av Mirabelle G-S

Knaskatten
sön, 2019-08-04 - 09:11

Mirabelle, nu har jag läst igenom hela din tråd. Först och främst: är SÅ imponerad över din (och din mans) nykterhetsresa. Hoppas att den håller i sig mer än bara de tänkta tre månaderna, för det verkar ju som att du mår toppen!
Sedan HAHAHA herregud vad roligt (och välformulerat) du skriver om allt (både positivt och negativt) som händer. Sjukt underhållande och tänkvärt. Ser fram emot att fortsätta läsa. ?

Mirabelle G-S
sön, 2019-08-04 - 11:45

Vad kul att du hittat in hit och tack för de fina orden :) Jag är nog, liksom minstingen, en rätt munter och energisk typ i grunden... Och nu börjar jag lägga min utmattningsdepression bakom mig. Jag läste litet i min gamla tråd igår. Huuuuga vad jag har mått. Det syns kanske inte alltid i texten, men jag minns så väl hur jag mådde när jag skrev den. Desperat greppande efter galghumorn för att orka stå upp, orka leva en dag till. Fy, jag vill aldrig någonsin må så igen. Och med alkohol kommer jag må så igen, förr eller senare. För jag häller alkohol över alla varningsklockorna. Känslor som säger mig att jag blir utnyttjad, överarbetad, omänskligt behandlad, är i akut behov av återhämtning, borde skrika högt på hjälp... De känslorna häller jag vin över och lullar bort, medans jag stadigt driver mig in i utmattning.

Knaskatten
sön, 2019-08-04 - 13:53

Bra att du har kommit till insikt! Utan alkohol är det lättare att vara energisk och munter. Givande att hälsa på sitt gamla jag ibland och läsa igenom sin tråd
?

Mirabelle G-S
mån, 2019-08-05 - 17:06

Ibland kan man ju undra om man har alla hästar hemma, alla besticken i lådan eller om man faktiskt tillhör begåvningsreserven. Min hjärna verkar ha tagit semester. När jag var ute och åkte kollektivt åkte jag förbi rätt station. FLERA gånger. Först åt ena hållet, sen åt andra hållet, och sedan ytterligare en gång innan jag kom ihåg att kliva av ? Dessutom har jag försökt betala bussresa med bankomatkortet. Och försökt igen i T-banans spärr. För jag fattar litet långsamt jag. Men sen fattade jag galoppen och betalade inköp i butik med SL-kortet. Se det gick inte för sig. Pust. Jag hittade iaf hem på första försöket. Man får vara glad för det lilla... Jag skyller på golfen. Allt detta fjollsportande har gjort mig pjollrig och hjärncellerna friterades i solgasset ? Annars går det bra här. Det är spiknyktert, även om mina fadäser kunde indikera annorledes. Nog dagdrömmer jag fortfarande om mitt vin, dagligdags. Men jag lägger inte så mycket vikt vid de tankarna eftersom jag nu är en sån som inte dricker. Ikväll blir det Netflixmaraton med gubben och alkoholfri öl.

Knaskatten
mån, 2019-08-05 - 17:49

Det lät onekligen lite onyktert, men man kan ju vara lite disträ på semestern när hjärnan är på paus. ?

Lennis
mån, 2019-08-05 - 17:56

Ja ibland undrar man hur man får till det ?? håller med dig har alltid sagt qtt golf är en fjollsport men kanske för att jag aldrig prövat ? de som prövar verkar bli bitna av det - så även du haha! Där ser man det stämde alltså som jag alltid sagt!! ??
Skojjade bara är hjärnan på semester så har man rätt att vara lite förvirrad!! Värre för mig som började jobba Idag då måste alla hästarna vara hemma o peppar peppar det gick över förväntan!! En fin kväll till dig! Njut av Netflix o a-fri öl låter som en kanonkväll!

Anonym26613
tis, 2019-08-06 - 22:09

Några nya recept på framgång denna gång? Börjar bli trött på grönkål. ?

Vad fan gör vi här igen??!! Det gick ju så bra! Jag mår faktiskt bra. Dricker inte just nu. Men drack varje dag på min semester och kände att jag vill få lite draghjälp av dig, vinäger, MM, FinaLisa och alla andra.

Hur gör ni nuförtiden? Räknar ni dagar? Är du helvit?

Lite osäker på om jag ska börja skriva eget.. vet inte om jag har så mycket att säga. Men jag hänger här. Kämpa ❤️ kram // Mary

Mirabelle G-S
tis, 2019-08-06 - 22:26

Klokt av dig att kliva in här innan vinandet blev ett näst intill oöverkomligt problem igen ?? Ja vad fan gör vi här igen??? Det gick strålande för mig också med måttligheten, tills jag började självmedicinera igen ? Under våren insåg jag att jag drack vin varje ledig kväll, alltså helger, långhelger, semester... Och jag insåg att jag aldrig skulle klättra ur utmattningsdepressionen helt om jag inte blev nykter och på allvar tog tag i mitt liv. Så jag slutade dricka i god tid innan semestern, sade upp mig från den dysfunktionella arbetsplatsen och gav mig fan på att börja leva igen istället för att bara existera i krisberedskap ? Det har gått drygt två månader nu och jag mår verkligen toppen! Nästa vecka börjar jag mitt nya jobb. Skräckblandad förtjusning är känslan just nu ?

Jo grönkål är ute nu ? Det är ingefärsdricka som gäller. Testa! Kraaaaam

Mirabelle G-S
tors, 2019-08-08 - 11:07

Jag har funderat ett par dagar på det här med att vilja. Det sägs att bara viljan finns så klarar man allt. Men när viljan inte finns då? Jag skulle påstå att vilja inte är så avgörande som vi tror i vår kultur. Jag gör massa saker (jäkligt bra till och med) som jag inte vill. Varje dag måste jag gå emot min egen vilja för att sköta mitt ansvar, på något sätt. Så varför skulle det vara ett undantag att avstå från alkohol? Jag tror faktiskt aldrig att jag kommer kunna säga ärligt att jag vill vara nykter. Det har nämligen aldrig hänt, sedan alkoholdebuten i yngre tonåren. Jag vill vara berusad. Så är det bara. Ändå är det inte med vita knogar och låsta käkar jag håller mig nykter. Jag antar att det här med alkohol bara är en av de frågorna i livet då jag till slut avgjort att min egen vilja är egal i sammanhanget. Jag ville inte gå till jobbet heller, inte en enda dag under de senaste tre åren. Men varje dag gick jag dit och skötte mitt ansvar, tills jag hade en plan för förändring att sätta i verket. Mitt arbetsliv har öht bjudit mig en låååång räcka av svårhanterliga situationer jag verkligen inte vill vara inblandad i eller ta tag i, men jag har gjort det ändå. Varje gång. För att sagda situationer har legat på mitt ansvar. Jag ville inte torka spyor och byta nerbajsade lakan när ungarna var magsjuka heller, men det gjorde jag, varje gång. Inte fan vill jag tvätta, laga mat, skura toaletter, dammsuga etc etc etc. Ibland vill jag inte borsta tänderna heller. Jag bara gör det. Ändå. Precis som med nykterheten. Det är befriande att släppa tanken om den egna viljans magiska kraft. Att välja att göra det som är rätt handlar ofta om något helt annat än vilja. Livet igenom.

IronWill
tors, 2019-08-08 - 11:43

Håller med, Sinner var väldigt spännande. Finns en säs 2 (och snart 3) men om andra brott. Den gemensamma nämnaren är Pullman som polisen. Tyvärr inte på netflix... men det kanske kommer.

Angående vilja. Svårt att bottna vad som är vad tycker jag. Jag har under en period näst intill hatat mitt jobb, som jag dock gör bra. Det är ju min vilja att ”vara någon”, eller att göra ett bra jobb, eller att ha det bra materialistiskt som tvingar dit mig. Något av det. Om jag verkligen inte ville ur något perspektiv eller om en av anledningarna var tillräckligt stark, så skulle jag inte gå. Som jag skrev i en annan tråd så vill jag som du, inte alls vara nykter. Men jag vill må bättre än när jag dricker, och jag vill vara där för min familj (byta kräksjukelakan:) så det är den viljan jag tappar kraft ur. Men så är jag en funderare/grubblare/analytiker också. Om det funkar för andra att ”bara göra” saker så go for it. Men det är intressant för mig att fundera över varför jag lyckas (hittills) att just denna gång hålla mig nykter när det inte gått förr.

Miss Hyde
tors, 2019-08-08 - 11:45

...som vanligt från dig, Mirabelle. Mycket i livet gör vi för att vi måste, inte för att vi vill.
Nykterheten är ett nödvändigt ont. Jag saknar verkligen att få dricka vin ibland. Men längtar inte tillbaka till de negativa konsekvenserna, hu! Fick frukost hos en väninna i morse och vi snackade lite om hur vi drack förr - ”du hade inget stopp” sa hon om mig. Nä, precis. Stoppknappen saknas i mitt system, det gäller det mesta.
Tror att utmattning etc tvingar oss drabbade att ändra inställning helt för att klara av tillvaron efter tillfrisknandet.
Inre och yttre gränser. Känna inåt - vad vill jag egentligen, vad mår jag bra av? Våga säga nej tack, utan att dö för att man inte fogar sig utifrån andras önskemål/krav eller den egna autopiloten.
Det blev kanske lite flummigt, sorry...
Ha en skön, nykter torsdag?

Mirabelle G-S
tors, 2019-08-08 - 12:05

Så rätt Iron Will. Det är ju givetvis så det hänger ihop, att något väger tyngre än viljan, en annan vilja kanske... Gå till jobbet man avskyr. Man vill ju trots allt ha någonstans att bo, att barnen ska få mat på bordet. Och min personliga tvångsmässiga vilja att alltid vara duktig och göra allt med bravur ? Nykterheten valde jag ju den här gången av två olika anledningar 1) Må tillräckligt bra och vara skärpt nog för att genomföra en förändring av arbetslivet, i viss mån ett karriärbyte. 2) Mota Olle i grind vad gäller gamla ätstörningar som började göra sig gällande igen. Så nog kan man säga att jag har fått fatt i vad jag vill mer än att få vara berusad... Iaf var den viljan stark nog för att påbörja nykterhetsprocessen. Sedan har det varit fifty-fifty med viljan därefter. Många dagar vill jag hellre känna lättnaden av att supa skallen i bitar eller hänge mig åt ätstörda beteenden. Det är då det gäller att stänga av tankeverkstaden och bara göra. Göra nyktert. Göra ätfriskt. Allt enligt logiken - det känns inte som att jag vill, men jag vet att det är rätt ändå.

Mirabelle G-S
tors, 2019-08-08 - 12:25

Ja, utmattningen har definitivt spelat en stor roll i de val jag gör nu... Det går inte att bli frisk genom att fortsätta som innan. Man måste omvärdera. Mycket jag bara bitit ihop om och utfört av pliktkänsla tidigare ifrågasätter jag nu. Ställer frågor som ”Är det absolut nödvändigt?” ”Är det absolut nödvändigt att just JAG gör det?” ”Vad är det värsta som kan hända om det inte utförs?” ”Vem äger problemet?” Förvånande ofta är det inte jag som äger problemet eller verkligen måste göra något åt det, inte av någon annan anledning än att ”vara duktig” iaf. Det har väl lönat sig på sitt vis. Jag har rykte om mig att vara en fantastisk medarbetare, alltid leverera över förväntan, och jag har mycket högre lön än vad dom är brukligt i min bransch. De faktorerna kom till användning nu när jag går vidare i yrkeslivet. Jag hade aldrig fått det här jobbet om jag varit som de kollegor jag ”samarbetat” med (läs: vars jobb jag skött utöver mitt eget) under de senaste åren. Så jag kan inte säga att processen som ledde in i utmattning har varit helt av ondo. Men den måste stoppa någonstans. Jag mjölkade en ohållbar situation på det som fanns att utvinna. Men nu är det tid att göra hälsosammare val ? Långsiktiga val ?

Rosa-vina
tors, 2019-08-08 - 23:36

Så läste jag nyss om din färd med tunnelbanan ?. Jag har kokat över såsen 3 ggr innan jag minndes att sänka temperaturen på plattan.
Lycka till med nya jobbet nästa vecka!

Mirabelle G-S
fre, 2019-08-09 - 00:13

Idag har läkarskygga jag varit hos doktorn. I mitten av sommaren blev jag desperat av att aldrig få sova pga förbannade myrkrypningar. Restless legs. Men det spred sig i hela kroppen. Började äta ett kosttillskott gjort på alger som ska hjälpa. Om det är placebo eller ej vete fåglarna, men det har hjälpt. Jag är inte alls uppe och springer i trappor om nätterna lika mycket. Insomningen är fortfarande problematisk och kräver allehanda förberedande ritualer... Tåhävningar, upphopp, styrkeövningar... Men när jag somnar (på tok för sent) sover jag dom en klubbad säl. Inte 45 min sömn, följt av trappmaraton och kamp för att somna om och sova 45 min till. För att vakna av krypningar och springa några varv till i trappan... osv osv osv. Fan vad jag är trött på våra jävla trappor! Skitfula. Nåväl, jag försökte få hjälp av en nätläkare, som envisades med att jag måste söka till VC IRL ”För att utesluta allvarlig bakomliggande sjukdom”. Så det gjorde jag, under protest. Läkaren på vårdcentralen var väldigt grundlig. Hon hamrade på mig typ överallt, kittlades och jag tror fasen hon försökte stämma mina tår med en stämgaffel, av någon outgrundlig anledning. Hon tror iaf inte att det är restless legs syndrome. Det ska inte sprida sig i kroppen, utan stanna i underbenen. Hon vill ha en massa tester gjorda, för hon misstänker näringsbrist. Hon frågade en del om min vikt och kostvanor också. Ätstörda delen av min hjärna skyggade, så det blev inget öppenhjärtigt samtal om den biten. Jag fick piller att ta på kvällen. Saroten heter de. Det är antidepressiva som kan användas mot neurologiska problem, typ nervskador osv. Läkaren lovar att de inte är beroendeframkallande. Kan man lita på det? Hon tyckte för övrigt att jag hade slutat med antidepressiva för tidigt i läkningsprocessen och tror att mycket av myrkrypningar och sömnproblem är kvarvarande ångest som spökar. Ja, inte sjutton vet jag. Allt jag vet är att jag vill sova som folk när jag börjar jobba nästa vecka, så jag poppar väl ett piller och håller tummarna nu då... Jag läste på nätet att Saroten även används för att behandla sängvätning hos barn. Så hurra, jag kommer inte kissa på mig inatt heller ?

Annars så spelar jag mest golf om dagarna så här i semesterns sluttamp. Och färgar textilier, för det har jag fått pippi på. Något måste man ju vara besatt av. Jag har snart förgat om hela min garderob. Gubben betraktar min frenesi med roat överseende. Ibland går en laddning åt tjottaheitti. Det är skitbra, för då har man plötsligt en bra anledning att köpa nya kläder ?

Önskar alla forumvänner godnatt och sänder en kram till alla som behöver!

Knaskatten
fre, 2019-08-09 - 06:07

Jättebra att du kollar upp det på riktigt och att du har fått hjälp! Hoppas hoppas att dina piller kommer att funka. Kram!