Stolt är kanske inte rätt ord för jag är inte så ofta stolt över mig själv.
Jag är stolt över mina barn, mina medarbetare. När jag tänker efter bottnar jag inte alls i det ordet, det hör inte ihop med mig.
Jag tror min man är stolt över mig ibland. Kanske mina barn. Min mamma säger att hon är stolt men hon vet nog inte riktigt över vad. Min pappa kan inte prata så bra längre och inte ens när han kunde det, visste han hur man visade sina barn uppskattning.
På många sätt har jag hejat fram mig själv i livet.
Och så ni som skriver här. Som hejar på mig och vill mig väl.
Så känns det verkligen.
Kollegor också. När vi fixar något svårt.
I vilket fall ligger jag nu raklång i min soffa efter att ha sprungit den där milen, som jag längtat efter att klara av. Det gjorde jag utan problem, lugnt tempo, skön tur, inte ont nånstans.
Så nu när jag ligger här och känner efter ska jag öva på att vara lite stolt. Och sen duscha!
?

Jag identifierar mig inte heller riktigt med begreppet stolthet. Tänker på uttrycket "stolt som en tupp", och får lite pråliga vibbar av själva ordet. Jag gillar bättre att vara nöjd med saker eller glad över något än att känna mig stolt. Eller, om jag ska vara ärlig, jag känner mig nog stolt över saker ibland, men har känslan av att det är lite skrytigt på något sätt, så jag målar om det...

Order stolthet går förstås att tolka på olika vis, enligt synonym.se liknas det vis pösig och dryg, tänkte nog snarare (som ni) att det handlar om att vara nöjd med sig själv för en stund. Jag har lärt mig att nöjdhet inte är någon vidare drivkraft för med utveckling, men jag har också lärt mig av livet att ständigt missnöje är mycket energikrävande.
Blir inte så mkt kraft kvar att utvecklas- om en alltid jobbar med en skev självbild.
Men vad händer med kraften när man är nöjd?
Dessa frågor är och har varit superaktuella för mig under mina nyktra månader. Jag hade förr, som två djur i mitt innersta; skuld och skam. Ibland agerade jag också för att göda dessa djur som även knaprar på en inifrån och till sist känns skalet av människa ihåligt.
Vad nu det har med min rätt långsamma löptur att göra ?
Tack @andrahalvlek för heja, jag processar ännu du ska/har flyttat. Är inne och spankulerar i dina nya kvarter för att träffa dina nya grannar ? du vet att jag vill allt bäst för dig!
@jullan du vet väl att styrketräning är urbra för hjärnan och minnet, viktigt ut alzheimer/demens-perspektiv, heja dig!
@akilles, tacksamhet är en gren jag jobbat mycket med- vi kan gå samma fortsättningskurs ? tror mina coacher brukar säga att det är självkänslan som är skakig men är inte säker. Allt som börjar med själv- kan jag tänka mig att öva på.
@kennie- du är ju helt rätt på detta, skrytig är faktiskt en synonym, men tror nog ändå, att stolthet är ett ord för oss alla här att öva på. Risk för tjat- obefintlig.
Skickar kraft över det svarta himlavalvet till den som kan behöva, just idag har jag extra.
Godnatt alla superstjärnor ??

Spankulerar min lilla runda om morgnarna. Kålen är dessvärre illa tilltygad av små svarta knott. Zuccini sockerärter tomater och - solrosor samt luktärter tycks ha fått något livgivande som jag också gärna tar ett glas av.
Mamma är här. Tålamod. Övar. Bra, som att gå på kurs i hemmiljö.

Jättesnäll men jag har genom åren (med henne) också insett att snäll går att manipulera med, vem kan vara arg på en (så) snäll.
Några av er vet säkert och känner i ryggmärken denna reflex att reagera och så fastnar det liksom i halsen inför detta lite vardagliga- men till sinnet uppenbara- helgonet.
Jag övar för jag vill inte förstå de här sakerna för sent.
Jag hittar ett sätt att gå stark i det där snälla nu.
Jag kan vara tydlig i det ”mjuka” och jag får syn på mig själv och vad jag vill trots bomullsludd överallt här nu.
Jag är nykter idag, just nu känns det som min superkraft.
Kram kämpisar och ni som flyger fram genom dagen på en räkmacka, de dagarna är inte sällsynta. (På den tiden jag drack var det mer som att försöka glida på en finncrisp.)
????

Alltså, tack för ännu en morgon med mitt goda goda kaffe och strålande sol.
Och att mamma åker hem idag...
Nu drar jobbet igång på riktig jag unnar mig dock en lite senare start pga I am worth it.
Läser en stund här och blir så himla glad- det smittar att ta del av andras glädje. För mig är det helt klart så att friheten att slippa tänka på 1-3-5- glas överväger allt annat.
Och jag tror också att ordet frihet har fått en ny betydelse för mig.
Jag är nykter idag, apropå det.
Sätter mig vid datorn nu och kavlar upp de imaginära ärmarna och ska göra mitt bästa. Bra nog är det.
Njut av dagen var ni än är, jag hejar på er var och en. ??

Jo man strävar ju egentligen alltid åt att vara nöjd och lycklig. Men jag tror att det finns nöjdhet på olika plan.
Att vara nöjd med sig själv är ju nåt som jag jobbar på. Eftersom jag har dålig självkänsla. Jag tycker tex inte att jag är värd en massa saker. Så att lära mig vara snäll mot mig och nöjd med mig själv ska jag bli bättre på!
Sen att vara nöjd i tex arbetslivet är ju en annan sak. Jag är rastlös och hade inte ”nöjt” mig med att göra samma sak varje dag utan utveckling.
Däremot tror jag man måste vara tacksam under tiden. Och ”nöjd” med det man åstadkommer även där!
Kram

Umgås med sin mamma är verkligen en prövning. Men jag märker tydligt att mitt tålamod är mycket större med henne nu när jag är nykter.

Det har också underlättat att jag slutat sörja den relationen jag hade velat ha med henne, och fullt ut accepterat den relation vi har. Väder-och-vind-relation.

Det är också tydligt att vi har fått en bättre relation nu när vi har haft mer kontakt en tid, både på telefon och IRL.

Kommer osökt att tänka på den gamla diskussionen om fördelarna med kvantitetstid respektive kvalitetstid med sina barn. Gäller nog åldrande föräldrar också.

Den fördel jag ser när vi hörs på telefon numer 2-3 gg/vecka och träffas 1 gg/vecka är att det krävs ytterst lite tid varje gång. Det gör det lättare att stå ut ?

Vissa saker gör man inte i första hand för sin egen skull, utan för någon annan.

Kram ?

Ja du @andrahalvlek jag håller med dig om kvantitet här, men corona och längre avstånd har gjort det svårare.
Det jag lider mycket av är att jag blir så irriterad på min mamma. Jag blir irriterad för att hon är gammal! Obs jag blir ju inte arg på henne för det, men det KÄNNS. Mycket.
För jag blir såklart arg på mig själv också. Samtidigt som jag inser att irritationen allra mest handlar om insikten om att hon åldras- och inte alltid kommer att finnas.
Igår när hon hade åkt kände jag mig sorgsen. Samtidig har det varit fint att ha henne här och hon var så nöjd med våra dagar. Randiga livet, som vanligt.
Och @andrahalvlek, jag håller verkligen med dig om värdet att göra något för nån annan. I denna tid av att känna efter är det befriande. Kram!

Nu är jag inne på min vecka 5 med löpning. Små framsteg mest hela tiden och jag är säker på att det hänger ihop med att jag inte dricker. Springer snabbare, orkar intervallträna, det känns helt enkelt inte särskilt jobbigt. Kroppen tackar med att forma till sig. Mycket skönt och inte minst så bra för humör och sinnesro.
Nu är vi ensamma ett par dagar, skönt. Kräftor igår, lite städning, jobb såklart. Molnig dag, bra som omväxling.
Idag är jag nykter. När jag tänker närmare på att dricka mår jag faktiskt illa.
Önskar er alla en fin dag.
Och alla ”nya” önskar jag tålamod och åtminstone ett ögonblicks insikt om att det blir bättre, hela tiden, det bättre tar aldrig slut. När det har börjat. Kram på er! ????

Bra, får man väl ändå säga- att aktiviteten är här och inte hemma med en flaska. Om det nu kan räknas som aktivitet.
Här är det fullt hus med tillhörande planering- stressigt för mig men jag övar och kämpar på för att inte koppla det så hårt till att jag blir stressad när jag inte kan dricka, utan det är de stressiga situationerna som behöver hanteras på ett bra sätt.
Det här är viktiga steg för mig.
Hann inte skriva i morse, men idag är jag nykter. Utan att fundera närmare på saken. Ibland känns det som om jag gått in i en mer självklar fas vad det gäller nykterheten.
Känner mig väldigt harmonisk vilket är ett ord jag sällan använder.
Jag tycker numera om hela mina dagar, från morgon till kväll och när jag har sprungit- ännu lite mer.
Nu ska jag involvera några små barn i matlagning och potatis-upptagning.
Kram alla formumkompisar som gör så mycket mer åt sina liv än de flesta jag känner. ??

Brukar tänka, i alla sammanhang att livet inte är här på forumet eller på insta eller var på webben man nu vistas utan irl. Det märks tydligt på dig. Härligt det går framåt och nykterheten är mer självklar.
Så skönt! ?☀️
Ha en fin dag o kram??

@vakna vacker, ja det stämmer verkligen att livet äger rum irl, men behovet av att tanka kraft och insikter här är fortfarande så viktigt för mig. Tacksam varje dag över gemenskapen och allt det snälla som finns här.
Igår var vi 15 personer på middag. Jag har blivit så mycket bättre på de här situationerna, genom att:
1. Dra ner på kraven på perfektion
2. Lita på och överlåta åt andra att hjälpa till/ vara delaktiga på riktigt
3. Låta det vara lite stökigt utan att stressa upp mig
4. Gå och lägga mig när jag själv behöver det
Det här är inga strategier jag haft från början utan det är mer att jag kan blicka tillbaka över en kväll som igår och se vad som blivit annorlunda. Det är en process, märker jag, och även att ”stå upp för” mig själv och mina behov av trött, eller bara behöver tid att vila.
Nu är det som sagt fullt hus med mkt bad, pannkakor och hallonllonplock som står på agendan denna dag,
Jag tänker njuta och andas. Jag är nykter idag. De sakerna, liksom avhängigt varandra.
Kram och njut av dagen, om den är kämpig kan jag trösta alla med att rätt var det är, är det kväll och man får sova och om morgnarna är kraften tillbaka. ????

Stress och för höga ambitioner gör inte saken enklare . det jag kämpar med... precis som du skriver att allt inte behöver va perfekt. Inte lätt när man har ett visst kontrollbehov ?
men man får Väl hitta nya sett för att slappna av.
Har börjat promenera, springa mer, gjort lite andningsövningar osv...
men inte lätt när vardagen kommer igång och det ska hållas ordning på allt både vad gäller barn, hem, aktiviteter, jobb... oj nu blev jag stressad igen bara av å tänka på allt.
Jaja... en sak i taget.
Ha en fin lördagkväll nu ska jag springa! ?‍♀️

@akilles, jag tycker mig uppleva att vi är många som dricker för att klara av höga krav, ofta ställda av oss själva och säkert av en omgivning som förväntar sig mycket. Och då tänker jag också på hur samhället är uppbyggt, våra olika ”projekt” som vi ska klara så bra.
Att vara mänsklig med tillkortakommanden och gränser framförallt är något som jag haft svårt att acceptera hos mig själv. Men haft lättare att stötta andra.

Jag kämpar med min stress, på olika sätt.
Men idag slog det mig, viktigt tror jag, att det nog inte har gått att komma nånstans med det, så länge jag har druckit.
Det har varit mer; PROBLEM- (stress eller relationer eller jobb eller mamma eller pappa eller vad som helst)
Lösning: Dricka för att slippa stress, glömma krångliga relationer, döva dåligt samvete över saker jag glömt eller inte orkar.
Problemlösning: 0,0%
INGET löser sig av att dricka. (Tillfällig spänning, och en människa med normala dryckesvanor- ja kanske.)
Det har tagit mig dryga sju månader att se detta klart.
Att bli nykter handlar så mycket om att få fortsätta utvecklas, att inte hälla tjock smet över livet, stanna i växten.
Så vill jag inte leva.
Jag råkar ibland hamna på ett inlägg här i min egen tråd, kanske 14 dagar in i nykterhet, som handlar om min ”panik” över att inte få dricka mitt vin framför brasan.
När jag läser det tänker jag att jag borde fått panik över det istället.
Ibland känns det som ett barn som skrev de där inläggen.
Ibland känner jag mig som ett barn nu, därför att jag ofta är glad - och då och då leden och bekymrad eller orolig. Det är jobbigt, men det är riktiga livet som äger rum här.
Nu ska jag straxt sova.
Godnatt kämpar- förbundets alla medlemmar ??
Ps. Idag löste jag problemet kring ”varför blir jag ståendes i köket och fixar så mycket”. Det var enkelt. Efter middagen stack jag ut och sprang, 7 km och ganska lugnt. Perfekt tid för att familjen skulle hinna; duka av, diska, röja köket, tända ljus och sätta på en kanna te. Varsågod för antistress- tips! ?

Att fly från slagfältet med disk mm. Gör det inte för ofta bara, för då kan det bli payback har jag märkt här hos mig.?

Kram. ?

Att vara kvinna är inte lätt. Vi ska vara snygga, smarta, ha full koll på hushållet och barnens aktiviteter, göra karriär, vara sociala och omhändertagande mot alla i omgivningen, vältränade, hälsosamma (plocka egna bär o svamp, odla, baka, handla ekologiskt, kompostera, tänka miljövänligt, laga mat från grunden) och så vara en bra fru!

Inte så jävla konstigt om vi får stressutslag!

Men vi måste lära oss att sätta ner foten. Prioritera vår tid och inse att vi inte kan vara bra på alla plan. Värdera oss själva bättre.

Jättebra att du drog från disken! Tror vi måste tvinga man och barn att lära sig sköta saker själva och hjälpa till. Dax nu!