anonym24751

Nu har det gått mer än två veckor sen senaste glaset och det känns så bra.

Jag tänker tillbaka på dagen då jag bestämde mig för att det skulle vara stopp, allt kändes så oerhört hopplöst samtidigt som det kändes som att inget spelade någon roll längre. Jag övervägde på riktigt om jag skulle ta mitt pick och pack och flytta till ett annat land, det kändes som att jag jag bara ställde till med skit ändå. Kände även att jag vill komma bort från allt och alla, alla som tjatar på mig och sätter press, alla som misstror mig hela tiden trots att jag talar sanning. Jag ville bli lämnad ifred.

Jag tog bilen och åkte till en avskild plats där jag bara satt och kollade ut över vattnet i flera timmar och funderade. Jag började söka på nätet om att ändra sina alkoholvanor och hittade detta forum, och om jag hade vetat då hur mycket det skulle ge mig!! Jag har läst hur många trådar som helst och är så glad att jag har hittat människor som faktiskt förstår hur det känns. Tack alla ni som delar med er. Det har hjälpt mig jättemycket!

När jag satt där och funderade så ville jag bara försvinna, men samtidigt skulle jag aldrig svika mina barn. Aldrig någonsin. Människorna runt omkring mig som ger mig dålig energi är inte värd att fokusera på. Inget blir bättre för att jag deppar och dricker, jag ska instället visa att ju mer dom håller på mot mig desto starkare blir jag.

Jag älskar en nykter tillvaro med familjen, och känslan att alltid känna sig pigg. Sviterna från allt dumt jag gjort finns fortfarande kvar och kommer att behöva bearbetas länge. Men inget kan få mig att bli som förut igen, hur jobbigt saker än blir framöver.

Inget är så jobbigt så det är värt att dricka för!

Jag läser dina och andras inlägg. De ger mycket. Det är så gott att veta att man inte är ensam. Jag uppskattar särskilt att du är så positiv. Jag behöver läsa den typen av inlägg.

Nu är det slutdrucket. ?