Här på kusten är det nyktert och hälsosamt. Frysfjärten har till och med simmat i havet. Det går bra så länge maken simmar runt om på en radie av ca 150 cm och skyddar mot alla faror som lurar... Slemmiga maneter... Fiskar... Jag har sett tonfiskar på TV. De är fan större än mig. Verkar vara hungriga jävlar. Bättre de tar gubben. Mer kött på honom. Jag fick sjögräs på armen, och höll på att gå upp i limningen. ”Iiiiih natuuuur!!! Ta bort natuuuuren!” Tjöt asfaltsblomman till den kungligt roade maken. Vid något svagt tillfälle lovade jag telningarna att jag skulle åka vattenskidor, så den pärsen har jag framför mig. Ingen aning om hur man faktiskt utför dylika akrobatiska stordåd, men det går säkert bra med kroppskontrollsbiten. Så brukar det iaf funka när jag har bestämt mig för något. Det är fryseriet som oroar mig. Och eventuellt sjögräs, maneter och utsvultna monsterfiskar... Jag håller det inte för troligt att livvaktande gubben kan simma i takt med motorbåten...

Annars inser jag att jag tänker rätt ofta på alkohol, men jag tänker på ett annat sätt än tidigare. Det har jag gjort sedan nykter dag 1 den här vändan. Det har på något vis med identitet att göra. För en tid sedan skrev jag i någon annans tråd ”Redan idag kan du vara någon som inte dricker”. Och det är så jag tänker, att jag ÄR en person som inte dricker. Visst är det fantastiskt ändå, att hur det än har varit innan, hur lång tid och hur mycket man än supit ner sig, vilken skada eller oreda det än orsakat, så kan man när som helst bara bestämma sig för att vara ”en som inte dricker”. Och då är man det, i samma sekund som man bestämt sig. Det förgångna har varit. Framtiden breder ut sig oviss. Nuet kontrollerar jag. Guds nåd är ny var dag. Varje ny stund är ett blankt och oskrivet blad i hjärtats bok. Och jag bestämmer själv vad som skrivs där.

Kram alla forumvänner!

Jag tror på fullaste allvar att många av oss kvinnor har druckit/dricker för mycket pga hormonell obalans. För att inte bli typ galna..
Läst din tråd och det var mycket igenkänning och skratt ? men inser också vilken kamp vi går igenom.

Rosa-vina jag blir inte förvånad om din analys stämmer... Jag har genom livet reagerat väääääldigt illa på hormoner. Jag är en sådan som inte kunnat äta någon form av p-piller eller minipiller tex. Av den enkla anledningen att jag blir spritt språngande galen (inte bara hemtrevligt skogstokig sådär... utan vi snackar gråtande, skrikande psykbryt av ingen vettig anledning alls). Graviditeterna har varit maraton i allehanda knasigt, och faktiskt inte riktigt verklighetsförankrat beteende. PMS a’la djupaste mörker och förtvivlan varje månad. Håhåjaja jag borde fattat långt tidigare att hormonerna hamnat i permanent uppror. Men hormon-knas-årsåldern sammanföll med familjens trauma och påföljande utmattningsdepression. Det var 5-6 riktigt tuffa, självutplånande år. Det är nog först under det senaste året jag egentligen haft tid att fundera över mig själv... Nåväl, det känns iaf väldigt skönt att veta att det är så det förhåller sig. Jag tänker behandla mitt bräckliga själv med silkesvantar från och med nu :)

Åh, som jag känner igen mig i det du skriver, Mirabelle. Mina hormoner har spökat kraftigt genom åren. Har inte heller kunnat äta p-piller etc, de tog nästan knäcken på mig. Återkommande turer ner i mörkaste källarvrån när PMS:en härjar. Undrar varför vi är funtade så? Jag tänker lite på vad överläkaren/psykologen/författaren/sommarprataren Anders Hansen sa om att vår hjärna inte är anpassad till vår tid, utan till den långa period då vi samlade mat och jagade, när varje dag var på liv och död - våra hjärnor är definitivt inte gjorda för att bara gå runt och må bra, vara lyckliga och harmoniska. .Undrar just vilken nyttig uppgift hormonerna har när de styr våra hjärnor med järnhand (inte minst vid PMS)? Jag önskar att det fanns ett universalmedel att ta till, men det gör ju sällan det. Jag har funderat på om "snedfyllor" har något samband med hormonstormarna i kroppen - det borde en forskare bita tag i!
Ha en go dag! Kram

...Rosa-Vina! När jag tänker efter så ökade min vinkonsumtion precis när klimakteriehormonerna började spöka.Dövade det med vin så att jag inte skulle bli helt fullkomligt galen. Ju äldre man blir som kvinna, vad jag kan se på mina väninnor, inklusive mig själv, desto mindre vin tål vi.
Dessutom gör rött vin att känslorna förstärks.

Mirabelle ? Nyktert och hälsosamt låter alldeles underbart. Jag börjar närma mig och har snart en bra plan men fasen vilken tid den tar att klura ut.

All kärlek till alla hormonstinna kvinnor ??♥️

Alltså, jag fattar inte riktigt vad det är som ska vara så svårt med att åka vattenskidor. Det var en baggis. Fast det vågade jag inte säga högt, eftersom ingen annan i sällskapet lyckades ta sig upp på skidorna. Det ska visst vara väldigt knepigt. Jag hade förberett mig på många fail, men det gick ju av bara farten på första försöket. Man ligger där i vattnet och sprattlar utan styrsel. Så när båten drar iväg och linan spänns så håller man i och häver sig upp. Jag hade iofs jäääävligt bråttom upp... Vatten, maneter, sjögräs, fiskar... Ni vet ? Sen är det bara att hänga i där bakom båten. Håll i. Håll balansen. Ingen rocket science. Det bökiga med vattenskidor är faktiskt hinder no 1, att ta sig i vattnet med de blytunga, otympliga skidorna på fötterna. Man måste vältra sig över båtens reling och ba’ ”plums!” i det kalla, mörka vattnet (med sjögräs, maneter och fiskar i...) Utan nån kontroll. Vilken människa under sina sinnens fulla bruk GÖR så??? Vem kom enns på att det var en bra idé? ? Nåja, det gick ju bevisligen. Och jag är en erfarenhet rikare. En nykter erfarenhet. Det här hade jag aldrig testat om jag hade varit sådär vagt bakis hela semestern. Och det måste vara en overall trevlig erfarenhet för jag tänker åka igen imorrn ?

Så glad att du har det bra och sprider glädje, styrka omkring dig❤️
Nykterhet lockar fram en riktigt kul typ, kram Strulande ?❤️?

för en kul uppdatering Mirabelle G-S !!!
Jag har aldrig åkt vattenskidor men i min ungdom var jag under vattenytan....du vet..."med sjögräs, maneter och fiskar i" :-)) Att dyka eller snorkla är fortfarande skoj eller helt ärligt...numera är det mest snorkling om tillfälle erbjuds ! Att få sväva i vattnet bland spännande, nyfikna, tropiska fiskar är så minnesvärt !! Snacka om att vara ett med naturen !

Tack för tips Adde ? Nu har jag ytterligare uppslag a’la ”måste testas”. Snorkling kanske vore riktigt pedagogiskt för mig som har så otäcka fantasier om vad som döljer sig under vattenytan... Att vara ett med elementen och erfara kroppens fantastiska förmåga att leverera den styrka, smidighet, koordination, uthållighet etc som leder till upplevelser... Den äventyrslusten trodde jag att jag hade förlorat för alltid. Men icke. Den väntade bortom den vininducerade liknöjdheten ?

Under de senaste två veckorna har gubben och jag passerat ett par viktiga nyktra milstolpar tillsammans... Vi har roat oss på krogen, varit på restaurang och middagsbjudningar i sällskap som dricker alkohol. Och vi har tydligt sagt ”nej tack, vi dricker inte alkohol” då vi blir erbjudna. Och viktigast av allt, vi har njutit i fulla drag av en semester helt utan den guldkant vi inbillar oss att alkoholen ger. Kikade just på min app och den säger mig att jag varit nykter i snart två månader. Alkoholhjälpens program rekommenderade totalt alkoholstopp i tre månader för min del. När jag går i mål med den utmaningen tror jag faktiskt att jag firar med att flytta över till ”Det vidare livet”. Commitment. Det känns rätt.

Låter härligt och peppande för mig som följer efter. Idag två veckor och sen vill jag också checka in månader. Lycka till i det vidare livet ??

Vad mycket mer man hinner och orkar när man inte har för vana att sitta och snutta på vi flaskan... Allt sånt där som bara inte blitt av under ett par, tre år. Jag har börjat motionssimma igen, gå power walks, spela tennis, spela pingis, spela basket, städa och laga vettig mat. Dessutom har jag blivit med golfbag och börjat spela, till makens och släktens stora förtjusning (den sporten har jag hittills dömt ut som fjolleri och för litet action, men det är riktigt kul ju). Tillsammans med musicerandet, skapandet och läsandet blir tillvaron aktiv och meningsfull :) utan arbetsnarkomani eller alkohol. Vad glad jag är att jag valde att bli nykter i god tid innan semestern, så jag fick chansen att lära mig att leva igen :)

Alltså Mirabelle G-S, nog för att jag uppskattar och gillar väldigt många trådar här på forumet, men din är min favorit. Känner igen mig i allt och har läst delar av den flera gånger. Ditt språkbruk talar till mig och du målar upp det precis så att min hjärna kan se det framför mig.

Skickar en kram och ett tack för att du alltid hejar på och stöttar. Du är grym!

Kul att det ör sån fart härinne :) Min tråd blev nedputtad i källaren igen. Jag är återigen ute på vift. Den här gången bar det av till ett par dagar på nöjesfält med minstingen. Tonåringar lämnade vi hemma, för att få kvalitetstid med minstingen, som inte haft det så lätt alla gånger vad gäller att hävda sig, ta plats och uppmärksamhet när de äldre syskonens stormar avlöst varandra... Gubben och jag roar oss kungligt med detta enda, muntra, entusiastiska, sjövilda barn ? Har ni hört uttrycket ”bouncing off the walls”? Det beskriver vårt kvicksilver i ett nötskal. Doing doing doing doing... överallt samtidigt. Och när man som jag är sjukt höjdrädd samt lider av åksjuka... Då är ett nöjesfält helt rätt ställe att hämta kickar. Skräckblandad förtjusning. Eller förresten, stryk förtjusning och ersätt med dödsångest ? Jag har skrikit mig igenom allehanda monstruösa åkturer. Mycket stolt deklarerade jag till gubben ”Jag KAN ju åka berg-och dalbana! Det är bara att blunda och skrika. Som när man kör bil ungefär”. Gubben såg orolig ut. För sitt inre öga såg han väl sin älskling i en seriekrock på E4an... Och så frun också förstås. Aaa vi delar bil. ? När han nu tar karuseller med sånt kolugn får man väl hitta på andra sätt att höja hans puls, tänker jag ?

Man blir glad av att läsa dina fina positiva inlägg ?? tack för att du är en härlig glädjespridare ?? håller med Ensam1984 du skriver medryckande o man känner sig som att man vill vara med på din resa! Är det dit vi kommer om ett litet tag till vill jag vara där!! Låter som du haft en toppenhärlig dag!! Lev på den ett tag!! Kram kram ??

JA det är dit ni kommer om ni bara hänger i litet till ? När man vinar bort negativa känslor blir man även av med de positiva, tror jag. Känslomässigt avtrubbad. Bättre att hoppa vinet och ha hela känsloregistret. Då kan man fokusera på de positiva känslorna och suga ut allt man kan ur dem. De negativa kan man snabbspola över och inte lägga så mycket vikt vid. Inte förneka, bara registrera, acceptera och gå vidare mot något roligare. Lätt att säga när man är inne i positiv funk. Svårare att göra när man är i neggo mode. Jag vet. Men om man fortsätter supa ihjäl känslorna får man ingen chans att komma vidare till positiva funken, så mycket har jag förstått nu iaf ?