Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

Tvåbarnspappan

I det fallet så tycker jag att vi skiter i miljön!
Förstår att du känner dig skör med tanke på det som händer i ditt liv. Vet dock att det som kan hjälpa dig och tjejen är att du verkligen kämpar vidare!
För det här är verkligen ett riktigt kämpande! Men lika besviken som du blev på dig själv för att du drack lite, lika stolt kommer du bli när du ser att du fixar det här! För det är jag övertygad om att du gör!
Ha bilden framför dig och känn känslan som dina barn upplever när de har en pappa som är pigg och glad. Med andra ord när du är dig själv :)

Det rådet jag kan ge dig när det gäller dig och din tjej är som jag skrivit innan här i tråden. Prata med varandra, va öppen med det du känner och visa att du kämpar!
Som jag ser det så kan man aldrig tiga ihjäl problem, det är så viktigt att ventilera och vara tydlig med det man känner. Sen är det bra att verkligen försöka sätta sig in i sin partners situation och tänka att hur hade jag känt om det var jag som var i den eller den situationen Det är faktiskt sanslöst befriande att göra så istället för att gå i försvarsställning som man lätt gör. Nu vet jag ju inte alls om detta är ert problem. Men att mitt i ett gräl kunna säga till sin partner, att du... jag förstår att du känner som du gör. Det kan göra underverk i en relation. För man vill ju så innerligt gärna känna sig förstådd av den man älskar!
Efter att jag känt mina barns mamma i tjugo år så sa hon förlåt till mig för allra första gången. Vi har dock varit separerade i tio av dem. Men den ursäkten har gjort att vi i dag har en riktigt bra relation som föräldrar. Så lite kan göra så enormt mycket :)

Hoppas allt löser sig för er!
(jag får väl lägga till en varningstext som de gör på cigaretter. ... "TP är ingen relationsexpert, han är väldigt singel, samt har tre förhållanden bakom sig" ;)..
TP

Hillbilly-67

Får väl trösta er miljövänner med att jag avyttrat min 20 år gamla volvo och inhandlat en minibuss modell 2001 :-)

Ang drickandet så får jag väl anses ha bestämt mej ! ( den har ingen hört förut..), gör mej av med sånt som hör "bryggarkulturen" till !!!.
Jag kommer förmodligen inte kunna dricka normalt i framtiden...
Fast mitt drickande kommer när jag är själv, inte när jag har sällskap så jag kanske funkar normalt i ett förhållande , men vem vet ?, dumt att chansa.
Får helt enkelt ta det den dagen det kommer !!, just nu får jag kämpa !!.

Har haft jordens fajt med min exfru också... hon är ju fan dummare än mej....
Måste tydligen inhämta tillstånd om jag bjuder hem en tjej på middag (middag !!!,bara middag, inget sova över eller så!!) , vad tror ni om sånt ??, lagom vrickat eller??.
Har sagt att jag ska meddela om det blir nåt seriöst och det blir övernattningar och så, men den delen har än så länge skötts på barnfria veckor.

Och tjejen ja ... vet inte vad som händer där, men jag bävar och det är mitt alldeles egna fel !!!...
FAAAAN !!!

viktoria

Hungrig
Arg
Ledsen
Trött

Orsakar många återfall enligt kloka vänner här på forumet, tänkvärt...
Tänkte skriva Kämpa väl, men ändrar mig till Lev väl!
<3

Tvåbarnspappan

Jo men måste alltid fylla i formulär 31:8 under rubriken. Är det ok att jag har ett liv efter vårt förhållande som innebär att jag kan bjuda hem en art av det motsatta könet på trerätters med väl kyld hallonsoda och kanske även att vi skrattar tillsammans, samt avslutar aftonen med en puss på kinden. Just under den rubriken ska du sätta ett kryss vid underrubriken "för behandling och önskan att extanten skola godkänna mina önskemål om umgänge med eventuellt atraktiv kvinna".
Nämde ja att jag har väntat på bifall i tre år nu?..... ;)

Godnatt /TP :)

sinnesro

Har under lång tid missbrukat i någon form. Anorexi, droger, men framförallt alkohol. Satte igång rejält för 4 år sen och jag var hemma med mitt första barn. Det eskalerade under mitt andra barn. Nu 4 år senare och jag talar om minst 3 dagar i veckan...ibland 7. Oftast ensam. Ibland i källaren, ofta på morgonen. Gömt flaskor. Däckat. Minnesluckor. Bortförklaringar. Och nu inte en droppe på 3 månader. Jag måste få distans. Bli fri från ångest, nojjor och åratal av skuld. Skuldkänslor för mina barn, min familj, men framförallt för mig själv. Hur kunde jag som är så stark låta det gå så långt. Jag är uppriktigt förbannad på mig själv att jag kunde låta det gå så långt. Eller är det förutbestämt? Jag har alkoholism i släkten, min pappa bland annat. Jag har inte insett det förän på senare år. Bitar som börjat falla på plats. Resultat av ett barn i ett missbrukarhem. Ett barn med frustration, ilska, rädsla, olycka. Det barnet har jag spottat på. Nu...jag vet inte. Jag vet att jag mår så mycket bättre. Jag är mycket lugnare. År inte lika missnöjd. Kommit till insikt med vissa delar i mig själv som kan förändras, accepterat andra delar som jag kan lägga därhän. Jag känner ett lugn. Sinnesro? Men jag är livrädd för att tappa den känslan, livrädd för att ge upp och falla dit. Jag vet inte ens om jag tänker dricka igen. Jag vet att så här bra har jag inte mått på länge.

//Imorgon är en ny dag!

sims333

Någonstans läste jag om det här med att cykla. Det går vingligt i början och man tror inte att det är möjligt att man ska kunna lära sig detta. För min del var det min syster som lärde mig att cykla. Hon sa att hon höll i cykeln och då vågade jag trampa på. Hela tiden frågade jag: håller du i cykeln? Jaadå. sa hon. Men rösten lät så avlägsen tillslut och jag vände mig om: ok, hon var säkert tio meter ifrån, men jag cyklade! Först blev jag arg, sen jätteglad! Jag var kanske 5 år, eller nåt, men just det minnet sitter kvar.

Att lära sig leva på ett helt nytt sätt är ungefär som när man var barn: släpp det gamla och våga ta in något nytt, våga chansa. Jaha, vad menar jag med det? Jo, ditt ex, hon är ju inte med i dina tankebanor. Hon vet inte vilken utveckling du har skapat i ditt liv, för hon är inte med dig 24 timmar om dygnet. Hon kommer kanske bara ihåg den du var när ni skildes. Därför kanske hon är orolig när du träffar någon ny att det ska vara någon "av fel sort". OK: någon som också gillar att dricka. Mitt ex känner min nya man och vet att han är pålitlig vad gäller sprit, men hade det varit någon annan hade han frågat ut mig som en blå.

Jag menar egentligen: vi kan inte begära av vår omgivning att dom ska förstå vår situation. Låt dom hållas. låt dom komma med sina moralpredikningar, men låt det inte beröra dig känslomässigt. Dom vet inte vad dom pratar om. Glass är faktiskt jättebra när man är sjuk. Det ger vätska. En belöning till barnet efter att ha tagit äcklig medicin är ju också jättebra-då ger man ju en positiv bild av medicin. Vad skulle du ha gjort för fel, förutom miljön, då?:-)

Kram från en sömnlös/ Sims

Kära sinnesro! Känner igen mig och mitt liv i många berättelser här. Skriver sällan men har enormt stöd av att läsa och hejar på alla som kämpar väl... lever väl. Ger enormt stöd och styrka! Kram!

Hillbilly-67

Haha !!, jaadu, kanske är det som att lära sej cykla när man ska lära sej leva utan alkohol ??!.
Nu har jag inte så lång karriär på den "stigen" ..
Allt började efter skilsmässan, och ex känner inte till mina problem!, även om vi fortfarande varit gifta hade hon helt ärligt inte varit mycket till stöd...
Hon har inga problem (iaf inte som jag vet) med dricka, även om tetran med vin står framme rätt ofta på helgerna !..
Utan hon gillar numer iaf att racka ner på folk som hon tycker är sämre än hon själv, vilket innebär dom flesta...
Hon kallar även folk hon inte gillar för fula namn när barnen hör, moget....
Hon har antagligen rätt stora problem med sej själv för övrigt men ingen får hjälpa, hon vet ju bäst...
Förlåt om jag säger så men hon är en jädrans ragata!!!.
(dessutom var det hon som stack, grönt gräs i hagen lockade visst, men hoppsan vad det vissnade fort..)

nubaskemig

jag tänker klaga lite senare i detta inlägg men först ville jag bara säga hej och välkommen till nya här. :) Det är jobbigt som tusans men nej - vi är ju inte ensamma tack o lov! Det är så många som har liknande historier och jag har nästan kunnat kopiera vissas berättelser och använt som mina egna.

Hillbilly - jag får faktiskt ta och hålla med dig där fastän det är fult att kalla folk dumma saker. Din exfru verkar ha stora problem med osäkerhet och försöker trycka ner andra för att må bättre. Nu känner jag ju inte henne alls men som du beskriver henne låter hon precis som en närstående till mig. Jättejobbigt. Du får vara teflon helt enkelt. Lyssna, håll med och låt det sedan bara rinna av när du går därifrån eller lägger på luren. :)

NU ska jag gnälla! Aaaaaaaajjjjjj!!!! Tränade för första ggn på år och dar igår och jag kan knappt röra mig så ont av träningsvärk jag har idag! haha Fy bubblans alltså! Höll på att dö redan på uppvärmningen! Att jag som alltid varit så vig och smidig hasade runt som en elefant bland gaseller var lite smått pinsamt. ;) Men men - det blir ju bättre med tiden säger de. 2 ggr i veckan har jag iallafall skrivit upp mig på så det får jag ju hålla. Bläh.

Jag firar förresten 3 veckor som nykter idag =) Har dessutom sovit flera timmar i rad och börjar misstänka att motion KAN vara bra för sömnen? ;)

Ha en fortsatt underbar onsdag
Kram
Sussie

denial

motion i all ära
men nykterheten gör susen för sömnen också
grattis till dina 3 veckor
denial

nubaskemig

det känns faktiskt underbart. :) Och detta trots allt möjligt dumt som hänt. Båda bilarna har gått sönder, fått en korrigeringsräkning från barnomsorgen (betalat för lite de senaste åren så den e på 5 tusen) och elräkningar som heter duga. Detta skulle normalt sett fått mig att bara skita i allt och dricka en halv tetra vin och gömma mig i självömkan för att allt ska hända mig på en gång. :) Nu - nope. På något sätt ordnar det sig alltid, alkohol är inte ens med i tankarna.

kram

Tvåbarnspappan

Hjälp! Jag är nära att falla igen. Är så fruktansvärt orolig för min son som är så enormt nedstämd och deprimerad! Jag stångar mig nästan blodig i mina försök att hjälpa honom. Men hur jag än försöker så når jag inte fram till honom. Jag har tidigare själv varit djupt deprimerad och känner sån smärta och maktlöshet när jag ser att min älskade pojk far illa. Finns det någon som har erfarenhet av detta och kan ge några råd vad jag ska ta mig till för att hjälpa honom?

Föresten så tänker jag fan inte falla igen. För min pojk behöver mig.

Ledsen och orolig TP

DryMartini

Jag tror att jag vet ungefär hur du känner dig när det gäller din son. Min yngste son, som bor hemma, är också deprimerad och handlingsförlamad på något vis. Han går hos en psykolog och äter några piller. Jag har svårt att tackla detta, det gör mig också mycket ledsen och jag har dessutom svårt att hantera det känslomässigt. Jag har ju min hustru, som jag ofta tycker daltar för mycket med honom. Förmodligen är jag mest orolig av oss två, men också mest oförstående, på något vis. Kanske just för att min hustru är så väldigt förstående. Det blir väl olika roller man tar på sig. Min son tyr sig nästan bara till henne, vilket också blir jobbigt.

TP, du är väl ensam, vad jag förstår, vilket väl kan vara ännu jobbigare när du ska hjälpa din son. Å andra sidan slipper du en fru att bråka med.

Hoppas att det blir bättre med din son och jag hoppas förstås att det också blir bättre med min. Ibland känner jag för att ge upp, hälla i mig rejäla doser alkohol för att döva alla problem. Men det ska jag inte göra, för jag vet att problemen totalt blir bara större då. Det gäller förstås dig också, TB.

Så, gör allt du kan för att inte ta det där första glaset. Ingenting blir bättre av det. (Fast man undrar ju ibland ändå.)

Vi hörs! God natt!

Mr. Dry

nubaskemig

men jag har förståelse för den vanmakt ni känner.. Det är ingen lätt sak och jag hoppas att allt går bra.

Tänker på er.

Kram

Tvåbarnspappan

Hej, hur går det för er allihop? Sims, ankan, Mr Dry, nubaskemig, hillbilly, sinnesro, Viktoria, florida,Quista, Adde och denial (utan inbördes ordning). Kan ni inte uppdatera lite så jag vet hur ni har det och hur ni mår?

/TP

DryMartini

Här skulle man kunna säga att det är ömsom vin, ömsom vatten. Fast inte något vin, mest vatten. Det är lite jobbigt i största allmänhet, med jobb, fru, son och viss saknad av alkohol. Dock har jag lyckats att avstå helt från alkohol sedan 26 december, vilket känns som en stor framgång. På lördag ska jag på middag och det ska bli intressant att se hur bra jag klarar att motstå värdens goda drinkar och fylliga viner. Det blir en utmaning som jag SKA klara.

Hur går det för dig, TP? Hoppas att det går bra.

I helgen är vi nyktra, eller hur?

Mr,. Dry

nubaskemig

Jag har varit nykter sedan den 29:e och DET är det inga större problem med just nu. Däremot kommer väl det jag har försökt att gömma mig för. Nykter funkar det inte riktigt i mitt förhållande. : / Men men, det som inte dödar härdar :)

Ja en trevlig nykter helg önskar jag er, det ska jag ha. :)

Kram

Tvåbarnspappan

Samtidigt som livet kan vara helt underbart så är det ju så att vardagens problem kan bli riktigt tunga ibland. Vilket i sig gör att man lätt faller för lusten att få fly in i ett berusat tillstånd! Finns egentligen ingen logik i att försöka dricka bort sina problem, med tanke på att när man vaknar dagen efter så har problemen man hade plötsligt blivit ännu större. Jag har en viss förmåga att försöka lösa alla problem på en gång, men då blir kaoset bara ännu större. Jag tror att man verkligen måste ta tid för sig själv och gå igenom det som är jobbigt och ta bit för bit. Vad kan jag påverka och vad kan jag inte påverka, vad är viktigt och vad är inte viktigt osv....

Tycker du är jäkligt stark som har klarat det här så bra! Hoppas du känner dig förbaskat stolt över dig själv!
Försök att lova/planera in något tidigt på söndag morgon för att minska risken att du faller för drinkarna på lördagen.
Är iofs övertygad om att du fixar det ändå :)!

Det funkar fortfarande bra för mig. Men jag kan inte direkt säga att det är smärtfritt. Suget är riktigt starkt ibland. Men jag SKA klara det!
Tänker vara nykter i helgen!

Godnatt /TP :)

Tvåbarnspappan

Tråkigt att det inte funkar där hemma! Allt kanske lugnar sig när du har kommit lite länge med det vi kämpar med. Det är ju faktiskt en stor omställning både fysiskt och psykiskt.
Kanske är idé att gå och prata med en familjerådgivare? Jag och barnens mamma gick och pratade under en lång tid. Detta var efter att vi varit separerade i över tio år. Det gjorde underverk i vår relation, vi har aldrig kunnat prata med varandra som vi kan idag. Det behövs verkligen när man har två tonåringar.
Hoppas verkligen att allt löser sig för er!

TP