av Gäst

Jag är alkoholist, behöver hjälp!

Gunnar
ons, 2010-09-22 - 08:56

Jag bara menar att jag är inte bättre än någon annan.
Vi är bara människor och människor misslyckas ibland.

Det kan vara så att jag försöker hitta en ursäkt för att kunna ta en jävel, att inte behöva skämmas för att jag misslyckas.

Gunnar

Westie
ons, 2010-09-22 - 09:01

Gunnar,
Bra jobbat.
När jag slutade min karriär som drinkard så gick jag först på kbt möten på kommunens beroende mottagning - efter ett tag så blev det mer att man pratade ditt o datt eftersom jag inte orkade "älta" spriten längre, därefter gick jag på några AA möten - kände rätt snabbt att det inte var min grej eftersom det var mycket ältande.
När jag reflekterar kring varför jag tyckte kbt.n och aa inte var min grej och jag tyckte bara det var ältande var att jag bestämt mig att inte dricka längre och så var det med det.

Jag har sprit hemma, jag har tom en flaska på jobbet (present från leverantör) som står i ett skåp.
Visst är det fruktansvärt frestande ibland MEN jag har bestämt mig att inte dricka - det är det som är det viktiga - BESLUTET!
Frestelerna kommer alltid finnas där - spriten kommer alltid finnas inom en armlängds avstånd för oss som har fallit i gropen.

Som sagt Gunnar 11 dagar är jättebra, kämpa vidare det blir bättre o bättre.

/W

Thea
ons, 2010-09-22 - 09:40

Morgon Gunnar!
Det kändes väl skönt att vakna nykter?

Jag måste instämma i Pias inlägg.
Ett återfall kommer inte bara. Det e en process som du redan har startat, som resultrar i ett återfall..
Gunnar 1 vill inte dricka men Gunnar 2 försöker ta över o vinna, där har du ditt inre krig.
Ett farligt tänk , som e ett återfallssymtom, e att man övertygar sig själv stenhårt om att det enda man behöver göra e att avhålla sig från alkoholen .(punkt 3 i "min" lista.)

För mig funkar en dag i taget.

Hoppas jag inte låter för hård nu.

Kram, Thea

Gunnar
ons, 2010-09-22 - 10:05

Morrn Thea,

Det är ALLTID skönt att vakna nykter.
Jag börjar förstå att alkoholjäveln försöker bryta ner mig och mitt försvar.
Jag inser också att jag planerar för ett återfall, vilket inte är så kul.
Jag som kände mig så stark för ett par dar sen.

Jag lärde mig en sak för många år sedan - att aldrig säga aldrig - man vet inget om framtiden.
Det var så att jag satt tillsammans med min far och vi pratade om bl.a. hasch.
Jag sa att jag ALDRIG kommer röka hasch.
Två timmar senare sitter jag på en fest och röker på för första gången.
Då insåg jag att "aldrig" är ett ord man ska använda med försiktighet.

Jag säger inte att jag "aldrig" ska dricka alkohol mer.
Jag vet att jag inte har makt över framtiden.
Men, jag vet vad jag vill.
Det är en önskan om att aldrig dricka mer.
Jag vacklar i min kamp.
Jag kan INTE säga att jag ALDRIG SKA dricka igen.
Men, jag kan säga att jag ALDRIG VILL dricka igen.

Jag kämpar med mina demoner(Gunnar1 o Gunnar2)
Jag vet inte vem av dem som är starkast, igår hade Gunnar2 övertaget men idag har Gunnar1 övertaget.

PS. Du är inte alls för hård, det är något jag behöver, en spark i arslet.
En STOOR kram till Dig Thea

Gunnar

Thea
ons, 2010-09-22 - 10:19

Tack raring!

Du har ju insikt, mig har det hjälpt otroligt mycket att skaffa mig kunskap om hur hjärnan fungerar, att förstå "kriget".
Kanske kan det hjälpa dig oxå. Finns otroligt mycket läsvärt i ämnet.
Alkoholen e ju falsk, listig, o stark. Där har du din Tvåa o jag min.
Förneka inte tanken, men låt den inte bygga bo!

Kram tbx!

Thea
ons, 2010-09-22 - 10:25

PS Nyckelordet i den mening jag citerade e, "det ENDA jag behöver göra........."
Det räcker inte med att skruva på korken för att bli nykter, då går man på torrfylla bara, därför går en del oxå i kbt, behandling, AA. Vilket jag tror på stenhårt.
Man kan behöva hjälp att se sin självbild, vilken nästan alltid e skev.
Jobbigt men spännande, tycker jag.

Gunnar
ons, 2010-09-22 - 12:07

Hej Märta

Tack för dina ord.
Jag tycker det är skönt att ha Er med på Min resa, det ger mig styrka.
Att läsa här om er andras kamp ger mig styrka.
Att skriva här om min egen resa, min kamp, mina upplevelser ger mig styrka.
Jag får mycket ut av att läsa era berättelser.
Att känna Ert stöd är mycket värt för mig.

Jag trodde ALDRIG att jag skulle kapitulera och erkänna mina alkoholproblem.
När jag gjorde det för 11 dagar sedan startade jag en berg och dalbaneresa som går både upp o ner, hit och dit, det är tufft att hålla sig kvar i vagnen.
Jag hade smygsupit varje dag i 4 månader.

Jag vet inte hur ni ser på mig, hur er bild är av den Gunnar som kallar sig alkoholist.
Jag är en man, 43år gammal. Välvårdad.
Ingen skulle kunna se på mig, åtminstone i nyktert tillstånd, att jag har alkoholproblem.
Fast man skulle tydligt se att det finns problem om man såg mig dricka, på det sättet jag dricker.
Fyller på glaset när ingen ser på för att det ska se ut som jag inte druckit nåt.
Dricker från grannens glas när han/hon är på toaletten.
Det beteendet fick mig att inse att jag ÄR alkoholist.

Min far var alkoholist men tog sig aldrig ur sitt beroende utan dog av alkoholförgiftning när han var 46 år.
Jag vill inte hamna där han befann sig.
Det tog sin tid innan jag förstod att jag börjat samma resa som han.
Jag har dock klivit av det tåget och klivit på ett annat tåg.
Tåget mot nykterheten, hoppas jag inte blir avslängd.

/Gunnar

Märta
ons, 2010-09-22 - 22:22

Gunnar

Jag ska prata med konduktören, han är min kompis;-). Sitt du lugnt kvar, jag ordnar fribiljett till dig. Din beskrivning är så vanlig, jag känner flera "prydliga" alkoholister. Det tar ett bra tag innan parksoffan hamnar i vardagsrummet. Och det är då man har halkat så långt ner i diket att det är svårt att ta sig upp på egen hand. Mitt X var inget undantag, egen företagare, stort driv, alltid med ett eget belöningssystem när arbetsdagen var till ända. Han höll på i drygt 30 år innan parksoffan hamnade hos honom. Nu är det bara en tidsfråga innan han kommer att sova utomhus för resten av sitt liv.

Att våga vända blicken inåt, det är ett avgörande steg, det gjorde och gör du. Det tyder på en jäkla styrka. Att ta eget ansvar och inte lägga det utanför sig själv är så viktigt, det gör du. Härligt Gunnar att vi också kan vara ett stöd för dig.

Styrkekram Märta

Mamma Mu
ons, 2010-09-22 - 22:49

Gunnar,

Jag byter ut ditt namn mot mitt:

Jag vet inte hur ni ser på mig, hur er bild är av den Mamma Mu som kallar sig alkoholist.
Jag är en kvinna, 38år gammal. Välvårdad.
Ingen skulle kunna se på mig, åtminstone i nyktert tillstånd, att jag har alkoholproblem.
Fast man skulle tydligt se att det finns problem om man såg mig dricka, på det sättet jag dricker.
Fyller på glaset när ingen ser på för att det ska se ut som jag inte druckit nåt.
Dricker från grannens glas när han/hon är på toaletten.
Det beteendet fick mig att inse att jag ÄR alkoholist.

För så är det, exakt så är det även jag har hållit på under många år. Gissar att dom flesta alkoholister beter sig ungefär så där. Allt för att få dricka så mkt som möjligt.

Även min pappa var alkoholist - och dog sekundärt av det (självmord). Så jag vet allt om hur det formar en som människa att leva med en missbrukande förälder.
Det var nog väckarklockan för mig - när jag insåg att jag är ju på väg rakt i samma fotspår som han gick.
Jag vägrar bli som honom, jag vägrar utsätta mina barn för en berusad förälder jämt och ständigt. För jag vet ju vad det gör med dom underbara barnen känslomässigt.

Har sagt det förut, men kan inte säga det många gånger nog... jag är så väldigt glad att jag hittat er.
Det är så enormt skönt att kunna ventilera tankar och funderingar med likasinnade.

Nu är det dags att ta på nattmössan, ytterligare en sköööön natts sömn, utan alkohol i kroppen.
Förresten.. angående sömn och alkohol.. jag har märkt att jag minns mina drömmar igen. Det var många månader sen, som jag kom ihåg vad jag drömt..
Ytterligare en skön känsla..

Kram
Mamma Mu

Kvinna-mamma46
tors, 2010-09-23 - 07:55

Hej.

Jadu Mamma Mu. Vi är många, många välvårdade kvinnor med män, barn, hus, jobb som har ramlat i alkoholfällan. Ingen kan se på oss, de tror inte ens på oss när vi försöker berätta. :) Jag som jobbar inom vården vet att det har varnats för detta i minst 15 år... Att medicinklinikerna kommer att fyllas med medelålders kvinnor med leverskador. Som dricker vin varje dag, för mycket, ofta ur BIB så de inte ens själva har koll. Blir sällan dyngraka men ofta salongsberusade .. medelhavsalkisar kallas vi visst. Fast de sista åren så var jag antingen på torr-fylla (hatar det ordet men jag höll uppe på ren järnvilja utan att ha riktig insikt eller motivation) eller så gick det åt skogen när jag drack.

Detta forumet är toppen för här kan man skriva av sig, läsa, känna igen sig. Stötta varandra. Jag gick på AA när jag varit nykter i ca 3 månader, för att träffa andra nyktra människor, jag lärde mig visserligen mycket men tyckte att det blev ena-handa.

Kul att det går så bra för er båda. Tänk på att tiden jobbar för er hela tiden! Kram

-PL-
tors, 2010-09-23 - 11:47

Hade egentligen inte behövt skapa någon egen profil, Gunnar du är i princip en kopia av mig (eller kanske snarare vice versa, du var ju trots allt först här, jag är således kopian och du orginalet ;-) Dock har jag aldrig lyckats sluta med snuset och min far är fortfarande i livet, men det är nätt och jämnt.

Mitt första inlägg och jag är inte ute efter att kidnappa din tråd, utan istället bara konstatera att du som du i och för sig redan vet, inte är ensam. Jag ligger några dagar efter dig just nu (dag 8) och våndas mer än lovligt. Detta (mina alkoholproblem) har funnits i mitt medvetande i ett par års tid och jag har kollat internetforum etc. under denna tid, en slags mental förberedelse inför detta vad som nu förhoppningsvis är slutet.

Själv har jag inte erkänt rakt ut inför min sambo angående min status, trots att det egentligen vore det bästa. Hon känner inte till problemets omfattning, tror jag inte i alla fall. Kanske jag som är naiv och att hon egentligen fattat allting, men som sagt, jag tror inte så är fallet. Ett "mindre" tillkännagivande har emellertid gjorts från min sida, har sagt att jag ska sluta okynnesdricka "ett glas vin eller två" framför datorn eller tvn exempelvis, vilket varit accepterat och skett vanemässigt de tre senaste åren. Själva problemet är att jag vid sidan av denna "accepterade" dos gärna bättrat på med ytterligare ett glas eller två för att nå rätt grad av yrsel. (Smygdrickande är ett annat ord för fenomenet...)

So far so good, sedan ett par månader finns ingen BiB i skafferiet och jag har drastiskt dragit ner mitt drickande sedan tre månader. Fortfarande är det dock "okej" att dricka i rätt sammanhang, men jag vet alltså att jag måste sluta helt. Dessa "rätta tillfällen" kan ses fram emot med alldeles för stor förväntan från min sida, och även om jag inte gör bort mig eller liknande så är drickandet definitivt ett kapitel som måste avslutas. Under ovan nämnda nedtrappning på ett par månader har jag druckit 4-5 gånger.

Aj då, måste tyvärr avbryta lite abrupt, men återkommer och vidareutvecklar om så önskas. I annat fall återkommer jag ändå, för min egen skull.

Och lycka till Gunnar och alla andra!

Gunnar
tors, 2010-09-23 - 14:21

Välkommen PL,

Som du säkert redan läst i "min" tråd och även andra trådar så finner man mycket stöd och uppmuntran att klara sin kamp mot alkoholmissbruket.

Jag personligen i alla fall mår bättre av att skriva här, både om när det känns bra, och framför allt när jag känner mig svag och känner att jag vacklar. Då får jag stöd och uppmuntrande tillrop att hålla ut.
Jag hade förmodligen inte kommit så här långt utan dessa underbara människor här, som också går igenom samma som både du och jag.

Igen, välkommen och skriv och dela med dig av Dina svårigheter men även glädjeämnen och goda stunder.

/Gunnar