av Anonym15366

Rosa76
mån, 2020-04-27 - 11:35

Vilken kämpe du är, trots ett pucko till man (när han dricker i alla fall) så härdar du ut. En uns av svaghet eller misströstan så hade du kunnat halsa den ölen i smyg! Så fantastiskt starkt av dig! Gå och "kräk av dig" hos terapeuten sen köper du med dig vackra blommor hem och njuter av dom! Kram Rosa

Anonym15366
mån, 2020-04-27 - 14:56

Det var en fin idé Rosa! Ska på riktigt unna mig vackra blommor såhär en måndag. ???
Tror att det är just så vi ska stärka oss själva. Unna oss allt gott!
Kram

Anonym15366
ons, 2020-04-29 - 14:52

120 dagar i frihet ?
Jag är nykter!

Vilket helvete det var! Alkoholismen. Det finns ingen annan väg än nykterheten. Det ska vi alltid tänka på!
Den enda vägen är nykterhet!
??‍♀️?

Se klart
ons, 2020-04-29 - 19:33

120 dagar.
Igår läste jag tillbaka i min tråd och ser hur vi resonerar från dag 7, vilken resa vi gör. Den har bara börjat! Njut av din kväll ?

Rosa76
tors, 2020-04-30 - 10:51

I går kväll kollade mannen och jag klart den danska serien "DNA", otroligt bra och kan ses via svt-play. I sista scenen sägs orden som går rakt in i mitt hjärta. Jag hör mig själv repeterar hennes ord högt ut i rummet och mannen titta på mig helt förvånat och började skratta.
Vi är våra val
Ja, så är det. 4 enkla ord som ska vägleda mig framöver. Vi väljer 0 a även denna helg! Kram på Er!

Andrahalvlek
tors, 2020-04-30 - 17:27

Den ska jag kolla in senare ikväll! Gillar danska tv-serier.

Visst är vi våra val. Varje dag gör vi en massa val. Det viktigaste tar jag varje morgon då jag sitter sömndrucken på sängkanten och tänker högt: ”Idag väljer jag att vara nykter”.

Kram ?

VaknaVacker
fre, 2020-05-01 - 08:29

Ja vi är verkligen våra val. Det är just det som är motivationen för mig i nykterheten. Vill inte vara den personen mer som jag var när jag drack.

Ha en fin dag. Kram?

Anonym15366
tis, 2020-05-05 - 21:43

För 126 dagar sen trodde jag inte att jag skulle vara nykter i 126 dagar. Jag ville så gärna. Men jag trodde inte.

Så nu är jag här.

Inte alls så yr, trött, arg. Har knappt vabbat från jobbet ens. Tänk att jag ibland vabbade för att jag mådde för dåligt för att köra till skola och jobb. Fy fan, för så dålig mamma jag var. Alltid bakis. Konstig. Luktade alkohol. Så mycket dumt jag gjort. Så mycket jag riskerat.

Jag är glad att jag skrev här i min ”dagbok” idag. För jag har varit sugen på vin. Tänkt att jag ju säkert kan dricka nån gång. Lite tom på känslor. När jag väl börjar skriva här börjar minnen och känslor att flöda. Ett äckel över minnena. Hur kunde jag ens känna sug? Sug att bli äcklig? Sug efter att riskera mina barn?

Jag är glad över det här forumet. Här hittar jag rätt väg igen.
???

Ledsen själ
ons, 2020-05-06 - 05:40

Har läst nästan hela dina tråd och du är bara så grym Över 4 månader. Önskar jag kommer dit. Kram och njut av friheten??

VaknaVacker
ons, 2020-05-06 - 06:24

...till dina nyktra dagar!?
Så fort det kommer upp en tanke om att dricka vara sig det gäller nu eller i framtid så måste vi göra en motoffensiv. Läsa, lyssna på alkispodden, kolla in något på youtube om vad alkoholen gör med oss. Få pepp o stöd här osv... så vi följer vår plan??
Ha en fin dag! Kram

Anonym15366
ons, 2020-05-06 - 12:33

Ni motiverar att fortsätta! Jag känner mig sedd, lyssnad på.. här existerar mitt sanna jag och får dessutom duga precis som jag är!
Heja oss alla! Vi kämpar på tillsammans.
?????‍♀️

Torn
ons, 2020-05-06 - 12:54

Ta aldrig det första glaset, så är det lugnt!?
Man har så extremt mycket att vinna på om man inte tar det första glaset.
Det är ju allt för många som testar, och vips, så är dom tillbaka i skiten.

Härligt kämpat!

Kram

Anonym15366
tors, 2020-05-07 - 10:25

Igår frågade min tonåring ”minns du förra sommaren då mina kompisar var här och du svor typ fuck you”...

Skam.

Först blev jag generad. Sen arg. Försökte lägga känslan på honom och hans kompisar ”va, varför har ni pratat om det? Är ni så dramatiska av er? Dina vänners mammor har betett sig värre...”

Sen kom den råa sorgen fram. Jag grät. Erkände min skam. Över hur jag varit.
Tonåringen blev chockad...sa att ”det inte var negativt menat, att han bara undrade om jag var full då...”
Jag kom så nära mina inre känslor, det kändes overkligt, att så öppet och sårbart berätta att jag önskar bort allt drickande jag orsakat mina barn. Att jag inte är perfekt. Att jag går hos terapeut och jobbar med mina egna knutar från min barndom. Att jag är ledsen för allt drickande. Att jag skäms.

Han sa att det inte var så farligt. Att jag inte ska vara ledsen eftersom jag är en som valt att vara nykter nu och framöver. Att folk dricker utan att skämmas och utan en tanke på att sluta.

Denna skam. Den är tung att bära. Mycket lättare att ta fram i ljuset.

?