av IronWill

Pi31415
sön, 2019-07-07 - 09:56

Först vill jag ge dig kredd för att du skrivit så många bra och tänkvärda inlägg här på forumet. Dina erfarenheter och kunskaper om alkohol kontra nykterhet stämmer bra överens med mina.

Sedan vill jag, nu när jag läser det du skriver om tatueringar, berätta om en speciell variant av nykterhets-tatuering. Den beskrivs i en skönlitterär bok som jag nyligen läste. I bokens berättelse förekommer en kille som tidigare i sitt liv haft stora problem med alkohol (och droger), men som lyckats komma loss från missbruket och sedan lever många år i frihet. Men för att få en ständig påminnelse, samt en talande symbolik för den sjuka kluvenheten och kampen hos (oss) beroendemänniskor, har han låtit tatuera bokstäverna MUST på ena handens knogar, och CANT på andra handen.
Å ena sidan vill beroendehjärna, sug och begär övertala oss att vi måste dricka. MUST. Å andra sidan försöker det sunda förnuftet, logiken och självbevarelsedriften, övertyga oss att inse att vi inte kan dricka. CANT.

Hoppas det fortsätter att knata på med nyktra dagar för dig, och en trevlig fortsättning på sommaren önskar jag dig.

/Pi31415

IronWill
sön, 2019-07-07 - 17:27

Strulan65: Det är bara att låna på!

Pi31415: Det glädjer att mina inlägg tillfört något. Om jag vore lite kaxigare så kanske den tatueringen varit något för mig. Men jag är lite för mycket ljusblå skjorta (mainstream). Kanske inte i huvudet men fysiskt så tar jag inte ut svängarna så mycket. Tror det beror på att jag inte vill vara i rampljuset. Kanske CANT på insidan av vänstra låret och MUST på andra? :)

Såvadgöra
sön, 2019-07-07 - 19:18

Den här texten tackar jag dig för...

IronWill
fre, 2019-07-12 - 20:25

Då har jag ”typ” semester då. Men ändå inte. Min plan att bryta mig fri från sånt som ger för mycket stress och press leder in på nya krokiga vägar och på något sätt har jag lyckats göra det värre. I alla fall tillfälligt.

Jag kan liksom inte släppa mina prestationskrav eller mitt kontrollbehov. Hörde en ljudbok där psykologen påstod att det inte är någon prestationsbaserad självkänsla det handlar om, utan att prestera handlar om att hålla hotsystemet i schack. Dvs genom att prestera så försöker man förhindra att dåliga saker inträffar och därmed minska oron för dem. Jag köper det. Jag oroar mig. För att bli inaktuell, obehövd, få dålig ekonomi, bli ensam, att folk ska se ner på mig, att jag egentligen bara är vad jag kan göra. Så jag gör, och gör mer.

Och jag behöver döva det. Men medicinen funkade inte. Försöker just nu byta till mindful selfcompassion lite mer strukturerat och målmedvetet. Lindrar lite. Men det är ju inte ett sexpack direkt...

Jag hoppas verkligen att min plan rörande mitt yrke går i låset nu och att min höst blir lugnare. Att jag hittar styrkan att kliva åt sidan. Att jag vågar vara ok med att bara vara lagom bra på jobbet och bara mig själv utanför. Det är inte det att jag måste ha ett viktigt jobb i privata sammanhang. Det skiter jag i. Men jag måste alltid överprestera på det jobb jag har. Täcka upp, vara tillgänglig, lösa allt, få beröm, vara duktig, vara oumbärlig, nyckelperson, ta kål på mig själv...
Varje gång jag bestämmer mig för att det får vara nog så lockas jag in i eländet igen i någon form. På nått sätt hade det kanske varit bra om supandet gått ut över jobbet. Pang, två flugor i en smäll. Fast så kan man ju inte tänka.
Men nu ska jag i alla fall försöka vara lite ledig. Nykter såklart.

IronWill
sön, 2019-07-14 - 22:55

Intressant. Får ge den en chans. Men jag läser så oerhört mycket. Det är exekvering jag aldrig kommer till...

Fru Naa
sön, 2019-07-14 - 23:52

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

Fru Naa
sön, 2019-07-14 - 23:54

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

IronWill
mån, 2019-07-15 - 20:56

Du kan starta en ny tråd under ”Forum för anhöriga”. Om du inte lyckas kan du säga till så hjälper jag dig. Där får du kontakt med andra som är i liknande sits som du själv. De kan antagligen råda bättre än jag som är nykter alkoholist.

Låter inte som en hållbar situation för dig. Men de flesta råd brukar vara att du inte kan ändra din mans vanor, han måste själv vilja och ansvara för att det ska bli bra. Du måste ta hand om dig själv och barnen.

Sofia
ons, 2019-07-17 - 14:45

Det är inte alltid så lätt att förstå hur det här forumet är uppbyggt när man kommer som ny. Vi har olika "rum", där ett är speciellt vigt för anhöriga till personer med alkoholproblem (Forum för anhöriga), där du kommer att hitta många i liknande situation som kan stötta dig och dela med sig av sina erfarenheter. Du kan komma dit direkt via den här länken: https://alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara
Det lättaste sättet att få stöd och svar på sina frågor är att starta en egen tråd, vilket du gör genom att klicka på "Starta en ny forumtråd" högst upp på forumsidan. Då kan andra lättare följa dig.
Du är inte ensam i din situation! En sak som kan vara bra för dig är att söka stöd för din egen del som anhörig, antingen via kommunens beroendeenhet, genom att ringa Alkohollinjen på 020-84 44 48 eller genom att läsa och skriva här i forumet. Jag passar gärna på att tipsa om att vi just nu erbjuder program på nätet för anhöriga, inom ramen för en studie. Läs gärna mer här vid intresse: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet/studien
Hoppas att något av detta var hjälpsamt för dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Virvla
sön, 2019-08-04 - 12:55

.. att se att du klarar dig bra i din nykterhet IW. Inspiration för många så även för mig. Hoppas att er semester på all inklusive gick bra.

Fibblan
mån, 2019-08-05 - 21:15

Skrev in mig här för första gången årsskiftet 2018/2019. Klarade ett par månader. Klarade ytterligare ett par månader med ett s.k "normalt dryckesintag"..Nu tillbaka här. Trodde jag va redo lägga av "på riktigt". Hahaha, vilket skämt..?. Misslyckades dag 1.
Kan inte du bara säga det till mig, det jag vet att jag behöver höra! Jag har uppfattat dig som så rättfram, och uppskattat dina fyndiga funderingar. Jag lullar runt och snärjer alla mina nära och kära, in i en falsk trygghet. Alltså, utåt verkar jag ha kontroll..men det har jag faktiskt inte. Jag är ju för f-n beroende och det enda som behövs då är ju att sluta helt eller hur?!

Kram från mig. Känner mig patetisk, fel, ful, dum och misslyckad. Men samtidigt hoppas jag på att du ska hävda motsatsen..säga att jag är modig som vågar vara så ärlig etc..
Säg det du vill! Om du vill säga något!(?)
Allt är okej och inget svar är också ett svar..

Kärlek/
Fibblan ?

Fibblan
tis, 2019-08-06 - 10:56

Mer sansad idag☺️!
Hoppas det är bra med dig?
Tyckte det va så roligt och träffande det där med att inte dricka, som en hobby?!
Det känns ju verkligen som något man gör! Fast det är en inte-sak. Och framförallt så här i början så är det ju extremt krävande. Där jag är nu, är det mer som ett heltidsjobb. Så på så vis är det väl bra att ägna lite semestertid nu, för att komma i fatt med det jobbet..
Ser fram emot dagen när det kan vara på en hobbynivå igen??, alltså att INTE dricka.
Hoppas bra med dig som sagt och att du går in och skriver ngt snart igen. Uppskattar att få ta del av dina tankar och funderingar!

Må gott!
Kram/
Fibblan ?

IronWill
ons, 2019-08-07 - 09:12

Jag har tagit det lugnt med telefonen och digitala media ett tag under semestern. (Varit tvungen att köra pokemon go med barnen dock). Och fokuserat på att jobba med händerna.
Gick bra med att vara utan alkohol under semester och all-inclusive. Nått småsug här och där men inget större.
Trist att det gick snett fibblan, jag hoppar in i din tråd med ett mer utförligt svar. Men det är ju aldrig försent för nya tag. Det är det där med att återgå till ”normal intag”. För oss är ju det normala intaget ”felinställt”. Förr eller senare leder kroppen oss ”rätt” (fel) igen. Jag är ju en ganska stor förespråkare för att inte dricka alls. Jag har ju försökt så många gånger att dra ner, men aldrig lyckats. Men jag tänker kring ditt inlägg ovan att när man känner att man misslyckats med något man förutsatt sig, så är det lätt att döma ut sig själv helt. Sluta med det! ?
Du är en erfarenhet rikare och det hjälper under nästa försök.
Jag har väl hyggligt identifierat vad alkoholen hanterade åt mig och det hjälper mig att hitta andra strategier.
1. Ville inte bli vuxen, ville vara med i utelivet och vara ”cool”. Började omfamna att vara vuxen och se det fina i det, vara pappa och backa släp.
2. Socialt smörjmedel. Öva, öva, öva. Går bättre och bättre utan kryckan.
3. Stress oro och ångest. Det minskade delvis av sig själv när jag slutat och varit utan ett tag. Men det är en fortsatt kamp. Det positiva är dock att jag på något sätt fått in i hjärnan att alkoholen lovar bättring där men faktiskt inte ger någon. Funderar under detta år på om lösningen är att byta karriär, jobb, minskad arbetstid, mer KBT för att sluta vara duktig eller något annat.

Guldkant, förgylla en sommarkväll, mysa med ett glas vin framför brasan och vad man nu vill kalla det, passar för mig in på någon av ovan, det är egentligen inte orsaker när jag gräver djupare. Brasan och sommarkvällar är fina ändå. Det är huvudet som det är fel på.

Fibblan
tis, 2019-08-13 - 00:37

Lugnt, tryggt, ärligt. Tack!
Jag är på G igen nu. Kände mig misslyckad och i så stort hjälpbehov. Och jag vet ju sedan tidigare att det här med att dricka lagom när man väl fuckat up systemet..det är inget du tror på. Och egentligen gör nog inte heller jag det. Så det var väl bl.a. det jag ville höra?!
Brasan om sommarkvällarna är fina ändå..
Fint sagt.
Och de är ju det. Det är verkligen fel i huvudet, när man vill lägga en disig dimma på även positiva upplevelser..
Att vilja göra det på det negativa är ju heller inte bra och gör bara saken värre, det vet jag. Men det är iaf mer förståeligt på ett plan kan jag tycka..
Nåväl, jag har beslutat mig för att göra ingetdera av det.
Helt vit och ren somnar jag ikväll och det är så jag vill förbli. Amen??!
Hoppas du sussar gott och livet fortsätter gå sin gilla nyktra gång även imorgon?!
(Lät skönt med semester även från det digitala flödet..☺️!)

Kram
/Fibblan ?

IronWill
tors, 2019-08-15 - 10:17

Jag har lite låg ork för tillfället. Känns som jag hann gå ner i varv nästan för djupt under semestern och har svårt att få fart.
Orkar inte anstränga mig på jobbet, orkar inte hänga med i den (positivt) rasande farten här på forumet, orkar inte så mycket alls. Jag är dock ganska lat av naturen. Jobbar bäst under press. En prokrastinerare av rang. Jag vill inte säga att det är en negativ egenskap direkt. Det har funkat ganska bra. Jag hinner tänka igenom saker mer innan jag måste leverera. Plus att förutsättningar ändras för det mesta innan deadline, privat som jobb. Min fru gillar att ha allt planerat, jag gillar sista minuten.

Ska på en svensexa om några helger och det är faktiskt lite av en prövning. Det är en first. What could possibly go wrong?
Då ”ska” man ju väl vara full? Har aldrig träffat på någon annan som varit nykter på någon svensexa jag varit med på heller. Jag är eg inte speciellt orolig för att jag ska dricka. Men det känns lite konstigt och jag är lite oroad över att inte orka anstränga mig fullt ut. Inte börja irritera mig på de övrigas berusningsnivå lite för tidigt. Det är inte någon BFF som ska gifta sig men i alla fall någon jag känt länge. Det blir inget inga pinsamma lekar (orka när man är 40+). Men hur ”peppar” man utan alkohol. Dvs bygger upp lite förväntningar och fart? Hela mitt sluta-dricka-tänk bygger på att jag chillar och släpper det där med fart och in i kaklet-tänket. Smyga in Air Pods med speedad musik med jämna mellanrum? Red Bull blandat med koffeintabletter? Snabba örfilar och skuggboxning på toan? Kanske mycket socker, verkar ju funka för barn även om jag läst att det är en myt delvis. Haribo Cola-nappar i kavajfickorna. Tröst och socker på samma gång. Mmm tröst och socker, mina favoriter.

IronWill
fre, 2019-08-16 - 13:17

Jag har en kollega som jag gillar. Han gillar dock att skojja om en grej jag gjorde på fyllan på en affärsresa för några år sen. Rätt harmlös grej och han menar eg. inget illa. (Jag har lite kompromat på honom också om det skulle vara så). Jag skäms inte direkt över själva hädelsen, kanske är lite rolig, men jag har under åren känt mig illa till mods när det skojades om det. Först nu slog det mig att det är för att jag alltid vetat att det bara är ett symptom på att jag inte klarar av att dricka. Att jag fattade det redan då men valde att blunda.

Fantastiskt att självbedrägeriet sitter så djupt att det kommer att ta mig åratal att bara begripa alla nyanser av känslor jag har inför alkoholen och dess konsekvenser.

Trevlig helg på er!

Fibblan
fre, 2019-08-16 - 19:26

..galna upptåg, minnen. Alltid den som dragit gång de andra, legat precis på gränsen och tippat.. Och har det tippat över ngn gång är det också okej. Ett oförglömligt minne för alla inblandade. På min beskostnad. Mitt ansvar absolut. Tidigare småskrattat tillsammans med de andra som var med, både i stunden( I guess..) och dagen efter, eller som ibland då, flera år efter, över ngn rolig grej som ingen någon någonsin tycks vilja glömma..
Men det har inte varit genuina skratt från mig då, än mindre idag.. dels av skam tror jag som en komponent, men också för att idag ser jag det mest som sorgliga tillfällen där det är uppenbart att jag ovetandes höll på att utveckla mitt beroende "som bäst". Det är så träffande det du beskriver att man ngnstans redan då förstod..men ändå inte ville förstå åt vilket håll det barkade..Trots fyllor där jag gått över mina gränser, var det dock inte förrän jag tog den där första återställaren eller drack på andra känslor än "fan, vad kul vi ska ha", som jag började inse "på riktigt" att jag "nog" har problem med alkoholen. Herregud, vilken långsam process det är och så sjukt mkt förnekelse och självbedrägeri som ingår i detta förfall, som det faktiskt är..
Nu är det 2 år sedan jag för första gången sökte hjälp för att bli kvitt mitt alkoholberoende. Eller snarare "komma till rätta med", skulle jag nog beskrivit det då. Som att bli fri skulle vara lika med att kunna dricka som alla andra..? (tillåter mig själv småskratta lite..?)
Idag är jag på dag 5 av nyktra dagar i sträck..
Nu förstår jag att min målsättning inte kan vara "dricka lagom", vad fan nu det är.. 2-3 glas vin vid ngn social tillställning ngn gång i månaden. Det var min målsättning när jag skaffade mitt inlogg här. 6 månaders nykterhet (klarade inte ens det..) sedan begränsat och återhållsamt intag vid enstaka tillfällen. Absolut, det hade varit guld. Det tycker jag fortfarande! Det tog sin lilla tid att hjärntvätta sig in i att alkohol är lösningen på det mesta, så jag får ge mig lite tid att förstå att även detta är en produkt av det "feltänk", som alkoholhjärnan åstadkommer..
Det är verkligen så jag tar mig an mitt tillfrisknande denna gång. Här pågår omprogrammering på hög nivå??!

Tack för som vanligt intressanta reflektioner?!
Som du märker väcker de en hel del tankar hos mig själv ☺️.. Nu började jag skriva här och det blev längre än jag först tänkte..Hoppas okej?

Angående svensexa..ja, hur gör man det på bästa sätt nykter..förstår att det är en utmaning, inte det att inte kunna stå emot. För där tror jag precis som du! Det är det minsta bekymret ??! Men att orka hela kvällen, efterhand som de andra i sällskapet blir alltmer berusade.. Kanske får det bli en tidigare hemgång för din del..Men för pepp och att va pigg och ha kul så länge som det är möjligt tror jag mest på att du omger dig av den musik du gillar allra bäst ?! Hoppas ni har någorlunda lika musiksmak i gänget.. annars får det bli toabesök med airpods och skuggboxning alternativ fuldans framför spegeln och så några colanappar på det - sen är du i hamn??!
Och energidryck då om du gillar det?!
Ha en rolig, minnesvärd kväll om vi inte hörs mer innan dess?! Tänk vad härligt att det finns flera första-gången-upplevelser, trots att vi börjar bli till åren..?

Må väl!
Kram?
/Fibblan ?

IronWill
lör, 2019-08-17 - 12:13

Jag har inga regler kring den här tråden. Bara att skriva vad du känner och så långt du känner. Du verkar vara en positiv och glad person?
Det dyker ju upp lite reflektioner och möjligheter till förstagångsgrejjer trots åren som du säger :) Men ändå så sinar brunnen lite mer varje dag. På gott och ont givetvis.

Det hade ju varit drömmen att kunna ta en salongsberusning vid vissa tillfällen. Det är ju den drömmen som stoppat mig alla gånger tidigare. Mycket för att jag ibland får för mig att jag är ”galen” och då menar jag inte som ett positivt adjektiv (”du är ju heeeelt galen”). Utan som i faktiskt galen. Konstiga tankar som dyker upp. Verklighetsfrämmande stunder då illusionen av verkligheten känns tunn. Aldrig några våldstendenser eller så. Bara galenskap. Ibland vill detta ut ur min mun. Det är inte bra. Det dövas enkelt med alkohol. En liten salongsberusning och så tystnar ”rösterna”. Jag är ju (för?) städad, pålitlig, kontrollerad, professionell och stadig. Inte galen. Men allt jag tänker får inte plats i huvudet. Det blir essingeleden 17.15 en vardag. Jag har bett alla möjliga sorters hjärnmekaniker pilla i det där. Jag är fullt medveten om att jag inte är en unik snöflinga, men nån vidare succé har det inte blivit. Antidepp medicin lossar lite på känslorna inför ”väggen” av konstigheter, men det hjälper inte som alkoholen. Alkoholen går som en murbräcka igenom all galenskap och lämnar en skön mjuk sand kvar efter sig. Ända till dagen efter då väggen tornar upp sig än högre eller välter över mig.
Jag vaknade i morse till en av mina sämre dagar. Måste fokusera idag. Jobba med händerna och inte släppa in något annat.