Hej alla medberoende systrar och bröder! Har varit medlem ett tag och läst, ibland svarat i någon tråd.
Min man är alkoholist. Vi har varit ett par i åtta år och gifta i sex. Problemet har väl funnits hela tiden, men eskalerat. Nu har han varit inne på Beroendeenheten två gånger på 1 1/2 år, senaste gången akut då jag inte vågade ha honom hemma , jag var rädd han skulle dö så hög promillehalt hade han. Detta var ett halvår sedan och sedan dess har det gått upp och ned , nu går det mest nedåt igen.... Han har en firma med nio anställda, inkl mig, vi arbetar hemifrån vilket gör hans drickande enkelt för honom. Hade han varit barn nu så hade han definitivt fått bokstavsdiagnos men psykiatrin utreder inte honom så länge han dricker och eftersom han dricker för att få ett lugn så är vi i en väldigt ond cirkel!
Ikväll kom grannen in, han är nykter alkoholist och har stöttat min man att försöka ta tag i sitt problem . Jag var irriterad vilket grannen märkte och han frågade sådär smidigt som en del gör: ”Varför är du så sur ” Jag svarade att du får fråga min inte helt nyktre man.... Grannen talade om att han blev besviken och inte köper undanflykterna min man kommer med och sedan gick han. Nu har jag blivit idiotförklarad i ca en timme av maken. Så kan man ju inte bete sig som jag gör, jag fördärvar allt osv..... Jag vill inte skydda och ljuga mer och framförallt inte bli anklagad för att alltid vara sur när det finns en jä.ligt bra anledning till att jag är sur.... Gjorde jag fel som drog fram elefanten i rummet ?! Maken säger att det blev fel eftersom det var jag och inte han själv som sa det, jag vet varken ut eller in snart....
Mitt nicknamn är franska och betyder Ångest , det är väl så allt känns

dig också? Skönt för dig att julen varit lugn när det gäller drickandet! Så himla jobbigt när ens nära och kära mår dåligt! Man önskar man bara kunde ta bort det onda vad det nu än är! Glöm inte att vara snäll mot dig själv❤️ Styrka och kramar till dig☀️

Anxiete

Tänkte börja året med ett citat från en mycket klok liten Björn: Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.
Nalle Puh
Ibland vill man hitta lösningar med en gång men det är sällan det funkar. Jag ska ge mej själv tid innan jag agerar och försöka komma på vad jag verkligen vill och vem jag är ?kram på er

små klokheter! ? Min reflektion och jag menar inte att vara brutal eller negativ! Mer att jag känner igen mig så himla väl i dina ord: ”jag ska ge mig själv tid innan jag agerar”! Och också det där med att ”veta vem man är”! I efterhand insåg jag att det var av ren och skär rädsla som jag inte agerade, jag sköt upp beslut och agerande hela tiden. Händer ”detta” igen då minsann...men nästa gång ”det” hände så hade jag redan flyttat mina gränser lite till. Jag var rädd för vad som väntade runt hörnet. Jag var rädd för att ”gå miste” om att han äntligen skulle bli nykter (efter allt kämpande tänk om någon annan då får honom och får allt det jag borde fått typ). Kände också att jag undrade vem jag var, tappade bort mig själv under dom åren! Blev någon jag inte kände: argsint, ledsen ofta, tjurig! Som sagt menar allt annat än att såra dig? Bara en reflektion som kanske inte alls stämmer på dig! Hoppas det är bättre med sonen och vännen! Kram☀️

Anxiete

hur du menar och jag inser att det kan vara så men jag känner mej trygg i mitt beslut med att jag har satt ett ultimatum till mej själv.
Maken jobbar sej sakta framåt mot ett bättre mående , om han når i hamn tvekar jag på men vi får se. Ingen fylla på hela jul o nyår!!!
Tyvärr mår varken min vän eller son så bra men en dag i taget gäller även vid sjukdom och ohälsa....tack för att du bryr dej ?

Läser vad ni skriver, och trots att jag kommer från den andra sidan förstår jag precis vad ni menar. Jag har nog ett ganska liknande förhållande med min fru, fast tvärtom. Jag har i flera år planerat och skjutit upp att lämna henne, jag vet inte hur och tänker hela tiden att det måste bli bättre. Det blir inte bättre, hon är elak, bråkar och allt måste vara perfekt. Jag har tagit den fega vägen och härdat ut genom att dricka. Jag är helt klart medberoende, har skrivit lite i min tråd i det andra forumet. Men jag känner igen mig i så mycket ni skriver, det jag önskar mest av allt är att min fru ska bki normal. Tänker precis som er, tänk om jag lämnar henne och sen kommer någon annan och att hon blir normal och att någon annan får leva med den jag älskar.

Förlåt att jag inkräktar i er diskussion.

låter helt underbart med storhelger utan fylla? Och skönt att allt går åt rätt håll när det gäller din mans problem! Kram

Anxiete

Du lägger dej absolut inte i !! Tvärtom blir jag glad över alla reflektioner ?
Visst önskar man att alkoholen skulle försvinna åt ..... men det är lite det jag menar med mitt citat: Har man inget konkret mål och svar hur allting kommer att bli så kanske man inte ska rusa åt något håll utan andas och tänka , i alla fall jag rusar gärna och tänker sen, impulsiv och handlingskraftig på gott o ont ?

Anxiete

Det har varit en riktigt lugn o skön helg, länge sen jag kände mej utvilad efter en storhelg ! Vi har faktiskt umgåtts , spelat kort, promenerat och njutit av ledigheten tillsammans ❣️

Anxiete

någonting i förskott men jag är så glad!!
Min man som var aktiv inom sport fram till han var 46 har tagit upp intresset igen . Han är tränare för ett lag med allt vad det innebär, det betyder att 3-4 dagar i veckan måste han vara helt nykter. Han sa själv att detta är nog räddningen för honom. Jag ser en livslust som jag inte sett på länge och jag ser en glimt av den jag gifte mej med ❣️
Igårkväll kunde vi sitta och prata vid matbordet långt efter att vi ätit färdigt, vet inte när det hände sist!!
Ha en bra dag alla kämpar ?

Ansan64

Du ska se Anxiete att det kommer fler bra dagar. Hoppas det vänder för er. Detta år ska bli ett bra år. Kämpa på. Själv kämpar jag hela tiden med att hitta det positiva i vardagen.

Anxiete

se det positiva för då klarar man de tinga bitarna bättre ! Som du säger 2019 SKA bli ett bra år ! Kram ?

väldigt glad för din och er skull! Att känna att man fyller en funktion för andra, känna sig behövd på rätt sätt och också ha ett ansvar som man tycker är roligt är en bra väg att gå på! Tog en morgonpromenad, är det inte lite vår i luften? Önsketänkande?? Massor med kramar?

Anxiete

i alla fall i Sölvesborg ?
Det bästa är att det är hans beslut, inget han blivit påtvingad att göra. Det innebär att jag kan ” andas” och försöka hitta min väg till bättre mående ?

Anthraxia

Nu undrar mina kurskamrater vad jag står och flinar åt - jag svarade inte, men jag blev på riktigt lycklig av din text <3

Det bästa är alltid om det löser sig för alla - och ännu bättre om de får välja själva :)

Jag fick länka Marit Bergman - This is the year till en kompis nyligen. Här gillar de ju inte länkar, och jag vet inte vad du har för musiksmak, men jag tipsar om den ändå :)

Anxiete

Den låten är ju klockren, hade jag glömt bort? måste lyssna på den när jag kommer hem! Tack ?

Anxiete

nya och gamla vänner
Senast jag skrev var på min födelsedag, full av glädje och tillförsikt... Det har väl gått sådär måste jag erkänna.... Mannen dricker mindre men har inte slutat, det är inget jag kan påverka och tänker faktiskt inte ens försöka ! Själv mår jag sämre och sämre i medberoendet. Har senaste halvåret stängt in (eller av ) mej och orkar inte analysera, diskutera eller ens vara här inne trots att det är en livlina. Har drabbats av panikångest ett par gånger på ganska kort tid och ja, jag vet vad jag måste göra men jag tvekar, fråga inte varför för jag har inget svar.... Ville bara skicka en sommarkram till oss alla !!

InteMera

Kul att höra hur det går för er, ledsen för din skull det inte riktigt blivit så bra som du hoppades. Men kom ihåg att vara snäll mot dig själv, det tar tid att hela sitt medberoenden och ta itu med sitt liv med nyvunnen styrka. Även små steg leder framåt! Hoppas du får en fortsatt fin sommar!

Kram tillbaka till dig! Härligt att höra ifrån dig, har tänkt på dig och undrat hur du har det! Du kanske är i den där fasen när du verkligen har vänt fokus till dig själv men fortfarande inte är bekväm med det? Jag upplevde det som fruktansvärt obehagligt när jag började fundera över mig själv istället för stupande man, sjuka föräldrar mm! När man inser på djupet att man inte kan göra något åt andras problem utan bara göra något åt sina egna får man mycket tid för och med sig själv! Och det var riktigt jobbigt och hårresande! Fick också typ ångestattacker! Tror det är motsvarigheten till alkoholistens abstinens! Inte vetenskapligt konstaterat, bara min amatörmässiga analys ? KBT hjälpte mig jättemycket på vägen! Man fick för första gången i sitt liv fokusera på sig själv till 100% och hade någon med som stöttade! Kanske något för dig om du inte redan testat! Kram?

Jag vet inte om mina rader kan hjälpa dig något.
Jag var på ytan stark så länge jag var kvar inne i relationen.Förstod att det måste få ett slut,men jag förmådde inte.
Både pga kärlek men också en ovilja i grunden att förändra mitt liv.
Om han bara..
Och i den fållan/fällan fastnade jag.
Tills jag till slut insåg att det ultimatum jag ställt inte alls efterlevdes.

Då gick vi skilda vägar,han glad och lättad och fri som en fågel,för nu minsann.
Nu skulle han få dricka och leva sitt liv som han ville.
Och jag satt kvar tillplattad ensam och rädd.

Det kändes som att han gick iväg med åtminstone 75% av mig och lämnade spillrorna kvar.
Men jag samlade ihop mig och fortsatte nödtorftigt framåt.

Och nu 5 år senare så är jag på banan på i stort sett alla fronter.
Jag har en självrespekt och ett självvärde och tror inte att livet är slut längre.

Kanske vill du innerst inne inte lämna fast du vet att du borde.
Kanske har du inte styrkan eller modet eller viljan.
Utan kvar sitter du i båten för om du ställer dig upp så kantrar den?

Lyft blicken bara lite.
Gör din egen dagbok härinne och följ dina egna vindlingar.
På det sättet fick jag tag i ett mönster,mina triggers.
Mina svaga punkter och kunde sakta men säkert ta tag i dom och förändra dom.

De som dricker beskriver ofta en bergochdalbana i känslorna och likadant var det för mig.
Jag kan också rekommendera en bok om jag inte redan gjort det:
Kvinnor som älskar för mycket.
Den är helt fantastisk och jag har läst den från pärm till pärm säkert tio gånger.
Varje gång fastnar jag för nya saker.

Kanske kan det hjälpa om du boostar dig själv med:
Du Kan
Du Ska
Du Vill
Förändra ditt liv till det bättre.
Frågan är bara hur och i vilken takt.
Jag tror att man snurrar in sig i att det ska vara antingen eller.
Lämna eller inte lämna

Och när man inte klarar eller vill lämna så blir man liksom lite likgiltig.
Man förändrar inte grundproblemet,att vara i en relation med någon som dricker för mycket.
Men de små stegen mot ett självständigare och kanske "friskare" tänk kan också göra underverk med måendet.
Lycka till med allt och jag önskar dig en fin sommar.