av Andrahalvlek

Varafrisk
ons, 2020-07-22 - 23:12

Hej!

Andrahalvlek...tänker att viktminskning...löpning kommer du fixa som en dans??
Om du kan klara av att vara nykter så här länge med allt vad du har gått igenom det senaste halvåret så kommer du fixa allt annat galant❤️

Kram?

Andrahalvlek
tors, 2020-07-23 - 00:17

Det hoppas jag också! Kan jag sluta dricka kan jag väl sluta med choklad och börja cykla dagligen liksom. Det är ju också för MITT goda måendes skull.

Kram ?

Vjlo
tors, 2020-07-23 - 06:27

Det kommer gå bra, nu har du ju en hel verktygslåda med dig och du gör det för din egen skull.

Sluta helt med choklad låter kanske jobbigt, men som alla andra vanor - kanske nödvändigt till att börja med?

Andrahalvlek
tors, 2020-07-23 - 09:52

Idag vaknade jag klockan 7 och ville inte ens försöka somna om. Pigg.

Istället skrev jag en födelsedagshälsning till yngsta dottern på fejjan, med gamla fina bilder på henne ❤️ Precis som sin mamma älskar yngsta dottern fejjan (uppmärksamhetsjunkie). 21 år fyller hon idag.

”Ta en bild på mig och lägg på fb” säger hon för jämnan. Hon har ett avvikande utseende och jag tycker att det är så skönt att hon vill och vågar ta plats. ”Här är jag” liksom. Och hon får så mycket kärlek ❤️

(Jag har koll på hennes FB, så jag vet att hon där bara ”vistas” bland vänner som vill henne väl.)

I år firar vi henne två gånger. Dels ikväll med grillning och dels på lördag med lite mer folk. Storasyster jobbar och kommer hem sent på fredag kväll, så tvåkalaslösning fick det bli.

Det är bra att hon fyller år 23 juli. Direkt efter julafton börjar hon längta till och tjata om sin födelsedag, och direkt efter sin födelsedag börjar hon längta efter julafton. Innehållet i paketen är rätt oväsentligt. ATT hon får paket är det viktigaste! Ingen kan fira sin födelsedag som hon - hon älskar att fylla år.

I många år var jag kluven inför hennes födelsedag. Hon föddes väldigt svårt sjuk och fick komma hem från sjukhuset först vid 4 mån ålder. Hela tiden fanns jag givetvis vi hennes sida. Storasyster, som då var 2 år, fick vara hemma med pappa. Så det är mycket känslor som väcks till liv just den här dagen.

Ändå väljer jag att fokusera på storheten i hennes livsvilja - hennes enorma livslust och glädje inför pyttesmå saker. Att vi två tittar på film ihop när vi fredagsmyser med hämtmat är stort för henne, liksom att fika på ett kafé. Att umgås med släkt och vänner är för henne himmelriket.

Hennes liv är så begränsat om man jämför med det ”normala”. Först särskola och sen daglig verksamhet med aktivitetsersättning (under existensminimum) resten av sitt liv. Ändå studsar hon ur sängen varje morgon: ”Vad ska vi göra idag?” Ett besök på favoritbutiken ÖoB kan räcka för att förgylla en hel dag.

Min livsuppgift är att förstås ge henne mer spänning och livskvalité än ett besök på ÖoB. Näst på tur är att ro projektet ”eget boende” i hamn, med allt vad det innebär. Det kommer att få henne att utvecklas enormt. Bli så självständig som hon kan bli.

Hon är i alla fall en sann förebild, min yngsta dotter livsnjutaren tillika fröken-med-humör-för-två ❤️

Kram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-07-23 - 12:32

Jag har inte upplevt så mycket sug på min nyktra resa konstigt nog. Det beror nog på att jag har drämt till alkoholdjävulen direkt i skallen när hen visat sitt fula tryne. ”Nej, jag ska inte dricka.”

Jag har börjat sänka garden lite, för man kan ju inte gå i ständig försvarsberedskap, men det gäller förstås att reagera direkt med ryggmärgsreflexen när suget kommer.

Därför har jag omtolkat min bild av alkoholdjävulen lite. Hen har istället fått en skepnad av en gammal, tjock, svart labrador som är stel i stegen och grå runt mun och nos, med konstant trött blick.

Då och då kommer labben smygande och gör en lov runt mig på behörigt avstånd. Kastar en blick på mig: ”Nu då?” Får direkt en blick tillbaka och ett skarpt ”nej”.

Labben får sen lägga sig ner igen, med en djup suck, utan godsak inhämtad den här gången heller.

Alla som har uppfostrat en hund vet precis vad jag menar. Tricket är att vara 100 procent bestämd inifrån och ut. Då räcker det att tillrättavisningen är ytterst liten.

Kram ?

Se klart
tors, 2020-07-23 - 13:56

Ja de blir mildare med tiden. Man behöver inte höja rösten längre.
Jag ska som du trappa ner på chokladen. Lite bättre nu pga rör mig mer när jag är ledig och inte behöver sitta still hela dagarna. Men glass och smågodis framför tv;n blir det likafullt. Jag har en plan för motionen, som jag följer. Maten får ge sig lite med tiden, jag orkar nog inga stora projekt just nu.

Jag skickar i vilket fall lite motionsmusik här:
1. Tills hjärtat går under: Myra Granberg
2. Lush life/ Zara Larsson
3. Gungar fram /Nimo, Nääk, Kaliffa
4. Säg mig var du står/ Little Jinder
5. Cant hold us/ Macklemore & Ryan Lewis
6. Sena nätter/tomma glas/ Veronica Maggio, Ison&Fille
7. Same love/ Macklemore feat Maria Lambert

Lite gammalt och lite nytt, snabbt och lite långsamt.
Funkar hur bra som helst med cykelturer tror jag!
Kram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-07-23 - 22:56

Första 21-årskalaset fick med beröm godkänt av födelsedagsbarnet ❤️ Och presenterna fick godkänt också!

När jag åkte hem hade hon redan läst ett 20-tal sidor i boken om Bröderna Lejonhjärta som hon fick av mig. Helt spontant. Och utan att ha tv:n på samtidigt! Wow ?

Har hon äntligen vid 21 års ålder hittat glädjen i läsningen så ska jag köpa alla Astrid Lindgrenböcker för 6-9-åringar som jag kan få tag på!

Just Astrid Lindgrenböcker är bra eftersom hon kan handlingen utantill efter allt filmtittande ?

Yngsta dottern är en ledstjärna på ett annat sätt också. Hon bevisar för sin omgivning gång på gång att det inte finns någon övre gräns. Får man bara bästa möjliga förutsättningar så kan man fortsätta att utvecklas hela livet ❤️

I hennes fall är det så tydligt förstås. Relativt nyligen har hon visat mig flera gånger att hon fått mycket bättre koll på klockan, att passa en tid. Hon har också visat ett konsekvenstänk och dragit slutsatser som jag aldrig trodde att hon skulle klara av. Varje gång det sker känns det som att vinna på lotto!

Kram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-08-20 - 10:21

Nu har jag skrivit upp antalet nyktra veckor på min väggkalender för augusti. Det känns som en bra rutin att blicka framåt en månad i taget. Så säker känner jag mig på att jag kommer att vara fortsatt nykter.

Under augusti ska jag fira 6 nyktra månader den 9/8 och 200 nyktra dagar den 26/8. Två datum som verkligen är värda att fira så de har fått varsin stjärna ritad runt sig. På varje söndag har jag noterat antal veckor och det står 29 på sön 30/8.

Nu har jag dessutom börjat notera alla cykelrundor. Min tanke är ju att cykla varje dag så länge jag orkar, det vill säga göra en ”bikestreak”. Blygsamma tre dagar hittills, men någonstans måste man ju börja!

Jag tänker också komplettera med kundaliniyoga, som jag historiskt har haft enorm nytta av. Efter min första sjukskrivning 2007 utövade jag kundaliniyoga regelbundet i flera år.

Jag slutade tyvärr med yogan när jag blev sambo med hunden i oktober 2014. Då kunde jag inte ha schemalagda kvällsaktiviteter längre eftersom jag inte ville lämna honom ensam kvällstid. Då fick det bli hundpromenader istället.

Kundaliniyoga är en så kallad medicinsk yoga som fokuserar mer på andning, stretchning och avslappning än prestation i form av avancerade yogaställningar. Man blundar dessutom samtidigt, vilket gör att man aktiverar sina andra sinnen bättre.

Yogaövningarna man gör är jobbiga eftersom de bygger på uthållighet, men de är inte omöjliga att genomföra. Man kan dessutom förenkla alla övningarna.

Jag föredrar övningar för överkroppen eftersom det är stelheten efter allt kontorsarbete som jag i första hand behöver få bukt med. Plus att stress sätter sig i nacke och axlar på mig, och ger mig huvudvärk och tinnitus.

Hittade idag ett bra 20 min-pass på youtube med BrettLarkin Yoga som heter ”Immune boosting”. Imorgon ska jag testa ett av hennes andra Kundaliniyoga-program.

Så nu står det C för cykel och Y för yoga plus siffror för antal pass på kalendern också. Det ser nog minst sagt kryptiskt ut för andra ?

Kram ?

Varafrisk
fre, 2020-07-24 - 17:35

Hej!

Jag blir imponerad av dig , Andrahalvlek? Du har så många järn i elden...gör du allt som du bestämt dig för att göra? Har du kommit till den gränsen/nivån att du inser att det här behöver du för att må bra och att orka? Har du en grundtrygghet inom dig? För mig är det verkligen så att åka iväg på semester i självsamhet innebär styrka??

Läser med värme när du skriver om din yngsta dotter.❤️

Stor kram?

Andrahalvlek
fre, 2020-07-24 - 17:58

Vad det gäller motionen är jag periodare tyvärr, och det brukar alltid vara stress som knäcker de goda motionsvanorna.

Men jag mår väldigt bra av både pulshöjande motion som löpning/cykling och lugnet och stretch/styrka som yogan ger. Så det är en god målsättning att utöva båda delar regelbundet. Sen kan jag bara göra så gott jag kan, och det är alltid tillräckligt.

För mig är alltid hösten ”terminsstart”, precis som när man gick i skolan. Då är det dags att hitta tillbaka till nya goda vanor. I år har jag tydligen tjuvstartat terminen lite ?

Det är ett friskhetstecken tycker jag att jag vill anta andra ”utmaningar” än just nykterheten. Den ligger stabil som en grund till allt, men den behöver inte handpåläggning dagligen längre.

Ja, jag har en grundtrygghet i mig. Nästan alltid. Trots uppväxt i dysfunktionell familj har jag hyfsat god självkänsla. Jag vet att jag är bra precis som jag är.

Jag har en enorm tillit till min egen förmåga. Därför har perioderna av utmattningsdepression varit enormt knäckande. Då förlorade jag alla mina förmågor och kunde inte göra ett skit åt det där och då.

Därför vill jag aldrig, aldrig, aldrig hamna där igen och det är den drivkraften som driver mig tror jag.

Kram ?

Varafrisk
fre, 2020-07-24 - 18:49

Genom att läsa dina inlägg under en period har jag förstått att det är så som du beskriver! Skönt! Jag tänker att de där delarna med grundtrygghet har varit t god hjälp till nykterhet??

Kram?

Andrahalvlek
lör, 2020-07-25 - 13:59

Funderade lite mer Varafrisk. Hur uppväxten som ensambarn kan ha påverkat mig, och hur uppväxten som lillasyster till dominant äldre syster kan ha påverkat dig.

Självklart påverkar uppväxten oss massor. Det är där vi tränar på att ta konflikter, hävda vår åsikt, stå på oss. Eller inte. Det vi tränar på mycket under uppväxten blir vi duktigare på helt enkelt.

Jag minns att min mormor hade en tvillingbror och en 15 år äldre storasyster. Ända in på ålderns höst pratade min mormor om sin dominanta storasyster som förvisso tagit hand om småsyskonen, men också styrt dem med järnhand. Föräldrarna dog tidigt dessutom så storasystern blev extramorsa.

Systern favoriserade tvillingbrodern och han blev ett mähä av rang. För varje steg han tog inväntade han godkännande av storasystern. När han gifte sig så var det med samma ”sort”, de hade en typisk Selma-Fridolf-relation. En fru som styrde med järnhand. Min mormor gick inte ens på hans begravning.

Obs: Allt det här är min mormors ord! Allt är tolkat genom hennes sannings-glasögon! Men hon pratade om detta tills hon dog så det måste ha påverkat henne massor.

Själv fick jag inte en chans att bilda mig en egen uppfattning. Min mormor bröt tidigt med både bror och syster. Hon ville leva sitt eget liv, utan påverkan av dem. Faktum är att hon och min morfar hade en typisk Selma-Fridolf-relation också!

Allt skulle vara perfekt i min mormors värld. Allt. Hennes julbord var magiska, hennes julpynt ännu mer magiskt. Hade instagram funnits då hade hon varit queen där. Beundrad och hatad. Det kvittade för henne så länge hon fick putsa på ytan.

Men när hon blev äldre och inte orkade putsa på ytan längre så kunde hon inte acceptera att vi hade knyte istället. Nej, då valde hon hellre att åka och fira jul på hotell med min morfar. Ytan var viktigare än umgänget. Hon gick inte att övertala.

Min mormor skiljde sig tidigt, då min mamma var 15 år. Hennes karl var inte perfekt nog. Hon jobbade heltid som sekreterare på Saab-Scania och kunde försörja sig och barnen själv.

Rätt snabbt träffade hon den som jag kallade morfar och han blev hemmaman. Skötte allt till vardags. Endast vid fest ville min mormor glänsa. Att dammsuga befattade hon sig inte med.

Min mamma och hennes syster fick inte alls träffa sin biologiska pappa och senare även halvsyster. Både på grund av mormor och deras pappas nya fru, också en Selmatyp.

Min mamma var fem år äldre än sin syster och de två bondade aldrig. Min mamma hatade sin uppkäftiga, skrytiga och dryga lillasyster, som dessutom visade sig nästan kunna gå över lik för att göra karriär. Både vad det gäller jobb och bostad.

Att då som min mamma ha en alkis till karl och bo i samma lägenhet i en förort i 40 år gjorde förstås att hon kände sig hopplöst i underläge och hatade sin syster ännu mer som vuxen.

Helt ologiskt. Hur kunde min mammas val av liv på något sätt hänga ihop med hennes fem år yngre lillasyster? De två har ingen kontakt alls sen många år tillbaka.

Jag har hört det viskas om att min biologiska morfar var alkis, och att det var orsaken till skilsmässan. Så min mormor bör ha känt igen symtomen. Hon borde räckt ut sin hand till sin dotter och sagt ”Lämna honom, jag hjälper dig.”

Men det kunde hon förstås inte göra. Gud vad mycket jobb det skulle innebära för henne själv. Och det skulle verkligen få hennes perfekta yta att krackelera.

Sen tror jag att min mormor faktiskt tyckte att eftersom hon själv hade kommit till skott för att skilja sig, så kunde min mamma göra likadant om hon verkligen ville.

Men min mamma saknade förmågan att lämna min pappa. Varje gång jag sa åt henne att lämna honom så svarade hon: ”Det kan jag inte, hur ska jag klara mig?”

Först de sista åren svarade hon: ”Det kan jag inte, hur skulle han klara sig?” Och hon hade rätt. Utan min mamma så hade min pappa hamnat på en parkbänk, hemlös eftersom han inte betalade hyran utan köpte alkohol istället. Nu fick han istället ”veckopeng” av mamma, som skötte allt annat. Hans räddning i många år.

Min mamma har lagt locket på sina känslor i hela sitt liv för att klara av att gå till jobbet. På jobbet lyckades hon släppa alla tankar på min suput till far i några timmar.

Hon pratade inte med någon om min pappas missbruk. Inte någon. Först efter min pappas död pratade hon och jag lite. Väldigt lite. ”Jag vill inte rota i det förflutna, jag mår så dåligt då.”

Så jag och min mamma pratar aldrig på djupet. Vi pratar väder och vind. Jag sörjde det i flera år, men nu har jag kommit över det.

Om hon uppskattar att ha en väder-och-vind-relation med mig så ska hon få det. Då blir det så. För hennes skull.

Jag ger henne det hon behöver nu eftersom hon inte har så många år kvar. Praktisk hjälp med allt möjligt och promenadsällskap på söndagar. Imorgon ska jag även hjälpa henne att betala räkningarna på internetbanken.

Jag föredrar att umgås med henne på det viset eftersom jag känner mig lite nyttig. Hon uppskattar det enormt mycket, och varje gång uttrycker hon sin tacksamhet. Hon har ju bara mig.

Jag vill bryta det onda arvet där man bryter med släkten av orsaker som man knappt kommer ihåg efter ett tag.

Varje gång någon säger att de kommer från en släkt med starka kvinnor så tänker jag på min mormor och sen tänker jag ”jaha, men till vilket pris?”

Hur jag som ensambarn har påverkats och hur jag tror att mina döttrar påverkats av sin speciella syskonrelation skriver jag om en annan dag.

Kram ?

Vjlo
lör, 2020-07-25 - 10:29

Lider lite när jag läser... Trassligt
Vår släkthistoria har format oss många gånger mer än vi anar, outtalade självklarheter, bitterheter och ställningstaganden, kanske gjorda för flera generationer sedan.

Jag skulle kunna göra en utläggning av hur det som hände min farfar o hans släkt, har påverkat min far och oss syskon. eller på andra sidan, hur det var på mammas sida. Många gånger har jag tänkt att det är konstigt det vart så mycket folk av oss det ändå blev.

Men det är helt rätt att försöka bryta det onda arvet med släkten. Att du är medveten om det som varit och reflekterar över det är också enormt viktigt, du kan dra ditt strå till stacken, aldrig förändra några andra, men genom att vara medveten kan man ändå ignorera vissa konstigheter i släkten eller prat om dem.

Jag brukar ibland säga till mina föräldrar när de muttrar över något som någon gjort. ja vi är ju sådana i vår släkt, en samling surpular. då brukar hon bli tyst ?

Andrahalvlek
lör, 2020-07-25 - 10:38

Visst är det märkligt att folk generellt har så mycket åsikter om andra, medan de har så liten insikt i hur de själva kan bidra?

Min äldsta dotter brukar fråga mig hur jag orkar ”ställa upp” för min mamma som jag gör. Med tanke på hur min mamma inte ställde upp för mig speciellt mycket under uppväxten, pga medberoende.

Då brukar jag svara min dotter: ”Vissa saker gör man inte i första hand för sin egen skull utan för någon annans skull.”

Jag vill inte göra samma misstag som min mamma gjorde med mig. Nu är det ombytta roller och jag vill att vi ska ha en så fungerande relation som möjligt.

Att den relationen aldrig blir som jag ville ha den får jag sörja, men det ska ändå inte hindra mig.

Kram ?

Vjlo
lör, 2020-07-25 - 10:46

Undrar ibland om detta att vi har åsikter om andra och pratar skit om dem (maskerad som välmening) många gånger är på grund av att vi inte mött oss själva, sett våra svagheter och accepterat oss själva, vi ska vara perfekta tycker vi, för det är bara då vi kan duga och vill gärna tvinga andra vara det, vi retar oss på det som är vår egen svaghet ? Och det är ju lättare prata om andra än om sig själv. Jag är inte så dålig på det heller, men försöker låta bli, för det känns fel.

Jag har accepterat att min pappa bara kan visa omsorg genom att tvätta min bil. Så då åker jag dit ibland och börjar tvätta, men låter han ta över. Båda nöjda.

Andrahalvlek
lör, 2020-07-25 - 11:05

Skönt för er båda att du accepterat att det är så han visar sin kärlek ❤️ Vet inte om det är typiskt manligt? Mina barns pappa älskar sina döttrar till döds, men kan bara visa det i praktisk handling i form av tjänster, och aldrig i ord. Men det syns förstås i hans blick ❤️

Han kan inte säga förlåt heller. För han kan ju inte ha fel. Han är en besserwisser. Och hans pappa är en besserwisser.

Jag har däremot genom att föregå med gott exempel lärt mina döttrar att säga både ”förlåt” (och mena det) och ”jag älskar dig” (och visa det). Trots att jag inte har upplevt det alls i min egen barndom.

Man KAN bryta det onda arvet, om man är medveten om det.

Kram ?