Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Tack för era kommentarer.
Ja, inte beroende, det var så läkaren sa. Efter att ha skaffat mig expertis härinne så vet jag ju att ”beroende”, ”alkoholist”, ”periodare” o.dyl. bara är ord. Beroende eller inte, ett komplicerat förhållande till alkohol har jag och det får jag leva med resten av mitt liv tror jag.
Vore jag alkoholforskare skulle jag hänga här. Det är oerhört spännande med personligheter och dryckesmönster. Här finns både likheter och olikheter. Jag är som sagt på AV nu. Inga vita knogar, inget begär. Lugnt!

Tänkte beskriva kontakterna med beroendekliniken ifall nån är nyfiken. Jag valde Riddargatan 1. Startar med ett besök, man får fylla i papper, mål etc. Sen ta prover och träffa läkare. Det finns olika varianter, vägledning via nätet, gruppmöten etc. De tyckte som sagt att det var bra om jag gick på enskild rådgivning. Behandling tre mån, uppföljning efter 6. Nu råkade det här starta mitt i coronatider, så jag hade Intromötet, läkarbesöket och mitt första möte i februari. Missade mitt andra på grund av sjukdom och har nu haft 2 möten via en app. Man får definiera mål själv och välja om man vill ha medicin. Beroende på vad man jobbar med för problematik så får man olika uppgifter till nästa gång. Jag tror att jag kommer att ha nytta av det här, jag måste jobba med det och tvingas ta i det. Jag förminskar problemet, jag ”glömmer bort” misslyckanden, jag tror inte att det är så ofta, tror inte att det är så mycket. Jag är ”nöjd” när det bara sker 1 ggr/vecka. Så jag behöver verkligen tvingas på ett strukturerat sätt analysera när, var, hur och varför. Jag har ju gått hos en kurator tidigare. Där kunde jag välja bort att prata om det här, vilket jag oftast gjorde. Vem vill prata om sina tillkortakommanden. På sätt och vis är det skönt att det inte har varit nyktert hela den här perioden. För vad skulle jag ha jobbat med då. Var övertygad om att jag inte ville dricka och att jag skulle vara en duktig flicka de här månaderna, men det var jag inte. Så nu jobbar jag på med mina läxor. Har väldigt positiva erfarenheter från mötena med de tre personer jag har träffat. Lyhörda, ställer kloka frågor, ger inga svar... och i väntrummet har jag sett personer i varierande åldrar, kanske någon av er härinne. Kanske hade jag klarat det ändå själv till slut, men det känns bra att ta den här hjälpen och tvingas jobba med det ordentligt. Flera av er som är aktiva här klarar er kanske med bara forumet, tycker det finns stor potential hos er som verkligen slutar och analyserar. Men vi andra... det satt långt in ska jag säga och jag hade nog inte gjort det utan påtryckningar från familjen men nu har jag tagit klivet och det känns bra.

Kanske behöver förklaras att det är en klinik i Stockholm. Jag går där också, men på en miniminivå med telefonkontakt varannan månad och blodprov. Tycker som du att de är jättebra!

I Stockholm är ju utbudet av beroendekliniker stort. Vilket inte är fallet i alla delar av landet har jag förstått.

Det låter som du är på rätt väg Sisyfos. Ta det där sista steget också och sluta helt, om du inte får ut något av de gångerna du dricker vad är poängen? Jag tror på dig!

Tack för ett intressant och inte minst informativt inlägg. Jag suger åt mig av allt. Har ju tagit kontakt en gång, då med min husläkare. Lättnad var känslan, får se vad nästa steg blir.

Skönt att du - liksom jag - är av just nu. Hoppas innerligt att vi får fortsätta vara det. Om inte, så hinner vi iaf analysera en del och hitta lite nya strategier under perioden.

Önskar dig en välförtjänt vacker och vit dag. ?

Kram

Av, ja inte ett felstavat AW utan av. Att börja helt utan alkohol är en perfekt period nu. Väldigt få sociala tillfällen att dricka. Jag har inte bestämt mig för att vara helt nykter -kanske mycket lite i sociala sammanhang. Men just nu finns ändå inget socialt inplanerat och det är inte där mitt problem ligger ändå. Å andra sidan så vet jag inte om de effekter som alkoholen har även i liten mängd är något man borde laborera med överhuvudtaget när man varit i träsket. Får se helt enkelt.
Av innebär inte att tankarna är helt borta, i alla fall inte nu. Av är en lugn förvissning om att jag inte kommer att välja att ta mig till systemet, köpa, dricka upp i smyg och hoppas att jag inte blir upptäckt. Fy tusan vad det är stressigt att hålla på så. Gäller att komma ihåg det. Det är verkligen ingen njutning. Jobbar istället med träning, streching, lägga bort mobilen, andning.
Corona har ju faktiskt en lugnande effekt på många delar av samhället. Alla ”måsten” ställs in. Det är tråkigt, men det ger också en paus och mindre stress.
Sen är det ju olika beroende på vilken bransch man arbetar i. Det är en enormt stressig period för andra.
Både de som arbetar jättemycket och de som inte arbetar alls och inget vet.
För mig har det varit en välbehövlig paus på sätt och vis. Skulle önska att den tog slut snabbt nu, men det har funnits en del positiva effekter för mig. Nu finns det många som lider svårt av Corona på olika sätt och jag hoppas de där reflektionerna om lugnet inte retar upp er, det är dubbla känslor i det.

Ha det bra alla därute!

Ja du Sisyfos, om man inte kan motivera sig nu i tider med social distansiering när ska man göra det? Det finns liksom inga ursäkter när man bara sitter hemma, finns inga fester, sociala möten eller resor osv. Visst de flesta av oss här dricker mest själva hemma, men det är bara en sak att ta tag i - inga fler ursäkter.

Jag tror på dig!

Har också dubbla känslor vad gäller pandemin. Både jag och mannen sitter säkert både vad gäller jobb och ekonomi så då är det förstås lättare att kunna ha desssa lite förbjudna känslor.

Att ha en o(m)planerad sommar framför sig hände inte i går. Vi älskar att resa och upptäcka nya saker/länder, men det kan finnas en lätt stress i det, vilken förstås vägs upp av upplevelserna. Men nu är det som det är och just att inte kunna ha kontroll är förvånansvärt lugnt. Lite underligt, då jag är en av många här inne som vill ha full kontroll i vanliga fall.

Säger som du, hoppas att alla förstår hur vi menar. Självklart vill jag också att allt det otäcka snart ska ta slut. Men när vi ändå är mitt uppe i det och inte kan göra något åt det, kan vi hitta de små fördelarna istället för att bli ännu mer deprimerade.

Ha en fin helg. Jag tror på dig, stenhårt.

Kram

Påbörjade ett inlägg för ett par dagar sedan men blev så trött så jag orkade inte skriva klart.
Jag är fortsatt nykter.

Hade samtal i tisdags. Får sedan läxor att utföra till nästa möte. Den här gången var läxan att sugsurfa. Att om man tänker på att dricka försöka känna efter var i kroppen det känns och i vilka sammanhang. Har ju just nu inget direkt sug, men tankar och planerande av inköp är inte helt borta. Läste i Vinägers tråd om hur tankarna på att det går att passa på kommer när mannen säger att han ska åka bort. Lite så är det för mig också. Det finns något med det där att jag kan komma undan och smyga som är lite kittlande och som ger en kick i sig. För alla er som dricker öppet låter jag säkert helt dum i huvudet, men ni andra kanske känner igen er. Känslan när det finns på plats i säkert (säkert?) förvar det är nog den som är det enda sköna när jag tänker efter... för sedan infinner sig ”måstedrickaupputanattdetmärks” och vissa gånger när det blivit för mycket ”varsjuttongömdejagflaskan” och lite lätt panik tills den är hittad.
Att sugsurfa är såklart lite svårt om man inte har nåt direkt sug, men tankarna finns där när jag vet att jag kan handla obemärkt, det var mest det som jag drabbades av de senaste dagarna. Att jag hade kunnat smita iväg och komma hem med min guldklimp...
sen tänkte jag lite mer på lugnet och vilan som jag får när jag inte måste putsa guldklimpen i smyg på kvällen och då kändes det inte längre lockande. En av de absolut bästa upplevelserna för mig när jag inte dricker är att jag är mer ”här och nu”. Jag är en person som organiserar och planerar... inte så att jag blir störd om nåt ändras, men jag gillar att ha planerat så att det inte blir så jobbigt sen. Det är ibland bra och ibland ett lite tråkigt sätt att leva. Tillbringade lördagen i trädgården. Skönt! Visste att jag kunnat smita iväg o handla, men hade inte bestämt mig, glömde tiden och sen var klockan för mycket. Det är en sån skön känsla på sätt och vis när det är ”kört”. Systemet är stängt och kvällen blir avkopplande istället för a-fixerad.
Nog om detta. De saker jag gör för mig själv i övrigt just nu är att träna, stretcha, slappna av, lägga bort mobilen (nåja). Och läsa hos er andra kloka människor. Har hamnat i ”kommenteraallthosalla”-träsket tidigare så jag kommenterar inte så ofta. Kämpa på allihop!

Känner igen det. Har man druckit utan att någon annan vet om det så har det knappt hänt liksom.

Man måste hela tiden påminna sig om att man gör det här för sin egen skull. Allt annat är en bonus.

Här-och-nu-tänket är en förmåga som man kan boosta med mindfulness faktiskt. Ingen quick-fix, det kan ta månader innan det känns någon skillnad.

Ur stressynpunkt är det en förmåga som är sund att utveckla. Att kropp och skalle är på samma plats samtidigt sänker stressnivån oerhört mycket.

Det berikar också relationerna med andra. Mina medarbetare ska veta och känna att om det så stormar utanför så lyssnar jag på dig nu. Samma sak i närvaron med barnen. Nu är det det här som gäller och som får mitt fokus.

Kram ?

Bra att du är inne i en lugn period. Jag reflekterade över att du skrev att du inte kommenterar ändras trådar så mycket nu. Jag har till och från skrivit mycket i andras trådar och satt mig in i andras situationer. Just nu försöker jag undvika detta och köra mitt eget race och lägga allt krut där. Läser förstås och kommenterar ibland, men fokus just nu är på mig själv.

Så glad att se att du är på rätt väg.

Klok reflektion Nystart. Tror att det finns två orsaker till att jag inte skrivit så mycket hos mig själv, dels att det känns som att det blir samma, samma hela tiden, dels att det är jobbigt att rannsaka sig själv och sina val. Nu känner jag mig mer redo för det igen. Har egentligen vetat så länge vad jag behöver och borde göra. Så dags för lite fokus på mig själv! Om än lite motvilligt!

Tack för era kommentarer allihop. Kommenterar de inte separat. Fokus på det jag måste skriva om.
Har inte så mycket sug... nä men tankar finns där. Och i tisdags var det dags. Ett ypperligt tillfälle med ärende att handla åt nån annan. Passade givetvis på att handla till mig själv. Jätteonödigt eftersom det inte är så kul att smygdricka. Jag var lite irriterad och fixerad på en jobbsak när det här hände. Kanske därför jag inte var på min vakt. Och sen drack jag upp det jag köpt i smyg på kvällen och även en flaska som jag måste ersätta så att det inte märks och då är det igång. Köper lite till på onsdagen, Sansar mig på onsdag kväll, så på torsdagen behöver jag inte ersätta något eller dricka upp. Det är så skönt och jag vet ju att jag då sover gott och har kvällar som är sköna. Tycker inte att jag får ut något av att dricka. Så det är obegripligt. Möjligtvis känslan av att det finns... men fredag då... ett tillfälle igen. Hade bestämt mig. Vad jag skulle handla, hur jag skulle göra. Hade räknat ut allt men två minuter innan så bestämde jag mig ändå för att inte köpa. Och ni kan egentligen inte ana hur skönt det var igår kväll. Ingen stress över att smygdricka. Inte behöva bekymra mig över om det ska märkas så att sambon undrar... ett lyckorus hela kvällen. Kanske är så jag ska få mina kickar... att nästan köpa och sen njuta hela kvällen av att jag inte gjort det. För det andra är inte nån vidare kick ska ni veta.
Känner mig faktiskt knäppare än ni andra som ändå tycker om berusningen. Fattar inte vad jag håller på på med.
Ha det bra ni alla!

”Nästan köpa och sen njuta hela kvällen av att jag inte gjorde det.”

Det låter som ett minst sagt riskabelt sätt att leva nyktert ?

Men det är svinbra att du skriver om det - ut med trollen i ljuset så spricker de.

Kram ?

Ja AndraHalvlek det är kanske det som är grejen för mig - borde kanske börja med fallskärmshopp istället. Nä skämt åsido kändes bra igår också, då var det ett mer normalt konstaterande om att jag kunde köpa men inte ville och nöjd så. Måste verkligen kartlägga känslor, fysiska symptom och annat som får mig att vilja dricka. Så jäkla trött på medicinera och vara besatt av den där jäkla drycken.

Det är jättebra att kartlägga sina triggers så man vet i vilka situationer man reagerar ”jag vill ha vin nu!”

Då kan man antingen undvika de situationerna, eller vara mentalt förberedd på reaktionen. Och i bästa fall ha en alternativ lösning förberedd.

Kram ?

Just nu är jag nykter och nyfrälst... ja hör och häpna, sent ska syndaren vakna eller några andra väl valda citat. Var tvungen att stänga dörren helt en stund. Och det är jäkligt skönt.

Alkoholfixeringen tog mycket energi och det fick konsekvenser för andra. Höll på att dricka upp i smyg och ersätta under nästan hela sommaren. Många nyktra dagar så mitt sniittintag faller inom ramen för normalt, men nä, det går inte längre så jag har stängt helt sen någon månad. Räknar inte dagar nu heller.

Vet inte om jag hade slutat om det var bara jag som for illa, men jag skapade en osäkerhet omkring mig, eftersom jag plötsligt tappade omdömet och fortsatte att dricka trots att jag borde ha slutat. Lite Periodarbeteende.

Kanske öppnar jag dörren, men då bara vid speciella situationer. Har alltid varit mer beteendestörd än beroendestyrd så jag tror inte att jag behöver vara orolig för att ett glas nån gång i framtiden ska orsaka kaos. Haha, skrev beteendestörd däruppe istället för styrd och precis så har det varit... ett helt stört beteende.
Så det var en lättnad att stänga helt. Helt nödvändigt att bryta det destruktiva mönster som jag hade. Man blir ju lite sugen på att skriva dagar men då måste jag ju erkänna för mig själv att jag hade två tillfällen efter att jag slutade som jag drack ändå för att jag höll på med det där ersättandet av smygdruckna varor och då var jag åter därcich kompletteringsköpte, så sex veckor sen jag bestämde mig och fyra veckor sen jag drack idag. Väldigt, väldigt skönt är det!
Så just nu finns det ingen dialog om när, var, hur, inget som måste ersättas, inget behov helt enkelt.
Ha det bra alla ni därute.

Vi får göra precis vad vi vill med våra liv, men det är en befrielse om det är vi själva som bestämmer och inte alkoholen eller något annat beroendeframkallande. Det frigör enormt mycket tid och energi.

Kram ?

Kul att du tittar in?
Läste precis ditt inlägg i Vinägers tråd och du har alltid intressanta reflektioner. Jag gillar nyanser i tänkandet och att allt inte ser svart eller vitt ut eller känns fyrkantigt.
Vad skönt att du kommit in i en bra period utan alkohol.
Samma här, jag hade en hemsk fylla för en månad sedan och var dålig i fyra dagar efteråt.
Så nu efter en vit månad mår jag jättebra och vill inte förstöra genom att dricka igen.
Hoppas att mitt minne räcker långt denna gång...?

Kram ???