av Soffi

Soffi
ons, 2020-04-01 - 04:55

Jag körde i diket. Med besked. Nu sitter jag här igen, klockan är strax efter fyra på morgonen och jag är sömnlös - igen.
Känner att jag måste ta tag i mitt drickande, eller snarare, famla fatt efter min nykterhet igen och för att klara det behöver jag er. Sorry att jag försakat er så länge!
Min förra tråd kändes dock inte rätt längre, den som heter "Ny i klassen", för jag är ju knappast ny här längre.
Istället blir det "Vägval". För att jag står här nu, i ett vägskäl och tvekar, det finns tre vägar att välja mellan:
1. Motorvägen för etanoldrivna varelser som kör på med gasen i botten, som jag vet slutar i fördärvet men som är så svår att svänga av.
2. Landsvägen som ser så vacker och lockande ut, den där man kör på i lugn takt nykter men får tanka lite etanol emellanåt, typ på lördagar. Jag vet dock nu att den bjuder på förrädiska skarpa kurvor vid djupa stup och det är stor risk för olyckor där man voltar av vägen.
3. Den lilla smala grusvägen. Den ser så tråkig ut och det finns inga mackar längs den där man kan tanka etanol, man får ta sig fram för egen maskin helt enkelt. Den är till en början krokig och smal och man får köra försiktigt. Men jag tror att det ändå är den vägen som leder längst och till de vackraste platserna.

Varför är valet så svårt?
Det är ju ändå inget definitivt val.
Det är ju aldrig försent att byta väg. Snarare så att jag måste välja varje dag. Varje dag i resten av mitt liv.
För nu finns ingen tvekan kvar. Jag är alkoholist.

Soffi
ons, 2020-04-01 - 05:51

Skriver en kort sammanfattning om vad som hänt sedan sist, mest för att jag inte ska glömma själv, men kanske också för att om det finns någon här som kan dra lärdom av mitt misstag, min dumhet, och inte göra lika som jag så kanske eländet ändå leder till något bra.
Början av året har varit tuff. Ja, offerkoftan är på. Den är stor, varm och skön, helt underbart mysig helt enkelt!
Så, i ett försök att kränga av den, omformulering: Jag har haft mycket att göra och gett mig själv alldeles för lite tid för återhämtning.
Det var mot slutet av februari, bara ett par veckor ifrån att klara 6 månader nykter, som jag svepte offerkoftan för hårt omkring mig. Jag var sååå värd av sååå många anledningar att få ta ett par glas vin tillsammans med min gubbe en lördagskväll. Efter nästan ett halvår nykter kunde jag väl få unna mig de där tillåtna glasen och prova att dricka "normalt". Jag var faktiskt nästan lite nervös för hur kroppen skulle reagera. Skulle jag bli bakfull eller må dåligt efter? Jag mådde ju faktisk inte speciellt bra ens innan...
Men det gick bra! Jättebra faktiskt! Jag mådde som en prinsessa efter :-).
Så jag fortsatte med att ta ett par glas vodka på söndagen. Ja, ni läste rätt, jag drack ren vodka. Jag hade en flaska stående hemma som jag fått och som jag inte gjort mig av med för att jag dricker ju inte vodka eller vodkadrinkar, den var alltså helt ofarlig att ha hemma när jag var nykter.
Eller hur?
Nåväl, jag drack ju inte så mycket den där söndagen heller, bara två tre huttar, bara så mycket att jag skulle fortsätta att må så där himla gôtt. Likaså på måndagen. Och på tisdagen. Äh, lika bra att fortsätta på onsdagen för att dricka ur den där flaskan och hålla upp sedan.
Jamen bingo. Autopiloten var påslagen igen. Ni vet den där som styr mot systemet på eftermiddagen om skåpet hemma råkat bli tomt?
Det gick bra de första tre veckorna att vara nykter några dagar här och där och sedan dricka bara ett par glas resten av dagarna.
Nu är jag uppe i daglig konsumtion av en flaska vin. Jag skäms. Och den där härliga må-bra-känslan är som bortblåst. Jag mår skit och de senaste nätterna har jag sovit jättedåligt.
Tänk om jag skulle försöka lära mig något av detta?
Tänk om jag skulle välja att vara nykter idag?
För tyvärr, den här historien är inte ett aprilskämt.

Javelin
ons, 2020-04-01 - 10:14

Soffi! ? Det är med blandade känslor jag välkomnar dig tillbaka! Så klart värdefullt för oss här men av en mindre rolig anledning.. Huvudsaken att du stannat upp nu och kommer tillbaka på banan igen, en erfarenhet rikare men den kanske behövdes för att du ska få den där insikten? Oavsett vad du väljer för inledande väg, så är det av högsta vikt att reflektera över den så det inte barkar iväg åt fel håll. Och det här forumet är ju som bekant en ypperlig plats för reflektion. ?

Har funderat på hur du har det och hoppats att du hittat den balans du eftersträvat. Alkohol är ett jäkla gift som nästlar sig in i ens liv och kidnappar ens personlighet. Det du beskriver är precis så som jag själv skulle göra om jag började dricka igen. Autopiloten... usch vill inte dit igen någonsin och det här blir ännu en påminnelse om varför jag aldrig bör dricka igen. Jag skulle hamna i samma elände på nolltid.

Du ligger fortfarande långt före mig i nykterhet, firar tre månader i helgen och jag vill minnas att det var väl 100 dagar du siktade på sist? Och det fixade du ju med råge!!! Vad du än bestämmer dig för så är jag övertygad om att du klarar det!

En stor varm välkommen-tillbaka-kram! ?

Andrahalvlek
ons, 2020-04-01 - 10:30

Misstag gör alla. Huvudsaken är att man lär sig av dem och gör bättre nästa gång, förhoppningsvis ?

Och du lär oss andra också - genom att delge oss hur det gick för dig när du var såååå värd bara ett glas vin. Pang, så var du där igen. I vin- och ångestträsket. Sömnlös.

Tack för ditt inlägg! Tack för att du påminde mig om att jag aldrig - no ever what so ever - kan dricka ett enda glas vin. Jag vågar inte utsätta mig för den risken. Jag skulle garanterat ramla dit igen - precis som du gjorde.

Nä, det får vara. Jag vill inte dricka alkohol. Jag ser fram emot att fira två nyktra månader på skärtorsdag, och sen ska jag fortsätta räkna nyktra månader och år.

Vinäger
tors, 2020-04-02 - 07:16

Ja, som vanlig är det med blandade känslor man hälsar någon välkommen tillbaka hit.

Bra att du har tagit beslutet att skriva här igen - en räddning för många.

Är säker på att din berättelse om de senaste veckorna kan hjälpa. Det du beskriver är ju exakt hur ett litet återfall, hur lyckat det än känns just då, till slut leder till det gamla dryckesmönstret.

Tror på dig!

Kram

Soffi
tors, 2020-04-02 - 07:44

Tack Javelin och Andrahalvlek!
Jag kan inte riktigt se att jag ligger före dig i nykterheten, Javelin. Efter de där första glasen i februari så var det som att jag aldrig varit nykter, jag var tillbaka på ruta noll, för att inte säga minus ett. Allt eller inget personligheten. Jag kan lika gärna dricka en dag till...
Men jag kanske ska försöka se och ta in att jag faktiskt hade nästan ett halvår nykterhet bakom mig. Att jag kan om jag vill.
Men, det är det där med att vilja och att bestämma sig. Jag drack igår också "för att jag var tvungen att hinna ställa om mentalt" innan jag slutar dricka. Sedan var det ju synd att hälla ut den där sista vinflaskan jag hade hemma. Dessutom så står jag ju där i vägskälet och velar över vilken väg jag ska ta.
JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ MINA EGNA UNDANFLYKTER!!!
Jag måste bara bestämma mig på samma sätt som i höstas - nu är det nog. Punkt.
Och att hälla ut den där sista flaskan hade ju varit en ypperlig symbolhandling. Dessutom, vaddå tveka i vägskälet? Jag kör ju för f-n i full fart på motorvägen.
Nej, dags att byta väg. Fattar faktiskt inte varför jag är så rädd att bestämma mig för att idag ska jag vara nykter. Idag har jag ingen alkohol hemma, jag ska alltså bara låta bli att köpa hem något. Inte farligt alls -eller? Finns det en risk att Systembolaget går i konkurs och stänger för alltid bara för att jag slutar handla där en period? Vad tror ni? Nej. Om jag väljer att vara nykter idag, eller en period, eller många år så finns ju alltid möjligheten kvar att få ta det där första glaset igen. Jag måste sluta tänka "allt eller inget" och börja tänka "en dag i taget" igen.
Jag får heller inte vara så rädd för att misslyckas igen att jag inte ens vågar försöka.

Idag väljer jag att vara nykter. Dag ett igen och jag är rädd.

Andrahalvlek
tors, 2020-04-02 - 09:30

Och du har helt rätt. Det är en enorm skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Beslutet måste mogna fram, och det tar olika lång tid.

Men med ett halvårs nykterhet i bagaget har du en massa positiva erfarenheter att fokusera på! Ungefär som med träning. Ibland är vetskapen om känslan efteråt det enda som motiverar.

Kram ❤️

Javelin
tors, 2020-04-02 - 12:32

Jag förstår att det känns tungt just nu men du håller ju på att ta dig ur denna onda cirkel. Du är här!!! Försök att se detta som en bump in the road och fokusera på storheten i de 6 månaderna du redan fixat! Du har varit i framtiden för mig, för jag vet inte hur ett halvårs frivillig nykterhet är. Jag vet inte heller om jag får uppleva det.

Förstår också allt eller inget... den inställningen har fått mig att dricka sinnessjuka mängder alkohol genom åren, den har även fått mig att överäta, överträna, idiotbanta, invänta dessa glorifierade sk "rena" nystartsmåndagar då allt ska förbättras som genom ett trollslag. Jag skulle aldrig sluta dricka med en flaska vin i kylen, aldrig! Man väntar på den där energin som gör att man känner att nu är det nog. Den kraften kan man locka fram genom att tänka på den förändring man vill uppnå. Hur vill jag må? Om en dag, en vecka osv. Kanske är det lämpligt att försöka överleva dagen/timmen i början, tänka att imorgon vill jag vakna klar i huvudet, ikväll vill jag somna nykter.

Du är på rätt spår Soffi, rädslan du känner för att lämna något som bryter ner dig är inget annat än en oroskänsla. Den går över fort och du kommer må avsevärt mycket bättre snart. Släpp allt du kan för ett tag och ta dig igenom den första tiden. Var snäll mot dig själv, ät så bra mat du kan, ta en promenad om du orkar, ett bad om du vill, sov när det går, kanske titta på en film för att få tiden att gå, skriv här. Det kommer kanske tankar som "vad f-n hände, hur kunde det bli så här" och det är helt ok. Så känner alla vi som hoppats kunna hantera alkohol med måtta efter ett uppehåll. Man blir rädd och chockad hur fort det eskalerade, att faran var reell, den man undrat över den nyktra tiden. Hur man kunde tro att man blivit omställd till "normaldrickare" om det nu finns ett sånt begrepp att använda. Måtta är ju som bekant ett ord som inte synkroniserar med allt eller inget... Måtta betyder lagom, inte för mycket inte för lite. Det är som att be en höjdhoppare att hoppa lite grann... Liksom helt meningslöst och omöjligt.

Jag tackar dig för att du delar med dig om den här erfarenheten. Det ger oss en påminnelse om att faran är reell, den finns där ett glas bort. Först varm, positiv och avslappnande, för att snart stjäla glädjen i ens liv totalt.

Det tåls att upprepa: Allt blir bättre utan alkohol! Bra att du hittade tillbaka hit!

Soffi
fre, 2020-04-03 - 06:33

Får man erkänna det här? Jag vill inte sluta dricka!
Alltså var jag på systemet igår och köpte tre flaskor vin och hällde i mig en igår em. Planeringen är att ha en ikväll och en på söndag, på lördag ska jag till gubben så då bjuder han. Måndagen då? Då är det ju big no no att gå på systemet (har dock skitit i det sista tiden). Nej, på måndag ska jag nog göra ett nytt försök för jag borde kanske sluta ändå? För om en månad har jag en händelse inplanerad där jag verkligen vill vara alert och klar i huvudet, men det är ju lååångt kvar. Nu kan jag väl ändå unna mig att få må sådär bra som jag gjorde efter första kvällen med alkohol i slutet av februari? Innan det så mådde jag ju så dåligt. Det kan ju inte ha berott på att jag har sinnessjukt mycket att göra och stor stress och psykisk belastning både på jobbet och privat. Det är klart att jag klarar att kliva upp 4:30 varje dag och åka hemifrån för att komma hem runt 20, försöka varva ned genom att tänka efter vad för viktigt jag glömt göra under dagen och sedan stupa i säng. Att jag mådde dåligt måste ju ha berott på att jag saknade alkoholen. Visst?
Och nu jobbar jag ju hemma pga Corona, så då finns ju tillochmed tiden att unna sig några glas avkoppling. Perfekt!
….
….
Slippery slope…
….
….
Jag vill inte!
Jag vill inte tillbaka till där jag var förra sommaren!
….
….
De två kvarvarande vinflaskorna precis uthällda i vasken.

Slutligen Tack Vinäger! Missade ditt inlägg igår. Och tack Andrahalvlek och Javelin. Tack för att ni tror på mig!

Soffi
fre, 2020-04-03 - 06:52

I höstas gick det ju ändå ganska lätt att sluta dricka, ja, jag mådde ju inget vidare bra första tiden nykter men något tvingande sug att dricka hade jag inte.
Så vad är skillnaden nu?
Jo, då kunde jag vara duktiga flickan som pausade drickandet för att visa läkaren som avslöjade mig att jag minsann kunde. Jag visste alltså hela första månaden att blodprov väntar och jag kan bli kallad närsomhelst till VC. Dessutom så kunde jag ju bli normaldrickare efter att ha hållit upp en period. Något att se fram emot.

Nu vet jag att det var rena bedrägeriet mot mig själv, det där om att jag kan lära mig dricka måttligt. Nu vet jag att jag måste sluta för gott. Och den tanken är övermäktig. Aldrig mer?
Sedan har jag inte riktigt någon botten att ta spjärn emot. Att bli avslöjad förra hösten, den skammen var ju ett slags botten att slå i.
Vad har jag nu? Förutom vilja och pannben? Och där är det ju viljornas kamp som jag skrev ovan...
...och vetskapen att jag kommer att må mycket sämre en period när jag slutar dricka...
Hjälp!

Charlie70
fre, 2020-04-03 - 07:35

Jag är inskriven på beroendeklinik. Jätteskämmigt så klart, men det fick bära eller brista kände jag, Går på ganska glesa möten där eftersom jag valt att ha det så. Men, de följer upp med nya blodprover under tiden. Det hjälper mig och kanske skulle kunna hjälpa dig också? Beundrar din kamp Soffi!
Kram!

Andrahalvlek
fre, 2020-04-03 - 09:13

Grymt bra att hälla ut flaskorna!

Två boktips:
”Tänka klart” av Annie Grace, finns att beställa på nätet.
”Skål! Ta mig fan!” av Torbjörn Åberg, finns som ljudbok på Storytel.

Poddtips:
Alkispodden
Missbrukspodden

Jag hjärntvättar mig själv med hjälp av detta nästan 24/7. Läser två kapitel i ”Tänka klart” varje kväll, inne på andra läsningen, lyssnar på ”Skål!” 30 min innan jag somnar varje kväll, tredje lyssningen. Lyssnar på två-tre poddavsnitt varje dag, i bilen, på promenaden, när jag cyklar osv.

Alla 87 avsnitt av Alkispodden har verkligen varit svinbra! Idag har avsnitt nr 88 släppts och det ska jag lyssna på just nu medan jag diskar ?

Du måste bestämma dig med hela hjärnan, både medvetet och omedvetet. Om halva din hjärna vill sluta dricka och den andra vill fortsätta så funkar det inte. Det blir krig i din hjärna.

Du kan inte sluta för att du är tvungen. Du måste verkligen vilja sluta dricka. Till slut vill du inte dricka.

Kram ❤️

Vinäger
fre, 2020-04-03 - 13:34

Tyvärr, alldeles för stor igenkänning. Dubbla känslor. Skönt att läsa om att man inte är ensam samtidigt som man självklart inte önskar någon A-tvånget.

Tror på dig. Så himla starkt att hälla ut flaskorna.

Kram

Soffi
lör, 2020-04-04 - 08:21

En alldeles perfekt dag för att börja min nyktra resa. Helg och ledigt. Bortbjuden ikväll och det är lättare att tacka nej där än att låta bli att planera för en "mysig hemmakväll". Förråden är tomma och det är söndag imorgon = systemet stängt. Måndag blir alltså dag tre och det är kortvecka innan jag får ledigt igen. Det här SKA gå. Det här ska gå BRA!
Gårdagen då? Den som började så bra med uthällda vinflaskor. Det gick skitvägen. Jobbångesten var hög och ovanpå det hände några andra saker som gjorde att jag började sticka på offerkoftan igen. Den där förbannade helt egenskapade STORA offerkoftan som börjar kväva mig. Jag får verkligen ingen luft när den sluter sig om mig och jag kan ändå inte sluta sticka på den.
Men vet ni vad? Det är verkligen inte synd om mig! Inte alls! Det går bra för mig (bortsett från det här med alkoholen då...). Jag gnäller över att jag har för mycket att göra, och det har jag, men det är självpåtaget och hittills har resultatet varit över förväntan, det går min väg helt enkelt. Det jag missade på vägen var att ta hand om mig själv och tid för återhämtning, alltså sitter jag här nu och kan inte vara glad för jag har satt mig själv i skiten med spriten igen...
Men nu kommer äntligen lite ledighet. Jag får tid att vila och att göra en sak i taget.
Jag får tid att lyssna på alkispodden mm igen. Tack för tips/påminnelse, Andrahalvlek! Det var ju en av de saker som hjälpte mig i höstas. Tappade bort det på vägen nånstans...
Har också slarvat med att vara här inne, som ni vet, nu får jag tid igen :-), jag behöver ju er! Och, jag ska bli mer aktiv i era trådar också, när jag kommer lite mer i rätt riktning. Just nu känns det inte som jag har så mycket att bidra med... går ju sådär för mig....
Och, ja, jag vet att jag måste VILJA bli nykter. Och det vill jag. Men jag har bestämt mig för att det blir "bara för en period". Annars blir det för "synd om mig, får jag aldrig med dricka? Buhu, buhu!". Som att det var en mänsklig rättighet att få dricka!? Jag ska ju vara glad att min sjukdom stavas alkoholism och inte cancer.
Apropå sjukdom, ja, beroendeklinik kanske krävs, jag måste kanske inte klara allt själv? Tack Charlie för att du skrev att du tar hjälp, då känner jag mig mindre ensam om jag tar den hjälpen.
Och tack Vinäger! Nej ensamma är vi inte!

Kram till er alla!

VaknaVacker
lör, 2020-04-04 - 08:43

Heja dig! ?
Läs på om vad alkoholen gör med oss människor. Det hjälper mig att hålla mig nykter.
Ha en fin lördag, kram?

Se klart
lör, 2020-04-04 - 11:29

Tack för dina inlägg, vi dras verkligen mellan både offer och synd om och nu jäklar.
Jag vet inte hur du funkar men för mig har det varit hjälpsamt att ta en dag i taget. Jag planerar inte ens till påsk även om det är högst troligt att jag är nykter, men en enda dag i taget har varit nyckeln för mina- på tisdag, tre månader nykter,
Det var mitt övergripande beslut, men varje dag, nytt löfte.
Idag är jag nykter, hoppas du med.
Kram.

Wasabi
lör, 2020-04-04 - 17:05

Älskade ditt första inlägg med de olika vägarna och vad de representerar. Speciellt eftersom alkohol är etanol om man tänker efter. Låt oss ta den lilla grusvägen och försiktigt masa oss framåt en meter i taget. Det är inte bråttom och kanske är det resan i sig som är målet? Vad kan vi lära oss och se på vägen. Vi vet att det inte kommer några förrädiska stup men det kommer finnas en del hinder på vägen. Vi håller oss lugna och fokuserade och tar ett hinder i taget och vi blir säkrare och säkrare på körningen tills vi bara njuter av naturen runt oss och ljudet av bildäck mot grus. <3

boink
lör, 2020-04-04 - 17:13

Hej Soffi,
Det är precis som du skriver innan den enda illa kontrollen man har när man ”är igång” är hur mycket man köper. Och det är sjukt hur man kan flytta gränserna så enkelt hela tiden.
Jag tror många av oss mår bäst av att inte dricka alls, så jobbigt att inse men kanske nån gång att det fastnar. Kör på med nykterheten!

Soffi
sön, 2020-04-05 - 11:18

Jag behöver dem verkligen!
Jag är så förbannat FEG och det drabbar bara mig själv.
Igår var verkligen en bra dag, mycket bättre än jag vågat hoppas på :-). Gubben och jag jobbade på mitt projekt tillsammans, ute i friska luften hela dagen och jag mådde så bra. Den där härliga samhörigheten som skapas när man jobbar och löser problem tillsammans, jag älskar den och jag älskar honom! Vi får alldeles för lite av den typen av umgänge. Efter det klädde vi oss fina och åkte på bjudningen, som var en fika på em och inte en middag. Vanlig lördagsmiddag hemma alltså. Redan i bilen på väg hem började jag bli nervös. Vad ska jag säga? Jag vill ju inte dricka vin till middagen hemma ikväll! För det ville jag verkligen inte, men jag ville ju inte heller sabba den där underbara känslan mellan oss som byggts upp under dagen genom att dra upp och prata om mitt förhållande till alkohol. Jag hade ju inte tänkt ut vad jag ska säga i förväg. Hjärtklappning. Under mitt nyktra halvår har han ju iofs druckit sina två glas vi själv och jag har valt alkofritt utan att han har knotat, men han har sagt nu när vi har delat på den där vinflaskan på lördagskvällarna igen att det är så mycket mysigare...
Väl hemma började vi laga middag och han korkade upp vinflaskan, en fin vinflaska. Jag ville inte ha! Men där står vi, finklädda och jag nästan lite nykär, maten på gång och han häller upp ett glas vin och jag vågar inte säga stopp innan han häller upp det andra glaset, det till mig...
Jag drack typ två glas. Hela tiden med dåligt samvete. Men kvällen blev ändå bra.
Idag är jag bakfull.
Larmklockorna i skallen ringer; jag blir inte bakfull utan mår snarare prima dagen efter en hel flaska vin men jag blir bakfull av två glas. Jag minns att jag satt i höstas och skrev här på forumet, i början av min nykterhet, att det varit så konstigt den sista perioden av mitt drickande, att jag blev bakfull av att dricka FÖR LITE....
…
…
AJ! Där slog jag nog faktiskt i en botten.

Gråter nu. Inte för att jag tycker synd om mig utan för att jag är rädd. Vad fan har jag gjort med min kropp och skalle?

Jag måste prata med min gubbe ikväll om att jag inte mår bra av att dricka, att jag måste sluta. Det kan inte vänta till jag står i samma läge igen och inte vågar säga något. Han har ingen aning om att jag börjat dricka dagligen igen...
Den här skammen...

Andrahalvlek
sön, 2020-04-05 - 11:43

Fy så jobbigt, men du vet ju innerst inne att han kommer att reagera positivt. Även om han förstås blir arg och besviken för att du mörkat.

Ut med trollen i ljuset så spricker dom!

Att ljuga tillhör missbruket. Berätta allt nu, och fortsätt sen berätta för honom vad du tycker, tänker, känner. Han vill att du ska må bra ❤️