Ja, jag är tillbaka här igen. Lägger mig platt nu, inga krusiduller. Jag kan inte dricka alkohol. Och jag ska inte dricka alkohol. Jag ska göra allt jag kan för att klara det här.

Har hänt en hel del som gjort att jag gömt mig i flaskan senaste tiden, inga mängder. I mina mått mätta, 3-8 öl om dagen senaste veckan och även skippat naltrexonet då jag drukigt, men ser det bara som en dålig period, det som hände privat har ordnat upp sig, så nu känns allt bättre och suget efter en flykt är mindre, så nu ska jag sköta naltrexonet igen, för det funkar verkligen när jag tar det.

Förstår om det blir tröttsamt att läsa om att jag ska sluta dricka, sen kommer det igen om och om igen, att jag rättfärdigar drickandet. Att jag ena dagen ser det som det enda alternativet är att slut dricka, och andra dagen är det helt okej att dricka.

Det är svårt när man vet vad som är bäst för sig själv, men när man inte vågar ta det steget.

Öltunnan

är det så, känns lika tröttsamt för mig att pendeln hela tiden slår, sluta dricka, dricka, ding, dong vill kasta en vinflaska på den djävla klockan så den tystnar. Du skriver "Det är svårt när man vet vad som är bäst för sig själv, men när man inte vågar ta det steget." Bättre kan det inte sägas även för min situation. Men vårt enda alternativ är att fortsätta framåt tills pendeln slutar svänga och stannar på No alcohol!

Känslan när man brutit en mörk period, och abstinensen lagt sig, man har städat undan sviterna av drickandet, man känner hopp om framtiden, man känner glädje av att vakna på morgonen.

Jag hade glömt bort den känslan i spritdimman, och jag kommer att glömma den i nykterhetens gråa dagar.

Att uppskatta nykterhets-perioderna kanske kan få mig att lägga av helt i framtiden.

Tack för att du fortsätter dela med dig av hur det går för dig och det är glädjande att höra att ditt arbete ger utdelning. Nu njuter du av de vinster som nykterheten i sig ger. Att känna glädje när du vaknar på morgonen är en sak, fint. Något mer du känner är tydliga vinster av den här förändringen?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjäpen & Anhörigstödet

Allt ifrån ekonomin till relationen med familjen,

Men denna helg har jag haft ett extremt sug efter alkohol, enda gångerna jag har haft sånt här sug har varit i samband med fylla, (återställare)

Har kämpat som tusan denna helg, och jag klarade det. Det känns skönt, men är oroande när suget är såhär kraftigt, 3v (?) efter sista klunken

nydag2018

Meeen så glad jag blir för din skull att det går så bra ? suget kan vara förjävligt och det kan ju komma långt efter att man slutat dricka också tyvärr. Men det brukar bli enklare ju längre tiden går som tur är. Stort grattis till den fina förändringen!

Ett enormt sug nu under helgen, kryper i hela kroppen, det enda jag tänker på är alkohol, blir nerstämd och nästan lite ledsen över att jag inte kan dricka, det känns som att jag går igenom en sorge-process eller liknande. Men det är ingen idé att tycka synd om sig själv det blir bara värre då, får försöka sysselsätta mig med något, längtar tills på måndag, då släpper suget

Klarade helgen utan en droppe, suget är borta och livet leker. Trodde aldrig att jag skulle tycka om veckodagar såhär mycket, men det är skönt, för då dricker inte omgivningen, och man kan hitta nyktra människor att umgås med.

Ha en bra vecka alla, så hörs vi till helgen när jag blir törstig igen ?

5 dagar tungt drickande bakom mig, allt jag behöver göra ör att kapitulera, att söka hjälp att gå ut med att jag ger upp, men jag klarar inte, jag vågar inte, jag vill inte(?)

Känner hur jag börjar förändras, hur smärttröskeln börjat höjas, att jag jämför mina egna fyllor, tänker att det inte år lika illa som förra gången. Dör lite för varje gång, drar mig undan mer och mer,

Det enda positiva jag ser med detta är att antingen så sliter jag mig ut detta och lever ett nyktert liv, eller så lever jag inte alls, det är bara frågan om när botten är nådd,

Av några nära vänner, dom frågade hur dom kunde hjälpa mig, hur svarar man på det? Mitt hjärta brast. Sviker allt och alla, men alkoholen håller mig i ett stenhårt grepp

Av några nära vänner, dom frågade hur dom kunde hjälpa mig, hur svarar man på det? Mitt hjärta brast. Sviker allt och alla, men alkoholen håller mig i ett stenhårt grepp

Förstår att ditt hjärta brast, men du sviker inte andra... du sviker dig själv! Det är inte dina vänner som lider mest för att du dricker... det är ju Du som lider mest.. Ta hjälp av dina vänner och försök att stanna här hos oss. Utan alkoholen. Jag blir orolig för det du skriver. Kärlek från cyberrymden❤️

Finns något dom kan göra, klarade på nått vis få det till att så länge dom dricker själva så kan dom hålla tyst, vet inte varför jag sa så, menar det ju inte, vet att mitt förhållande till alkohol år problematiskt, medan deras inte är det

Förstår eller snarare vet hur jäkla svårt det är att be eller ta emot hjälp men försök att ta chansen.

Håller med om att det är svårt att ta emot eller be om hjälp, det blir så tydligt att man misslyckats med något och just A-problem ger ofta extra skamkänslor. Men ibland är det nödvändigt och efteråt tyder det mer på styrka än svaghet. Däremot hur och av vem du ska ta hjälp har inte så stor betydelse. Kan kanke kännas jobbigare att prata om det med polarna. Kan vårdcentralen vara ett alternativ? Välj det minst ångestframkallande och försök ta steget. Du är värd att få må mycket bättre.

Lycka till och fortsätt skriva.

Kram

Du tittar in här och skriver några rader när du känner att det gått lite åt fel håll för dig. Klokt- det ger oss chansen här att ge dig stöd. Du har vänner omkring dig som pratat med dig, i stunden valde du att bortförklara dig samtidigt vet du att de har rätt och du vet att de bryr sig om dig. Nu vill du försöka bry dig om dig själv.
Precis som du får tips om här finns det flera olika typer av stöd att få, sen är det såklart olika vad man vill och vad som passar.

Du har gjort flera saker på helt egen hand när du lyckats ta steg i denna förändring, kanske finns det något av det du skulle vilja testa igen?

Fortsätt gärna skriv och läs här.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Laddat upp med naltrexone. Blir hel-nyktert på julafton, har tagit på mig att köra, så då slipper jag tänka på att dricka.

Hoppas jag kommer tillbaka till jobbet och kan se ledigheten som något positivt och givande. Och inte en massa fylle-ångest

Då hade jag en dålig period, var kraftigt deprimerad under den tiden. Låg inne och hetsdrack och åt sömnpiller som godis. Drack tills jag inte kunde stå. Höll på ca 1v tills jag fick brythjälp på sjukhuset. Är glad att jag inte tog mitt liv under den perioden.

Klarar inte förstå hur jag kunde utsätta min familj för allt det.

Skönt att kunna tänka tillbaka och känna hur mycket bättre jag mår nu. Även fast jag inte är helt fri så har jag kommit så långt, har lärt mig mycket om mig själv under detta år.

Hoppas jag kan se tillbaka om ett år och säga att jag kommit ännu längre

God-jul

Detta forum som dagbok, där jag kan spy ord. För om jag ska va ärlig så vill jag inte sluta dricka alkohol. Det är den jag är. Men jag vill sluta skada min familj. Jag är full i skrivande stund. Har varit sen uppesittarkvällen. Även en massa piller. Ta hand om er för de kan inte jag