av Sommar12

Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

Mirabelle G-S
fre, 2019-07-26 - 22:34

Vilken tråkig upplevelse det blev av ditt test. Försök vara extra snäll mot dig själv medans du återhämtar dig. Illa nog att bli så sjuk. Självförebråelser är överflödiga. Så bra att du börjar komma fram till en tanke att hålla fast vid. Det behöver man.

Tackohej
fre, 2019-07-26 - 23:42

Bra varning om att testa igen. Funkar ju verkligen inte om man trillar dit och blivit beroende. Förrut skrev jag om att hitta något att ersätta a med. Jag har själv försökt det utan att hitta rätt (chips o dipp var det ett tag, träning en annan osv osv). Testade 12-steg nu och insett att det handlar mer om att lära sig hantera känslor. Har du testat 12-stegsarbete nån gång? Kan verkligen rekommendera att testa, spriten finns ju alltid kvar om det inte funkar för dig :)

Sommar12
lör, 2019-07-27 - 15:43

Har suttit på en klippa och kedjerökt och gråtit i dag. Ett felsteg och jag hamnade liksom längst ner på botten så fort. Förstår inte hur jag tänkte. Eller jag vet att jag tänkte "nu skiter jag i allt, jag ska minsann också få dricka, det gör ju alla andra, skit i om jag blir aspackad för jag får göra som jag vill, ingen kan bestämma över mig". Precis som en tonåring. Tänkte nog också att om det går åt helvete så gör ju det ingenting, barnen är inte med och jag kan ju bara återgå till mitt vanliga liv sedan. Men det funkar visst inte så.... Jag är så besviken och känner sådan skam över mig. Står inte ut med att vara i min egen kropp. Ska försöka vara snäll mot mig själv, men vet faktiskt inte riktigt hur man gör. Ska utforska 12-stegsprogrammet, kan man jobba med det utan att gå på möten?

Femina
lör, 2019-07-27 - 16:06

AAs framgång över världen bygger på två saker:andlighet & gemenskap. Visst kan du läsa på om stegen själv och börja be till din högre makt och meditera hemma men din utveckling och förståelse utav programmet kommer utav gemenskapen med andra. Att lyssna och få insikter. Att dela. Vissa steg kräver helt enkelt närvaro utav en annan människa. Så, du kan lära dig OM stegen själv men bara arbeta genom stegen tillsammans med andra. ?

Crna macka
lör, 2019-07-27 - 16:50

Ingen idé att du slår på dig själv, det vinner du inget på. Ta istället lärdom av ditt "test".
Det finns inget glamoröst i överkonsumtion av alkohol, läs på anhörigsidorna i forumet om du är osäker.

Mvh

Tackohej
lör, 2019-07-27 - 16:53

Måste nog minst ha en sponsor för att guida genom stegen som Femina säger. Jag tycker stegen är praktiska och pragmatiska och man hittar liksom där man tänker snett och rättar till. Tills slut finns ingen oro kvar i skallen att fly från. Angående möten finns en del digitala telefonkonferenser man kan haka på också tror jag men fysiska möten bör nog ingå. En del behöver och vill gå på massa möten i veckan, en del några ggr i månaden osv. Jag själv går på jättefå möten men mycket kontakt med min sponsor.
Som sagt, testa. Man blir enormt varmt välkomnad som ny. Enda som krävs är viljan att vara nykter.

Mirabelle G-S
lör, 2019-07-27 - 16:58

Jag har också svårt att vara snäll mot mig själv, så det här kanske är pissiga råd... Din självkänsla har fått en ordentlig smäll och du fokuserar på vad du gjorde fel. Ett sätt att få litet perspektiv kan ju vara att tänka över vad du INTE gjorde fel. Det hade ju kunnat vara så mycket värre. Fantisera fritt. Du hade tex kunnat haft barnen med dig. Du hade kunnat spåra ur inför chefen på firmafesten. Du hade kunnat starta fyllegräl med din man. Du hade kunnat ta en återställare idag, för att fortsätta supa på obestämd tid. Du hade kunnat ge dig ut och fylleköra med bilen/båten, eller spelat bort hela månadslönen. Du hade kunnat bli omhändertagen och vaknat i fyllecell... När man tänker sig worst possible scenario så inser man ju att du ändå fattat väldigt många bra beslut i det hela. Att det gick ganska väl ändå. Bara du själv blev lidande. Tillfälligt. En gång. Ångesten klingar snart av och sedan kan du faktiskt ”bara gå vidare med livet” för du ställde inte till med någon livsomvälvande katastrof. Kram

Sommar12
lör, 2019-07-27 - 19:10

Tack för att ni skrivit, ni har gjort så att jag klarat den här dagen och Mirabelle G-S du fick mig faktiskt att le!
Nu ska jag titta film och börja ett nytt stick-projekt, det var så jag började den där sommaren 2012 när jag inte hade något att göra utan A.
Tänk, det är helt otroligt att Alkoholhjälpen finns! Jag har skrivit väldigt mycket i perioder, och inte varit här alls andra stunder, men varje gång jag "tittar in" möts jag av samma värme, omtänksamhet och medkänsla, tack!!

Sommar12
fre, 2019-08-09 - 16:48

När jag läser det jag skrivit sommaren 2012 så känns det som att det kunde varit skrivet i dag. Jag har liksom inte kommit någon vart. Jag kämpar på med livet, men längtar hela tiden bort, bort, bort... Trodde att mitt lilla enkvällsåterfall liksom inte spelade någon roll, men förstår nu i efterhand att något inte stämmer när jag fortfarande vill försöka hela tiden. Tror att jag någonstans där innerst inne inte vill mig själv väl. Har någon slags sjuk längtan efter ensamhet, vin och cigg och liksom helt gå ner mig/försvinna. Hur ska jag kunna gå vidare? Har ju inte kommit någon vart på alla dessa år.

Sommar12
lör, 2022-06-11 - 18:00

10 år sedan jag började kampen mot A. Kan inte fatta att det gått så lång tid. Det värsta av allt är att jag fortfarande saknar den jag var med vinet. Ett typiskt exempel är i kväll, soligt, sommar och mannen kommer hem med fin mat och vill grilla. Mitt gamla jag stod redan i köket med ett glas vin och förberedde tilltugg och förrätt. Njöt av solen och ledigheten, pratade, lyssnade på musik och planerade saker för framtiden. Det jag som jag varit i 10 år stänger in sig i sovrummet för att slippa grill-os, äter helst flingor i soffan och sträcktittar tv. Vill inte prata, inte lyssna, inte ha någon nära. Det är inte klokt, men så har det nu varit i tio år!

BEATNGU
lör, 2022-06-11 - 18:24

@Sommar12 det är vanligt tror jag. Känner likadant om vissa saker. Att det är ju ingen ide när man inte dricker. Alkoholen har ju alltid varit en garanti för att saker funkar. Är det tråkigt så tar man lite mer. Jag vill också hitta motivationen till saker jag bara gjorde när jag drack. Nu löper livet på som en lång väg bara. Det lilla extra man hade då har man inte längre. Om man bara visste hur man byter ut den till något som är bra för oss lätt , så hade ju problemet försvunnit. För mig är det lätt att ta till andra saker som också är destruktivt. Det är en ständig kamp för att hitta mening och få ut nåt av livet medans man kämpar med sitt missbruk. Det kan nog vara så tills man upptäcker vad man saknade där alkoholen fanns. Man kan ju spekulera hur länge som helst. Kämpa!

Kennie
lör, 2022-06-11 - 23:30

Hej,
Jag läste lite bakåt i din tråd, och du vet ju förstås själv att det där du beskriver med den glada personen som fixar tilltugg och vill umgås bara är början, sen kommer det du inte vill vara - jättefull och sedan bakis med ångest. Så du vill ju inte dricka. Men finns det något annat du kan göra för att hitta livsglädje? Någon terapi, eller ny aktivitet, nytt sammanhang? Alkoholen var ett problem, men kanske finns det mer att ta tag i? Du vill helst vara ifred och kolla serier skriver du. Vill du inte umgås med någon alls nykter, eller är det just din man du vill vara ifred från? Jag tror du kan hitta glädjen igen, men du behöver nog lite draghjälp.. Ta hand om dig och ge inte upp!

Anonym31513
sön, 2022-06-12 - 08:16

@Sommar12 Grattis till alla dina nyktra år! Så fantastiskt bra jobbat. Sedan vore det ju naturligtvis bra om du kunde hitta lite livsglädje i något annat som inte har med alkohol att göra. En ny hobby?

vår2022
sön, 2022-06-12 - 08:51

@Sommar12 Det låter verkligen som du har det tufft, att var den som helst stänger in sig, inte vill prata, inte lyssna, inte ha någon nära. Att det varit så nu i tio år som nykter. Att den gamla du tillsammans med vinet var tvärtom. Jag funderar på vad det är du stänger in när du är nykter? När du drack behövde du inte stänga in något, kanske var det så att du då bedövade något? Min erfarenhet är att ångesten som alkoholen orsakade försvann när jag blev nykter och kvar var den obearbetade ångesten som jag bedövade och flydde ifrån när jag drack. En slag dubbel ångest, fylleångest pga alkohol och den förträngda, djupa ångesten som berodde på obearbetade känslor sedan förr. Jag har fått stöd och hjälp av psykolog för att bearbeta dessa känslor och komma åt det som skaver. Tagit upp dem på ytan. Det har varit oerhört verksamt och jag kan känna glädje som nykter, på ett sätt dubbelglädje, att både känna mig glad och nykter på samma gång. Så att ta hjälp och stöd för att bearbeta sina känslor är bland det bästa jag gjort och dessutom i nyktert tillstånd, då kommer man åt det som skaver på ett riktigt, ärligt och sant sätt🌱💕

Sommar12
sön, 2022-06-12 - 17:15

Tack för era kloka ord! Tänk att jag kan logga in här och "skriva av mig" och mötas av samma värme, klokhet och omtanke som gjorde att jag började skriva här sommaren 2012. Jag har i många år skrivit dagbok, men inte gjort det på länge och tänker att det kanske är dags att börja igen. Jo, mycket ångest och skam har jag i min ryggsäck. Allt detta försvann/trängdes undan med fest, middagar och vin. Inser ju att jag fortfarande stänger av/in allt detta. Har haft depressioner och varit sjukskriven i perioder. Har nu tagit antidepressiv medicin i typ 15 år och vet inte om jag verkligen ska fortsätta med detta livet ut. Känner ju oftast ingenting. Fyller 50 nästa år och undrar lite vem jag är där inne, bakom A, medicin och att ta hand om barnen som nu är 18 och 20 år.

Sommar12
ons, 2023-07-19 - 22:29

Jag återvänder som oftast hit på somrarna. Tänk att det fortfarande efter alla dessa år är så svårt att hitta glädje i det som förut var det bästa som fanns. Tänker just nu på restaurangbesök på semestern. Våra två vuxna barn följer med på semestern och jag är så glad för att vi ska få den tiden tillsammans alla fyra, men samtidigt tycker jag att det ska bli ganska jobbigt. Precis som när jag var ung älskar de att gå ut på restaurang och tycker att det är en stor del av semestern. Jag tycker för varje år att det blir jobbigare och jobbigare att sitta där utan vin och att vara den som ber dem att inte dricka för att jag inte dricker. Jag har liksom snavat och snubblat när jag försökt förklara detta med alkoholen och skyllt på mediciner osv.. Kan bara inte få mig till att berätta hur det egentligen var. Känner att jag hellre dör än att berättar hur jag tappade kontrollen. Slutade dricka när barnen var ca 10 år gamla så de har inget minne av hur det var när jag drack så om jag nu skulle berätta detta så skulle jag förstöra hela deras barndom. Jag tappar nästan andan av skam när jag tänker på att berätta för dem att jag har haft/har problem med A. Att jag inte klarade av det som alla andra (jag vet att det inte stämmer) klarar av. Att jag är en förlorare... Därför blir allt snett, det blir en felaktigt balans, jag blir en tråkig konstig mamma som inte vill gå på restaurang på semestern och som inte kan förklara varför. Fy vilket osammanhängande babbel detta blir. Egentligen vill jag på något sett få rätsida på hur jag kan berätta varför jag hellre äter takeout-pizza på balkongen än på fin restaurang utan att avslöja den hemska sanningen.

Amanda L
ons, 2023-07-19 - 22:45

@Sommar12 Jag tycker du ska berätta hur du tänker och varför. Särskilt som det är dina barn. Att vara ärlig är bättre än att något blir konstigt och oklart. Det kan hända att de minns mer än du tror och kanske vill prata om det?
Jag har märkt att de jag berättat för varit mycket mer förstående än vad jag trott. Du har tagit dig ut ett beroende, inget att skämmas för. Var stolt istället.❤️🙏🏻

vår2022
tors, 2023-07-20 - 08:54

@Sommar12 Håller med om att det är bra om du berättar för dina barn. De är så pass stora nu och kan förstå bättre. Att vara öppen och ärlig är mycket vad nykterheten handlar om. Att ärligt säga som det är skapar tillit och förtroende. Även om det är svårt och skapar mycket ångest, så är det sant och ärligt. Det är ett förtroende man ger till varandra och det är en slags gåva, fast ämnet känns svårt. Dina föreställningar om hur barnens tänker om det, är inte detsamma som dina. De har en egen uppfattning och en egen berättelse om sina liv. Det blir också knepigt för dig att runda detta ämne resten av livet, det fängslar dig och tar massor av energi. Att berätta och prata om detta med dina barn är modigt och stort. Du visar att du tagit fullt ansvar för att göra ditt, ert liv bättre. Du vände på det. Att berätta kan också att lösgöra dig från den skuld och skam som du känner. Att spräcka elefanten i rummet är förlösande.

Jag har berättat för mina barn om mitt beroende, varit nykter ca 1 år och 9 månader. Kände mycket skuld och skam, men de är så stolta över mig och tacksamma för att jag berättat. Vi pratar om det lite då och då och jag vill att det ska veta vad som kan hända om man dricker för mycket, att man kan bli beroende och att det finns en ärftlighet för detta. Nu är skulden och skammen borta. Den försvann allt mer när jag började prata om detta och det är så befriande. Nu behöver jag inte dölja och undvika ämnet. Det är nu lätt att dricka alkoholfritt tillsammans med dem även om de dricker i olika sammanhang.

Ha det gott och tänkt på att du tagit ansvar för ditt och ert liv tillsammans, du har visat dem vägen och hur man gör❤️