av Mirabelle G-S

Mirabelle G-S
fre, 2019-06-14 - 17:15

Jag börjar känna mig rätt patetisk som gnäller så förbaskat... Men jag är så jävla trött på att hålla mig nykter. Hänger som vanligt ihop med arbetsdagen och ett sjudande raseri inombords. Folk som aldrig gör ett skrapande skrammel och fasen inte ids dyka upp på jobb hälften av tiden. Dem ska det jamsas och tramsas och klemas med. De ska höjas till skyarna och belönas för någon liten oviktig detalj de råkade göra rätt. Så att de får bättre självförtroende. Så att de mår bra och är nöjda med sig själva. Så man kanske kan lura dem till att prestera någon oviktig detalj igen om några år. Vi som alltid är där och sliter livet ur oss varje minut av varje dag (och även stor del av vår fritid) bara för att arbetsplatsen inte ska braka samman pga de där människorna det ska jamsas och tramsas och klemas med... Vi får en klapp på huvudet i förbigående ibland. Tills vi är så tagna för givna att vi till och med hålls ansvariga om vi någon gång inte slår knut på oss och går over and beyond för att lösa det som borde vara jamsmänniskornas ansvar. Baaaah! Det är fredag. Jag vill ha mitt vin och domna bort. Men jag tänker inte dricka något vin. Jag tänker lugna ner mig och sluta gnissla tänder utan vin. Igår hade jag inget sug alls efter berusningens dimma. Jag besökte nämligen min nya arbetsplats för att prata ihop mig litet med chef och kollegie. Åkte hem med stjärnor i ögonen och en underbar sprudlande känsla i maggropen. Så de känslorna tänker jag försöka hitta tillbaka till. Sluta tänka på det som snart är historia, och koncentrera mig på framtiden som nalkas.

Mirabelle G-S
lör, 2019-06-15 - 11:23

Jag önskar jag kunde säga att det jobbiga känsloläget ebbade ut och harmonin infann sig igår kväll. Men nä. Jag surade och dagdrömde om en karatefylla hela kvällen. Vaknade idag på gott humör och osugen på vinets verkningar. Ska på fest ikväll. Jag HATAR fester. Har nog aldrig provat att gå nykter iofs, så kanske blir mitt nyktra jag en festprisse i världsklass... man kan ju drömma och önska fritt. Jag misstänker dessvärre att mitt nyktra jag är lika dödstrist som den salongsberusade versionen. En av de få kollegorna jag känner för fyller jämnt, så jag ska gå dit, agera trevlig och belevad, även mot de jamsmänniskor som också kommer vara där. Jag tröstar mig med att jag kan köra bil dit. Det går fort att komma hem. Ögonblicket då det känns socialt acceptabelt flyr jag fältet, nyttjar blyfoten och tar mig hem till mina böcker.

Strulan65
lör, 2019-06-15 - 12:07

Vissa saker måste man göra, är att vara vuxen sägs det ??
Vet att du fuxar detta, nykter är bra för då kan man åka när man vill.
Kram och styrka till dig// ?❤️ Strulan

Mirabelle G-S
lör, 2019-06-15 - 12:14

Tänk att man en gång hade bråttom att bli vuxen... Jäkla lurendrejeri ;) Men jag har iaf köpt nya kläder tillfället till ära, så jag går dit som värsta bomben. Kan man inte vara glad inuti, så kan man iaf vara dösnygg utanpå!

Mirabelle G-S
sön, 2019-06-16 - 01:20

Ok, nu ska jag försöka förklara min kväll, som jag själv inte begriper mig på... Det var Butter-Smurfen som släpade sig iväg på fest, för att stillatigande slösa bort en lördagkväll på lidande, med planen att fly fältet så snart det kunde anses socialt acceptabelt. Jag inser att jag har inte varit nykter på fest sedan... Någonsin. Om jag avskyr fester med några glas stärkande vin i systemet, måste ju fest spiknykter vara dubbelt avskyvärt. Eller? Mina dystra förväntningar kom helt på skam. Jag hittade så otroligt intressanta människor att föra meningsfulla samtal med. Med vin i kroppen brukar jag få tunghäfta, för jag blir så orolig för att göra bort mig på fyllan. Nu vågade jag öppna upp på ett helt annat sätt, vara vitsig och rapp, till och med aningen skandalös mellan varven. Jag släppte loss min crazy på dansgolvet, vilket verkligen chockerade mig själv. Jag dansar ALDRIG. Igen, jag aktar mig för att göra bort mig på fyllan. Men nu var det fantastiskt kul att släppa loss, tolka musik och rytm med kroppens språk... Och det visade sig att jag är bra på det. Det var JAG (???) som blev den där andra tittar på och försöker göra likadant. Vem hade någonsin kunnat tro det... Det blev inget av det där med att fly fältet. Till slut var det alla onyktra människor jag hade lovat att köra hem som verkligen ville avsluta kvällen. Så jag lämnade dansgolvet, yr av glädje och livslust och ledde allsång i bilen hela vägen hem. Alltså, det är ju inte klokt hur den här kvällen utvecklade sig... verkligen tvärt emot förväntan.

Femina
sön, 2019-06-16 - 02:21

Jag är jätteglad för din skull. Vilken kväll!

Strulan65
sön, 2019-06-16 - 07:03

Har också märkt att man genomgår en persolighetsförändring med nykterhet.
Mycket av socialafobier verka ha stärkts av alkohol när man försökt döva.
Så glad för din skull att det nya nyktra bombnedslaget visade sitt rätta jag?❤️?❤️/ kram Strulan

Mirabelle G-S
fre, 2019-06-21 - 00:02

Min tråd försvann lååångt ner i källaren... Jag prioriterar att svara i andras trådar framför att gnälla och åbäka mig här ;) Jag har inte så mycket att gnälla om. Visst, läget på jobbet är som det är, och alltid kommer att vara. Men jag har släppt det. Allt går kontinuerligt åt helvete och jag bara rycker på axlarna och myser åt att hela enchilladan snart är ett minne blott :)

Häromdagen insåg jag plötsligt att de ätstörda tankarna inte hade gjort sig påminda på flera dagar. Det tackar jag helt och hållet nykterheten för. Otroligt skön känsla! Det har inte känts så särdeles utmanande att hålla sig nykter heller. Tills ikväll. Fy bubblan, vad jobbigt det har varit. Rastlös irritabel ångest... Är det det som är ”sug”? Oväntat och obegripligt. Jag är ju i mental balans nu och i skapande flow genom flera olika uttryck samtidigt. Varför vill jag dricka vin? Inte bara vill, utan suktar, längtar, åtrår... Gav mig ut på långpromenad med yngsta telningen på cykel. 23000 steg. Det tog udden av suget. Med enorma mängder Loka crush (jag svär jag snart antar flytande form) klarade jag även denna kväll. Men behaglig och vilsam var den baske mig inte. Och samtidigt som vinet hägrade sköljde en kaskad av ätstörda tankar över mig. Skit fan. Men som sagt, det är INTE tanken som räknas. Agerandet räknas. Och jag agerade rätt, måhända under idel tandagnisslan, men ändock rätt. Hoppas på en bättre dag i imorgon...

Mirabelle G-S
fre, 2019-06-21 - 23:32

Idag blev en bättre dag. Efter att jag sov som en gris 10 timmar i sträck. Sömn brukar bota det mesta. Jag verkar vara som mest sårbar när jag är trött. De gånger jag känt det omtalade ”suget” har jag varit överjävligt trött. Nu är jag trött igen, efter en aktiv dag. Och vinet hägrar. Men jag smuttar alkoholfritt vin. Enda problemet är att man inte blir enns pyttelitet full av det...Känns rätt meningslöst att dricka det. Och det är ju det som är mitt problem. Jag dricker vin för att bli full. Punkt. Ska bli skönt att vakna utan bakfylla imorgon. Om jag ska döma av vilket liv det är på gatan ikväll, så kommer många av mina grannar inte att uppleva den ynnesten.

Mirabelle G-S
mån, 2019-06-24 - 23:29

Här sitter jag och bara duger :) Alldeles spiknykter fortfarande. Smuttar på en Ginger beer som bränner skönt i halsen. Gläds åt att ha sovit djupt flera nätter utan att ens ta till Melatonin. Och att ha ork till något annat än jobb. Om det är positiva effekter av alkoholstoppet eller den nya horisonten som hägrar vet jag inte. Säkert är det en kombo. Någon ny horisont hade det inte blivit utan alkoholstopp. Något alkoholstopp hade det inte heller blivit utan ny horisont. Vad kom först, hönan eller ägget? Vem vet, och vem fasen bryr sig... Omelett är gott. Grillad kyckling är gott. Livet är gott. Just här och nu. Kram och godnatt forumvänner <3

Vinäger
tis, 2019-06-25 - 20:30

... att du är tillbaka. För mig förblir du dock Mirabelle, hoppas att det är ok.

Skrev nyss i en annan tråd att jag tror på att vi orkar lite mer om vi klarar av att använda humorn. I så fall kommer du långt... ?

Saknar ibland våra "gamla" konversationer/välbehövliga skitsnack med Mary, Odette (?) och emellanåt några till. Kommer ihåg våra sanslösa diskussioner kring att någon var cocaholic och jag var grönkålist, som lät som någon musiker... ? Ja, herregud, kul att vi orkade ett tag iaf.

Lite ostrukterat det här, ville mest skicka en hälsning. Du är grym. Och inspirerande.

Kramar

Mirabelle G-S
ons, 2019-06-26 - 04:02

Jag är så gärna Mirabelle för dig :) Det var härliga diskussioner vi hade då. Många gånger skrattade jag högt och hjärtligt för mig själv :) Nu är vi litet stukade, men vi kommer igen!

Jag sover inte inatt :P Duracellkaninen på rocket fuel är i sitt esse... Jag ”råkade” måla om idag. Hoppsan. Så det kan gå. Det började med en oväntad möjlighet att plocka ut ett par komptimmar på eftermiddagen. Det i sig är ett Halleluja- moment. I min yrkesroll är det vanligtvis hopplöst att få ut semester, komp osv. Så när man nu för en gångs skull har snortur måste man nyttja varje minut. Jag traskade glatt iväg på promenad, och fick den här måleri-idén på vägen. En sansad Glasögon-Smurf kan vänta på att maken kommer hem med bilen. Duracellkaninen förstår inte innebörden i ordet vänta. Fyra kilometer till färgaffären. Inga bekymmer. Förutom blöta tår i sandalerna i regnet. Petitesser. Icke helt nöjd med utbudet promenerade jag vidare till en annan sån där vi-har-allt-som-kan-köpas-för-pengar-affär, ca 1,5 km ytterligare bort. Men det var skräp. Traskade åter till första affären och inhandlade färg, roller, tråg, penslar, spackel och spackelspadar. Hupp, vad tungt det blev... Så knäna skakade en aning på utvägen. Nåja, ett par hundra meter bort finns en busshållsplats. Nemas problemas. Men ehhhh skruttbuss. Den går ju ingenstans vettigt. Ca en kilometer bort finns busshållsplatsen där bästa bussen går. Dvs, bussen som går hem till mig. Himla bra buss. Idel stånkande släpar jag min färg med tillbehör till busshållsplatsen. Och går förbi. Så kan det bli när man dagdrömmer på femtioelva olika tankespår samtidigt. Jag hinner gå ca 500 meter för långt innan jag reagerar. Just jädrar... Jag skulle ju ta bussen. Men nå, har det nu gått så här långt så går väl resten av vägen av bara farten. Inte riktigt. Jag svär jag blev minst 5 cm kortare av den promenaden. Nednött. Och kantstött. Jag har aldrig reflekterat över att man kan dänga till sig själv med en tung färgburk. Men jo, det händer när spaghettiarmarna sladdrar runt och inte gör sitt jobb. Nåväl. Hemma sätter jag genast igång och flyttar möbler. Hej och hå, vad det går. Extra fort gick det att få ner klockan och alla tavlor från ena väggen. En tavla hade fastnat, så jag ryckte till och när den for av kroken knockade den ner klockan. Och när jag skulle fånga klockan glömde jag att jag stod på en pall. På vägen ner rev jag resten av tavelväggen. Tjohej. Krash, bom, bang, kraaassss. Vettskrämda telningar dyker upp och undrar om det är inbrott. Det hade varit en jävla osmidig inbrottstjuv i så fall. En som borde byta jobb. Nåväl, då var vi snabbt och lustigt av med allt plotter iaf. Ungarna ser sig om i förödelsen och suckar. Jaha, mamma har en idé nu igen. De erbjuder sig som pliktskyldigast att hjälpa till, men jag avböjer. De kan ju klanta till nåt ;) De flyr fältet i flygande fläng, innan jag ändrar mig. Glassplitter är ett jävla aber! Det tog en halv evighet att sopa upp. Mitt i målningen dyker gubben upp. När han kommer mitt i pågående ommålning fattar till och med han att det här frakttåget går inte att stoppa. Annars verkar han se det som sin livsuppgift att förhala den här typen av projekt tills de läggs på is. Permanent. Jag tror den fras han har myntat under våra 20+ år tillsammans är ”Inte just nu”. Den lyckas han applicera på en hel myriad av situationer, scenarion, önskemål, visioner och fantastiska idéer (om ändock han med åldern har utvecklat nog med självbevarelsedrift för att bita sig i tungan vid direkta order). Han hmmm-ar litet att det blir fint det där och vad duktig jag är. Sen mumlar han nåt om ”extremt kort väg mellan tanke och handling” och ”försiktig” och ”akta” (som om jag skulle ramla, pffff). Sen har alla hushållets invånare vett att lämna mig ifred. De vet hur det är. Det är inte klart förrän det är klart. Och tills det är klart är jag icke pratbar. I’m on a mission med min roller och nu är det ”rädde sig den som kan” som gäller, för jag bryr mig inte så särdeles mycket om vem eller vad som kommer vägen... Nu sitter jag här med ett nymålat rum och trivs :) och är så till mig i trasorna att jag inte kan sova. En idé föder ju alltid 20 nya som slåss om tankeutrymme... Kreativitetens förbannelse, och samtidigt dess salighet....

FinaLisa
ons, 2019-06-26 - 07:49

Vilket inlägg!!!
Blev nästan andfådd av att läsa!! Och att skratta?
Du borde skriva ett filmmanus?
Att du bara orkar ha en sådan energi!!?? Imponerande hur du lyckades också ????

Kramar
???

Femina
ons, 2019-06-26 - 08:15

Önskar att jag hade en bråkdel av din energi så kanske jag skulle få Nånting gjort! ?

Mirabelle G-S
ons, 2019-06-26 - 14:40

Den tycks komma i explosiva färgsprakande utbrott... Idag är jag så trött och håglös att jag knappt står på benen. Men det var det värt :)