av Märthan

Jag orkar inte mer...

Jag vet knappt hur det är att vara normal längre, hur det är att vara nykter, att måbra, för vad fan är det?

Nu både vill jag och måste sluta dricka, men abstinensen är så grymt svår... vanan är så stark.

Vaknar på morgonen med en vilja att sluta dricka men en abstinens som får kroppen att skaka, ångest, ilska, tjurighet. Ett par glas gör det normalt igen men sen fortsätter det... jag är dum i huvudet. Jag har på något sätt glömt vad ett normalt liv är, isolerar mig men är utåt sett social. Fast i sociala sammanhang är jag dyngrak utan att någon verkar fatta, samma på jobbet i en relativt hög position. Jag är sjukt misslyckad och går från hypomanisk till ledsen.

Hur orkar man mer när man vill mer och ingen ser...

Märthan
tors, 2018-07-26 - 14:35

Som har så mycket hjärta, själ, omsorg och total oegoism?

Jag har haft ett par hemska dagar, dag. Läst läst och läst här men varje gång slutar jag i självömkan och dricker. Jag måste bestämma mig, så är det, konsensus. Vill ha kakan och äta den verkligen, vågar inte ge upp det ??

Sigge69
tors, 2018-07-26 - 15:10

Vi är vanliga homosapiens som har ganska mycket gemensamt ?. Skönt att du hörde av dig.
Självömkan, offerkofta är en naturlig del i processen.
Måste är ett negativt, laddat ord för mig, brukar aldrig bli bra "om man måste", byt ut det mot VILL istället. Men vet du vad, jag är en rak man. Jag känner igen mig så mkt i dig. Jag tror helt enkelt att du inte mår tillräckligt dåligt ännu. Du har inte nått till botten på träsket. Du är på god väg, men du är inte där än. Då återstår bara två val. Leva, nykterhet eller Dö, fortsätta att bryta ner kropp & själ med alkohol.
Finns inget gulligt mittemellan!
Styrka & kraft laddat med ett jävlar anamma och positiva energier skickar jag över till dig.
Kram S69

Märthan
tors, 2018-07-26 - 16:30

Läser ju mycket, du är hård men hårdare mot mig än andra. Varför (försöker ta det positivt).

Sigge69
tors, 2018-07-26 - 18:12

Jag är mån om dig. Vill att det ska gå bra för dig och att du ska må bra. Känner att du har en jävla kapacitet inom dig! Du skulle fixa detta lätt! Att göra det enda riktiga och kloka valet att helt avstå A. Börja idag, NU! Börja med att vara snäll mot dig själv, du är värd det!
Kram S69

Ellan
tors, 2018-07-26 - 21:05

Hej Märthan,
Jag hoppas inte att mina ord slog allt för hårt mot dig.❤️ Jag vet precis hur det är att vara där du är. Även fast vi säkert är olika på många vis så finns det oxå likheter. Och i kampen mot alkoholen är vi alla lika. Det kan lätt bli en frustration hos någon som idag är nykter (och som vet hur skönt det är att leva utan alkohol) ”diskuterar” med en person som gärna önskar dra ned eller sluta. Jag tror dock att det beslutet behöver komma inifrån varje individ om det ska hålla i längden. Varje process ser olika ut och beslutet till förändring behöver växa fram. Vi ger varandra pepp, tröst och stöttning oavsett var vi är i vår egna process. Sedan är ju det skrivna ordet som det är... kan tolkas på olika vis.
Vi som har hittat nykterheten kan aldrig tala om för någon hur de ska/måste göra. Däremot kan vi berätta om hur vi har gjort och vad som har fungerat för oss. Sedan får alla plocka de bitar de vill ha och det övriga får passera.
Häng i här Märthan. Resan mot nykterhet eller balans i sitt drickande går knappast spikrakt. Jag tror att du sitter på många insikter och kunskap kring detta. Det är upp till dig vilken väg du väljer. Men självklart finns stöttning och omsorg kvar.
Ta hand om dig!❤️
Kram
Ellan

Märthan
tors, 2018-07-26 - 21:41

Jag uppskattar hårda ord även om jag blir kantstött, det behövs. Du har så rätt, i allt du säger, jag vet det och läser din stöttning till alla, vilken fantastisk person du är. Vad jag är rädd för, jag vet faktiskt inte? Den måstnjag klura på, men så fort jag gör kommer glaset...

Trots en skitdag har jag fyllt frysen med Relationsmat, något jag vurmar för. Umgåtts med trevliga producenter, utbytt tankar, funderingar och mat. Ska leverera en scoby till en vän nästa vecka, detta älskar jag! Ändå är jag så misslyckad... nej int är, känner mig, skillnad.

Ellan
tors, 2018-07-26 - 21:46

Tack Märthan!❤️ Fantastiskt vet jag inte men dina ord gör mig glad. Jag är nog rätt vanlig... Jag tror dock på att alla människor sitter på styrkor och istället för att konkurrera så mycket med varandra så bör vi istället hjälpa varandra. Jag är extremt ödmjuk inför alkoholen och beroendesjukdomar över lag.
Helt ärligt så har det inte varit enkelt för mig att bli nykter. Att sluta dricka var enkelt. Jag hade inte så mycket att välja på... men sen... att ta hand om allt jag burit på. Det har gjort ont! Men jag har fått jobba mycket på mitt egenvärde. Övergrepp och dysfunktion i familjen det pratade jag på om som vilken historia som helst. Men när terapeuterna fick hål på bubblan... då blev det hårt arbete och många tårar. Nog om mig...
Du är inte misslyckad. Det är ingen av oss... då skulle vi inte skriva här. Och vad sjutton är relationsmat??
Kram!

Ellan
fre, 2018-07-27 - 07:44

vet jag vad det är.? Har läst om det och det låter väldigt intressant. Vet att det finns även där jag bor.
Önskar dig en fin start på dagen.
Kram!

Märthan
lör, 2018-07-28 - 07:18

För den som modigt tagit steget är velandet något ytterst dumt, tidsödande och ”bara Gört”. Jag vet. Mina insvävningar här har varit sedan tidigt 2016. Sommaren 2016 vågade jag hoppa och gjorde så i några månader, vad jag mådde BRA! Sen är jag precis som de flesta, jag romantiserar alkoholen, jag vill inte släppa taget. Jag är beroende.

De senaste dagarna har varit ett helvetes virrvarr i min hjärna, toppat med vin och breezer som glasyr, jag mår som jag förtjänar, eller inte, jag mår s k i t. Jag vill må bra, ha energi, ork och glädje. Jag vet att första nykterveckan är helvetet på jorden det med, jag vet att jag inte hittar glädje på ett par månader, om någonsin känns det som. Jag är sur och bitter utan alkohol utan att veta varför, innerst inne är jag faktiskt allt annat än just sur och bitter men just de känslorna översållar mig totalt i nykterhetens lov.

Men jag gör det... jag barskrapar nu huset på breezer, som mitt sista godis (vilket är bannlyst annars). Vinet skiter jag i, det kan gubben ta. Det är snart slut, jag börjar snart på ruta ett, jag är trött på att vakna o må skit, vara begränsad. Får väl leva med att jag är en bitter surfitta då. Idag hoppar jag utan fallskärm.

Ha en lovely dag alla, det ska inte jag...

FinaLisa
lör, 2018-07-28 - 07:58

Det verkar som du börjar närma dig "the tipping point" Du behöver bara ta steget till den andra nyktra sidan.
Efter några dagar kan du kolla tillbaka på den andra sidan som du lämnade och inse hur dåligt du mådde där egentligen....

Jag tror du fixar detta om du tar en dag i taget. Annars är risken för panikångest stor.

Styrkekramar till dig!??????

Märthan
lör, 2018-07-28 - 13:19

I hjärnan hela tiden. Ska jag ska jag inte, varför inte, varför. Det skulle få mig på bättre humör, jag är en plåga för allt och alla just nu, nipprig kollrig, förtvivlad utan att veta varför, panikar.

Tack Finalisa för ditt svar, du har rätt, en dag i taget.

Om jag tar två glas vin, då mår jag sååå mycket bättre, för stunden iallafall. Men det slutar ju inte med två och börjar jag nu kommer hela dagen fallera, beroende på iof.

Kanske ska börja mina vita dagar imorgon, genast känner jag ett inre lugn komma när jag skrev det där. Vågar jag? Hoppa utan fallskärm? Jag måste ratta in hjärnan, ställa in mig på att livet inte kan staplas upp på vinlådor, det är inte hållbart. Jag måste ha mål, ja mål måste jag skapa! Det kanske är det jag ska göra idag, skapa mål så jag kan motivera mig när det är som jävligast.

Jag återkommer med målbilder soon...

(Sigge, tycker du att du är spretig, välkommen till mig ??)

Märthan
lör, 2018-07-28 - 14:26

Jupp, jag gav efter och förlorade. Men jag samlar mig samtidigt, som inför strid.

Börjar sätta målen och har introducerat kärleken för mina planer som jag vill ska vara våra, det underlättar om vi går igenom det tillsammans men sen måste jag nog inse att vinbär olika och kan hantera det olika. Men som en start.

En sak är sagd, ribban får inte sättas för högt, då slår jag bakut. kan inte lova nykterhet livet ut, det är för stort. En dag, en vecka, en månad i taget måste vara good enough, utan att för den delen ha ett mål med dricka. Som ”jag ska vara nykter si o så länge sen ska jag unna mig ditt datt”. Det har inte fungerat förut och gör det aldrig.

Några små ”mål” jag vill belöna mig med är iaf

Bort med den jävla kaggen! Jag skiter i vikt och mått men en mage som min begränsar mig, inte bara tankemässigt. Ja jag är kanske löjligt brydd av mitt utseende, men en ölmage på en annars schysst dam är inte alls nice. Så bort med kaggen!

Jag önskar mig regelbunden och framförallt god nattsömn. Som det nu är man ju bara däckad, sover som en sten och aldrig utvilad.

Borde sätta ett datum på när jag tar nya värden, mina prover var katastrof sist. 3 månader säger man generellt att levern repar sig om skadorna int är bestående, om jag minns rätt, sen är det individuellt såklart. Så 1 nov prover kanske, vad det nu är för dag.

Klirr i kassan lär det bli, 5000 i månaden är mycket pengar! Ska fundera över detta mål...

Återkommer med fler....

Sigge69
lör, 2018-07-28 - 15:29

Hej
Fan vad härligt att känna dina positiva energier och vilja.
Sikta mot stjärnorna damen!
Avdramatisera & gör inte det till en BIG deal, helt rätt!
Klassiska dag för dag. Lova inget, utan bara kör. Sedan staplar du vita dagar, lycka till nu!
Kram S69

Märthan
lör, 2018-07-28 - 21:05

Jag hatar att lova saker, löften blir ofta lögner som leder till besvikelser och ångest och därmed en negativ snurra.

På måndag är all alkohol slut i huset... sista semesterveckan. Då kör jag, på obestämd framtid. Vit som snö.

Hur ska jag kunna sova? Hur ska jag möta ångesten? Hur ska jag tackla humöret?

Mina mål ska motivera mig, kaggen, glädjen.

Märthan
sön, 2018-07-29 - 12:02

Jag har det i mina gener, hur stor roll det spelar det vet jag faktiskt inte, men släkten på fars sida innehåller de flesta av olika beroendetyper gällande alkohol. Jag är beroende. Jag är beroende. Jag är beroende! Fan!

Imorgon börjar en ny resa, jag är rädd som bara den ska jag ärligt erkänna. Rädd för känslan av tristess. För även om jag sysselsätter mig totalt är jag uttråkad, rastlös, tråkigt. Jag och kärleken gör det tillsammans, olika mål, men hand i hand och det känns bra. Men jag är skitskraj, känner mig liten och ensam. Jag kommer möta så många tvivel inombords, hur ska jag hantera dem? Förhandlingar och avtal.

Märthan
sön, 2018-07-29 - 18:32

Att ni orkar, ni är lovely!

Jag mår ff S K I T, mitt eget fel såklart, tårarna trillar... innan jag somnar idag ska jag hälla ut all alkohol som finns kvar, kanske inte en årsglögg som jag inte gillar ändå. Imorgon är dag1.