Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Fibblan, Vinäger, Strulan, Mirabelle, Pellis, Ensam, FinaLisa... TACK för er pepp. Ni är så fina, och det hjälper verkligen att bara få en liten rad och att veta att ni läser min (i min värld rätt ointressanta) tråd.
Jag kör stadigt på mot mina 100... Det går fint framåt, och det känd vant att bara vara en sån som inte dricker numera.
Men häromdagen bokade vi en vinterresa. Jag hatar kyla och mörker och brukar försöka komma iväg på i alla fall en veckas sol och värme mitt i vintern varje år (förlåt, klimatet!!!!). Herr Knaskatt frågade "Hur ska du göra då? Ska du inte dricka?", och då tvekade jag faktiskt. Jag förknippar semester och resor så mycket med alkohol, och det är ju en av de sakerna jag inte har gjort nykter än. Det känns liksom som att jag måste klara av sakerna första gången för att jag ska känna mig lugn med dem... Middag med vänner, äta på restaurang, affärsmiddag, jobbfest... Det har jag fixat, och det känns bra. Men nu har jag Nyårsafton och semester framför mig som jag behöver "klara av". Det är förstås en bit kvar än, så jag har tid på mig att hinna förbereda mig. Läsa mina böcker och "hjärntvätta" mig lite till så att jag faktiskt inte VILL dricka just där och då.
Det är ett pågående arbete, det här, märker jag. Något jag kommer att behöva fortsätta jobba med, trots att det har gått så himla över förväntan och lätt hittills.
Jag får uppenbarligen inte sänka garden och slappna av, för rätt vad det är kommer lilla alkoholrösten och viskar i mitt öra att det väl inte är hela världen heller.
Nå. En dag i taget. Två dagar kvar till trebent.

Knaskatten, du skriver inte alls ointressant, tvärtom är det alltid en fröjd att få dela din vardag och veta att du klarar den utan alkosuget.
Du är ju faktiskt den som sitter allra främst i tåget ?? av vår ursprungliga kvintett!
Grymt att du snart är där ? 100 dagar wow!!

Vad gäller framtida ej vardagliga tillfällen så tänker jag att du mentalt måste förbereda dig på att inte dricka.
Inte ta semester eller helgdagar som förevändning att få dricka
För du vill väl egentligen inte dricka, eller hur?
Förlåt, jag vill inte vara fröken Rättrådig och säga till dig vad du ska göra....men tänk dig för kära Knaskatten.
Ger man alkoholdjävulen en lillfingernagel så tar han oftast hela armen?
Vi vet ju detta och jag tänker så här:
Kanske man ska satsa på ett helt år vitt för då har man ju testat alla helger, födelsedagar, semester osv utan att dricka...?
Bara en tanke ?
Ha en skön fredag och spinn vidare på den tanken fina katten???

Kramar
???

Fibblan

En liten smygraket, så här
innan tolvslaget..??!

Du är så jäkla grym!!!

Ang. dina tankar i senaste inlägget, så låter det som du har en perfekt plan i att ösa på med lite mera hjärntvätt inför resan??! Och jag tror det ligger mkt i det du säger om att varje nytt tillfälle utan, där det tidigare varit självklart är en utmaning i sig. Oavsett vad du bestämmer dig för, så kommer det att bli så?!
Så det gäller väl att ta en ordentlig funderare på hur du vill lägga upp det när ni är iväg, precis som du redan börjat göra ?!
Och jag vet vad jag röstar på iaf..?
Hade varit underbart att få vara med när du efter resan nöjt konstaterar att det blev hur bra som helst utan?! Återigen, det är vad du själv bestämmer dig för, för du har fixat alla de andra tillfällena med bravur, så det kommer bli så även med denna om du bestämmer dig för det! Det är jag ? på!
Största kramen till snart jubilaren ?!
/Fibblan ?.

Precis så har jag tänkt, FinaLisa. Jag har ju kommit fram till att jag inte vill dricka. Att jag trivs med nykterheten och att alkohol är ett gift jag inte vill ha i min kropp eller i mitt liv.
Men jag behöver vara uppmärksam på minsta tvekan från min sida. Det är inte ett tecken på att jag ska ”få dricka” utan ett tecken på att jag behöver jobba hårdare för att känna att jag vill låta bli! ?
Tror också att det är efter ett år av saker, dagar och traditioner som behövs för att känna att det här är det helt normala. Så det är dit jag är på väg.
En fin kväll med familjen, tonic och kombucha. Skönt med fredag och med helg! ?

Vi skrev samtidigt! Tack för pepp från dig (och dig, FinaLisa!).
I morgon smäller det! Då blir jag trebent!
Sen är det bara 900 dagar kvar till fyrbent... ?

Fibblan

Nu kunde jag inte vänta längre..?!
Hade tänkt att du kanske ville skriva det först..? men här kommer det:

STORT GRATTIS vännen på 100-dagen ??!!!
Du är bara så bäst?!!

Massor med kramar?!
/Fibblan ?.

Tjohooo! Trebent! Hundra dagar! Hahaha Fibblan, du är så gullig som kom ihåg att gratta mig innan jag ens själv hade reflekterat över att jag faktiskt hade nått mitt stora mål. Det känns faktiskt fantastiskt.
Men bara för att mitt mål är uppnått betyder det inte att jag är färdig. Nu är nästa stora mål 6 månader. Och sedan ett år. Men 100 dagar är inte fy skam. Den här katten spinner stolt ikväll. ?

TACK fina nu för stöd och pepp och hurra-rop! Ni är så himla fina. Trots att ni är anonyma är ni så viktiga för mig. Att det finns några därute som tycker att jag (JAG!) är någon sorts förebild, att jag gör det bra och som är glada för min skull. Det är fantastiskt.
Här har vi en klassisk söndag med en massa preppande inför veckan som kommer. Förut hatade jag söndagar, men nu har jag blivit kompis med dem. Jag ser till att beta av saker på listan: tvätta, bädda nytt, bada barn, tvätta hår, planera mat för veckan och storhandla... Och sedan avsluta med en mysig kväll! Det känns så skönt att ligga lite före när måndagen börjar, så att jag vet att det inte blir stress och jäkt och irritation det första som händer. Älskar att vara on top of things, hur präktigt det än låter.
Och så mycket enklare det är nu när jag inte har huvudvärk eller känner mig TRÖTT på söndagar! Underbart.
Hoppas att ni alla har en fin dag, trots det trista vädret som i alla fall är här där jag är, och att ni också får en bra start på veckan.

Tack Mic! Och så klart att du kommer att klara 100 du också. Skriv en egen tråd och berätta hur det går!
Jag kom på att jag ju hade tänkt fira mina 100 dagar med att flytta över till Det vidare livet istället. Så här är jag nu. ?

Hurra för Knaskatten! Välkommen in till det vidare livet ? När man börjar tveka betyder det inte att man ska dricka, utan jobba hårdare på att känna att man inte vill dricka... Jag gillar hur du tänker!

Fibblan

..även om det är här du hänger nu..?!
GRATTIS än en gång?!
Man kanske blir lite präktig, när man slänger alkoholen i soptunnan..?! Jag känner likadant! Vilka söndagar man har nu för tiden ?! Söndagsångest känns som ett minne blott..
Nu ger vi oss möjlighet på riktigt att vara on top of things och det ger sånt lugn och skön känsla inför kommande vecka?!
Skulle gissa att vi båda somnar mkt tillfreds med dagen?!
Önskar dig också en fin start på veckan?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Härligt att du hänger kvar, Fibblan! Jag väntar på dig här i Det vidare livet. Snart är din tråd också här!
I mitt liv händer inte så mycket spännande - och det är ju väldigt skönt, faktiskt. Spänning jag att jag gärna slipper just nu. Jag kör på i vardagen istället och försöker att få den att vara så bra som möjligt. Inget att rapportera alltså, precis som det ska vara. En nöjd, om än lite tråkig katt. Tråkkatten.
Kram på er alla!

Fibblan

Så skönt att dagarna bara kan få flyta på i all sin "ospänning" ?!
Jag har det återigen lite mer turbulent, men jag rår på detta också ?! Övertygelsen är lika stark, så det är mer att jag blir irriterad över att a-? försöker nästla sig in. Men se, det går inte, för jag har hjärntvättat mig, så de där gamla resterna från förr kan rinna av som på en hal tvål ???!
Tack för "tråk". Tänk att det kan inspirera ?, men det gör det?!
Stor kram!
/Fibblan ?.