maken ville ta en öl efter dammsugningen av huset och undrade om jag kunde köra till familjemiddagen, självklart! Så hade det aldrig varit för då hade jag ju alltid fått i mig något glas om inte flera. Minns inte när jag träffade familjen nykter senast och det känns underbart, en peppande känsla. Det var så skönt att övervinna det där suget imorse, så starkt, så många tankar som far runt. Jävulskt. Men jag vill dricka på Mina villkor och då får jag uppenbarligen vara oerhört vaksam på vad som är vad, men skam den som ger sig. Aldrig!

Märthan

Stulet citat: ”När det stormar som värst i livet, då är jag lugn och handlingskraftig. Ja, inte när det gäller mig själv då ?. Jag har bedövat mig istället.” Av allas vår Sigge...

Sådan igenkänningsfaktor

Sommarflickan2018

Ja, det där är ett bra citat. :-)

Va fint att du körde bil och att du inte hade druckit, det där tyckte jag var skitjobbigt, om mannen nån gång ville att jag skulle köra och göra något och jag hade druckit på dagen. Jag ville ju inte köra men kunde inte säga något om varför. Jag lyckades dock slingra mig ur de situationerna, som tur var. Nu kan jag köra vilken tid på dygnet som helst och det känns väldigt befriande.

Kram på dig.

Märthan

Ja för den här veckan verkar det som, gillar inte alls när det hettar på över 25 och man inte orkar göra något.

Idag grejar min man hemma och jag skulle ta barna på tur, då säger han att han snart är klar och vill följa med. Såklart mysigt, men mys var det sista jag tänkte på just i det ögonblicket. Direkt kopplade alkoholhjärnan på och tankar som ”perfekt, då kan ju jag ta mig nåt glas o njuta lite så kan ju han köra”

En smocka fick den tanken, jag kör och låter honom vila i sätet bredvid ?? Dricker kanske något senare, men aldrig ska jag lyda sådana tankar som totalt har styrt mitt liv! Samma gäller när man väl tar sig ett glas, inte låta armen vara i vinkeln hela jäkla tiden utan eftertänksamhet, så galet.

Uppmärksammar som många av er att det verkar drickas extremt mycket denna sommar, gissa hur det här forumet ser ut i augusti, när semestern är över för de flesta och ångesten kommer krypande... samma visa varje år....

Ha en lovely dag alla

Märthan

Druckit för mkt... men lägger mig ”klar”. Lär mig om Mig. Svagheter o styrkor.

Hejsan M
Hur är läget med dig ?
Skickar över virtuell styrka och en jävla massa positiva energier.
Kram S69

Märthan

Sigge... tack... just nu behöver jag verkligen alla positiva energier som finns. Jag noterar i min egen bok att jag inte dricker för att bli uppåt eller vara social, jag dricker i första hand för att bli lugn, det där inre lugnet. Vid tidigare misslyckade försök att bättra mig är det nog den punkten jag alltid fallit på. Kan vara oförklarligt sur men bara tanken på drickat lättar och lugnar humöret, sjukt.

Jag dricker aldrig eller oerhört sällan bland folk, är absolut ingen festprissa. Jag vill liksom ha det för mig själv om jag kan göra mig förståbar?

Varenda förmiddag är en kamp, jag blir ärligt förbannad när tankarna på A poppar upp, som om jag inte styr dem själv! Jag har bestämt mig, inget morgonsupande Punkt! Varför i *** finns tankarna där ens då, jo vanans makt förmodligen. Den kan ta sig någonstans där det är rackarns mörkt. (Ja, just nu är jag förbannad).

Hej M
Kände dina energier, kände att du hade det tufft.
Att vara arg, förbannad är en styrka, använd den!
Du är en överlevare, stark men skör. Ta kontrollen, bestäm dig!
Kör den gamla klassikern, dag för dag. Kan jag, kan du.
Vita boken är såååååå skön, jag lovar.
Kram S69

Märthan

Jadu, det är ju precis det, bestämma sig! Veta vad man vill, se ett mål och en väg trots sina krokar. Jag skulle ljuga för allt och alla och mig själv om jag skulle säga att jag vill vara helnykter föralltid, samtidigt känner jag mig ”kass” när jag känner som jag gör trots att jag Vet att jag inte är det. Jävla rundgång helt enkelt. Fortfarande syrlig.

Hejsan M
Ett förslag från mig: gör det inte så jävla stort. Testa och ta en dag nykter, en vecka nykter. Om du vill sedan, fortsätt en vecka till.
Jag var ju själv livrädd och kan ibland nu med vara det. Livslång nykterhet, vem fan kan lova det ? Inte jag iaf. Men nu är det så jävla gött att jag hankat mig fram till dag 84, har nada, noll sug. Men vem vet? Jag kanske bestämmer mig för att åka ut till en ö framledes och ta en "karatefylla" ?. Men som det känns nu, så känns det jävligt avlägset!
Så tipset är, att gör det inte så stort!
Kramar S69

Märthan

Bra förslag, den där ska jag suga på idag... för jag är nog en dramaqueen generellt.... hoppa av scenen och sätta sig i publiken kanske... tack ♥️

En dum fråga kanske, har inte lusläst allt du skrivit i dina böcker... när du påbörjade dag 1, vecka 1, hur löste Du sömnen och humöret?

Ångerfull 4ever

Nu ställde du ju inte frågan till mig men det finns hjälp att få när det gäller både sömn och humör. Beror på din inställning till läkemedel i och för sig. Men förutom benzo så finns det ju en hel del icke vanebildande läkemedel som används under abstinens. Theralen t.ex. Propavan som sömntabletter kanske. Atarax kan funka också. Har du mycket abstinens kan det dock underlätta med benzo.

Märthan

Är big NONO, respekt för andra som hör det valet har ju även haft tanken men nej nej åter nej.... det räcker med gift

Ångerfull 4ever

Glutamin 5-10 gram. Glycin och Theanin kanske? GABA?

Finns en del rogivande preparat som inte är läkemedel.

Ellan

Det här svaret vill du kanske inte ha men jag tänker att ofta letar vi efter lösningar utanför oss själva. Dvs piller och annat så att vi inte ska behöva må dåligt. Att slippa abstinens, humörsvängningar och annat som är konsekvenser av vårt drickande. Visst kan det vara viktigt när problemen är riktigt allvarliga men att må dåligt, vara sur, ledsen, arg är ju inget farligt. Det handlar för mig mycket om att våga stå kvar i skiten. Jag brukar säga att jag är usel på att må dåligt. Hatar den känslan men har helt enkelt fått lära mig att acceptera dessa stunder, dagar och/el perioder.
Jag tror någonstans att vi kan trycka i oss hur mycket skit som helst för att döva och dämpa men någonstans och någon dag behöver vi ta hand om vårt inre. Det går inte att ducka och ignorera om vi önskar finna en sund relation till alkoholen eller något annat som vi bedövar oss med.
Så vad tror du händer om du håller dig ifrån alkoholen under några dagar? Är det rädslan för att må riktigt dåligt som skrämmer?
Kram
Ellan

Hejsan M
Tänker på dig & hur du har det i din kamp. Hoppas du har det gott i sol & värmen.
Du är så värd att ha det BRA!
Kram S69