År 2

55 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
IronWill
År 2
IronWill
Dag 367

Då var jag inne på år två. Dvs nu har jag varit helt ren ca 42% av mitt liv. Men efter ett lång period av intag (22 år) har jag nu i alla fall skrapat ihop 1 till nykter.

Förra våren när jag precis slutat var extremt j jobbig och livet kändes heltomt och meningslöst. Inga belöningar fanns att få någonstans. Saknaden var oerhörd. Blev lite bättre under semestern och med hjälp av springturer som i alla fall gav någon form av kick. Jag förväntade mig att sexlusten (som för det mesta varit hög) skulle gå upp ännu mer och jag skulle vilja ha kickar även den vägen. Men den har tvärtom gått ner. Inte problematiskt låg utan ”lagom”.

Som jag skrivit i andra trådar så hoppar jag ofta över tillfällen då det är fokus på alkohol. Inte på grund av frestelserna utan snarare på grund av att utan alkoholen så är det mest tråkigt. Finns annat att göra med tiden än att försöka hänga med i dimman trots att sikten för mig är klar. Saknar inte just det så mycket. Ibland är det ändå kul, när jag är på rätt humör och vid större tillställningar.

Mycket av året har gått till att rannsaka mitt liv och val. Anledningen är nog mestadels avsaknaden av ventiler utan alkoholen. Jag har försökt hitta sätt att bli av med ”pressen” (samlingsnamn för känslor, tomhet, stress, etc). Kan tyvärr inte säga att jag lyckats. Att sluta löser problemen kopplade till alkoholen och ger mer energi till det andra. Men när man skalat bort det så finns bara jag kvar, och mina problem. De problem jag ”löste” med alkoholsuddgummi måste ändå hanteras.

”Smärtan har inget minne” har jag hört sägas och det stämmer på min situation på så sätt att det negativa med alkohol börjar bli väldigt suddiga men det fina blir än tydligare. Jag känner dock att jag bestämt mig för att sluta och då ska jag göra det. Men saknaden finns kvar. Inte starkt eller oemotståndligt. Jag har flera starköl i kylen sen en kompis var över, men det är mest som en klase gurkor för mig. Det kanske inte direkt är alkoholen jag saknar, mer känslan av att vara till freds. Och vägen den erbjuder för att komma dit. En kapsyl bort så att säga.

Det låter deppigt ovan jag vet. Men 2 saker får mig ändå att fortsätta. En kompis som slutat snusa sa att det tar några år innan det inte är jobbigt alls. Så jag räknar med att det är samma med alkohol. Det tar ett tag att lära av 22 års användande.
Det andra är de positiva effekterna av att sluta. Att känna att jag är på väg uppåt i stället för nedåt! Kurvan är vänd.
Jag kan alltid köra bil. Jämt. Även 23.00 en fredag. Så hamnar barnen i trubbel så får de pappataxi 24/7.
Aldrig bakis, aldrig okontrollerad, alltid bara jag. På gott och ont.
Så det är nog 50/50. Jag har fått igen vad jag gav. Men smärtan har inget minne och jag saknar konversationerna med min fru efter 2-3 enheter på restaurang. Men hon anser att det var värt det alla dar i veckan och det är väl också något för den positiva vågskålen.

Kämpa på där ute. Vi är inte ensamma, men ibland önskar jag att vi var fler och lättare att identifiera när alla runt om häller i sig som om man ställt in morgondagen.

FinaLisa
Ironwill💎

Jag tycker du är fantastisk som håller dig kvar i nykterheten trots din känsla av "grått". Det visar på att du har bestämt dig.
Och alla dagar är ju faktiskt inte jätteroliga även om man inte är alkoholberoende.

Och alla som dricker på fester, på krogen eller i trädgården framför grillen tycker kanske att det heller inte är så roligt egentligen.
Försköna inte alkoholen eller förstora dess betydelse, det är ju egentligen bara en substans som i slutändan är ett gift för kroppen.

Kramar och styrka till dig
💪💚💚💚💪

Denlillamänniskan
Hej IronWill

Det känns fint att ni som klarat resan och funnit en balans, är kvar och hjälper oss som stapplar och vimsar på vår väg.

Tack!

IronWill
Resan har ju inte varit spikrak

Det ser ju på ett sätt ut som det var bara pang så slutade jag. Men det beror ju mestadels på att jag hittade hit när det var helt självklart vad jag behövde göra. Det finns ingen realtidsdokumentation här på alla ”försök” som föranledde denna gång. Det drogs ner och sattes upp regler och ignorerades och förskönades och förminskades. Många år.

Men ”vi som klarat resan” måste likväl som de som nyss startat sin, konstant vara vaksamma på att faran bara är en klunk bort. Och för de som drar ner, några klunkar bort :)

Eee
Ja, vad gör man med den

Ja, vad gör man med den känslan? Grundproblematiken är ju ”pressen” som du kallar det och alkoholen är lösningen. Alkoholen går ju inte att ersätta. Det talas om träning och meditation men nej... Tycker vågskålen är svår. Just nu är jag fylld av ångest efter en kväll som slutade i katastrof men det har gått en lång tid sedan sist det inträffade. Under den tiden har alkoholen läkt mig otaliga gånger på ett fungerande sätt. Så vad är tricket att tänka för att inse att nykterheten är värd förlusten av ”lösningen”??

IronWill
Tror

Att vi människor alltid jagar ”quick wins”.
Att se något långsiktigt och strategiskt är väldigt få förunnat. Jag är dålig på det i alla fall. Snabba resultat. Sen tror jag också att mycket av vinsterna med nykterhet försvinner i saknaden under en tid. Men alkoholen är ju eg. ingen bot. För en stund en lindring sen 4x värre under någon dag eller två och på det stora hela 0,05 värre permanent. Dvs för varje lindring blir det långsiktigt lite, lite värre.
Men som du säger medicinen saknas. Jag har tyvärr inte svar på det. Men alkoholen är inte svaret. Man får fortsätta leta, men med en betydligt bättre grundförutsättning att lyckas. Tycker exempelvis att min vårdepp har varit lindrigare i år.
Jag är humörperiodare. Vet inte vad det beror på, men vissa dagar är jag nästan misantrop/”kränkt vit man” (avskyr det). Det var typiska dagar att bli full på. Men nu tvingar jag mig själv att försöka göra något annorlunda. Tycker mig ha lite kortare ”episoder” nu.
Livet är inte bara lycka och glädje. Man får nog acceptera att lidande då och då är normalt och alltid har varit det. Men det gäller att hantera dessa så gott det går och gå vidare och hoppas på nästa glädje. Det är fantastiskt att känna saker även om man ofta önskar att man inte gjorde det.

miss lyckad
Vi människor är ju

olika, och även alkoholen fungerar olika på våra hjärnor..Så gör ju alla substanser vi intar för att ändra vårt sinne..Vissa av oss blir helt personlighetsförändrade av alkohol..Från helt lugn till Tarzan på kort tid..För egen del förstärktes min glada och kreativa sida i början..Sedan gick det utför de sista åren jag drack..Mängderna av alkohol blev enorma på mycket kort tid..Inte konstigt att hjärnan slutade fungera normalt , med blackouts och personlighetsförändring som resultat. Inte alltid men Ibland.. Mitt umgänge dom senaste åren innefattade inte nyktra personer..Dom har jag börjat umgås med nu. Tidigare var dom tråkiga enligt mig..Eller lite farliga som hade koll på allt....Bra jobbat IW..🌺

Eee
Bra och fina poänger. Ska

Bra och fina poänger. Ska hänga här på forumet lite och samla kraft för att kanske sluta dricka. Ser noll fördelar just nu bara...

IronWill
Finns

Flera listor med fördelar här om du letar.
Allt ifrån hud och vikt till bilkörning och mindre ångest.
Men jag har min favorit och den är lite otydligare. Att vara ”ren” kanske, eller det trodde jag. Men nu tror jag att det är att jag bestämmer. Att bland allt jävla skit som jag inte kan kontrollera runt mig, så kan jag nu i alla fall kontrollera alkoholen. Den vill locka med lindring till och från, men jag får en liten kick av att sparka den åt helvete. Fuck off. 🖕😜 (alltså inte du som läser)

Eee
Mycket bra. Makt. Häftig

Mycket bra. Makt. Häftig tanke.

IronWill
Hade tänkt

Att drastiskt minska mitt forumanvändande. Det gick ett tag men sen föll jag dit igen. Antar att det ger nån form av belöning för hjärnan att gå in här. Har sedan flera år lagt ned all annan socialmedia (utom LinkedIn) så det kanske fyller det hålet. Andra likasinnade som delar med sig av vad som händer, fast utan matbilder, träningsbilder och vinglas i solnedgången. Antar att jag är fast tills vidare.

Med min egen alkoholism så går det bra. Vi accepterar varandra och han ringer då och då, men jag trycker bort samtalet. Han har dock börjat fatta vinken och ringer mest i nödfall. Kan inte säga att det är någon större saknad från min sida. Glömmer bort det för det mesta nu till vardags. Det är självklart och en vana att vakna utan huvudvärk, vätskebrist och ångest. Och allt som oftast i vår gemensamma säng. Även om jag inland somnar på soffan av utmattning. Det slog mig häromdagen att det var länge sedan jag vaknade med ett ryck, identifierade vart jag var, och sen omedelbart började sökandet efter mobil, plånbok, och annat jag haft med mig ut.

Ska på en till ”all inclusive” inom kort för att få lite enkel återhämtning medan barnens nöjen samtidigt är lösta. Förra gången kändes det jobbigt som f*n med all denna evigt flödande öl som gick till spillo. Men nu känns det lungt. Barnen och min fru får 100% uppmärksamhet och ärlighet. Ingen ”sista öl” innan jag kommer upp på rummet. Men jag är inget fan av den typen av resor generellt, men lätt med barn. Man borde kunna ta enbart alkoholfri all-inclusive. Partly exclusive? Almost all inclusive? Inclusive exclusive?

Har dock drömt vid ett flertal tillfällen att jag druckit men dels så fick jag inte ut något av det (ungefär som mina sexdrömmar då jag aldrig någonsin kommer till skott, eländigt) och sen följdes det av en sorg. Att jag druckit. Vilket svek, mot mig själv.
Brukade förr, när jag hade ett riktigt bra jobb, drömma att jag av oklar anledning sagt upp mig och det i drömmen var min avtackning. Ush var samma känsla. (Ungefär som när jag drömde att jag bytt vår familjebil mot en hemmabyggd Batmobil, som en alfonsåberghelikopter.) Tror det är min anti-depp medicin som ger dessa drömmar.
Hur som helst börjar även behovet av alkoholfri öl gå över. Köper hellre nån sockerfri läsk eller annat. Smaken är mindre viktig än alkoholen. Men den har sitt syfte på fest.
På det stora hela börjar jag acceptera att jag är alkoholist/problemdrickare. Känns inte som nån större grej konstigt nog. Livet innehåller betydligt mer än alkohol när man berövar den sin plats. Låter man den ta för mycket plats så är risken stor att den förr eller senare tar all.

Ni har väl bestämt er för att inte dricka just idag?

Denlillamänniskan
Bra att du finns på forumet!!

Självklart har jag bestämt att inte dricka idag. Inte imorgon heller!

EnsammaPappan
Javisst har jag det

Ingen alkohol för mig.

Jag är faktiskt tacksam att du skriver på forumet. Det är skönt att läsa om någon med "distans" till problematiken. Dessutom finns nyanser; allt är inte svart och vitt och vi är all olika. Så man måste hitta sin egen väg. Vissa här är lite väl evangeliska (och moraliserande) för min smak ...

IronWill
Tack ”EP” och ”denlilla”

Jag kan väl delvis också vara det även om jag försöker hålla mig ganska nyanserad. Då menar jag mina tankar kring att dra ner. Jag har ju kommit till slutsatsen att för mig går det inte långsiktigt. Men jag försöker vara öppen i sinnet att andra kanske klarar det. Men jag tror ändå att det är svårt, och även om det låter konstigt är min erfarenhet efter väldigt, väldigt många försök med att dra ner, att det är lättare att sluta helt. Men som sagt, jag får dricka och det är inget förbud. Men jag väljer jämt att inte göra det.
All respekt dock till er som kämpar med att dra ner. Alla vita dager och kontrollerade intag är ju en vinst på det stora hela! Jag gillar svartvitt men övar på att acceptera gråzoner :)

IronWill
Midsommar glad

Hälsningar till alla som likt mig tänker ha en fin midsommar med hundra procents sinnesnärvaro. Eller en begränsad närvaro om ni skär ner :)
Jag rekommenderar starkt Brooklyn Lagers Special Effects som finns på många ICA, Konsum och bolag. Nej, jag är inte sponsrad av dem men jag skulle lätt kunna tänka mig att bli :) (så hör av er).
Skämt å sido så är det just på dessa högtider trevligt med något substitut som det är fullt tillåtet att överdosera.
Ni som har barn, tänk på vad fint det är att visa dem att mamma eller pappa, kan vara sig själv även när många andra inte är det. Förhoppningsvis lär de sig att det är helt okej att vara nykter trots att ”alla andra”. De behöver ju inte bli helnykterister men om man visar dem att man själv väljer nyktert så kanske de tar efter i alla fall i bland. Mina barn har som jag ganska lätt att bli beroende av saker så jag tar med mig den känslan i morgon, att jag visar att det går att välja.
Hoppas ni får det fint och att ni klarar av att dricka så lite ni tänkt, eller stå emot helt.
Glad midsommar!

santorini
Grattis Ironwill

Lite försenat grattis men jag läser sporadiskt här. Gillar dina inlägg, du beskriver rakt och osentimentalt hur det fungerar. Jag känner så igen mej i det mesta. I processen och jobbet för att bli och förbli nykter.

Jag fastnade för #10 fördelar. Så mycket man inte kan kontrollera men ifråga om alkohol så har vi återtagit makten. Det är verkligen fuck off och det känns bra. Och det är verkligen stort och grunden till den frihet vi har. Jag tänkte i början att det är en begränsning i livet att inte kunna dricka men i själva verket är det frihet. Man kan välja allt annat utom just att dricka. Ska man försöka lära sej att dricka kontrollerat och begränsa sitt drickande, räkna sitt intag osv. Då är hjärnan ständigt ockuperat av tankar på var, när och hur mycket. Allt sånt blir man efter ett tag fri från när man slutar helt.

Ha det så gott och tack för alla fina inlägg

MondayMorning
IW - all inclusive måste vara en mardröm för barn?

Om de är medvetna om föräldrarnas beroendeproblematik.
(tänkte nu barn generellt och inte just dina barn)

"Eller en begränsad närvaro om ni skär ner". Begränsad medvetenhet. Obegränsad omedvetenhet. Så sant.
Jag kan rekommendera tidningen accentmagasin. Länkar inte.
Läste inatt - nattuggla - en studie kring att de med helnyktert som mål klara sig bäst i sin rehabilitering.
Det finns mycket bra att läsa kring forskning och studier, strategier och självhjälp i deras tidning.

Kram i fin sommar

MM

IronWill
Säkert

Kan inte vara kul när mamma och pappa sitter i poolbaren och gaggar med främlingar för att nån stund senare nästan ramla av stolen. Kring lunch. Det var det inte för mig i alla fall på den tiden jag följde med min pappa och hans ”nya”. Men ofta är britterna överrepresenterade i de fall det ser ut som värst.
Min pappa var aggressiv fram till att vi lämnade honom men lyckades efter ett antal år (och terapi) hålla sig till att mest vara ett sentimentalt fyllo. Och det funkade därmed bra att skita i honom så kunde han sitta och gå ner sig med andra par medan vi rövade runt på egen hand på semesterorten.

Men jag försöker nu slippa se det och håller mig borta. Just på det ställe vi var nu, så såg det dock ganska städat ut för det mesta. Nästan bara norska och svenska barnfamiljer. Men som sagt jag håller mig borta så jag vet inte eg.

Hoppas ni alla kom helskinnade igenom midsommar. Jag tog ett par alkoholfria öl för att stilla vanan men saknade inte lulligheten i övrigt. Avslutade rätt tidigt och började titta på Chernobyl i stället, obehagligt men väldigt fängslande. Stakka Bo kan tydligen det där med att skapa bra media ;)

IronWill
Plats

Alkohol tog mycket plats när jag drack. Nu känns det som den tar mycket plats för att den inte finns med i bilden. Inte suget eller saknaden. Att inte dricka känns som en ”grej”, nått man aktivt gör. Som en hobby typ.

-”Jaha IW, vad gör du på fritiden då?”
-”Jo, ganska ofta så dricker jag inte... och det tar ju en del tid förstås...”

Ibland får jag för mig att det är typ som en extra ”sak” som sticker ut fysiskt.
Missförstå mig rätt, det är inte negativt på något sätt, det är bara ”där”.
Jag har inga tatueringar. Men jag har lite lekt med tanken att tatuera nått mysko (typ en bläckfisk, streckgubbe eller nått) på något dolt ställe och projicera den extra ”grejen” på den. Vem vet den kanske får liv och rymmer? Satan vad full den ska bli.

Annars knatar det på. Sitter här och äter bilar utan att sakna alkohol. Måste upp tidigt och det är ju bra att kunna vara lugn över att jag vet att jag kommer att vakna i sängen i alla fall. Inte pigg och glad, men obakis och snygg :)

Strulan65
Den var bra, nykterhet som

Den var bra, nykterhet som hobby😂👏 den lånar jag. Men tror du har rätt i den tanken// ha en fin dag 💪😂❤️

Pi31415
Hej IronWill

Först vill jag ge dig kredd för att du skrivit så många bra och tänkvärda inlägg här på forumet. Dina erfarenheter och kunskaper om alkohol kontra nykterhet stämmer bra överens med mina.

Sedan vill jag, nu när jag läser det du skriver om tatueringar, berätta om en speciell variant av nykterhets-tatuering. Den beskrivs i en skönlitterär bok som jag nyligen läste. I bokens berättelse förekommer en kille som tidigare i sitt liv haft stora problem med alkohol (och droger), men som lyckats komma loss från missbruket och sedan lever många år i frihet. Men för att få en ständig påminnelse, samt en talande symbolik för den sjuka kluvenheten och kampen hos (oss) beroendemänniskor, har han låtit tatuera bokstäverna MUST på ena handens knogar, och CANT på andra handen.
Å ena sidan vill beroendehjärna, sug och begär övertala oss att vi måste dricka. MUST. Å andra sidan försöker det sunda förnuftet, logiken och självbevarelsedriften, övertyga oss att inse att vi inte kan dricka. CANT.

Hoppas det fortsätter att knata på med nyktra dagar för dig, och en trevlig fortsättning på sommaren önskar jag dig.

/Pi31415

IronWill
Tack

Strulan65: Det är bara att låna på!

Pi31415: Det glädjer att mina inlägg tillfört något. Om jag vore lite kaxigare så kanske den tatueringen varit något för mig. Men jag är lite för mycket ljusblå skjorta (mainstream). Kanske inte i huvudet men fysiskt så tar jag inte ut svängarna så mycket. Tror det beror på att jag inte vill vara i rampljuset. Kanske CANT på insidan av vänstra låret och MUST på andra? :)

Såvadgöra
Tack

Den här texten tackar jag dig för...

IronWill
Jaha

Då har jag ”typ” semester då. Men ändå inte. Min plan att bryta mig fri från sånt som ger för mycket stress och press leder in på nya krokiga vägar och på något sätt har jag lyckats göra det värre. I alla fall tillfälligt.

Jag kan liksom inte släppa mina prestationskrav eller mitt kontrollbehov. Hörde en ljudbok där psykologen påstod att det inte är någon prestationsbaserad självkänsla det handlar om, utan att prestera handlar om att hålla hotsystemet i schack. Dvs genom att prestera så försöker man förhindra att dåliga saker inträffar och därmed minska oron för dem. Jag köper det. Jag oroar mig. För att bli inaktuell, obehövd, få dålig ekonomi, bli ensam, att folk ska se ner på mig, att jag egentligen bara är vad jag kan göra. Så jag gör, och gör mer.

Och jag behöver döva det. Men medicinen funkade inte. Försöker just nu byta till mindful selfcompassion lite mer strukturerat och målmedvetet. Lindrar lite. Men det är ju inte ett sexpack direkt...

Jag hoppas verkligen att min plan rörande mitt yrke går i låset nu och att min höst blir lugnare. Att jag hittar styrkan att kliva åt sidan. Att jag vågar vara ok med att bara vara lagom bra på jobbet och bara mig själv utanför. Det är inte det att jag måste ha ett viktigt jobb i privata sammanhang. Det skiter jag i. Men jag måste alltid överprestera på det jobb jag har. Täcka upp, vara tillgänglig, lösa allt, få beröm, vara duktig, vara oumbärlig, nyckelperson, ta kål på mig själv...
Varje gång jag bestämmer mig för att det får vara nog så lockas jag in i eländet igen i någon form. På nått sätt hade det kanske varit bra om supandet gått ut över jobbet. Pang, två flugor i en smäll. Fast så kan man ju inte tänka.
Men nu ska jag i alla fall försöka vara lite ledig. Nykter såklart.

Strulan65
Bok tips

Har nyss lyssnat på boken Vägra följa John, bara älskar den 😊

IronWill
Lät

Intressant. Får ge den en chans. Men jag läser så oerhört mycket. Det är exekvering jag aldrig kommer till...

Mrx
Jag har precis köpt boken

Jag har precis köpt ljudboken, vägra följa John. Ska börja lyssna imorgon.
/Mrx

Fru Naa
Anhörig

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

Fru Naa
Anhörig

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

IronWill
Hej Fru Naa

Du kan starta en ny tråd under ”Forum för anhöriga”. Om du inte lyckas kan du säga till så hjälper jag dig. Där får du kontakt med andra som är i liknande sits som du själv. De kan antagligen råda bättre än jag som är nykter alkoholist.

Låter inte som en hållbar situation för dig. Men de flesta råd brukar vara att du inte kan ändra din mans vanor, han måste själv vilja och ansvara för att det ska bli bra. Du måste ta hand om dig själv och barnen.

Sidor