av Anonym 21523

Nordäng67
lör, 2019-08-17 - 23:04

Hade också något slags smyg förhållande/låtsasförhållande med mitt ex maj-december det året jag lämnade honom. Oj vad det tog kraft. Totalt bortslösad tid fast det visste man ju inte när man var mitt i det. Tänkte precis som du, tänk om någon annan får honom. Usch din stackare, lider med dig. Vet precis vad jag vill ge dig för råd (lämna) men vet också att man måste komma till den insikten själv innan man klarar att göra det. Nu i efterhand inser jag att jag rent ut sagt förnedrade mig själv. Massa kramar till dig♥️

Anonym 21523
sön, 2019-08-18 - 12:09

Nordäng

Skämdes du då?
Jag funderar på om det är därför jag inte vill träffa mina vänner, att jag skäms, jag och han ljuger för dem...

Nordäng67
sön, 2019-08-18 - 13:53

Skämdes jättemycket gjorde jag. Först hade jag steget att lämna och sen förpassa mig själv till kulisserna på nåt konstigt sätt. Dessutom märkte man att vänner och familj var sjukt trött på denna soppa och mitt velande hit och dit. Det gjorde att jag inte ville prata med någon vilket i sin tur gjorde att jag helt enkelt undvek folk. Och då blev jag ju ännu mer utlämnad till mitt ex. Mitt ex roffade åt sig och tog så mycket han kunde av mig eller hur man nu skall uttrycka det. Till slut på första advent det året hände en riktigt dålig sak, eller rättare sagt det var en hel helg som var så katastrof som det bara kan bli. Då vaknade jag upp på något sätt och insåg att detta inte var kärlek. Slösa inte bort tid. Det är din man som ska jobba sig tillbaka om det nu är möjligt efter allt dåligt som händer i ett sånt här förhållande som vi har varit i. Kram

Blade Runner
sön, 2019-08-18 - 14:45

Jag kände och känner exakt samma sak. Jag skäms för att jag inte är mer handlingskraftig. De få vänner som känner till delar av historien och nuet känner mig som en handlingskraftig person med moralisk kompass. Jag skäms för att jag inte agerar på samma sätt här och jag är rädd att de ska tro att jag är ”dum i huvet” för att jag inte gör något. Det för att jag också undviker samvaro och tycker det blir jobbigt när vi blir bjudna på parmiddagar och jag ska oroa mig för att han antingen inte följer med och då blir det pinsamt att hitta på en förklaring eller att han är skitfull när vi kommer dit eller gäster kommer hit. Jag får fysiska symptom som hjärtklappning varje gång. Samtidigt har denna känsla nu fått mig att känna att jag ska ta steget fullt ut och sluta vela, ha siktet i ställt på horisonten och inte förvilla mig i resonemang och charmoffensiver. Det är som att vi är fångade i en psykologisk fälla.

Anonym 21523
tors, 2019-09-05 - 20:39

Känner väl igen mig i det ni skriver här
Hjärtklappning vid tanke på att gå någonstans till vänner, oron att nåt ska ske mm...

Jag är ff inne i en fas att bestämma mig..
Han fortsätter att dricka, så är det bara
Är det inte starköl en dag så är det folköl, det är hans liv. Jag och han är inte ett par men jag och han ses som nästan ett och hur jag än vrider o vänder på allt så påverkas jag av han val att hela tiden ha med alkohol i bilden... varesig det inte bråkas eller ej så passar inte jag in i en annans liv när det gäller hur den väljer att dricka så här ofta som han gör och mycket.

Anonym 21523
sön, 2019-09-08 - 14:33

Skriver av mig

Något som funnits länge egentligen har kommit upp till ytan ( tror det har med långvarig tålamod från min sida ) det är lukten, STANKEN, av att han luktar alkohol!!!! Det har ju funnits där hela tiden men jag har varit allt för upptagen med de större problemen kring hans alkoholproblem. Men Nu NUUU har jag börjar reagera mer o mer på att han faktiskt ständigt stinker alkohol.

Kan skriva en av situationen som hände här om kvällen. Han pussade mig helt plötsligt, så som många gånger av alla gånger.. skillnaden denna gång var min reaktion och tanke kring stanken. Jag vart äcklad!!! Jag reagerade starkt av min reaktion kring det. Varför!!?? Varför nu o inte förut, tidigare, nu.är det försent troja du kan inte komma nu o säga någe osv osv.. allt det han snurra i huvudet.
Det kan ja visst sa jag till mig sj pga att jag vart upptagen med allt för mycket kring hans problem så dök detta upp nu....

Samma sak hände en kväll efter den kvällen och förs då skruvade jag på mig och nästan vände kinden åt han..
Han märkte nåt var annorlunda och frågade varför...
Jag svarade du STINKER!!!
Ok svarade han.. jag sa att det är inge trevligt att pussa dig eftersom du dricker nåt med alkohol varje dag.
Han påstod han förstod...

Han ville försvara folköl som han tycker är som vatten... jag svarade.. det är alkohol i det med och det är inte normalt att dricka alkohol varje dag.

Det här har fått mig en stark funderare.
Att det här kommer göra så att jag kommer dra mig från honom fysiskt, vilket innebär att det kan hjälpa mig att klarna ännu mer.

Azalea
sön, 2019-09-08 - 22:29

Den stanken är sjukt jobbig. I vårt fall är det inte bara han utan även sovrummet som stinker under suparperioderna.
Jag har alltid flyttat till ett annat rum men nu känns det som både han och rummet är infekterat trots att han inte dricker just nu.
Jag har tappat alla känslor och påminns på nåt sätt alltid och kan inte glömma hur det var.
Jag drar mig längre och längre bort och han förstår inte varför.

Anonym 21523
mån, 2019-09-09 - 14:34

Förstår du drar dig längre o längre bort
Tycker de borde förstå men de gör de kanske aldrig ?

Senast igår så sa mannen att han blivit bättre, och ja bättre tänkte jag men långt ifrån bra. Jag sa det för mitt inre

Anonym 21523
mån, 2019-09-09 - 14:49

Skriver av mig

Jag vet att jag inte kan släppa honom.
Det som känns mest är att om jag gör det kommer han söka en ny. Jag är absolut inte redo för att få veta om och när han vart med någon ny... inget han gör på en kort tid men eftersom han lever som han gör, är ute o dricker, träffar likasinnade eller tjae... de är ute den dagen han är så är det lättare att gå hem med någon på fyllan för han.

Jag måste vara beredd på det om jag sätter gränser för hur vi ska ses. Ses vi utan fysisk kontakt så kommer han söka det på annat håll, och det är just där skon klämmer... jag klarar inte det!!!!

Men jag är trött på hur han är o lever.
Jag vill ha ett rent liv och han vill ha ett ohälsosamt. Jag har vänner som dricker som han men det påverkar inte mig på samma sätt eftersom det inte är känslor och fysiskt mellan oss. Att ha det så med han, det skulle jag vilja ha men då måste jag acceptera att han är med nån ny...

Som det är nu är det bara han och jag som har fysiskt, och det finns inga andra och det har vi sagt att ingen vill ha det med någon annan och det skulle vara som att vara otrogen då. Vi har lovat varandra att hålla oss till varandra även fast vi inte är ett par utåt

Skrållan
mån, 2019-09-09 - 16:42

Hej igen Troja. Det är jobbigt och känslomässigt när man ska ta beslutet att lämna någon man har känslor för. Jag kämpar ju också. Men jag vet att jag inte blir frisk förrän jag lämnat och släppt mannen. Och jag är ju på väg åt rätt håll tror jag.
Vet inte om jag frågar det, men har du gått och pratat med någon om din situation? Det kan lätta. Man kan få många goda råd.
Har just nu varit och pratat och det känns så skönt.

Anonym 21523
tis, 2019-09-10 - 15:12

Hej
Jo jag har haft samtal men inget går att göra mer för det slutar med samma sak
Mitt beslut, och när.
Jag behöver mogna i det. Jag vill inte ge han till andra det är det som är just nu.

Jag vet att jag inte mår bra i detta, och jag skäms över situationen. Att prata om det via terapi blir bara ett ekorrhjul.

Jag trivs,att skriva här, det är istället för att prata med mina vänner om hur det är. De hörde om mitt klagande förut men eftersom jag ännu umgås med honom så kan jag inte klaga hos dem längre

Clara
tis, 2019-09-10 - 16:07

Jag förstår faktiskt inte. Du har skrivit här inne länge nu, ett år eller två? om hur dåligt du mår av att vara med den här mannen. Ni har inga barn ihop, du har inget som binder dig vid honom. Var det inte han som nästan fick dig vräkt från din lägenhet? Du tycker dessutom att han luktar illa. Och varför är du så orolig för att nån annan ska få honom? Fundera istället på om DU skulle kunna få nån annan - det skulle du, men inte så länge du hänger upp en så stor del av din tillvaro på en alkis. Varför tror du att tjejerna står på kö för den här mannen, som du själv knappt står ut med?

Eller okej, jag förstår visst. Jag lämnade min man för drygt fyra år sen. Han träffade en ny tjej inom några veckor. Då kände jag också att "Vad fan, ska nån annan få honom nu, ska det funka nu, är det nu han blir nykter? Fy fan vad orättvist, efter all tid jag lagt på honom!". Men han blev inte nykter. Den nya tjejen (och hennes dotter, fy fan) hamnade i samma träsk som jag och mina barn lämnat. Hon flyttade så småningom till England för att komma loss.

Jag tror såhär: Det går inte att lämna missbrukare (eller en relation över huvud taget, kanske) utan att man själv blir ledsen. Och det är inte farligt. Om du sätter ner foten nu, säger "Nej, nu vill inte jag mer. Det spelar ingen roll vad du säger, jag vill inte vara med dig mer!" så kommer det att vara jättejobbigt för dig ett tag. Det måste man bara ta sig igenom. DÅ kommer du att kunna få stöd av vännerna, som just nu troligen är skittrötta på hur du håller på och aldrig kommer till skott. De kommer att bli så glada! Det gör ont att rycka bort ett plåster, men sen går det över. Jag har aldrig hört en enda person i efterhand uttrycka ånger över att man lämnade sin alkoholist. Ge det ett försök! Det vore så fint att få läsa här att du mår bra. Det går fortare än du anar, jag är säker på det.

Stor kram.
/Clara

Skrållan
tis, 2019-09-10 - 21:26

Ja det går att lämna. Jag gjorde det. Jag är inte färdig, jag vet. Men jag klarade de värsta veckorna, månaderna. Det kändes som att någon dött. Jag vaknade på morgonen och visste inte hur jag skulle klara dagen. Men det gick. Jag stod upp för mig.
Jag tror också du klarar det Troja. Men det måste vara du som bestämmer dig.

Anonym 21523
ons, 2019-09-11 - 20:03

Clara jag förstår vad du menar
Jag skulle lika gärna sagt det åt mig själv. Dina ord finns i mina tankar och funnits där länge. Men som skrållan menar
Jag måste bestämma mig, och jag har inte det än.. jag tror som tidigare jag nämt att relationen till honom tagits bort stegvis. Det gjorde ont att rent av få han flytta, det gjorde ont att ta av sig ringen, ställa in bröllopet. Nu är jag här nu bor jag ensam, ingen ring och ogift. Jag är inte ledsen över det längre och känner att det var rätt beslut. Men vi ses ff. En blandning av vänskap och mer intimt. Jag har inte kommit fram till nästa steg än.

Tack för era svar ?

Anonym 21523
mån, 2019-09-16 - 03:07

Slängde ut honom nyss
Han fick nåt konstigt beteende av alkoholen. Jag vart rädd
Han skrev att hör inte av dig mer.

Jag är ledsen men ändå förstår jag vad som hänt, hur det eskalera

Har pratat med en vän som känner oss båda väl.... han sa att ja gör rätt. Jag veeeet jag gjorde rätt men de va inte planerat att den här kvällen skulle sluta i separation.

Ligger hemma nu själv. Tänker på hur de skulle blivit. Vet hur dumt det är att tänka så pga att det blir bara värre men får acceptera att tankarna slår åt det hållet just nu.

Vi skulle skedat nu, vi skulle hållt om varandra, men nu är vi isär

Anonym 21523
sön, 2019-09-29 - 17:37

Skriver av mig

Har tänkt en hel del på han och andra som har sina dagar då de anser sig "duktiga" att istället för att dricka starköl dricka folköl. Kan vara två dagar med starköl och en dag med folköl... den dagen kan man få höra att de anser sig nyktra!!!!

Mitt ex han kan dricka så. Han har setat kvällar med folköl. Då kunde han festat dagen innan.
Jag anser att det bara är att minska
problemet fast det ändå finns där!

Om någon dricker folköl varje dag varvat med vin o starköl då är den alkoholist.

Jag har sagt flera gånger att jag tycker det är märkligt att inte kunna ses utan alkoholen.

Det hela har gått så långt att jag skulle kunna säga att hör av dig när du vill ha en ren dag.

Eller ses med andra någon dag jag vill ta en normal aw.

Jag måste ha acepterat folkölen pga att det var ett sätt att minska volymen. Men det fortsätter!! Inte en dag utan alkoholen....

Skrållan
sön, 2019-09-29 - 19:59

Hur länge orkar du fokusera på honom? Hur många år ska du lägga på denna man som inte verkar uppskatta dig? Tänk vad skönt om du bara behövde tänka på dig och vad du vill göra. Vore inte det befriande?
Jag vet att det är svårt, men du kan ju inte göra honom nykter. Så är det bara.
Hoppas du kan hitta styrkan att leva ditt liv.

Anonym 21523
ons, 2019-10-02 - 13:18

Nej jag kan inte få han nykter. Han blir irriterad bara att va utan i någon dag.

Jag är inte där än, har inte bestämt mig. Gör jag det måste jag förstår att jag aldrig kan gå tillbaka o grina o vilja ha han. Det är ett livsbeslut och tar en stund att ta ?

Anonym 21523
ons, 2019-10-02 - 18:52

Dålig dag