Vad skriver man?

Hårt arbetande kvinna/maka/mor som har många projekt i luften.
Jag har ett rikt känsloliv och grubblar och funderar, planerar och strukturerar hela tiden.
Alkoholen gör att jag känner att jag varvar ner och hamnar i en "vardagsfart". Jag njuter mer av det lilla, känner mig mer närvarande i tanke och själ och skrattar mer. Dricker inte på jobbet, men varje vardagskväll blir det 1-3 glas vin samt även på helgerna. Nu under semestern har det blivit en större konsumtion under dagtid.

Innan jag var 20 år hade jag nästan inte kommit i kontakt med alkohol alls, det hade heller inte lockat mig.
Fina svärföräldrar kom in i mitt liv. De levde mer "Medelhavskt" och tog ofta ett glas rött vin till maten. Det var med dem jag började lära mig tycka om vin och dricka snaps, konjak etc.

Har en dagboksanteckning om från femton år sedan, när jag var cirka 25 år och jag tog en klunk whiskey i min ensamhet för att stärka mig inför ett jobbigt telefonsamtal. "Är det nu det börjar?" Som att jag vetat om att jag skulle börja nyttja alkohol på ett ohållbart vis. Att det var mitt mål?

Maken serverade mig ofta en liten "Baileys" i tevesoffan. Själv drack han nästan ingenting. (När vi träffades så var vi båda med i nykterhetsförbund till och med). Det var när kartongvinet börjat komma på riktigt som jag verkligen började njuta av vinet. Men länge räckte det med ett glas och aldrig på vardagar. Det var även då främst maken som serverade mig vinet.

Jag blev deprimerad och sjukskriven för fem år sedan och det var då jag verkligen "jobbade hårt" för att bli alkoholist. Jag tullade av makens fina whiskeysorter (han hade ett trettiotal som han hade för "show-off", men bara bjöd från, aldrig drack själv från). En dag tittade han i skåpet och blev förfärad. "En alkoholist har brutit sig in hos oss och druckit av min whiskey, kom och titta". Jag blev kall, men ändå lättad. Jag berättade att det var jag. Att jag försökt att lätta på ångesten. Efter att vi samtalat frågade maken om jag ändå ville ha en whiskey och var beredd att hälla upp en i ett glas. Jag tackade nej. En period köpte jag flera lådviner av samma sort. Tog lite av dem allteftersom och kunde ställa fram dem när de började bli halvtomma, så pass att maken sade att "Dricker du inte av ditt vin längre?". Jodå tänkte jag, i smyg.

Har köpt Romflaskor i omgångar och druckit klunkar ifrån i smyg, men sprit ger mig inte samma avslappning som vin. (Illamående, väldig törst på kvällen/natten, magont etc.)

Jag har märkt hur toleransnivån sakta har höjts. Ett glas vin gör att jag slappnar av, men det jag ser är konsumtionsmönstret, att första glaset släpper spärren jag tidigare haft vid ett glas vin och nu fortsätter att ta två till. Jag märker också hur jag har blivit mer lättirriterad och "melankolisk", liksom gråtmild på ett sätt som är förvirrande för barnen. Det är det som gör att jag vill begränsa mitt intag.

Under semestern har det blivit alkohol varje dag. Maken gör goda drinkar som han ger mig på altan bland annat. Däremellan tar jag själv då det kickat igång "vill-ha-mer"et.

Jag VILL och SKA komma tillbaka till "ett glas vin" på fredagskvällen. ÄLSKAR vin (alltså även själva smaken, är med i ett vinprovargäng sedan 20 år tillbaka och är en hejare på mina druvor och ursprungsländer etc.

Nu har jag sagt till maken att jag ska ha en "vit månad". Att jag ska ge mig dispens på vinprovningen som kommer och att han och jag kan dela på en flaska vin på fredagskvällen om han vill, men att jag på övriga dagar och i andra sammanhang inte ska dricka något.

Igår drack jag cola till fredagstacosen, precis som jag gjorde när barnen var yngre. Jag hade nästan glömt hur gott det var med kombinationen.
Sååå....igår var min första "vita" dag.
Idag är det min andra.
Känner lite oro i kroppen och har haft huvudvärk både i går och idag, men det kan även vara åskan i luften som gör.

Skulle tycka mycket om att få prata med andra som är i samma situation, som försöker avstå helt eller begränsa intaget.

Jag känner mig stark och ska fixa detta!

Redovisningen gick toppen. Får fram som en spindel i nätet hela dagen, men fick så mycket tacksamhet från alla. I slutet av dagen sade en kollega: "Nu måste du vara trött, va?"
Ja, det var jag VERKLIGEN, men tänkte efter och har inte ställt några krav på mig själv alls ikväll. Yogamattan. "Svenska Hollywoodfruar". Pannkakor. Ungefär på den nivån har jag lagt mig idag. Hämtade sylten från skafferiet och den stod bredvid en halvtom flaska med gin.
Inte ett dugg frestad kände jag mig. (Och jag ska flytta på flaskan).

Ha en fin torsdagskväll!

Så fantastisk känsla fortfarande.Tidigare så började jag längta efter det "öppna" och "tillåtna" vinet på typ tisdagen/onsdagen. Nu längtar jag inte alls. Jag längtar efter att avstå. Magiskt.

Har yogat och mediterat på morgonen. Grönt te. Det känns fantastiskt!

Ha en fin fredag! <3

Precis hemkommen, klockan är strax efter 23.00.
Vad har jag ätit (grillbuffé) - ja-a....ok
Men... VAD DRACK JAG DÅ?

Isvatten! På riktigt bara isvatten.
Mina kollegor försökte få mig att gå iväg och köpa något alkoholfritt i alla fall. Näe...den alkoholfria champagnen smakade tydligen nästan identiskt med riktig champagne. Det skulle ha snurrat till det för mitt psyke tror jag.
Är så nöjd med mitt beslut.

Imorgon är det jag som är pigg och nykter. Bra jobbat säger jag till mig själv.

...eller vad de tror är svårigheten hos en av våra medarbetare.
Jag har länge tänkt att hon har svårigheter att hantera A. Äter alltid halstabletter. Har frånvaro ofta på måndagar. Såg henne gå in på Systembolaget klockan 10.30 i grannstaden på måndagen. Har ett "wine-face".
De hade sett att hon satt och darrade på händer och verkade ofokuserad och disträ. Lättirriterad.
"Är hon sjuk?"
De övriga resonerade med mig om hon kanske hade "problem med spriten". "Rent statistiskt så borde det rimligtvis vara flera av våra kollegor som är i den sitsen". "Ja, helt klart!" höll jag med och tog en sipp till av mitt isvatten. De såg sig omkring som om de letade efter fler "potentiella" alkoholistkollegor. De tittade inte på mig.

Läst i flera inlägg om att man första tiden som nykter lever i ett lyckorus. Att allt känns toppen och att man känner sig stark och självsäker. Att det sedan snart kan ändras till att man "vant sig" vid det nya, glädjen lägger sig och man längtar tillbaka?

Jag blev lite ledsen av att läsa det då jag ville tro att min fantastiska återfunna livslycka bestod utav en livsförändring som ska hålla livet ut. Inte att det skulle vara en "kemisk effekt" utav avhållsamheten samt "nyhetens behag".

Jag kämpar för att fortsätta tro att:
- jag är lycklig "på riktigt"
- min avhållsamhet och begränsning varar livet ut.
Jag ska göra det till min sanning. :-)

Gick upp 05.30 och sitter nyduschad och pigg här nu, trots fest med kollegor igår (jag var nykter förståååås)
Nu ska jag sätta mig på yogamattan och meditera, sätta upp affirmationer och visualisera hur dagen ska bli.
Yoga i 10 minuter till ett Youtubeklipp.
Äta en nyttig frukost.

Sedan iväg och jobba. Ny kund. Längtar

Gör detta till en fantastisk lördag alla fina! <3

Honungsblomman, fjärde veckan - andra dagen

Du låter supertaggad och det är en fröjd att läsa dina inlägg?

Vad gäller den så småningom kommande vardags känslan så beror det nog på hur man hanterar den.

Den behöver ju inte betyda att man med automatik börjar längta efter alkohol igen.
Det kanske är så att man börjar sakna något, det blir ju ändå ett tomrum där alkoholen tidigare funnits.
Då gäller det att hitta något annat att fylla upp med.

Kramar
???

...att gå och ta ett glas vin eller en whiskey nu och nyss.

Har slitit något infernaliskt på jobbet i veckan. Nykter kick off igår med kollegorna. Och idag jobb med företaget som jag har på sidan om. Trevligt, men jag hade energi över och kände mig lite sorgsen, så jag röjde min garderob. Rastlös. Vill framåt. Tänkte "När jag gjort detta tar jag mig ett glas vin och ser på en film. Det är ju ändå lördagskväll".

Men det hindrade mig lite att jag då var tvungen att öppna en flaska...och vad skulle då hända med resten av innehållet imorgon när jag är ensam hemma? "Ett litet glas" blir det ju inte.
Och så det halsonda som fick mig att försöka övertyga mig själv om att jag behöver en whiskey för att ta död på bakterierna.
Det som hindrade mig denna gång var att barnen var uppe, att jag inte ville ta mer från makens förråd och om jag föreslå maken att vi skulle ta ett glas tillsammans så skulle han tänka något om volymen i flaskorna?

Gnodde runt lite till. Trött...och bestämde mig för att ta en kopp te och en skorpa istället och sedan gå och lägga mig och sova djuuupt. Det behöver jag nu.

Sov gott, alla fina! <3

Och jag funderar på hur jag ska förhålla mig till A framöver.

Efter en månad som helvit (frånsett glaset med vin jag drack när maken och jag firade att vi varit tillsammans i 25 år), så har jag inte druckit någonting.

Har jag beslutat att aldrig dricka mer i hela livet? Näe, så är det ju inte.
Har jag beslutat att återgå till mitt tidigare drickande! ABSOLUT inte.

Så vad är då "inte skamfyllt" drickande? Vart ska jag dra gränsen?

Högtider tillsammans med andra? Ja-a...det borde kännas rimligt. Där har jag aldrig överkonsumerat överhuvudtaget.
Öppna en flaska vin på fredagskvällen och dricka med maken? Där är jag kluven. Det är ju så "folk gör" och är ju så otroligt socialt accepterat.
Sista tiden kom jag däremot på mig att vilja välja ut ett fredagsvin med maken och att vinet var mer centralt än själva maten. Och att jag visste att när vi gick till Systembolaget för att köpa det där fredagvinet, maken och jag, så frågade han mig ju alltid om jag skulle ha en kartong med vin också. Och kanske just den där ekologiska nyheten.
Men om jag för alltid nu skulle tacka nej till kartongvin. Köpa en flaska för att dela, skulle det vara ok? Ja-a..det borde det vara.

Vad är då syftet med det där glaset med vin på fredagskvällen? Vad är syftet för alla andra? Jo, att "fira", dvs. genom att bli lite "lullig" och så där skönt avslappnad. En riktig punkt på veckan. Skulle det vara fel att göra det?
Det är där jag inte riktigt hittar en balans i mitt resonemang. Om syftet blir att göra det varje fredag, då blir det ett "planerat drickande" och det vill jag inte ha. Men...samtidigt VILL jag kunna ta ett glas vin till maten en fredag IBLAND utan att känna skam.

Naturligtvis så kan man slappna av genom att dricka cola eller Loka citron till fredagsmaten också. Förstås. Som jag gjorde de första tio år en jag och maken var tillsammans. Men jag VILL ju få dricka vin (är det mitt "A-jag" som talar då) eller är det "normalsvensken" som vill unna sig något som många andra gör? Jag är säker på att jag kan hantera det om jag har tydliga regler (på det sättet är jag sann mot mig själv).

Snurriga tankar. En vit månad är över, så var står jag nu?

Så länge du tvekar om var du står tycker jag att du gör största vinsten om du inte dricker över huvud taget.

När du väl har bestämt dig det är då du väljer vilken väg du ska gå.
Fråga dig dessutom vilket pris du är beredd att betala för att tillåta dig att dricka.
Ställ samma fråga om du vill tillåta dig vara nykter istället.

Man ångrar aldrig en nykter kväll.

Kramar
???

Ja-a...jag känner som så faktiskt...att så länge jag tvekar ska jag inte "experimentera" något. Det får fortsätta ta sin tid detta.
Ja, vilket pris får jag betala, vilken förebild vill jag vara för mina barn. Vad vill jag lära dem? Vad blir min självbild när jag dricker och när jag inte dricker?

Klokt skrivet att man aldrig ångrar en nykter kväll. Det ska jag ta med mig "when in doubt". Tack du fina! <3

...lågt blodsocker. Sååå kontrollerande av allt. Tvättar händerna hela tiden. Nojjar och fixar. När jag drack ett glas vin samtidigt så släppte den där kontrollen och jag brukade laga mat, sjungades, slafsandes och med kreativitet och lust. Familjen brukar då säga att "Fantastiskt gott du får ihop de här resterna, du är helt otrolig". Nu känner jag hur kontrollen sätter band på mig och hämmar mig. Försökte sätta på upp-tempomusik, men jag blev bara stressad. Lugnande musik gjorde mig gråtmild. Allt kändes som om det gick så långsamt. Så distanserad från det jag gjorde istället för närvarande.

Jag kände mig lockad att ta en klunk rom för att komma ett steg närmare ett "nu", men avstod. Tog två knäckemackor med tjockt med smör på istället för att höja blodsockret och drack rödbetsdryck istället. Färgen av rosévin liksom.

Suck! Inser att så mycket är "vanor". Måste hitta nya sätt att hantera nuet och skapa nya vanor.

Är så förbaskat trött på hela "skärm-grejen" som alla håller på med hela tiden. Vi umgås ju inte.
Nu när jag inte längre är isolerad och i min "A-bubbla" så ser jag ju att de övriga är inte mer tillgängliga för det. Skärmar, skärmar, skärmar överallt. Barriärer och tystnad. Jag kommer ihåg en period när jag och maken pratade på morgnarna och när vi gick och lade oss. Nu glor vi på skärmarna.

Funderar på att även ta tag i mitt (och familjens) beroende av skärmar också.
Helvete!

AlkoDHyperD

Funderar på reflektionerna i inlägget om matlagningen om att komma närmare nuet genom alkohol. Känner igen föreställningen om att bli mer närvarande. Är det tidigare bedövade tankar och känslor som pockar på nu och bidrar till upplevelsen av att vara distanserad?
Jag blir nyfiken på vad känslorna har för budskap, blir du?
Kram

...ja-a...kan nog vara så. Det där positiva "drivet" blir så hetsigt nu när jag inte har "bromsmedicin". Jag har känt mig så rastlös. Trots att jag var så trött idag, så sorterade jag hela min garderob, vikt iording allt innehåll i lådor, rensat skrivbordslådor, skrivit listor etc. Har dragit ut innehållet i varje skåp och låda och gått igenom tillsammans med maken. Forslat iväg mängder. Ändå inte nöjd. Lagat lunch, mat, funderat på att baka, tvättat, hängt tvätt, vikt tvätt, vankat...

Inte liksom abstinens, utan mer påmind om att det är så här "framåt" jag vill hela tiden, men att vinet fått mig att "landa" i den jag var som barn.

... och tänker att precis så är det. Att man vill kunna dricka normalt. Men, vad är "normalt" och varför är det så viktigt för oss att dricka alkohol? Har inga svar, men själv har jag tänkt 90 dagar nykter för att sen utvärdera.

Godnatt?

Ps. Vi är nog många som är frustrerade över alla skärmar?

John-Erik

Håller fullständigt med: Det är galet.. Blev påkörd bakifrån av en bil i en tunnel.
föraren höll på med skärmen, men jag hade dragkrok så min bil blev inte drabbad s.a.s.
men ändå. Alla bara glor i dessa skärmar hela tiden oavsett var man är.
Tror inte det är bra. Helt klart ett beroende. Mobiloperatörerna har mer pengar
än vissa länder har totalt. Inget fel i det men vi är beroende och göder en bransch
som isolerar oss allt mer. Är inte bra för hälsan mentalt heller.
Barnen sitter med paddar i 2-3 årsåldern, man tar sig för pannan.

//John

AlkoDHyperD

Går det att beskriva känslan, när vinet fått dig att ’landa’ i den du var som barn?
Vad är skillnaden inuti dig, i bilden av dig själv, med och utan vin?