Bestemor

Så många gånger som jag har försökt dricka måttligt slutar alltid med för MYCKET.
Nu häller jag ut det som finns kvar efter gårdagens sista fylla. Bra att vakna upp bakis, det motiverar ännu mer.
Men nu börjar mitt arbete, att lära känna mitt eget mönster, mina egna tankar, beteende.
Den här gången tar jag stöd av alkoholterapeut.
Kanske behöver jag även stöd från er i gruppen.
Det känns tungt - men jag är motiverad

Femina

Vad bra att du tar hjälp och att du hittat hit! Det är första steget i rätt riktning. ?

Det är jobbigt i början, lite ovant, man vacklar och känner sig rädd för att mista sin krycka, alkoholen, men om du bara tar det lugnt, fokuserar på en stund i taget, så kommer det bli bra. Fortsätt skriv här. Vi stöttar dig! ?

Bestemor

Ja, en stund i taget låter klokt.
Jag tar emot allt stöd jag kan få.
Funderar på både medicin
( campral ) och regelbunden provtagning på Hälsocentralen för att öka min förmåga att fullfölja utan fusk.
Försök många gånger tidigare.
Testat Naltrexone men upplevde biverkningar. Aldrig tidigare stödsamtal, det blev enklare nu när samtalen erbjuds per telefon.
( nåt bra med Corona iaf)
Testat även Campral tidigare och var nöjd, men ifjol fanns det plötsligt inte längre att hämta ut.
Min nya förändring är att jag vill gå till botten och hitta mina egna mönster och orsaker som gör att jag faller tillbaka om och om igen

Välkommen hit till forumet.
Jag började skriva här i januari och innan det gjorde jag programmet här med rådgivare,det har fungerat bra för mig.
Hoppas du också ska finna stöd här.Jag känner som dig att det är viktigt att tänka och jobba med sig själv på resan.Och förändra.
Kram Pilla?

En dag i taget, jättebra att vara inställd på jobb med sig själv, när det känns kämpigt- så minns att det är jäkligt kämpigt att dricka också.
Det blir bättre- hela tiden! Lycka till, skriv och läs här, den bästa medicinen tycker jag.

Bestemor

Ja, det handlar om en själv, innerst inne...
Jobbigt just nu

Bestemor

Ska göra så...
Men OJ så svårt redan

Bestemor

Jag köpte inget vin, men hittade flera gömmor med nästan fulla flaskor som jag drack i smyg.
Sista flaskan som jag tog var en present som jag redan slagit in och lagt i bilen.....
Vilken skam, vilket nederlag, vilken ångest.
Jag kastades mellan lyckan över att hitta vin hemma, till att skämmas och må dåligt i både kropp och själ.
Efter mitt första samtal med alkoholterapeuten belönade jag mej med vin.
Jag har börjat behandling med Campral och samtal 1ggr/vecka.
Vi pratar inte direkt om alkoholberoende utan mer om olika områden i livet där jag är mindre nöjd och upplever svårigheter. Vi har ett tydligt upplägg vilket jag gillar.
Du som har erfarenheter av terapi med alkoholterapeut- hur tyckte du att det var?
Nu åker min man iväg till systemet för att köpa vin till sej själv. Han är fullt medveten om min behandling. Skulle väl själv behöva detsamma, vilket inte jag kan påverka.
Jag har köpt 2 flaskor alkoholfritt vin, trodde att vi tillsammans skulle vara alkoholfri. Men nu har han ändrat sej.
Måtte jag nu kunna stå emot. Även om han gömmer sitt vin så triggar det mej. Jag kan leta som en galning! ( förr)
Hur ska min strategi vara?
Jag vill verkligen vara stark och hålla mej alkoholfri.

DetGårBättre

Jag har haft två alkoholterapeuter och de har varit väldigt bra. Även gått hos en specialistpsykolog under 4½ år vilket var bland det bästa jag gjort. Men allt handlar ju om personkemi. När min första alkoholterapeut slutade så fick jag en ny. Tackade för mig direkt då hon och jag aldrig skulle kunnat fungera. Gillade inte alls hennes attityd även om hon säkert hade rätt i det hon sa, men man kan inte styra mig på det sättet!

Bestemor

Jag har också erfarenheter av tidigare terapi, men aldrig med fokus att förstå vad som ligger till grund för mitt drickande.
Så det är verkligen viktigt att det personliga mötet känns bra.
Har ett exempel på en psykolog som tyckte att jag mest var en härlig människa, när jag berättade om min impulsivitet, kreativitet och att gå " all in" i allt.
För mej är det ju ett problem, att det blir för mycket av det mesta som jag tar mej för.
Perioder av träning, shopping, äta onyttigt, dricka alkohol, fritidsintressen ( olika över tid )
Så, jag hoppas förstå...
Kan det vara känslor som jag flyr ifrån?

DetGårBättre

Många är ju kassa på att hantera alla sina känslor och då är dricka ett bra alternativ. Vi är även många som är allt eller inget här inne! Hamnar vi rätt är vi oslagbara, men vi är även oslagbara i att dricka, om vi nu inte träffas allihopa här då lär bara en vara bäst :) Jag har sökt balans hur länge som helst men det är nog inget man bara uppnår utan måste kämpa med hela livet ut!

Min upplevelse efter några månader här på forumet är att ”all in” är en gemensam nämnare hos många av oss.

Vad det beror på vet jag faktiskt inte. En inneboende rastlöshet, nyfikenhet på nya saker kanske. Och det är ju inte negativt.

Negativt blir det först när vi häller alkohol på det beteendet för att stanna upp ett tag. Vi måste hitta andra sätt att stanna upp.

Jag har varit hjälpt av yoga och mindfulness, att bli bättre på att vara här och nu. Men jag lever inte alltid som jag lär, ibland snurrar hamsterhjulet på lite väl snabbt. Som nu typ.

Jag behöver bli bättre på att säga ”jag hinner/klarar inte av allt det här, jag behöver er hjälp”. Och sen behöver jag acceptera att jag inte hinner allt. Jag är bra ändå.

Man kan bara göra sitt bästa, och det är alltid tillräckligt. Skriver det hos dig som en påminnelse till mig själv.

Plus och minus. Vågskålarna måste väga hyfsat jämnt.

Kram ?

Bestemor

Känslor som har stoppats undan länge, känslor som påminner om varandra...
Kanske har de ett ursprung sen barndomen...
Nu försöker jag att identifiera, känna igen..
Mindfulness har varit för "starkt" för mej. Det har ofta lett till gråt. Förtvivlan, ja bara att skriva om det gör att jag vill gråta.
Det ligger mycket i det här att jag som vuxen försöker genomlida i relationer för att på så sätt laga det trasiga i barndomens relationer.
Jag kan inte påstå att jag lyckas.
Istället upprepas känslan av övergivenhet, saknad bekräftelse, att inte bli lyssnad på,tagen på allvar...sorg

Bestemor

Att vara tokeffektiv- för att sedan krascha.
Även typiskt mej, det är ju så ROLIGT! Men POFF - ORKAR INTE!
När reservkraften inte längre finns, som i yngre år. När både kropp och knopp sätter stopp.
Besviken, men tänker
" jag har ju gjort jättemycket "
Räknar upp och summerar, jo då helt enastående insats av mej idag. Ska vara nöjd!
Ska kanske till och med belönas med ett glas bubbel i solen...? När solen skiner är det tillåtet, hade jag bestämt sommaren 2018, gissa hur det gick? Kan inte rekommendera den metoden, det blev många dunkar rosé....

Bestemor

Det funkar inte alls....
Dricker allt jag kommer över, bara typ 3 glas än så länge
Planerar inköp imorron
Ingen motivation alls

Bestemor

Som ses i verkligheten och lär känna varandra på riktigt?
Jag har varit med en kort tid, läst en del och funderar...
Hur gör jag för att " komma med i gänget" ?