av Themistokles

Themistokles
mån, 2019-04-08 - 21:02

Som barn, ja, egentligen ända fram tills jag var några år över trettio, ansåg jag att jag var en relativt misslyckad person - ful, feg och korkad. Att jag nu känner mig tryggare och säkrare är en underbar känsla. Jag är fyrtiosju och vet vem jag är.
All osäkerhet hängde nog ihop med min uppväxt. Jag fanns egentligen inte, mina föräldrar hade fullt upp med sig själva. Aldrig att jag hörde något beröm, aldrig gav de mig något stöd. Det är ett under att jag lyckades gå genom plugget med någorlunda bra betyg egentligen (min mormors förtjänst, tror jag).
En gång när jag var tio följde farsan med på en fotbollsmatch som jag deltog i. Jag var naturligtvis ingen stjärna, men gjorde så gott jag kunde. Men: inget beröm från farsans sida, inte ens ett litet "gott jobbat". Däremot gjorde han sig lustig över min insats inför några grannar senare på dagen, medan jag stod bredvid och lyssnade: "Min son hade match idag. Han sprang och sprang. Men han nuddade inte bollen en enda gång på hela matchen. Det blir nog inget proffs av honom." Blir ännu ledsen när jag tänker på det... Och arg...
Jag berömmer kanske mina gossar för mycket, oavsett vad de gör, hur de än presterar, men hellre lite överdrifter åt det positiva hållet än farsans nedtryckande attityd. En skitgubbe var han då. Antagligen omedvetet. Han kommer från enkla förhållanden och lyckades arbeta sig till en position. Men han är snäll mot barnbarna. Man får ge honom det. ?

Ha en trevlig och vit kväll.

Themistokles
tors, 2019-04-11 - 17:58

Haft två konferensdagar på ett hotell på Avenyn. När allt var slut och jag skulle åka hem fick jag plötsligt ett jättesug. Såg alla finklädda människor i baren med ett glas öl eller vin i handen. Känner fortfarande suget nu när jag är hemma. Rent fysiskt. Minns smaken av vin, längtar efter den härliga berusningen. Men jag ger inte efter. Skall köra sonen till simningen och samtidigt ta ett eget träningspass utomhus. Ett sug får mig inte att ge upp, ingen risk alls just nu. Men det är satans så jobbigt ändå.

39 dagar utan alkohol. ?

Strulan65
tors, 2019-04-11 - 21:32

Så starkt, beundran för din styrka och inställning. Ger oss andra mod, styrka och att fortsätta våra krig// Strulan

Themistokles
fre, 2019-04-12 - 08:59

På kliniken. Dag 40. Dags att blåsa. Fredag. Det är vår. Blommande körsbärsträd. Klarblå himmel. Ganska kyligt. Det mesta känns bra, men jag tänker en del på vin, mer än jag hade önskat. Jag hade så gärna köpt några flaskor rött till grillen ikväll. Försöker istället tänka på hur bra jag kommer att må imorgon av att inte dricka ikväll. Det funkar väl hyfsat.

En bieffekt av att jag slutat att kröka är att jag också har slutat att se på teve. Tidigare halvlåg jag ofta i soffan i teverummet och drack vin på kvällarna. Nu samtalar jag med mina söner eller läser istället. Det känns fint. Har ju alltid varit förtjust i att läsa (det ingår delvis i mitt jobb), men berusning och läsning är ingen vidare kombination. ?

Trevlig helg! ?

Sofia
fre, 2019-04-12 - 14:30

Hej Themistokles! Våren är på gång men är kylig. I din tråd här finns däremot en väldig värme som berör mig. Du berättar ärligt och starkt om din uppväxt i en misär som du inte ville visa upp för dina kompisar. Du har lidit men av att dina föräldrar lät er barn utstå detta år efter år.

Och här är du, på dag 40, du blåser rent. Du vill inte att dina barn som vuxna skall minnas sin far som gubben som ständigt hade ett glas rött i näven. Du tittar mindre på TV, istället pratar du mer med dina söner. Du lever för varje dag nu i linje med dina värderingar när det gäller hur du vill vara som förälder, samtidigt som dina föräldrar inte gav dig det som du behövde när du var barn. Det kan ibland väcka starka känslor när man tänker tillbaka. Det fina är att du är mitt uppe i att skapa en härlig barndom för dina barn, numera helt utan alkoholproblem. Inspirerande!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Themistokles
fre, 2019-04-12 - 16:52

Tack, Sofia. Och Alkoholhjälpens forum är oerhört viktigt för mig och många andra. En plats att skriva av sig på och att hämta inspiration.
Trevlig helg.

Rosette
fre, 2019-04-12 - 19:44

Jag instämmer med Sofia och övriga, vilken resa du gjort och fortfarande gör, målmedveten och beslutsamt mot det du vill med alkoholen.

Jag vill bara förklara att jag insåg att vi brukar vara noggranna med att ta bort uppgifter som personuppgifter, specifika mottagningar och liknande. Vi har missat detta i din tråd, kanske är det en stor plats eller inte men vi vill värna om anonymiteten. Därför är det nedkortat till kliniken där du nämnt platsen.

Hoppas det ändå känns ok för dig?

Önskar dig all fortsatt lycka till och hoppas få fortsatta uppdateringar från väntrummet såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Themistokles
sön, 2019-04-14 - 06:59

6 vita veckor. 42 dagar. Känner mig stolt. Hade aldrig trott att jag skulle klara ens en helg, och här är jag nu. Påsken blir alkoholfri, resten av april och maj likaså. Sedan får jag fundera över sommaren. Vin till grillen eller inte? En whisky på altanen? En del av mig vill fortsätta nykterheten för gott. En annan vill pröva om det går att dricka "normalt" (jag vet nog egentligen svaret). Jag funderar också på om inte moroten att möjligen kunna dricka under semestern är en bidragande orsak till att det går så bra att låta bli nu. Jag tar inga beslut om framtiden. Den som lever får se, som det heter.

Strulan65
sön, 2019-04-14 - 07:14

Härligt att du mår bra och klokt att inte ta beslut som kan trigga ångest. Så en dag i taget och fatta ett nytt beslut i morgon är en bra strategi, för som du skriver den som lever får se.
Ha en fin dag//Strulan65

Nejlika
sön, 2019-04-14 - 10:17

6 veckor är en milstolpe, så kände iallafall jag när jag var där. Mycket som hänt i kropp och knopp vid det laget, bara positivt. Grymt bra kämpat! Keep going strong! ?

Themistokles
mån, 2019-04-15 - 08:35

På kliniken. Dags att blåsa och ta blodprover. Mår utmärkt. På ett personligt plan.
Min syster och hennes make ligger i skilsmässa. Det är ganska sårigt, fult, elakt. Jag försöker hålla mig hyfsat neutral. Men det är uppenbart att de behöver hjälp, framförallt syrran. Hon är i kris. Handlingsförlamad. Dricker mycket. Jag känner att jag måste hjälpa till. Och ändå: jag orkar inte. Jag vill helst bara fokusera på mig och min familj just nu. Jag vill fortsätta att må väl, njuta av mitt lugn och mitt nya liv. Samtidigt, om jag inte hjälper syrran och hennes make (och deras barn) gör ingen det. De är helt fast i en konflikt de inte kan ta sig ur.

Themistokles
mån, 2019-04-15 - 09:28

Jaha, då vet man det. Behöver inte ens fundera över eventuella glas vin på semestern i sommar. Bokade precis in en tid för leverprover på kliniken i mitten av juli. Kanske lika bra det. ?

Nytt mål: nykter till augusti alltså. ?