Jag har redan skrivit tre inlägg idag med rubrikerna ”Min förklaring”, ”Besöket hos psykologen” och ”Spontan nykterhet”. Mycket fler bokstäver får jag nog inte ur mig idag ?

Jo, en sak. Fredagkvällen känns numer som alla andra kvällar i veckan, förutom att det känns väldigt skönt att inte larmet går imorgon kl 6 ??

Minns att min mormor sa att när hon gick i pension så kunde hon faktiskt sörja att inte längre få uppleva ”fredagskänslan”.

Det börjar bubbla inombords redan efter lunch, och stegras efterhand tills man kommer hem och får hälla upp första glaset vin. *Äntligen*

Så känns det inte längre, och det är faktiskt helt okej ?

Jag sörjer inte. Faktiskt inte ett dugg. Min upplevelse av de tre tidigare nyktra helgerna är att lördag-söndag känns så otroligt mycket längre jämfört med tidigare. För att jag slipper lida bakfull en stor del av helgen i väntan på nästa glas vin sannolikt.

Jag byter gärna ”fredagskänslan” mot ”längre-helg-känslan” ?

Trevlig nykter helg allihop!

Du är en riktig inspirationskälla med all din målinriktning, så bra strategi du har. Heja dig!?

Kör ju också "spikenikistanmetoden". No way till att dricka igen.
Tog smockan av sorg... och den har bytts ut till glädje.
För mig som druckit för mycket i typ 20 år sitter det psykiska beroendet djupt. Hjärnan vill ha sina dopaminduschar. Suget kommer ibland. Kom an bara. Har lite olika sätt att hantera så det går bra i a f? So far so good!
Trevlig lördag och stor kram?

I mitt onyktra liv brukade jag bli asplakat i min ensamhet på fredagkvällen. Allra värst blev det efter att dottern gått och lagt sig vid 23-tiden.

Jag kom sällan i säng före 02-tiden. Jag kom sällan ihåg exakt hur jag kom i säng. Jag kom inte ihåg vem jag hade haft kontakt med på sms, Messenger och olika dejtingsajter. Jag kom inte ens ihåg att jag nattade dottern.

I bästa fall sov jag till kl 10-10.30 på lördagen. Dottern, som är morgonpigg, fick fixa sin egen frukost. I sämsta fall vaknade jag kl 06-06.30, och kunde inte somna om. Låg ändå kvar i sängen helt ångestriden och försökte somna om. Vad gör man uppe på en lördagmorgon liksom?

Det var då. Nu är nu.

Igår kväll var jag jättetrött, och både jag och dottern gick och la oss kl 22.30. (Hon blev lite sur för att hon inte fick vara uppe längre.)

I morse vaknade jag av mig själv kl 07. Utsövd. Låg kvar i sängen och slösurfade en timme. Åt frukost kl 08. Återvände till sängen en stund.

Nu är klockan snart 12 och jag har diskat, bäddat rent, sorterat smutstvätt, peppat dottern att prova nya kläder som jag köpt till henne, läst några kapitel i en bok, slösurfat, och druckit tre koppar kaffe. Nu kl 12 ska jag, dottern och min mamma promenera till affären.

Det är inte så konstigt att det känns som om lör-sön blivit längre ?

Fjärde nyktra helgen för mig - och mitt beslut att vara nykter känns fortfarande som bland de bästa besluten som jag har tagit ?

Någon liknade alkoholen vid en partner som det tar slut med. Jag har själv upplevt tre sådana uppbrott de senaste fem åren, efter kortare förbindelser, så jag vet tyvärr precis hur det känns. I ett fall bröt jag upp, men i de andra två fallen blev jag dumpad.

Först känner man sig ensam, övergiven, skitförbannad och överjävligt ledsen. Man ältar och ältar, tycker synd om sig själv ?

Några månader senare, med facit i hand, tänker man snarare: ”Vilken tur att jag kom ur den relationen utan alltför hemska själsliga skador.”

Precis så ska jag tänka om alkoholen! Vilken tur att jag kom ur den relationen!

Genom de böcker som jag läser/lyssnar på har jag idag lärt mig att man inte ska tänka ”aldrig mer alkohol”, utan att man hellre ska tänka ”idag väljer jag att vara nykter”, som en morgonrutin typ. Det ska jag prova! Då blir det som en daglig positiv affirmation ?

Man ska inte heller tänka ”jag ska INTE dricka alkohol”. Det blir som när man säger ”tänk INTE på den rosa elefanten”. Vad tänker man på då liksom?

Fortsatt trevlig nykter helg allihop!

”Idag väljer jag att vara nykter” på latin kan jag tänka med sig som en tatuering faktiskt. Med sirlig vacker skrift på insidan av vänster underarm. Det blir i så fall min allra första tatuering.

Kanske en lämplig present till mig själv på sexmånadersdagen eller ettårsdagen som nykter ?

Brukar tänka på alkoholen som en inneboende vän som jag avhyst?

Hm. Man har ju valet att dricka eller inte. Jag vill inte dricka. Och jag kan inte dricka på grund av konsekvenserna. Så tänker jag.

Du bör kolla stavningen... men blir ju bra och en ständig påminnelse?

Affirmation är jättebra! Dikten vakna vacker är just det!

Ha en finfin nykter dag??

Det känns otroligt ovant att vakna tidigt en söndag, utvilad och inte bakfull. I morse trodde jag först att klockan var 8.48, men efter toabesök såg jag att den bara var 6.48 när jag vaknade.

Legat kvar i sängen och slösurfat lite. Nu frukost, sen lång cykelrunda, långt bad, laga mat, tvätta och biobesök. Och kanske något mer vi hinner med ?

Jag har läst latin....Men inte kan jag hjälpa dig för det för jag minns inte så mkt - och det är nog inte primärt alkoholens fel ändå:-) Du ska inte lita helt på Google translate...
Jag minns andra citat dock - som Nemo saltat sobrius ( ingen dansar nykter) och In vino veritas ( i vinet finns sanningen).
...även greker och romare var alkoholromantiker!
För mig är vinet mer bilden av aska....ngt brinner och ser fantastiskt ut ...men förkolnar och kvar blir till slut bara ngt sprött och
perforerat och sorgligt, svart.

Låter som en härlig morgon.
Även jag vaknade tidigt och utan vånda.

Håller med dig Andrahalvlek, det känns ovant. Jag var alltid den som gick upp sist på helgerna förr. Nu är det jag som är uppe först, pigg och utvilad. Barnen har inte heller vant sig ännu, och frågar ´´ Va, är du redan uppe, varför då?´´ Usch, får lite dåligt samvete?

Nåja, det är bara för dem att vänja sig. Jag lånar Vakna Vackers uttryck (hoppas det är ok?)
Känner mig stark som en björn!!

Ha en bra Söndag!

Idag blev det 12,71 km på cykel, och det var pass 5/12 i mars. Målsättningen är att få till 12 träningspass i någon form varje månad, och mars har verkligen börjat riktigt bra!

Medan jag cyklade så lyssnade jag på boken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Ni får ursäkta att jag tjatar om den boken, men den har verkligen varit en ögonöppnare för mig.

Ett citat under dagens lyssning fastnade verkligen:

”Det är som att försöka bota en lungsjukdom genom att hosta mindre eller på ett annat sätt. Faktum kvarstår att patienten är sjuk.”

Idag började jag fundera över min personlighet och beteenden, som nykter och onykter.

Tankarna kom bara till mig under cykelturen, och det var knappt att jag kunde koncentrera mig på min ljudbok.

Det här är inte lätt. Faktiskt väldigt svårt. Jag är medveten om att jag äger rätten till min sanning, även sanningen om mig själv. Jag kan tänka och tycka att jag är på ett visst sätt, men jag kan förstås upplevas helt annorlunda.

Just därför är det nog viktigt att man stöter och blöter det här med någon som känner en väldigt väl. Vem det skulle vara har jag ingen aning om. Men det kommer nog till mig som en uppenbarelse så småningom det också.

Först min personlighet och beteenden som nykter.

Jag är väldigt extrovert, men har också stort behov av ”egentid”. Jag är väldigt social och kan småprata med allt och alla. Ibland brukar jag skämta om att jag skulle kunna få en stenvägg att prata om jag bara ville det ?

Jag brukar få höra att jag har ett manligt sätt att kommunicera. I det ligger nog att jag i jobbfrågor är väldigt rakt på sak - skippa kallpratet. Möten utan en tydlig agenda och konkret resultat/handlingsplan gör mig väldigt irriterad.

Jag tar gärna kommandot, bara för att det ska bli något gjort. Helst nu. Här har jag dock blivit duktigare på att sansa mig. ”Vem äger problemet?” Jag tar inte lika självklart över havererade projekt längre, jag har inte lust att städa efter andra, om jag inte måste för att min chef kräver det.

I projekt och på möten som jag själv leder är jag noga med att alla ska komma till tals. Säger de inget spontant frågar jag rakt ut: ”Vad tycker du?” Många blir besvärade då, men hostar ur sig något till slut.

Man ska prata och bollplanka i de forum som finns för ändamålet, tycker jag. Jag kan ha ”förtänkt”, och jag har ofta ett halvfärdigt förslag att presentera. Men det är i dialog med andra som magi sker.

Jag har verkligen inga problem med att ändra uppfattning om någon annan kommer med kloka inpass, vilket är en enorm fördel i förhandlingar bland annat. För mig har verksamhetens bästa alltid huvudfokus.

Jag är noga med att ge credd till dem som kommit med kloka inpass, för då vet jag att de kommer att göra samma sak vid ett senare tillfälle.

Socialt är jag en riktig pratkvarn, jag pratar snabbt och mycket, jag avbryter dessutom folk vilket är otroligt dåligt gjort. Men de som känner mig tar aldrig illa upp, de vet att det beror på engemang.

I mer officiella sammanhang skulle jag nog inte platsa. Dels skulle jag inte kunna hålla tyst, och dels har jag svårt för den typen av ”showande”.

Gubbar som representerar ”mycket snack och liten verkstad” har noll respekt hos mig. Jag har dessutom noll respekt för auktoriteter, och jag förväntar mig att folk under mig har noll respekt för mig.

Eller rättare sagt, jag vill att de ska respektera mig för mina åsikter och mitt bemötande - inte för att jag är chef. På samma sätt respekterar jag varje medarbetare.

Man behöver inte vara överens, men allas åsikt ska få höras, och sen tas det bästa beslutet utifrån förutsättningarna, och det beslutet måste respekteras av alla.

På fikastunder och lunch hänger jag mest med personer från helt andra avdelningar än min egen. Där och då får jag vara privat istället för chef, och att prata och skratta ger jobbdagen viktiga pauser.

Jag är väldigt transparent och kan prata om mig själv, min familj, min erfarenhet av utmattningsdepression med mera. En dag kanske jag även kan prata om mitt problemdrickande.

En sak som jag är medveten om och som jag verkligen försöker förhålla mig till är att jag är otroligt lösningsorienterad. Jag är van vid att lösa problem, det är det mitt jobb består av till största delen.

Detta gör att jag nästan helt hoppar över problemen och går direkt på lösningen. Jag har inget behov av att älta problemen, det är slöseri med energi. Jag lägger min energi på att lösa problemen istället.

Jag kan tillåta mig en ljudlig suck och några timmars nedstämdhet, men sen vill jag fokusera framåt. Men jag har förstått, och respekterar, att andra har större behov av att älta problemet en längre stund. Och jag låter dem hållas, utan att ta aktiv del i det.

Ibland, när något verkligen strider mot mina egna värderingar och folk verkligen far illa, kan jag dock bli riktigt knäckt. Det finns ingen lösning, jag kan inte trolla.

Samtidigt är min empati enorm, så enorm att den nästan kväver mig. Har jag själv en mental svacka, med sömnstörningar och ångest, kan en sådan ”incident” få riktigt svåra följder även för min del.

Jag hade en sådan svacka med påföljande incident efter jul. Jag var SÅ knäckt över hela situationen, och jag kunde inte göra något åt den.

Det kunde ha slutat med sjukskrivning. Igen. Men efter en vecka lyckades jag vända tankarna rätt igen, och efter det gick det stadigt uppåt.

Det är också en stor orsak till att vara nykter. Den ångest och de sömnproblem som alkoholen ger mig kan bidra till att jag tippar över, i kombo med annat.

Hur blir jag då som onykter?

Jag blir om möjligt ännu mer pratglad ? Pratar typ oavbrutet. Slutar lyssna på folk, de får vara väldigt högljudda för att jag ska höra dem. Personer i periferin blir helt osynliga för mig.

Jag är gärna festens mittpunkt, och mitt ego blir så stort att jag dessutom tror att jag blir det. Prata, sjunga, dansa, och flirta massor ?

Jag levde med barnens pappa i 24 år och jag var aldrig otrogen. Men flirtade gjorde jag massor. Onykter blir jag en uppmärksamhetsjunkie ?

Innan honom, och efter honom, har flirtandet lett till mer. Mycket mer. Dejtingsajter är oerhört destruktivt för oss som är just uppmärksamhetsjunkie ?

Jag har de senaste sex åren tagit galet stora risker. Bjudit hem killar, lämnat ut mitt nummer, besökt killar hemma hos dem.

Men det är mest mitt hjärta som tagit stryk ? Jag har inte råkat ut för varken våld eller bedrägeri.

När jag kommit till en viss gräns i mitt drickande borde jag somna ? Men då blir jag grälsjuk och lättkränkt, tjafsar mer än jag borde för mitt eget bästa.

I höstas ute på lokal tjafsade jag med en kille som var uppenbart påtänd. Både mina vänner och hans vänner fick gå emellan, annars hade han nitat mig. Och där och då ger jag mig INTE.

Jag insåg precis att jag nu har börjat jobba på punkt 4 i min egen handlingsplan (se nedan). Jag kommer garanterat på ännu mer framöver ?

Ur mitt inlägg ”Min handlingsplan” #203:
”4) Jag har gjort en grundlig och orädd moralisk inventering av mig själv, med hjälp av input från andra som känner mig.”

En sak som slår mig är att beteenden som jag upplever som positiva, de kan för andra upplevas negativa.

Ligger tolkningen i betraktarens öga? Ja, kanske. Å andra sidan innebär ju acceptans att man gillar läget - This Is Me liksom.

Vissa saker kan man jobba på, men grundpersonligheten är man nog född med. Kanske. Eller inte, allt man övar på blir man ju bättre på.

Usch, vad filosofiskt det blev ?

Vilken prestation! Hurra för dig ?

Mycket tankar. Nyttigt och bra att fundera över sig själv. Jag skrattade till lite ibland för att jag känner igen mig så otroligt mycket i hur du är. Jag brukar säga till folk att jag skulle kunna prata med en kaktus. Lite kul att vi använt samma sägelse nästan ?

Det är skönt att kunna acceptera sig själv och lära känna sig själv. När jag fyllde 31 kände jag så, jag är såhär. Folk får ta det. Men! Hur jag beter mig på fyllan och som du åkt hem till killar när jag egentligen inte känner dom eller ens vill ha något tillfälligt, det är ett jävla minus för ens självkänsla.

Du är grym! Jag hejar på.

Kram ❤️

För varje gång det hände, och jag trodde ju att jag ville, så kändes det som jag själv stampade lite på mitt hjärta ?

Jag hänger inte på dejtingsajter längre - jag hänger här!

Och en kaktus är ju levande i alla fall så jag är nog snäppet värre om jag får en stenvägg att tala ?

Men om man är så social och pratsam så är det nog viktigt att ha fredade zoner - tid som man får vila munnen och hjärnan från att kommunicera.

Eller så kan man skriva här istället för att prata - då får munnen vila i alla fall ?

Jag är världens mest romantiserande person så jag kände mig alltid tom och mådde dåligt och hörde av mig för att det inte bara skulle vara så och då mådde jag ännu sämre.. som tur är har jag slutat med sånt sen rätt länge iallafall. Tyvärr har det ju blivit att jag hört av mig för mycket till han som jag inte får höra av mig till. Men inte gjort det nu, så det är något bra iallafall. Men ja, mycket man gör. Min kompis sa att med mig är det nog att jag känner så mycket hela tiden. Att det är därför man blir så full.

Ja jag älskar att vara hemma med mig själv också. Väldigt viktigt. Sen när jag var ute i helgen och sen nu när jag var på gymmet och sprang idag kände jag att jag var gladare på gymmet än på klubben. Så än finns det hopp för oss! ? Speciellt för dig som klarat hela fyra långa veckor!

Så otroligt härligt att vakna till den hälsningen ?

I morse när larmet väckte mig, direkt när jag hade stängt av och satt sömndrucken på sängkanten, sträckte jag upp ryggen och tänkte för mig själv: ”Idag väljer jag att vara nykter.” Det ska bli min nya morgonrutin.

Kram ❤️