Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Tack snälla Ler. ♥️♥️

Natten blev orolig. Sonen blev magsjuk och min andra son har enorm kräkfobi. Allt blev lite panikartat.

Var i kontakt en del med mannen som var ute och han lovade sonen att komma hem snart. Snart blev 3.30 imorse. Då hade ju nästan hela natten passerat och jag hade ägnat kvällen och natten till att försöka göra båda barnen trygga i varsina rum. Som tur är (eller sorgligt nog) är jag van vid detta så jag är rutinerad. Jag skulle nog kunna sova i fem olika rum samma natt och vaka över olika personer.

Men det värsta är ju att han inte ens kunde åka hem för barnens skull. Och hur han kunde roa sig ute medan han visste hur sjuk en var hemma och hur rädd den andra var är helt obegripligt.

Jag skulle kunna strunta i att skriva allt detta egentligen men nu när jag skriver så känner jag i hela mitt väsen att detta liv med honom verkligen snart är över. Det spelar ingen roll om barnen är 1 år eller 10 år... Han bryr sig lika lite. Och det spelar ingen roll om det är jag som ber honom komma hem eller om hans eget barn ber honom. Han köper sig ur det för att få fortsätta festa.

Nu har han dessutom hunnit gräla med mig på morgonen. Han vaknade och yrade massa. Ville sedan kramas i sängen som jag låg i. Men jag ville inte det för han höll fast mig på ett obekvämt sätt. Och att jag inte ville det ledde till bråk. Jag är en fucking idiot. Jag är sjuk i huvudet och han är glad att han insett det. Och massa annat.

Visst är han fortfarande full? Han kom hem stupfull kl 3.30 och började bråka med mig ungefär 7.30. Jag sa bara som det är... Han har lämnat mig med en urjobbig situation inatt och han kommer hem med en stämpel från krogen på armen på morgonen. Om någon är sjuk så är det han.

Jag hatar honom. Vill vara vänner för barnens skull och ska fortsätta försöka det men jag ska sluta lägga vikt vid saker han säger. Han MÅSTE få lägenheten. Inte bara för att han måste ut utan även för att han måste bo nära om barnen ska få vara där. Jag ska kunna hämta dem på en minut. Och vem vet när ett boende så nära mig dyker upp igen?

Hur obehagligt är det inte att en vuxen pappa är berusad kl 8 på en lördagmorgon och börjar bråka med barnens mamma som vårdat dem hela natten, pga brist på kramar?? Jag är en sjuk idiot?? Sedan drar han in min pappa i allt. En pappa som är fruktansvärd emellanåt mot mig och alla runtomkring sig. Ångrar djupt att jag nånsin anförtrott mig om honom till mannen. Tyvärr skulle de två kunna mötas på krogen och prata om mig på det mest elaka sättet för båda har vanföreställningar när de dricker. Min pappa kan ha det även som nykter dock och han är snäppet läskigare är mannen faktiskt.

Från och med nu ska jag aldrig öppna mig för varken mannen eller min pappa. Från och med nu ska jag vakta min tunga varje sekund bredvid dem. Människor som dem vänder allt mot en när de vill få en att känna sig svag. Att mannen vill göra så mot mig efter den här natten visar hur himla hjärtlös han är. Det jag behöver idag är ju att få vila.

Han pratar om sätt han ska få mig galen på. Han säger att han skulle kunna göra en liten liten sak som kommer att få mig att börja prata med väggarna. Det är så obehagligt och han vet att jag tycker det. Det är därför han gör så. Han skrämmer mig utan att jag ens vet vad det är han skrämmer mig med.

Jag gissar att han kommer att ha glömt detta senare idag. Då kommer han säga att jag inte ska lyssna på honom när han pratar såhär. Och jag tänker spela med. För nu MÅSTE det bara handla om dagar han bor kvar här. Annars dör jag.

Ler

Åhh , Finaste Lim .. ingen ska behöva gå igenom det du gör .. Nu måste den här mardrömmen vara över .. Stor stor kram igen ❤️

Kommer ihåg mig och mitt ex när jag också drack..Våra gräl som oftast bara barnen mindes..Vi föräldrar tappade minnet stundtals..Nästa dag fick man låtsas att man mindes..Helt sjukt ju..Då var det normalt..Missbruk och beroende gör oss onormala, vi gör konstiga saker..Barnen ska inte behöva ha det så..Inga barn..Du har klarat av att sluta dricka lim..Så starkt gjort????..Nu ska du få ut mannen ur ditt hus..Han som gör onormala och osunda val..Du klarar det..Varm kram???

Lim

Tack finaste Ler och miss lyckad ♥️♥️ Ja han gör onormala val. Inför alla som egentligen bryr sig om honom.

Äldsta sonen är besviken. Yngsta brukar inte säga så mycket men även han har sagt en del saker i helgen. De uttrycker till och med att det ska bli bättre när pappa flyttar. Inte för att de inte vill vara med honom men de har tröttnat på hur han sviker och på hur knäppa saker han kan säga och göra. Vi tre har väl något slags hopp om att det ska bli mer harmoni sedan. Nu går vi ofta runt och försöker förstå vad som pågår. Barnen försöker förstå varför han är ute hela nätterna, varför han inte vill vara med dem, varför han sover hela dagen osv. De börjar förstå att det inte är ett riktigt okej beteende och att nåt inte stämmer. Och även de tröttnar väl. Det handlar alltså inte bara om när jag och mannen bråkar utan det handlar om alla detaljer. De jämför kanske mannen med mig också. Jag sover ju inte till kl 14 på helgen. Jag drar inte. Jag bryter inte löften. Men deras pappa gör det varje vecka.

Han kom hem 3.30 imorse igen. Nu känns det som en lättnad att helgen snart är slut. Jag vill vara ledig men inte samtidigt som honom. Jag vill att den nya veckan ska börja med besked om hans flytt.

Vad jag gör om han inte flyttar denna månad vet jag inte. Det är en helt vidrig tanke att inte få komma vidare. Särskilt eftersom han inte visar någon hänsyn eller respekt. Han bara tar och tar och parasiterar på mig för att han vet att jag inte har så mycket till val.

Jag har gått ner ännu mer i vikt. Folk börjar till och med kommentera det. Jag vet inte om det har med min stress att göra. Jag promenerar kanske onormalt mycket med min hund. Jag går och går för att rensa tankarna och för att få bort rastlösheten. Och det är superbra för jag det hjälper så mycket. Jag får verkligen en stund för mig själv och mental återhämtning. Men jag tycker inte om att det syns på mig. Jag vill inte att jag ska se ut som att jag försvinner och jag vill inte att folk ska kommentera. Det gör att jag känner mig sorglig. Men jag äter som jag ska och har jag dålig aptit nån dag så äter jag i alla fall.

Nu ska jag ta ett bad och drömnätshoppa lite ??

Lim

God morgon. Har varit en vaken en timme. Gått ur med vovven och druckit en kopp kaffe. Ska väcka barnen nu.

Igår började min ena son en adhd-utredning. Jag skulle vilja stanna hemma och mysa med båda barnen hela dagen idag egentligen. Men jag jobbar åtminstone en kortare dag än vanligt idag.

Det händer mycket i livet just nu med andra ord. Men det gäller att andas. Och kramas. Och tänka snälla tankar.

Igår kom ett första positivt besked angående boende. Jag tror att klart besked kan komma idag eller senast imorgon.

Ha en fin dag alla vänner ♥️

Lim

Hej...

Han fick lägenheten! Jag kan inte fatta att det är sant. Han ska flytta.

Jag tror jag svimmar om jag reser mig upp.

Jag vill både gråta och skratta.

Efter alla dessa år tillsammans. Jag skulle nästan kunna kräkas nu av alla känslor.

Lättnad först och främst, för detta är vad som behövs. Men också någon form av chock. Ledsen och lättad just nu tror jag.

Underbara nyheter Lim!! ?
Såklart att glädjen blandas med sorg men detta är det bästa för alla i din familj?
Nu kan du och barnen äntligen börja bygga ert nya liv?
Lycka till ?
Kramar ???

Nedförsbacke äntligen!!Känslor kanske som gungar fram och tillbaka..Men tänk alltid på att någon som vill oss väl, visar det på många sätt..Dina barns pappa har gjort tvärtom..Du är värd ett gott liv..Snart får du det..?????✨??

Ler

Ja , äntligen Lim .. nu är du på väg mot ditt egna liv .. ett liv som du bestämmer själv över ? .. förstår att det är med blandade känslor .. en sorg också att livet inte blir som man tänk sig .. Jag har ju själv varit med om det , så vet vad du går igenom .. Stor Kram .. Är så glad för din skull ❤️

Lim

Tack finalisa, miss lyckad och Ler ♥️ för era hejarop och glädje och förståelse.

Igår började mannen packa. Imorgon kan han börja flytta redan nämligen.

Vi båda håller masken. Vi skulle nog kunna börja gråta båda två. Men det hjälper ju inte. Såhär blev det tillslut för oss...

Ha en fin torsdag allihop ?

Lim

Hejsan.

Ännu en dag till ända. Är så trött. Fysiskt och psykiskt.

Har ju glömt att fira min egen 3-årsdag som nykterist. Har gått 3 år och 3 dagar nu sedan mitt livs bästa lyckade beslut. Tänk om jag vetat då vad de kommande tre åren skulle innehålla.

Jag är säker på att om jag fortsatt dricka så hade jag inte kunnat skiljas. Det hade inte gått att kräva en nykter man om jag själv drack. Inte ens om jag hade druckit bara lite. Argumentet håller ju inte om man själv inte lever som man lär.

Jag har haft orsak att skiljas förut också. Och till och med tagit steget två gånger förut. Men då drack jag. Och det förstör ens egen tro på sina egna känslor och tankar. Det är väldigt lätt att avfärda sina egna mycket sanna tankar när man är fylld av skuld och skam.

Men det är jag inte nu och tack vare det så har jag stått på mig.

Tyvärr börjar jag bli ordentligt förkyld så jag orkar inte så mycket och kanske inte kommer det i helgen heller. Mannen är ledig imorgon så det kan hända att han dricker ikväll. Men då kan jag åtminstone tänka på riktigt att det är sista gången som han gör det samtidigt som han delar hem med mig.

Hoppas på att orka en del i helgen och kanske möblera om lite. Känner mig försiktigt förväntansfull inför detta nya kapitel även om jag inser att det kommer vara svårt också många gånger.

Men det räcker att läsa bakåt i min tråd för att inse att en värre framtid väntar om vi inte separerar.

Läste lite igår och kastades tillbaka till paniken jag känt så ofta det sista halvåret. Panik över allt från boende till ledighet, från städning till vakna nätter, från sjuka barn till dålig stämning. Hatet jag känt när han fyllepratat i telefonen mitt i natten. Mina snabba hjärtslag varje gång jag hör hans nycklar i dörren. All stress som antagligen leder till en för tidig död om jag inte kommer ifrån det.

Han är fortfarande blind inför sina egna beroenden. Samtidigt som mina ögon är helt öppna. Den krocken är skoningslös.

Jag har köpt nya saker till mitt vardagsrum. Mitt vardagsrum. Mina favoritdoftstickor från rituals. En ny möbel. Mannens garderober är nästan tomma. Det är dags för mig att ta plats i mitt eget hem och i mitt eget liv. Alltid med barnen vid min sida ❤️

Jag kanske ordnar en plats för meditation. Jag kanske köper ett staffli och börjar måla tavlor. Vem vet? Jag kan göra precis vad jag vill. Jag kan somna på soffan utan att oroa mig för att en full man ska komma hem mitt i natten och tro att det betyder att jag vill umgås/bråka. Friheten är enorm. Ja det kommer vara tomt ibland. Men jag ska lära mig att fylla tomrummet med saker som läker mig själ. Mitt och barnens hem ska fyllas med ljus och harmoni. Då kan vi orka med de problem som säkerligen väntar framför oss. För jag skiljs inte från en lycklig man just nu. Men jag hoppas att även han hittar ett liv som passar honom.

Kram till alla kämpar därute. Ge inte upp.

Lim

Minns att jag skrev ett citat förut som jag tycker stämmer in på så mycket.

"You can't keep dancing with The Devil and wonder why you're still in hell".

Menar inte att han är djävulen. Men alkoholen är det och den som väljer det framför en är inte någon vidare danspartner...

Ta hand om dig själv nu på bästa sätt..Var lite egoist och sov när du är trött och ät något gott när du blir sugen..Kan mycket väl hända att du känner dig utmattad, förväntansfull, sorgsen om vartannat..Detta är ingen vanlig separation där 2 vuxna skiljs som vänner, så var det inte för mig iaf..Utan att man som mamma/kvinna/ a-beroende måste bli av med mannen som förstör för både sig själv och sin familj och dessutom riskerar att förstöra någons nykterhet..Jättebra att det äntligen blir lugnt för dig också..Små steg tunga dagar, jättekliv soliga dagar..Kramar..????

Lim

Tack knaskatten och miss lyckad ♥️♥️

Jag vaknade alldeles för tidigt imorse. Gick ut med hunden och drack en kopp kaffe. Sedan började jag packa saker som ska till mannens hus. Gick dit med saker också efter att mannen åkt till jobbet.

Jag ska försöka uppbåda lite ork till att fixa här hemma men först måste jag nästan vila lite. Är ju förkyld mitt i allt.

Vi umgicks allihopa i mannens hus igår. Åt middag tillsammans där. Kändes bra att vi gjorde det som en familj. Barnen tyckte till och med att det var riktigt mysigt.

Han är inte färdigflyttad än och han sov hemma hos mig inatt. Tar det successivt. Det är ju faktiskt ganska sorgligt. Mannen skojade och frågade om jag var glad men då sa jag faktiskt att jag är ledsen. Kändes lägligt att erkänna det. Han är inte ensam i sorgen över vår skilsmässa även om det här är vad jag vill.

Nu rinner mina tårar. Jag kastas tillbaka till minnen kring när vi flyttade ihop. Vi hade framtiden framför oss och jag var så otroligt lycklig. Så kär och så glad. Jag är glad för de minnena. Glad över att jag också varit lycklig med honom.

Hoppas vi kan fortsätta umgås såhär. Hoppas vi kan vara vänner. Hoppas han kommer att trivas i sitt nya hem.

Lim

God morgon.

Det blev en tidig morgon här idag igen. För tidigt.

Har inte gjort så mycket än men tänker snart dra igång. Men förkylningen sitter i andningen på nåt sätt så jag blir lätt utmattad.

Var i mannens hus igår igen. Även barnens kompis hängde på. Och barnen har berättat glatt för sina kompisar att deras pappa fått sitt hus nu. Snart vet hela grannskapet och det känns okej.

Tycker att mannen verkar rätt så glad mitt i detta förvirrade. Han fixar och grejar och skojar och skickar hjärtan på sms. Känner han kanske också en lättnad trots allt? Att han och jag från och med nu kan ha en mindre skadlig relation med mindre irritation. Jag mmsar till och med honom mina nya möbler osv... Trodde verkligen inte att det skulle bli så att vi samarbetar så bra med flytten. Vi har nästan roligt emellanåt. Eller inte bara nästan. Vi har det jättetrevligt?

5 månader av att bo ihop i en skilsmässoprocess har varit jobbig för oss båda antar jag. Nu får vi andrum. Och vi gör detta tillsammans nu. Värnar om att det ska bli bra för varandra. Är generösa mot varandra när vi delar upp sakerna. Inga sura miner.

Tyvärr blir det ju kaos där jag ska bo eftersom att det är här saker rycks bort och rotas runt. Skräp från möbelkartonger, gamla saker vi knappt visste vi hade som står lite här och där och måste kastas. Dammråttor som letar sig fram.

Nu är jag i valet och kvalet kring hur jag ska börja min vecka. Jag är förkyld och utmattad och mitt i den absoluta separationen. Men jag är också i extra behov av en bra lön. Ska jag sjukskriva mig två dagar eller ska jag försöka orka med arbete parallellt med detta samt förkylningen. Jag vet inte riktigt vad som är smart i längden. Vad blir hållbart...?

Förresten måste jag bara skriva som en påminnelse till mig själv att mannen drack i torsdagskväll som jag misstänkte. Hörde honom börja öppna öl i vardagsrummet. Han höll sig rätt så tyst men varje burk hördes. Dagen efter när han och hans kompisar började bära ut möbler så stod det 6 starkölsburkar på golvet. Från och med nu behöver jag inte se sånt igen. Det är ju faktiskt helt underbart.

Ha en härlig söndag där ute. En nykter söndag är den bästa söndagen ❤️?? I nykterheten finns din andra chans ?kom ihåg det! ❤️

Lim

Hejsan allihop...

Det känns så overkligt allting.

Mannen har sovit sin första natt i sitt nya hem. Jag vaknade mitt i natten av att jag grät i sömnen.

Men jag tycker att flytten har gått så oväntat bra. Barnen har haft roligt och trots röran lät jag dem ha en nattgäst på lördagen.

Nu har jag redan fått bra ordning hemma förutom i ett rum som ska bli dagens projekt. Städat, rensat, skurat.

Känner mig åter igen ytlig som upplever att renheten och ordningen känns så viktig. Det är som att jag återfått orken hemma. Har rengjort ytor jag inte ens orkat tänka på det senaste året eller två. Eller jag har tänkt på det men förträngt det för min energi har behövts till allt annat.

Jag har massa att göra i utemiljön men det får komma när våren börjar. Det blir lätt för mycket på en gång.

Jag har drömt om att leva i ett städat hem. Antagligen för att jag upplever att jag ALLTID städat så mycket men aldrig nånsin kunnat njuta av ett städat eller rent hem. Min dröm har varit att kunna bjuda en granne på kaffe spontant utan att först se mig omkring och inse att jag först måste städa utan röran som trollats fram medan jag var på jobbet.

Jag har varit mkt i mannens hus och jag tror att det varit ett perfekt sätt att göra detta på. Samtidigt som nattens tårar tyder på att jag egentligen är ledsen också.

Men om jag ska fokusera på det som gör mig glad så är det verkligen mitt hem. Ett hem jag äntligen kan känna mig lugn i. Detta har jag längtat efter så otroligt länge. Jag är så glad för det.

Kram kram ♥️

Javelin

Vilken otrolig strid du har utkämpat Lim! Förstår att det blir en tid av omställningar men till det bättre! Önskar av hela mitt hjärta att du och barnen får leva det rofyllda, lyckliga liv ni förtjänar och även att din exman hittar en mer harmonisk väg i livet. All lycka till er alla, det här är en milstolpe att minnas! ❤

Förstår att det säkert blir tvära kast mellan känslorna, men det är ju i grunden SÅ RÄTT. Det är inte ytligt eller smått att kunna glädjas åt ett rent och prydligt hem - tvärtom! Jag är också sådan som mår dåligt av röra och kaos och gillar att ha det vackert och ordnat omkring mig. Känna att jag har kontroll. Klart att du ska njuta!
Det blir ju mycket att fixa i början, men min erfarenhet är att det går så mycket snabbare än man kan tro. På bara någon helg får man ordning på det mesta. Sedan finns det ju alltid projekt att ta tag i, men du har ju resten av livet på dig! Stanna upp och njut och gör det i din takt. Nu är det du som bestämmer. Nu är det ditt hem. ??

nu har du kämpat dig i genom två separationer och är fri. Först från alkoholen, sedan från din man, som valde spriten framför dig och barnen. Du har varit klok och stark hela tiden. Bra jobbat!

Och du, nu går vi mot ljusare tider, med en vår och sommar framför oss.

Många varma hälsningar,
Pi31415