Tja vad ska man säga? Det är som det är och hör väl närmast till med återfall. Men en gång är den sista gången. Det är inget mönster som måste upprepas. En dag är man färdig med alkoholen. Okej, vi vet ju alla att det inte händer över en natt och det blir en del kämpande men det går. Och då kampen är över är man fri. Ja fortfarande efter snart åtta nyktra år känns det fantastiskt. Särskilt inför större helger då jag inte behöver tänka på att köpa hem tillräckligt. En sån lättnad.

Nu Rolf tror jag du är färdig med detta. Du kan reglerna. Det där med en dag i taget kan väl kännas ok för en del men min uppfattning är att det ger möjlighet till förhandling. Och nu är din nykterhet inte förhandlingsbar. Inse att du slutat dricka alkohol och acceptera det. Du klarar inte att dricka. Du hör till den skara som utvecklat ett beroende. Det går inte att träna bort. Alkoholhjärnan är permanent om man säger så. Det fina är att det går att leva alldeles utmärkt utan. Bara du aldrig nånsin börjar förhandla med alkoholdjävulen. Med tiden blir detta helt naturligt. Så här i efterhand känns det inte som att det tog så länge.
Vi är trots allt många som klarat att bli nyktra. Det behöver inte bli nån stor sak. Egentligen borde det vara det normala tycker man. Det finns inget jag saknar. Kämpar ännu ibland med skam och skuld över den tid jag slösat bort på missbruket. De misstag jag gjort. Det känns så otroligt dumt så här i efterhand. Men man har säkert lärt sej av det också.
Ge aldrig upp och ge inte efter för suget, no matter what. Så enkelt kan det vara. Svårt men egentligen enkelt då man bestämt sej. Du kan också.

Jag kan inte säga något som är i närheten av Santorinis ord, och erfarenheter. @santorini jag blir trygg och lugn av att läsa dina inlägg.
Men tänker bara att det du skriver om att du skäms lite nu när du är tillbaka här- av åf som jag förstår, och det ska du inte göra. Här på forumet har vi skämts klart, här är vi för att vi behöver hjälp, och kan hjälpa varandra. Hur mycket eller lite bestäms av ork, lust och dagsform.
Vi följdes åt, och jag har hejat på dig varenda dag, och gör fortsatt.
Nu bestämmer vi att det är bra nog såhär och så bara fortsätter vi, eller hur? Kram!

Jag ger mig inte oavsett hur många gånger som en gör snesteg och misstag.

Tack VaknaVacker, Nunungsbloman, Santorini, SeKlart. Jag ska inte skämmas, jag ska hitta nya vägar, lära mig, minnas motivationen, hitta nya sätt att hantera svåra situationer.

Nu är jag frisk, börjat träna igen och jobbar igen med hamra in tanken, aldrig mer dag för dag.

Dag 4 tagning 3 - "Men en gång är den sista gången"

Kram på er, ni är underbara!

Dag 12 tagning 4 - "Men en gång är den sista gången"

Har för mycket att göra för att hinna med att analysera. Kanske det som är problemet att jag inte stannar upp. Ger upp lite för lätt när jag inte mår bra. Behöver hitta den en järnvilja att inte dratta dit igen. Vägrar må dåligt, vägrar vara beroende av A. Ger mig inte, jag ska bli kvitt A.

Kram på er!

Så länge man inte ger upp går det framåt. Man kan inte ge upp när man insett problemet. Man kan inte blunda för det. Man kan ljuga för sej själv ett tag till, intala sej att man överdriver. Lätt påhejad av andra som säger så. Och såna som säger att det är väl bara att dricka lite mindre. Så höll jag också på ett antal år. Med ökande missbruk som resultat. Jag har haft en lång och plågsam väg till hållbar nykterhet. Det gör mej frustrerad. All tid och livskvalitet som jag slösade bort. Det gör också att jag innerligt önskar att man kunde lära av andras misstag. Att nån kan ta till sej och tro på att det går bra att leva nyktert. Hoppa över några återfall och sluta en gång för alla.

Jag har nu passerat åtta års nykterhet. Mitt livs bästa beslut. Men tro inte att jag bara gled in på det. Jag förstår precis hur du har det Rolf. Det stämmer nog också att det är svårare då livet snurrar fort. Jag slutade faktiskt för gott en sommar då jag hade tio veckors ledighet. Plus några verkliga bottenkänningar innan dess. Man tror att man nått botten men sen finns det ett lager dy till. Men som sagt, en gång är den sista gången. För mej var den sista gången den 10 juni 2012. Den frihet jag nu upplever kan inte nog värderas. Den stolthet jag känner överväger skammen över att jag varit alkoholist. Jag säger varit för jag är inte det nu. Jag är icke-drickare på samma sätt som jag självklart är icke-rökare.
Jag skriver inte detta för att skryta över mej själv. Jag vill visa att det går att ta sej ur. Och att man inte saknar det. Eller man saknar det mindre och mindre och nu nästan aldrig. Det är bara att tänka på dom värsta stunderna som aldrig går ur minnet.
Lycka till!

Tack Santorini, jag ger mig inte och dina ord hjälper. Har nu börjat om ett par gånger denna sommar, varje gång tänker jag att det är sista gången, men så faller jag igen efter någon vecka eller två. Så fort jag börja må bra igen så glömmer jag hur illa det blir varje gång. Får för mig att när jag nu ändå har fallit så passar jag på att dricka några dagar i sträck. Jag ska jobba med att minnas hur illa det blir och börja skriva här igen. Det hjälpte mig sist och är övertygad om att det hjälper mig igen. Jag är på det klara med att jag behöver göra upp helt och inte tro någonstans att jag kan bruka A någonsin. Att känna som du efter ett antal år att man inte saknar det, är mitt mål. Det är inte värt att hålla på som jag gör. Det finns så mycket mer i livet än att ständigt känna sig slagen av A på olika sätt. Sömn, ork och koncentration är det jag vill få tillbaka, och det ska jag.

Kram på er.

Precis som du säger så höll du ju en längre period så visst fixar du detta?
Vi sitter lite i samma båt så jag förstår dig. Idag har jag 19 vita dagar i ryggen och haft som mest dryga 4 månader i vintras.
Nu vill jag slå det rekordet?
Nu kör vi Rolf!!?
Kram ?

Tack FinaLisa. Skam den som ger sig. Jag är så innerligt less på alla återfall. Behöver hitta vägar att minnas när livet börjar blir bra igen att inte komma på tanken att det här går bra denna gång. Jag vet med en så tydlighet att det inte går. Vet att det tar emot att tänka tanken "aldrig mer" och man ska ta en dag i taget, men jag behöver verkligen jobba på idén om aldrig mer.

Den värsta ångesten har lagt sig, igen, och jag brottas nu med jag har svårt att koncentrera mig. Behöver fokus för att klara mitt arbete och det är verkligen svårt just nu. Försöker vara snäll mot mig själv och inte känna stress, vet att detta går över efter si så där 20 dagar. Sova, träna, äta och vara snäll mot mig själv får bli mitt fokus just nu och däremellan göra så gott det går med alla andra bestyr.

Sömn stressar mig då jag vet att det är svårt att komma till ro på kvällen och somna, det är allena A påverkan på mig, så här behöver jag ta en dag i taget och göra mitt bästa tills sömnen kommer i ordning igen.

För mig har "Aldrig mer" fungerat än så länge. Lika övertygad nu som när jag startade nykterhetsresan. Vid starkt sug har det fått bli en timme eller en dag men sedan har jag snabbt kunnat övergå till Aldrig mer igen. Jag vet att du är klok Rolf. Du fixar detta!

Kram!

Om du skriver om allt det jobbiga här så kan du lova dig själv att gå in och läsa de inläggen när minnet börjar svikta. Då minns du lättare hur du faktiskt kände när du skrev inläggen.

Läsa på om hur alkoholen skadar kropp och knopp har hjälpt mig. Sök på ”intervention” på youtube så får du garanterat avsmak. Dit är vi på väg om vi inte sätter stopp!

I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” här under ”Förändra sitt drickande” innehåller en massa tips på böcker, poddar och youtube-klipp.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Offside

Jag känner igen mig kring det jobbiga med återfall och speciellt (om det var så du menade) känslan att nu kan jag lika gärna köra på några dagar/månader när jag ändå misslyckats. Jag undrar om det beror på att du direkt väcker hjärnans tidigare drift/beroende direkt, att det finns en fysisk förklaring. Jag har också känt besvikelse över att börja om på dag 1. Undrar ibland om det av den anledningen är lite dumt att räkna nyktra dagar.

Jag vill inte heller dricka mer, men tycker att uttrycket ”aldrig mer” är lite motsägelsefullt gentemot”en dag i taget”.

Nu lät jag kanske lite bitter, men vill hitta ett sätt att, om det händer, inte känna ett återfall som värsta besvikelsen och att det inte blir för långt.

Kämpa på!

Det här inlägget skrev jag i min egen tråd här för ett tag sedan, men jag tycker att det passar på temat återkommande återfall.

Det här inlägget är speciellt riktat till mina kära forumvänner som gång på gång slutar dricka men börjar igen och inte riktigt förstår varför. All kärlek till er ❤️

Annie Grace som har skrivit boken ”Tänka klart” tillhör mina husgudar vad det gäller nykterhet. I det här klippet på youtube berättar hon om sin nyktra resa. Det första viktiga steget enligt henne är att ”sluta att försöka sluta dricka”.

? ”How I went from drinking way to much to being in complete control of my drinking” (This Naked Mind)

Hennes bok var verkligen en ögonöppnare för mig. Genom den lyckades jag relativt snabbt ta mig från stadiet ”stackars mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka”. Då blir den nyktra resan så mycket lättare.

Annie Grace är också noga med att påtala att skuld och skam är fullständigt värdelöst i dessa sammanhang. (I alla sammanhang!)

Genom att lära sig hur våra kroppar påverkas av det gift som alkohol faktiskt är, så kommer vi till en punkt där vi absolut inte vill dricka. Inte ens ”normalt”, eftersom det numer är onormalt för oss.

Kram ?

Välkommen tillbaka först och främst. Instämmer med alla som skriver att du är smart och insiktsfull och kommer att fixa dethär. Så är det. Så länge du skriver här finns alla möjligheter, så många fler än att klara det på egen hand.
Jag har (ännu inte) någon erfarenhet av återfall, men det är ju en del av att bli nykter. Lärdomar, detta jobbiga ord! Ändå- så håller man på. Utvecklas och vilja förstå bättre. Vi är inga dumskallar som fastnat i alkoholen, många gånger har det känts som något som ger livet lite mer innehåll. Om jag minns rätt så fungerar alkoholen också som ett sätt att få lite tyst i huvudet.
Jag tänker att ett ”aldrig mer” är att ge sig själv en ordentlig chans. Att leva det liv man önskar. Jag är helt säker på att det är det du vill, och kommer att klara! Skriv, läs, skriv! Kram ?

Charlie70 - Ja det är nog en klok ide att skifta mellan nu och framtid beroende på hur man mår.

Andrahalvlek – Jag ska skriva, jag märker att de hjälper mig att påminna mig själv när jag även mår bra. Även fast jag sällan går tillbaka och läser mina gamla inlägg.

Andrahalvlek – Ska kolla på intervention-filmer när jag känner att jag är sugen, bra tips. ?Jag har läst This Naked Mind av Annie Grace och den hjälper, jag håller dock inte med henne i alla punkter så där har jag väl säkert något att jobba på. A är gott, det är en smakförstärkare. Att få min hjärna att tro något annat är en sorg som jag har svårt att göra upp med. Jag dricker A-fri öl och jag har inte det minsta problem att gilla smaken det är gott enligt mitt tycke. Men jag vet att det går att ändra på vad hjärnan uppfattar som gott. Får väl helt enkelt jobba på det.

Se Klart - ”Få lite tyst i huvudet.” är verkligen det jag saknar som nykter, har hittills inte hittat någon enkel väg. Verktygen jag har är acceptans, träning och meditation. Men ibland skiter det sig och då är jag rejält sårbar.

Offside – Ja! Att börja om suger och det är verkligen att börja om för mig när jag har druckit för många dagar i streck. En dag leder till nästa och den blir värre än den första, tills jag når insikten att jag nu behöver börja om på nytt. ”Aldrig mer” är så mycket enklare då jag slipper denna uppförsbacke och kamp om och om igen. Annie Grace talar om kognitiv dissonans vilket är en onödig kamp för hjärnan, att slipa vela är en befrielse och därför är ”aldrig mer” ett skönt beslut, då behöver man inte längre tänka på för och nackdelar och hur jobbig kampen kommer bli, för den finns inte längre.

Tack alla ni för pepp, ni är bäst!

”This Naked Mind” finns som podd också! Skrev precis ett inlägg om det i min nya tråd ”Andra halvlek har inletts” under fliken ”Det vidare livet”.

I just det avsnittet jag refererar till där förklarar Annie varför det är så svårt att dricka kontrollerat.

Kram ?

Yes.. surströmmingsfest utan en droppe A. Ingen annan var nykter utom jag. Klar udda känsla att vara den udda fågeln. En bra känsla.

Med betoning på GOD morgon?? för vad skönt att slippa bakfylleångest och huvudvärk ?
Så bra att du kunde festa på surströmming utan alkohol!

Jag har aldrig varit i närheten av en surströmming men är det så att man av tradition sjunger nubbevisor på det kalaset också?
Ha en fin helg☀️
Kram ???