Hittar inte mina gamla trådar, blir en ny.. Ser att jag varit medlem här i drygt sex månader. För sex månader sen tänkte jag att jag måste sluta dricka, sluta låta a styra mitt liv. Det har gått sådär... Vita perioder har blandats med perioder av alkohol varje dag, både bland vänner och smygdrickande hemma. Jag är rädd, rädd för att jag inte ska klara att släppa taget om a, min enda vän som alltid ”finns för mig”. Finns där för att ta bort ångest och oro, hjälpa mig att känna mig glad för en stund, tysta mina destruktiva tankar och hjälpa mig att sova. Jag är rädd för vad jag ska göra av alla känslor ich tankar om jag inte får hjälp av a. Samtidigt vet jag att jag är ute på en farlig väg.

Nu ber jag om lite hjälp och pepp från er på forumet. Ingen irl vet om mitt beroendeproblem och kan därför inte hitta någon hjälp i verkliga livet.

Har läst mycket här och blir så inspirerad av Amanda, Mary Poppins, Mirabelle, Emma79, Jojo (som började försöka samtidigt som jag och hållit sin nykterhet.. wow..) och många andra... Kan ni så borde ju jag kunna? Eller? Jag måste iaf försöka för jag är så trött, så otroligt trött på allt (ffa mig själv), sliten, ledsen och allmänt livstrött. Hoppas att nykterhet kan hjälpa mot några av de känslorna.

Kram till alla er som kämpar där ute!

Allterbra

Ditt senaste inlägg. Hinner inte mer just nu, men det räckte för att förstå hur tufft och jobbigt du har det just nu.
Jag ville egentligen bara säga kram och lycka till. Hoppas du klarar krama ur lite styrka och energi till, så inte hela skeppet sjunker. Jag ska läsa hela tråden sen.

Svewild

Emma79
Håller med om att iskallt vatten med mycket citron hjälper, har alltid det tillgängligt vid de tillfällen som jag brukar dricka. Har till och med börjar med te o hunong så sitter med både och på kvällarna.... känns bra att ha ett glas att föra till munnen, den upprepande rörelsen men utan a i...
nu har det bara gått tre kvällar för mig så jag är i väldigt tidig början och har aldrig provat sluta förr...
Att prata med några närmaste som bryr sig om en känner jag också är super viktigt för en själv, dels kan de ha lite koll på en dels kan man ringa dem närsomhelst och gråta, el prata...
Vad vet jag, detta är 1:a gången som sagt men jag önskar Er alla att Vi ska lyckas hålla a ur våra liv och få tillbaka känslan av att det är vi själva som styr våra liv , inte a ??

Svewild

Jasmine
Vad det gör ont i hjärtat, vad jag skulle vilja hjälpa dig med barnen?
Försök hålla ut och kolla om det inte finns nån i din omgivning som har tonårsbarn, kan finnas någon som älskar att passa barn för billig peng och du får andas lite.
Önskar dig ALLT gott och ös ur dig, det är det detta är tillför lika väl som att uppmuntra alla.
Vi ” duktiga” flickor ska sluta vara så duktiga, vi ska be om hjälp??

Svewild

Jasmine
Vad det gör ont i hjärtat, vad jag skulle vilja hjälpa dig med barnen?
Försök hålla ut och kolla om det inte finns nån i din omgivning som har tonårsbarn, kan finnas någon som älskar att passa barn för billig peng och du får andas lite.
Önskar dig ALLT gott och ös ur dig, det är det detta är tillför lika väl som att uppmuntra andra.
Vi ” duktiga” flickor ska sluta vara så duktiga, vi ska be om hjälp??

Allterbra

I kväll då, det är ju lördag och allt ?
Själv så är jag spiknykter och rastlös, tänkte precis gå och lägga mig.. men det va lite väl tidigt. Så ny plan, jag åker och handlar lite godis istället.
Något måste jag ju göra ??

Fibblan

Vi är många som tänker på dig❤️! Finns inte mkt jag kan säga annat än att det smärtar mig att du har det så tufft..?.
Om du skulle va hemma sjuk, åtminstone en vecka, som man ju kan vara utan läkarintyg, vad händer då? Är det ekonomiskt som det inte kommer gå ihop sig eller finns det annat som hindrar dig? Det är den värsta känslan som finns att känna sig fastlåst i en situation som man inte upplever det finns ngn utväg ur. Och jag förstår att du känner som du gör med din mamma. Hon bränner sina broar som inte stöttar upp när hennes dotter behöver det som mest. Vet hon hur illa däran du är? Att du är helt slutkörd och går på sista slatten i reservdunken? Usch, jag känner så med dig..❤️
Hur ser det ut med nätverk i övrigt? Syskon? ngn vän som skulle kunna avlasta dig? Om nu du haft barnen mer än pappan på sistone, skulle han kunna ha dem lite mer? Utan att säga allt förstås, finns det ändå ngt du skulle kunna yppa till honom, som skulle få honom att kunna tänka sig att kliva in och ta lite mer en period?
Känns så futtigt, finns liksom inget jag kan säga eller frågor jag kan ställa, som du inte redan ställt dig själv..

Styrkekramar och kärlek?!
/Fibblan ?.

Att vara ensam i ensamheten... vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt för den där vilan är då viktig i vårt tillfrisknande! Att bara få vara!
Hur har helgen gått för dig? Hunnit vila upp dig något eller har det blivit total kollaps?

Ta hand om dug fina du ?

Kram PimPim ?

Mina "gamla" vänner Vinäger, FinaLisa, Morgondag och alla nya PimPim, Fibblan, Allterbra, Denhärgången, Svewild… ni anar inte hur mycket det betyder att någon "ser" och bekräftar det jag känner och det jag kämpar med!

När det gäller barnen så har jag har en del vänner jag kan be om hjälp, men i det här fallet tänkte jag att det borde vara enklare för ett pensionerat par att ta hand om barnen än vänner som har fullt upp med jobb och egna barn. Tänkte dessutom att en mormor borde vilja umgås med sina barnbarn (de har inte träffats sedan nyår trots att de bara bor 1,5 timme bort), men det var tydligen för "jobbigt". Men, nu slipper hon det, jag kommer inte att be om mera hjälp. Frågan är om det är en större förlust för henne eller mig? ;) Och om hon förstår min situation? Nej, det har hon aldrig gjort, hon fanns inte ens som hjälp när jag hade ett barn som var dödssjukt. Det resulterade i fem år av icke-kontakt från min sida, jag var så otroligt besviken och ledsen.

Helgen har inte inneburit någon total krasch, men jag har inte lyckats ge upp min "vän" ännu. Lördag var dock alkoholfri eftersom jag hade barn och deras kompisar här. Idag lämnade jag barnen till deras pappa. Var helt dödstrött, men plågade mig iväg till gymmet och kände mig rätt nöjd när en vän kom förbi med en flaska vin som present för att jag vattnat hennes blommor. Jag borde förstås ha sagt tack och sen illa kvickt hällt ut den i vasken, men så blev det inte. Jag hamnade i soffan med ett vinglas och somnade vid 23. I soffan.

Jag måste sluta nu... säger jag för femtielfte gången. Läste lite i min tråd och inser att sist jag kände mig "lycklig" verkar ha varit under min alkoholfria semester med barnen i juli. Sedan dess har följande hänt:

1. Jag fick återfall med min destruktiva relation och "föll dit" igen bara för att bli utnyttjad och sedan "bortkastad" igen
2. Ångesten över att gå upp i vikt har "besannats", väger nu 4 kg mer än i somras
3. Jag ser 10 år äldre ut när jag tittar mig i spegeln
4. Jag vaknar nästan varje natt vid 4 med ångest och hjärtklappning
5. Jag som tidigare var så noga med min kost äter nu urdåligt
6. Jag funderar på sjukskrivning varje vecka

Ett litet bokslut över hur snabbt det kan gå utför. Juli är bara sju månader bort. Var kommer jag att befinna mig om ytterligare sju månader?

Apropå sjukskrivning... Det känns som ett så stort steg av flera anledningar.. ekonomiskt vore det katastrof och sen har jag ett jobb som bara läggs på hög när jag är borta. Med andra ord, om jag är sjuk en vecka så måste jag jobba dubbelt så mycket veckan efter, något som bara stressar mig ännu mer.

Tack för att ni finns där ute- ni betyder så mycket!! Och nu vill jag verkligen bli "tvåbent" som FinaLisa brukar säga. Jag skriver Dag 1 idag och har lovat mig själv att inte boka in en enda sak den här veckan.... förutom träning.

Kram till er alla ❤️❤️❤️

Det där med att inte få hjälp med barnen när man behöver det är hemskt! Man blir så otroligt låst! Det närmsta o det jag mest kan relatera till är när jag bröt fotleden för två år sen. Åkte in med ambulans till sjukhuset fullständig kaos i hjärnan...mycket surrade hur sjutton gör man nu? Barnen mat träningar jobb ja allt...
Messade barnens pappa o frågade om han kunde ta barnen trots att det inte var hans vecka. På hela dagen sket han i att svara alls (trots att jag vet att (ursäkta) fanskapet sitter med mobilen hela tiden i handen. Sent på kvällen svarade han att det tyvärr inte gick först till helgen...
Jag hade såklart fixat med sambon att han tog barnen (men kände att det inte var hans yttersta ansvar att 150% ta hand om barn o allt...) besviken? Förbannad? Less...ja allt det o jäkligt ont...
Skrev till pappan att han aldrig skulle be mig någonsin om hjälp på sina veckor för jag kommer aldrig ställa upp eller byta...
Har försökt att hålla det ganska bra men är i grunden för snäll så ibland hjälper jag fast jag inte borde...men egentligen brukar jag se det som att jag hjälper inte för honom utan att han ytterligare en gång skulle skapa kaos för barnen annars. Han är en genom egoist precis som jag kanske tänker att din mamma är. Man ska skita i dom precis som du gör!! Det är absolut din mammas förlust som jag tänker i mitt fall att det är barnens pappas att han försakar sin tid med barnen.
Han börjar smått förstå att barnen glider honom ur händerna - dom vill inte vara där på hans helger (ja det var en sak barnen valt bara varannan helg från tidigare varannan vecka) men inte ens helgerna är dom där hela utan är hos mig till o från. Det blir jobbigt men man gör det för barnen Jasmine förstår det! MEN nu har jag en sambo som ställer upp men har för något år sen varit i din sits. Ensam mamma ska fixa o trixa allt själv för stolt att be om hjälp av mina föräldrar jobbade massa...min vän vinet var en falsk vän då...
Slutade med att jag gick in i väggen sjukskriven en månad och försökte omvärdera o förändra mitt liv.
Summa sumarum du måste snälla be om hjälp förstår att du vill vara stark men man behöver tid att återhämta sig. Antingen be vänner om hjälp eller kanske hyra in barnvakt för egentid behöver o måste man ha. För att pusta o bara vara sig o tänka sina tankar. Vin är absolut ingen hjälp det stjälper! Känns bra för stunden men i längden mer katastrof (ja du vet men snälla lyssna på oss)
Långt svar men känner o lider med dig!! Har varit i din sits o gjort dom misstagen så snälla sök o ta hjälp man måste inte vara så stark ❤️❤️
Din mamma ja det är hennes förlust låt henne komma krypande o var hård! Precis på samma vis försöker jag behandla mitt x benhård det ska kännas någonstans att dom förlorar något. Vi sitter på det dom vill ha för vi är dom bästa mammorna o barnen älskar oss! Vill dom ha del i det får dom krypa o be eller framförallt engagera sig bry sig visa barnen att dom vill ha dom!
Önskar dig en lugn fin vecka o helst utan vin! Träning är bra o helt rätt!
Varm kram ??

Vad bra att du har en plan för veckan!
Träning, träning, träning???
Första veckan är ju tuffast att klara av sedan går det lättare, det vet du ju.

Helst hade jag sett att du sjukskrivit dig men det verkar inte vara något alternativ för dig...(grunnar på vad för jobb du har som gör dig så oumbärlig..??)

Hursomhelst så skickar jag styrka och lyckokramar till dig!! ??????
Vill så gärna att du ska må bra ??

???

Allterbra

Jag skulle sjukskriva mig om jag va du, skit i jobbet och hur stor högen på dit skrivbord blir.
Är man sjuk så är man sjuk, så är det bara.
Ta en vecka och ta hand om dig själv, strunta i att dricka.
Sov, promenera, vila, mysa och tänk endast på dig själv.
Nån vecka när du inte har barnen förstås, jag har inte riktigt koll på hur du har dom.
Har inte hunnit läsa allt, men läser lite varje dag ?

Det gör ont att läsa vad du skriver. Vi kanske alla här behöver förändra våra liv, vilket är lättar sagt än gjort. Jag lever singel och har inga barn, så den upplevelsen kan jag inte dela med dig.
Hur har du det med ditt alkoholintag? Eskalerar det?
Du skriver "Var kommer jag befinna mig om ytterligare sju månader".
Förlåt mig om jag inte lindar in det jag skriver i vänliga kompisfraser, men det kändes som ett rop på hjälp.
Jag skulle så så gärna läsa om att du bett om hjälp, oavsett varifrån. Jag tror du behöver detta.
Att tvinga sig till ett gym i stället för att låta kroppen vila, är det det bästa?
Tillåt dig att sova och vila när du kan.

Bli inte arg på mig. Jag vill bara väl.

PS
Angående din kroppsvikt: Meat is for Men, Bones are for dogs. ;)

Lennis, vad fint att du tog dig tid att skriva ett så beskrivande inlägg... jag känner igen mig i det du skriver. Mina barns pappa var ungeför som din ex för något år sedan, men nu är det bättre! Precis som du säger blir det deras förlust, våra barns pappor och min mamma. Jag är också rädd att jag ska hamna där du var, sjukskriven och utmattad, men jag kan nog inte se riktigt klart på vad som är bäst för mig just nu.

Jag var såklart inte hemma idag utan gick och simmande, sminkade mig och satte på mig nya kläder. Ett perfekt yttre som skal på ett kaosigt inre. Det gick ganska bra på jobbet och efteråt har jag bara tittat på TV och vilat. Alltid något ;) Ja, och sen har jag klarat av Dag 1 utan A. Det känns bra!

FinaLisa, kan tyvärr itne berätta vad jag har för jobb, blir inte så anonymt då ;). Men, det känns som om jag knappt kan vara ledig några dagar utan att något går snett :)

Allterbra, klarar som sagt inte av att sjukskriva mig, men har i alla fall inte bokat in något alls den här veckan. Tänker att jag bara ska vila på kvällarna. Har också beställt hem mat så att jag slipper handla. Man får ta det i små steg ;)

Onkel F, jag blir absolut inte arg- du får skriva precis vad du vill.... men, haha, bones are for dogs... den har jag inte hört! Mina senaste män har alla gillat väldigt smala kvinnor så jag har levt med den idealbilden.

Gonatt allihopa <3<3

Svewild

Goa Jasmine❤️
Som du kämpar på! Du är helt fantastisk på att stötta och höja oss andra. Allt fint du skriver och så mycket du bryr dig om, du ska veta att vi bryr oss så om dig.
Jag har som sagt precis börjat min resa, har varit jätte sugen några kvällar men känner att om jag bara tar något litet så kommer jag fortsätta som jag gjort...
Det som hjälper mig är att fokusera på mat och dryck, jag är aldrig hungrig el törstig för märker att om jag är det så kommer rastlösheten och oron...
Nu är det ordentlig frukost, frukt på fm, lunch, ägg på em och kvällsmat... tyvärr går det i både godis o annat skit på kvällen men tar det som en över gång...
Såg att du bekymrade dig om vikten och att du ätit bra tidigare... Kansle kan det hjälpa dig med om du känner dig mätt?
Förra veckans konsumtion av vatten med citron tog sig gigantiska mått... drack som det vore vin... men hjälpte...
Du har säkert redan provat, men jag tänkte att om man fokuserar på vad man SKA göra/ äta osv istället för vad man INTE ska...
Varma kramar och jag hoppas du får en vit vecka och myskramar av dina barn ❤️

Styrka i massor, det behöver du. Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu. Vill inte tjata, men vill inte heller lämna dig i fred... ? Om du förstår hur jag menar.

Nu hoppas jag innerligt att den här barnfria veckan ger dig en del återhämtning och kanske lite energi att fundera över hur du ska göra framåt. Så glad att du orkade vara nykter i går. Varje dag räknas, kom ihåg det.

Du finns ofta i mina tankar. ? Bara så att du vet...

Kram

Ta hand om dig o försök att bara koppla av o koppla ner under barnfria veckan ??
Man behöver ladda batterierna! Promenader friskluft blev jag ordinerad under min sjukskrivning. Läkaren var väldigt tydlig med i mitt fall att Inte lägga mig mer o inte göra något alls. Hon sa bestäm en liten sak hur liten som helst men ge dig den på att fixa den den dagen. Minns en dag då var mitt huvudmål att byta en lampa i taket ? ja jag gjorde det o promenerade.
Var rädd om dig o försök gör saker lagom! Vet att det är svårt är själv en person som precis som vad jag tolkar du kör stenhårt o rätt in i kaklet...för det ska gå! Lättare att säga åt andra att ta det lugnt än dig själv ?
Men var rädd om dig! Varm styrkekram ❣️

Tack för att ni bryr er ❤️ Det betyder så mycket! Tack även till alla mina andra vänner härinne)! Lennis, jag förstår precis vad du menar, det är enklare att be andra ta det lugnt än att skat ner själv. Promenerar i frisk luft gör jag ganska ofta och det är verkligen avkopplande!

Jag checkar ut Dag 4 utan en droppe a. Heja mig! Jag har dessutom gått upp kl 6 och tränat varje morgon innan jobbet samt ätit nyttig mat, inget godis. Svullnaden runt ögonen börjar lägga sig, kroppen känns starkare och jag känner visst hopp om framtiden.

Kram till alla forumvänner som kämpar därute!

John-Erik

Håller på dig...

Fortsätt nyktert nu när du är i gång. Men skynda långsamt med träning m.m....
Att stressa med träning och ändra på allt på en och samma gång
fungerar sällan. Sköt om dig men ta det lite lugnt så orkar du
utföra allt nyttigt uthålligt på lite längre sikt..:-)

Kram

John