Sent inlägg i dag. Tack VillJuLevaOckså, AmandaL och Andrahalvlek. Härligt att vi alla har våra grejer, och att de är så nära varandra :)

I dag har varit en jättebra dag för mig, fått en del gjort på jobbet, sista jobbaden och nu semester, har varit hemma hon mamma och ätit god mat. Det blev ingen promenad då det regnat hela dagen, men det är lugnt. Hittade dock ett gammalt tv-spel som jag spelade när jag var yngre och har suttit med det hela eftermiddagen efter jobbet, så himla roligt. Spelar aldrig spel, blir ofta så trött i huvudet av det. Men detta är ett strategispel och inte så snabbt, inga vapen eller grejer. Så glömde nästan skriva här då jag försvann bort ett tag.

Men det har varit en bra dag, har inte ens tänkt på A eller onyttigheter.

Så väljer (eller valde) att inte dricka i dag, istället har jag BARA gjort roliga saker

I dag har jag varit nykter i en månad (eller räknar man det som en månad i morgon?). Strunt samma vilket.

Har sovit lite dåligt men mår annars bra, ska dra mig ut på en långpromenad så jag sen kan vila mig utan dåligt samvete. Behöver lite luft i huvudet. Känns som en bra dag i dag :)

Väljer att inte dricka, istället går jag in i den 5:e nyktra helgen med ett leende på läpparna

Den 9/2 var min första nyktra dag. Den 9/7 firade jag min femte nyktra månad.

Stort grattis till din första nyktra månad! Den första av många, det känner jag på mig ?

Kram ?

I dag var det visst en månad ;)

Har haft en lugn dag, fixat lite hemma, promenerad, kikat på tv-serier... bara semestrat

I morgon ska jag till andra lägenheten med min far och renovera, behöver nog en liten utflykt. Ska dit mer och mer nu när det är semester är tanken.

Väljer att inte dricka i dag, istället njuter jag av morötter och dipp :)

Just nu är jag inne i en väldigt positiv och glad period. Inget svårt att hålla sig från A, noll sug. Maten går också bra. Har lyckats tappa 5kg på knappt 3 veckor vilket är toppen :) Jag har även tagit längre och längre promenader och vågat jogga lite (till och med när andra ser) ;)

Ska snart iväg och fixa i andra lägenheten med pappa, tvätta i eftermiddag och ta lunch och fika på stan i morgon med ett par kompisar :)

Väljer att inte dricka i dag, istället njuter jag bara av den positiva känslan i kroppen

Vet att jag hade samma känsla förra gången. Det är så enkelt, men ack så föll jag. Just nu så är allt så självklart. Har kommit över fasen att jag 30 ggr per dag funderar på alkohol, vare det är pga. sug eller bara en tanke. Det har ju gått enkelt, men det gjorde det sist också. Det är så sjukt mycket jobbigare att sluta röka. Men jag vet att jag kommer ifrågasätta mina val, det finns bara ett ifrågasättande som kan komma i så fall. det är om jag blir utbjuden på pub eller middag där det förväntas att man dricker. Jag kan klara det, det vet jag - herregud klarade ju en ålandskryssning. Men vet inte om jag vill klara det, vet inte om jag orkar med sånt onykter. Är så orolig om jag någonsin skulle träffa någon potentiell partner eller gå på date - nykter? Jag tror inte jag skulle palla det, tillräckligt jobbigt med bara tanken, men har ju svårt för nya människor över lag så...

I vilket fall, det har inte hänt än och jag har inga planer på det heller. Men.. detta är något som jag måste jobba på. Vill inte dricka, denna känsla nu är värd alla utekvällar i världen. :)

AmandaL

Ensam1984, jag förstår hur du tänker kring partner och dejter nykter. Jag är också singel, och av ditt nick att döma är vi i någorlunda samma ålder. Men jag resonerar att mitt liv är viktigast, och jag måste vara nykter. En eventuell partner måste också kunna acceptera att det är så det är, att gå på dejt nykter har jag inte några problem med, föredrar också helst kaffedejter eller promenader så där i början, men det blir jobbigt om man skaffar sig en partner som dricker mycket, det gjorde mitt ex. Därför har jag uteslutande bestämt mig för att träffa en man som inte har stora alkoholvanor, och om jag inte träffar någon sådan får det vara, jag vill leva mitt liv lycklig och det är jag nykter ???

AmandaL. Självklart är det viktigast att vara nykter, och om jag nu skulle träffa någon någongång i framtiden så måste den personen antingen inte dricka alls eller lite. Jag är inte rädd för att säga nej till att dricka, påverkas inte av vad andra människor kan tro om mig... för sånt vet jag inte och om man skulle gå runt och tänka så skulle man nog vara olycklig jämt. Men jag är obekväm i situationer som är utanför min confortzone. Har därför inte varit på en dejt på kanske 10 år, det är så ångestfyllt för mig. Men med lite A så blir jag mer bekväm, ångesten släpper och så. Men det är ju inget alternativ, och detta är inte aktuellt nu i alla fall. Letar inte, vill inte hitta någon just nu - nu är det fokus på mig och min nykterhet och mitt övriga liv.

Om exakt en vecka ska jag till psykologen iom. utredningen. Det ska ta hela förmiddagen. Brukar inte oroa mig för sånt då ja fått höra att jag är väldigt duktig på att förklara mig själv, skeenden och andra saker på ett korrekta och ingående sett, men är mer orolig vad som kan komma ur det. Jag måste få någon typ av hjälp.. vara sig jag skulle ha en diagnos eller inte. Sen är jag lite orolig att jag har en uppe-period just nu då jag har relativt mycket energi (för mig) och då "glömmer" jag det jobbiga och det blir så mycket svårare att tala om när allt är nattsvart och jag knappt inte kan röra mig varken fysiskt eller mentalt på flera dagar.

I vilket fall. I dag ska jag träffa ett par vänner och äta lunch och fika. Har gjort en plan vad jag ska hinna med innan - 1,5h promenad som jag drar ut på strax, dusch, smink, lämna posten-paket, handla, äta frukost och kanske andas lite också. Vill fixa allt så jag bara kan slappa i eftermiddag. Behöver en slappardag nu i semestern. Torsdagen blir fullspäckad den med nämligen.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag njuta av ett par vänners umgänge.

Hej
Jag förstår att detta med att träffa nägon nykter kan var svårt. Det vet jag inte heller så mkt om. Men vad gäller socialt och restaurang/umgänge sä har jag övat ganska mkt trots corona, eller iaf mina första månader.. Det blir lättare med tiden, att slappna av framförallt. De första restaurangbesöken var främst ”när får jag gå hem”. Nu kan jag koppla av och tycker att det är mysigt men blir snabbare klar att gå hem.
I efterhand tycker jag att jag kunde skippat de första två månadernas uteliv av hänsyn till mig själv. Men hade då inte riktigt insikten om att det här projektet sträcker sig över lång tid.
Önskar dig lycka till på utredningen, jag tänker att de som håller i sådana har god erfarenhet av upp- och ner perioder. Ha en fin dag!

I går åt jag som sagt innan lunch med mina vänner. Kändes mest som de pratade och berättade om allt de gjorde på semestern, om deras familjer, projekt osv. Ingen frågade mig, jag tog väl kanske inte initiativet heller, ibland orkar jag inte prata om mig själv om ingen frågar. De är fina vänner, så inte något illa men hade nog verkligen behövt prata lite. Efteråt när jag skulle åka hem så grät jag besinningslöst. Kände mig så ensam och så där när jag får insikt hur man kan ha det (även om jag vet att inte allt är perfekt) men att ha en egen familj och saker att leva för. Inte bara att vara stolt över att man orkat laga middag i dag som jag är. Jag blir så ledsen när det kommer så nära, för även om jag inte vågar säga det till någon (har alltid sagt att jag inte vill ha en egen familj, det är inte min grej) så har jag kommit fram till att det inte är så. Vill ha det, vill jättemycket, men jag är rädd för att hoppas och önska då det inte kommer ske i alla fall. Varför göra sig själv besviken? Vet att det är pessimistiskt att tänka så, men jag har levt själv i hela mitt vuxna liv och har endast knutit ann till en person, och det var snart 15 år sedan, så det bara är så att jag inte fixar sånt, jag är för svag och för fel.

Jaja... trots dessa känslor och även en känsla över att jag är så sjukt jobbig pga. en annan händelse som jag inte ens orkar ta upp så har jag inte haft något sug. Var och handlade på stan, gick förbi bolaget men tänkte inte ens på det, kom på i efterhand. Tycker det mest är jobbigt att gå på stan nu, har blivit så folkskygg sen jag flyttade till denna mindre staden, jobbar ju i skolan och träffar alltid på elever, avskyr att bli igenkänd. Vill bara vara anonym och inte synas - utanför mitt jobb.

Jag är nyss hemkommen från andra lägenheten, i dag har jag tagit ner gammalt tak, stått på en hög stege och pillat bort gammal färg och spackel med en spackelspade på ca 20kvm tak, nöjd över mig själv. I djävulens grepp hade jag inte fixat det, varken att åka dit eller att motivera mig själv att göra det.

Har inget planerat mer för semestern förutom att fixa i andra lyan, det känns lite ledsamt, även om jag tycker om när det är lugnt så önskar jag att jag hade någon att göra saker med. Någon som hade samma behov av det som jag. Vill och orkar inte umgås med mina päron hela tiden. Kan ha min hund här, det är mysigt men han går så sakta så mina dagliga promenader blir i ett för slappt tempo, så det stör mig. Vet inte vad jag kan göra själv? Åka på utflykt, men hur kul är det att göra själv? Jag blir bara obekväm i nya miljöer ändå.

Känner att mitt humör är lite svajjigt efter i går. Jag är inte nere, men fick mig en törn efter mötet med vännerna. När jag bara går i min egen bubbla och uppskattar och är tacksam över de små framstegen jag gör, över vad jag åstadkommer i min lilla värld så kan jag vara glad, men så fort jag jämför mig med alla andra "normala" människor så fattar jag helt vad jag missar eller vad jag har missat. Blir tårögd bara jag skriver om det. Fan! Måste tänka ett steg i taget, fokus på mig, bara du fixar detta med djävulen och utredningen blir klar så kommer det bli bättre. Men det känns osm det funnits såna saker hela mitt liv, bara jag fixar, går ner i vikt, ordnar något, slutar eller börjar med något..., bara det fixar sig så kommer jag bli lycklig, så kommer jag försöka börja gå på en date, så kommer jag söka det jobbet, så kommer jag osv... men det har nu gått snart 36 år och jag har fastnat i det där i 15 år. Jag vill inte 15 till.

Usch vilket hemskt inlägg det blev i dag. Behövde bara få ner känslorna. Nu ska det bli skogspromenad, hoppas det slutat regna, måste få klara tankar.

Väljer att inte dricka i dag, väljer istället att satsa på framtiden som jag bara har en möjlighet till om jag inte dricker.

Hej
Jag har läst hela din tråd och tycker du är jätteduktig.
Själv är jag på dag 1. Har legat i sängen mest hela dagen.
Jag hade ett uppehåll från A i 3 månader hösten 2019. Det var helt underbart att få tillbaka energi och kreativitet igen.
Sen trodde jag att det skulle gå bra att dricka ett glas vin då och då. Men icke!!!
Nu har jag bestämt mig att sluta dricka. Vet att det blir några tuffa dagar men det kommer att kännas bättre för varje dag sim går.
Sen vet jag att det första glaset tar jag inte.

Jag tänkte bara säga att jag har läst och läst om ditt inlägg. Det är starkt och modigt att våga skriva, men framförallt att våga känna. Det är få människor som ser livet i vitögat, står kvar. Många dricker istället. Andra har tvångsmässiga andra beteenden, du vet ju allt detta.
Men inte mindre är det en stor sak att våga känna det som man gått miste om (inte för alltid förstås, det menar jag inte). Människor bygger sina liv på att allt ska vara bra. Hur många läser vi inte om här (mig själv inkluderad) som dricker för skam eller tomhet och för att rädslan att känna den är större än ångesten som kommer av att dricka.
Jag har inte ett enda klokt råd, trots att jag är mycket äldre än du. Vill bara säga att jag hejar massor på dig och tycker du är så bra! Kram ?

Din sorg är verkligen så stark och stor att den känns ända hit. Finns inga tröstande ord att ge, men det är sorgligt att du känner så.

Känner mig också väldigt ensam, men försöker vända det till självsamhet. Trivas i mitt eget sällskap. Göra saker som jag vill göra.

Sen tror jag på ödet, så en dag snubblar jag på honom med stort H. Och det gör du också. Tror jag. Hoppet är det sista som överger en människa.

Men var sak har sin tid. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Säger som de andra- kan inte ge några råd, men skickar tankar till dig! Tycker också att det är modigt och starkt att skriva här! Du har tiden för dig- hoppas att det kanorna sig fr dig?

Kanske att du kan träffa bara en vän, istället för flera, så blir det mer utrymme för dig att prata?

Kram

Fibblan

på fina, ärliga, sanna DIG❣️
Ditt inlägg grep tag om hela hjärtat. Det som dock lyser starkast i de mindre angenäma känslorna, är din kämpaglöd och ditt mod!! Herregud, vilken bragd det är, det du genomför nu??! Imponerad av din beslutsamhet och övertygelse att stå pall när känslorna river runt med dig. Du är bäst?!
Hoppas skogspromenaden gjorde dig gott????❣️
Kramar!
/Fibblan ?.

Oj vilja underbart fina kommentarer/inlägg jag fått, blir helt varm inombords ju :) Tack allihopa!!! Jag behövde det verkligen.

I dag har jag fixat lite hemma, lagat mat och vilat. Har även gått en promenad på 1,1 mil, nytt rekord för mig. Det var jätteskönt. Har även varit hemma hos päronen och ätit mat. Även det var mysigt.

Dagen har varit bra, känslorna är mycket upp och ner dock. Känner mig väldigt ensam, det är den värsta känslan, speciellt då det inte finns något att göra åt det just nu. Men har ingen önskan att dricka. Nada!

Så har valt att inte dricka i dag heller, istället har jag orkat mer än jag gjort på länge, och är stolt över det.

5 veckor nykter i dag. Det är inte dåligt, riktigt bra faktiskt. Dagarna och veckorna börjar dock kännas mindre viktiga och speciella ju längre tiden går.

Har lite ont i ena höften i dag, antar det var pga. promenaden i går, gick väldigt snabbt så antar att det blev lite träningsvärk eller något. Får vänta med min dagliga promenad till senare för nu göt det lite ont att gå på.

Har absolut ingenting planerat i dag. Det känns lite skönt faktiskt, ska dock försöka fixa disken, dammsuga och moppa. Men orkar jag inte allt så är det lugnt. En promenad ska det också bli.

Tror aldrig jag har njutit så mycket av min semester som jag gör i år, visserligen så gör jag inte så mycket, men det var en sån välbehövlig break från all stress. Känner ingen stress nu och är så stolt att jag håller mina dagliga rutiner med promenad och med maten. Det är ingenting för de flesta, men för mig är det jättestort, nästan omöjligt att förstå hur jag har fixat det. Låser mig så mycket och är oftast så mentalt trött att jag inte fixar det.

Väljer att inte dricka i dag, istället firar jag mina 5 veckor i kväll med en kall A-fri öl på balkongen

Grattis
Till dina 5 veckor fortsätt så?
Själv är jag på dag 3 och vill fortsätta med det. Tänk att bara efter 3 dagar så känner man livsandan komma tillbaka.