Nu är det dags, att vända blad och gå in i ett nytt skede i livet. Jag har planerat det en längre tid och på måndag ska mitt nyktra liv komma in. I helgen har jag ett planerat avstamp, ett sista farväl till alkoholen. Mitt i semestern, efter en tillställning, som ska bli den sista är planen. Jag vet att det är riskfyllt och att jag riskerar att falla direkt, men jag vill så gärna få tillbaka mitt liv. Jag har en fråga. Kan man jobba med tolvstegsprogrammen via nätet, eller måste man gå på möten irl? Jag bor väldigt avsides och det är svårt att ta sig till möten och det är även svårt personligen i ett litet samhälle.

Min historia ser ut som för många, med missbrukande trasiga föräldrar, skillsmässa, dödsfall, sjukdom. En riktigt trasig historia i flera generationer faktiskt, där även krig, sjukdom och svår sorg lever som en röd tråd genom vårt liv. Jag har sökt hjälp och mött läkare som förminskat mitt missbruk till bruk. De har skickat mig till samtalsgrupp med personer med utmattningssyndrom och sömnproblem. Jag har visserligen även de problemen men grunden är alkoholen.

Just nu är jag så trött, så trött och jag vill få tillbaka mitt liv. Jag vill känna glädje, genuin glädje och livslust. Jag vill leva och leva livet fullt ut ren och våga känna utan att krasha och döva. Jag inser att jag kommer att krasha, men vill våga rida igenom och våga känna smärtan och sorgen utan att döva mig med a. Det är svårt, jättesvårt och jag bävar jättemycket. Men vad har jag för val? Jag vill inte sagga ner mig och få skador på lillhjärnan, få alkoholdemens och bli helt frånkopplad. Jag har sett hur det är på nära håll och det är hemskt. Jag ska ta stöd i detta forum och läsa era trådar som stöd och försöka finna aktiviteter som upptar min tid, för nåt måste jag göra istället. Jag tror att, om man tar bort något måste det ersättas med något annat. Det bli något som är bra för mig.

Alltså STAKETET!!!
Min inre Knaskatt kan tänka att du och jag skulle ha haft jäkligt kul därute i dimman ihop. Du låter som en dam i min smak.
???
Men! Det är ju bara kul med distans, eller hur? Det är faktiskt inte alls kul när man är uppe i det, skadar sig själv och andra, vaknar med ångest.
Man är en sorglig clown.
Men nu! Nu är du stark som en jäkla björnhona. Så imponerad av hur du hanterar allt jobbigt, hur du var så brutalt ärlig mot din man och hur du stod emot suget.
Att tänka på allt skadligt alkohol medför (både för dig och för dina föräldrar tidigare - och dig som anhörig då) är en fantastisk strategi. Bara att ta fram listan och påminnas. ❤️❤️❤️

Jag tror att min uppväxt med en pappa som hade sina barndomstrauman (som han levde ut i fyllan och skrämde oss med sitt skrikande och gråtande) och en mamma som inte klarade av att stå upp för sig, gjorde att jag tidigt visste att jag måste stå upp för mig själv. De strider jag haft med min pappa har format mig redan som barn. Jag är bäde stark, hårdhudad, känslig och transparent beroende på situation. Jag har altid fått både anpassa mig och vägrat att anpassa mig.

Min beroendeterapeut som jag gått hos för några år sedan ville att jag skulle gå på terapi. Ja det kanske jag borde men, jag valde att göra som pappa, dricka på ångesten. Jag har gått på samtal på beroendemottagningen och hos öppenvården (KBT samtal 10 ggr) och det har varit bra, men att gå på terapi. Den gamla psykodynamiska samtalsterapin är inget för mig. Jag är rätt bra på att se inåt och skriva av mig. Jag skulle ha fått den hjälpen redan som ung. Då kanske mitt liv tagit en annan vändning. Nu känns det inte aktuellt längre.

Det jag jobbar på nu med mig själv, är att inte ta på mig andras känslor och drama. Jag jobbar inom vården och är mitt eget arbetsredskap. Vilket gör att jag är för mottaglig även för kollegornas känslor. Jag kan även bli arg när de brister i omsorg och sätter sina egna behov före vårdtagaren. Det kostar för mycket av min energi och jag kan älta i timmar. Jag skulle behöva bättre redskap för att klara detta eller så måste jag söka ett nytt arbete. Jag tänker varje arbetsdag att jag inte ska lägga mig i, inte engagera mig, men men...

Mirabelle G S och Knaskatten, glad att kunna bjuda på lite skratt :)

Jag har nu beställt vitaminer så att jag ska klara hösten och vintern. Magnesium, Zink, D-vitamin, B12 (Behepan) och Berocca. De övriga vitaminerna får jag i mig via kosten. När jag är ute tar jag en knippe rönnbär och mumsar i mig nu när de är mogna. Jag ska ta med en påse och plocka (fryser dem) inför vintern. Nu kallar yogamattan på mig.

45 dagar säger appen idag!!!! Jippie!!!

Tjingeling :)

Plötsligt har min håglösa period försvunnit och jag hör mig själv nynna redan vid sex på morgonen. Idag tvättar jag och fixar till hemmet på morgonen. Sen ska jag ut med hunden och ta mig förbi ett utegym där lite försiktigt har börjat att träna axlarn nacka, rygg och armar. Jag har tagit fram min yogamatta och gummiband för att träna hela kroppen. Tanken är att träna lite varje dag för att få en frisk stark kropp igen. Just nu har jag rätt mycket värk, lite här och där, för att jag valt bort att träna regelbundet de sista 5 åren. Men nu är jag på gång igen och det bästa är att lusten har kommit tillbaka. Som jag har saknat det och faktiskt inte förstått varför jag inte har velat träna? Eh, hallo hjärnan, du har varit full, avtrubbad, kidnappad och så himla egocentrisk.

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag börjat att jobba med mig själv och mina tankar.. Jag kan tipsa om en podd som en kvinnlig drogterapeut driver. Hon heter Angela Pugh och podden heter Addiction Unlimited Podcast. Jag kan verkligen rekomendera den. Angela är lätt att lyssna på och ger så mycket positiv inspiration att jag faktisk har börjat känna mig stolt över att vara nyktert beroende.

För tips! Älskar ny input och inspiration, och känner mig också stolt över att vara en sån som inte dricker. Ska lyssna!
Det låter verkligen som att du är stark och stabil i allt och att du har jobbat med dig själv. Modigt och bra gjort!

Ja, jag känner mig faktiskt stark och stabil. Det är ungefär som när jag gjort slut/separerat och gått vidare. Jag har lämnat när detvar dags, när relationen var över. Nu har jag gjort slut och lämnat alkoholen. Vi är liksom färdiga med varandra och jag går vidare i mitt liv med nya vänner. Vänner som inte är så stökiga och styrande över mitt liv. Nu vill jag bestämma och ha kontroll. Jag är trött på att vara utsatt för olika konstiga händelser och dessutom må som skit. Nä nu äe det min tid, mitt liv, min framtid och där ska ingen annan komma och stöka.

Önskar er alla en härlig söndag!

Vilken härlig fas du verkar ha kommit in i nu :) Du har så rätt. Vi gjorde slut med alkoholen, för den var inte en bra kompis. Mycket av det som händer och sker i livet kan vi inte kontrollera. Men vi behöver inte umgås frivilligt med det som bryter ner oss. Kram

Just nu, MEN, jag är medveten om att det är lätt att falla tillbaka. Det är ett dagligt arbete för att må bra. Idag ska jag på akupunktur/kinesologibehandling. Så spännande och roligt. Mitt paket med vitaminer har nu kommit och jag hoppas de ska hjälpa mig att få vara frisk. När jag är ute mumsar jag även i mig rönnbär och lingon.

Jag har inte så mycket att skriva nu, men ska läsa lite i era trådar varje dag för att hålla mig på rätt spår. Det är nog viktigt för mig att hålla mig kvar här.
Kram

Läser alltid din tråd även om jag inte alltid kommenterar.
Tycker du är en intressant och sympatisk person?❣️

Kramar
???

Tack för den jättegulliga komentaren. Jag läser din tråd varje gång jag är inne på forumet, men kommentarar inte heller varje gång. För mig är det ofta så att jag läser, tänker och sen fattas liksom orden för att skriva. Ibland är det så stort att orden inte vill räcka till för kommentarer. I mitt eget flöde har jag mindre prestation och bara skriver. Ord i text är lite onyanserade och kan lätt misstolkas. Jag är en ganska direkt person och kan uppfattas som lite vass, men det är bara mitt finska sätt ;) Jag är snäll och alldeles för omtänksam som den (medberoende) kräfta jag är. Jag behöver bli bättre på att se mina behov, inte bara alla andras.

Inte helt pigg idag. Lite tjock i halsen och tung i huvudet (trots alla mina vitaminer) men men, det ska väl gå över. Denna vecka är det rätt mycket med jobb, gammal pappa som behöver hjälp och gäster som kommer norrifrån.

Glad över mina 50 dagar!
Måste kila....
Kram på er

I helgen har vi haft gäster norrifrån och det har varit fullt upp med måltider och allt som kommer till. Jag hade lite funderingar på hur jag skulle hantera mitt icke drickande och vad jag skulle säga. När vi strålar samman brukar det alltid vara en massa Cava och vitt vin från det att vi träffas som välkomsdryck och så trallar det på tills det är dags att säga godnatt. Fast det finns en skillnad. De andra slutar när de började känna sig berusade men jag ska alltid ta några glas till.

Jag berättade innan de kom att jag inte dricker längre. Att jag sedan lång tid varit rädd att mitt drickande plötsligt skulle bli ohanterligt. De visste att jag brukar ta några glas för mkt men vet inte att jag även druckit för mycket, när det inte varit fest. När sorg och ångest ridigt mig och vinet givit mig lindring. Jag känner att jag faktiskt inte behöver lämna ut mig helt. Det räcker att de nu vet att jag slutat att dricka för att jag är alkoholkänslig och att jag alltid har varit det.

Jag hade jätteroligt, skrattade och pratade som aldrig förr. Jag var helt avslappnad och focuserad på mina vänner, på ett helt nytt sätt. Den stress jag upplevt tidigare då mina tankar varit på vinet (och hur jag ska få mer då de andra dricker så sjukt sakta) fanns inte längre. Jag drack alkoholfria bubblor och sen en alkoholfri öl. Senare gick jag över till Ramlösa Mango. Det känns som en befrielse, att veta att jag kan vara på fest och ha så roligt nykter. det gjorde mig inget att de andra drack sin Cava/vin. Det går att leva nykter!

Idag är jag trött och jag och hunden tog oss en sovmorgon, för det regnar ute och är mörkt. Min app säger 55 dagar idag och jag vet att jag måste vakta min nykterhet. Att aldrig ta den för given, för det är lätt att falla. Jag är tacksam för mina nyktra dagar och mitt liv som nykter. Jag har även givit utan att förvänta mig något tillbaka. En helkroppsmassage (olje och Thaimassage) på 90 minuter till en vän som hade värk i höfter och axlar. Det gav mig glädjen att få ge.

Kram på er

men måste ut i några ärenden. Drog på mig vindstället utanpå pyjamasen, ingen som kommer att se det. Tänker inte ta av mig min PJ idag, skiter i det. När jag kommer hem igen ska jag hyra en måbrafilm och mysa ner mig i soffan med raggsockor, ullfilt och en gigantisk balja med te. Ibland måste jag få pyssla om min inte latmask ;)

Håller med! Klart den inre latmasken ska pysslas om! Den är det enda husdjur jag har här hemma, och den är mig så otroligt kär ;) Vad härligt att du fick så trevligt med vännerna :)

Jag tänker ibland bokstavligt på den berömda botten. Ibland behöver man komma dit för att få fäste att sparka sig upp. Var botter är verkar vara väldigt olika för oss. Idag har Expressen en artikel om medberoeende och jag funderar på hur det kan utvecklas senare till eget beroende. Jag har haft stort stöd av beroendemottagningens medberoendegrupp och senare återfalsprementionen, för att tillfriskna.

Att läsa de olika trådarna här och skriva ger mig både kraft och energi att vilja fortsätta min nyktra resa. Jag säger inte att alla dagar är lätta eller roliga, men även en nykter skitdag är bättre än en bakisångestdag.

Jag har nu börjat att sörja min mamma (som dog i januari) och hon upptar mina tankar. När jag drack blockerade jag mina känslor och var mest arg på henne som söp ihjäl sig. Nu när jag tänker på henne ser jag henne som den person hon var, innan hjärnskador och alkoholdemens. Jag saknar henne jättemycket och har förlåtigt. Jag vet att hon inte valde alkoholen och valde bort mig. Hon kunde inte annat då alkoholen tagit över hela hennes liv. Det sista året låg hon i sängen och drack, för att benen inte längre bar henne. Hon använde sugrör då händerna skakade så hon inte kunde hålla glaset. Epilepsianfallen kom tätare och tätare, tills hon kom in i status epilepticus. Den sista månaden låg hon på sjukhus, döende. När hon dog efter en lång kamp höll jag hennes hand. Jag är glad att jag var med henne under hennes sista tid (jag var på sjukhuset i veckor). Det har faktiskt hjälp mig mycket. Jag tror på riktigt att det har hjälp mig att bli nykter. Jag känner mig fri nu.

Femina

Jag blir berörd av ditt inlägg om din mamma. Läser mycket kärlek mellan raderna. Kram, ?

Om din mamma, min mamma fick diagnosen alkoholdemens i augusti i fjol, och min pappa dog två veckor senare av alkoholrelaterade skador...kändes väldigt bra för mig att veta att det finns folk därute som har gått igenom ungefär samma sak.
Jag kan sakna mamma otroligt mycket även fast hon fortfarande lever...min stora tröst är att hon iaf inte kan dricka längre eftersom hon är på ett boende.
Jag skickar stora styrkekramar till dig iaf ☺

Jag ville hjärtgilla dina sista två meningar... men det kändes inte helt rätt. Inlägget berör så djupt att jag får tårar i ögonen. Det gläder mig att du lyckats förlåta och vända din mammas tragiska livsslut och bortgång till en framgångsfaktor för dig själv i din kamp mot alkoholen. Du är fri. Det är stort, så stort. Jag tänker mig att om din mamma kan betrakta dig nu, från den mystiska sfären bortom jordelivets slut, så ler hon och tänker ”Min dotter klarar det. Min dotter får det bättre än mig”. För det tror jag är vad varje förälder önskar hetast, att våra barn ska få det bättre än vi själva, och att de inte ska behöva ärva våra demoner. Kram

Ditt inlägg var gripande och viktigt för mig att läsa just nu.
Mitt medberoende började för många år sedan och ledde till ett eget alkoholriskbruk. Som nu börjat bli ett beroende....
Först genom min syster som också dog i alkoholskador för några år sedan.
Nu genom min son som är läkemedelsberoende.
Nu känns det som jag står i en av livets vägkorsningar; den helvita i början jobbiga men som leder till ett bättre mående på sikt?
Eller den andra som är en lättsammare men lurigare och på sikt nedbrytande väg?
Svaret är ju givet, varför skjuter jag upp detta viktiga beslut gång på gång?!

Förlåt Rosa-vina, att jag babblar på i din tråd....
Men du är så insiktsfull och har erfarenheter som påminner om mina egna. Och det sätter igång saker inom mig.
Ha en fin onsdag?

Kramar ???

och sätter igång olika proseccer i oss, här på forumet. Jag får också insikter och hjälp av att läsa era trådar som öppet och naket skriver om tankar och kampen mot beroende. Det verkar som att många av oss har ett medberoende i botten och jag antar att statistiken visar detsamma.

Tack Femina, Kristina78, Mirabelle G S och Fina Lisa för era inlägg. De värmde verkligen och tårarna kom nerför kinden, så jag kunde inte ens se texten. Tack. ??????

Fina Lisa, du får skriva hur mycket du vill på min tråd. Jag hoppas innerligt att din son får stöd att bryta sitt läkemedelsberoende och jag beklagar att du förlorat en syster i beroendesjukdom. Min yngsta syster är också beroende av läkemedel för att orka leva. Varje morgon tar hon en hel arsenal med piller för att hålla sig frisk. Utan dem skulle hon inte orka leva och vi är tacksamma att hon finns kvar hos oss. Mamma fick henne sent i livet och hon är jämngammal med mina barn. Jag har varit som en extra mamma för henne.

Jag hamnade på ett program på SVT och hann se kort en intervju med Anna Takanen. Hon har skrivit en bok som kommer ut nu i höst och andra/tredje generationens krigsbarn. Jag tror att den är jätteintressant för oss som har den bakgrunden. 16:12 min in i programmet

https://www.svtplay.se/video/23469738/sverige/sverige-sasong-22-avsnitt…

Jag har nu sett/lyssnat på hela intevjun och det var så starkt känslomässigt. Jag ska köpa boken så snart den kommer ut 18/10.

Önskar er en fin onsdag!

Såg precis klippet med intervjun av Anna Talangen. Väldigt intressant!
Kände igen mig i hennes analys av hur hon tror hon har påverkats av sin bakgrund.
Att aldrig ta något för givet, att alltid vara beredd på att allt kan hända, att anpassa sig efter omständigheterna.
Enligt mig en slags "grundotrygghet"
Så visst är det så att man bär på ångesten från sina föräldrar och deras föräldrar...

Men har man insikten och förståelse så kan man försonas med att allt har sin förklaring och lära sig att leva ganska bra ändå.
Men ibland är det förbannat svårt!!
Önskar dig en fin torsdag??

Kramar
???