Hur ensamt det än skulle kännas att ta ett nyktert beslut vet jag nu att vi är två, och ännu fler.
Betyder mycket, vi traskar i varandras fotspår ibland går någon före och visar vägen, ibland halkar man efter och tar rygg på den med lite bättre fart. Vandring med extra allt!
Benen, ja där sa du nåt. Fjunig päls här som möjligen påverkar mina löparresultat (hahaha).
Ha en fin söndag! Kram ?

....är också ett av mina favoritprogram och skulle väl även funka som titel på en bok om att möta nykterhet efter en lång period av motsatsen?
Låter så fint med barnbarnen och trädgården ( lite avundsjuk men mest inspirerad och upplivad). Och jag läser också om allvaret. Det är ingen liten hobby - nykterheten.
Jag tror att jag drack alldeles för mycket i närmare 5-10 år.... minnesbilderna kommer över mig hela tiden. Ibland känns det som att det först är nu jag verkligen börjar se...
Det präglar fortfarande min kropp ( gick hastigt upp väldigt mkt sista året som aktiv från att ha varit tämligen smal i decennier) . Konditionen är inte tillbaka ...
Detta ska jag ta tag i men för mig gäller det nu att inte vara för sträng och se det nya livet som just ett livslångt projekt.
Har tittat på några hus i helgen ( med trädgård:-) men vet inte alls vad som är rätt.
Kanske ska jag som opraktisk kvinna som närmar mig de 60 ?... ha en bekväm lägenhet i stan och hyra hus som andra har ansvar för.
Men jag läser ( läser och läser om) Suzanne Brøgger just nu och grips också av hennes liv i det där gamla skolhuset på danska landsbygden.
Hon är ju ngn som på ytan ger så mkt intryck av glamour och fest men som - när/om man läser senare böcker och även läser lite bakom orden .i hennes tidiga produktion har en väldigt jordnära sida. Och en humoristisk!
Hon skriver hela tiden om behovet av upprepning och att stanna/vara på en plats. Hur detta att göra samma sak varje dag - typ odla sin trädgård- ger tillvaron ett djup och skänker en glädje som är oöverträffbar.
Hon skriver om detta med att stiga upp och dricka kaffe i samma kopp och gå sin promenad och sätta sig och skriva sina sidor..
Och i mina öron låter det allt - utom tråkigt!
Jag njuter så oändligt av vardaglig upprepning just nu - kanske för att jag saknat den så. Den nyktra alltså.
Alkoholen och drickandet skapade kaos i mitt liv. Den slog ut rutinerna och förutsägbarheten och tryggheten. Den fick mig( i de värsta stunderna) att bråka med dem jag tycker om, fatta förhastade beslut och inte fullfölja det jag ville/borde göra.
Och att äta alldeles för mycket skräp:-)
Ibland tänker jag att det kanske var tur att jag drack så mycket ensam...för jag har tack och lov inte förstört de viktiga relationerna ( vilket jag oundvikligen hade gjort om j fortsatt med samma hastighet).
Nu brer jag ut mig här..och borde väl skriva i min egen tråd. Men jag har lite svårt för att flytta in i den efter min ganska långa frånvaron.
Det där med att odla sin egen trädgård..:-)

.,, och är nu trött efter intensiv helg och allt har gått i ett sedan jag kom hem. Tillåter mig en halvtimme i soffan. Kan tillåta mig en hel kväll här, parkerad.
Blev igår kväll påmind om en jobbig historik i livet som inte har med drickandet att göra. Orkar inte förklara mer. Hade svårt att komma till ro, tog en sömntablett och hade lätt huvudvärk i morse. Borta nu men jobbig påminnelse om de söndagarna. Badat. Hängt med mamma (mysigt). När det blir rätt med henne, är det bra. När det blir dåligt så påverkas mitt liv på flera plan. Men jag försöker nysta i de här sakerna nu, vill att det ska vara snällt. Mammor. Tänkt jättemycket på min egen mormor senaste dagarna. Hur jag fortfarande kan känna att jag sitter ihop med henne, på något märklig vis trots att det gått (för) många år sedan hon dog.
Är där i tankarna och går mina lovar. Försöker hitta... rätt eller förstå de här kvinnorna som finns bakom mig i tiden. Eller framför, vilket är det? Min mamma som kan upplevas som himla vilsen men som är så kapabel. Och jag som upplevs kapabel men kan känna mig så vilsen i vissa situationer.
Mormor? Kan inte veta utan att fråga mamma och vill inte fråga för att hon ska oroa sig för att jag håller på med nånting dödsförberedande.
Gör jag det?
Glad när jag inte är irriterad på henne för det är det värsta.
Kan bli så... oresonligt arg (vilket jag inte visar men påverkar ändå.)
Längtar efter min man som kommer hem ikväll. Med honom känner jag mig aldrig vilsen längre- men kunde göra förr. Vilket betyder att saker och ting faktiskt förändras av tiden itself. I övrigt går jag i takt nordlig riktning bort från det träsk som kallas alkohol. Njut av ännu en fin kväll, det gör jag. Kram ?

Vi skrev just samtidigt!
Ja visst är det intressant att upptäcka nya saker om sig själv som att tex älska den till synes oansenliga vardagen, kaffekoppen, kroppsarbetet som trädgården liksom bjuder på utan vidare överlägganden. Jag pratade om Suzanne brøgger senast igår och läste en intervju med henne som var så fin! Där kan vi snacka gå sin egen väg och stå med fötterna grundade på samma gång. En lysande fackla att hålla blicken på, förebild utan nån enda jämförelse i övrigt men det är väl det fina.

Hur skulle jag kunna säga ”köp ett hus”, helt omöjligt. Det som livar upp mig är iaf att du prövar idéer om nytt liv, det blir åtminstone i tanken en manifestation om att inget är över och förbi.
Ett drickande som fortsätter och eskalerar är just det- livet förbi, snabbspolat. Du får gärna bo lite inneboende med odlingslott i min tråd i väntan på inflyttningar av olika slag. Jag väntar på min dotter apropå inneboende pga stambyten. Mysigt. Eftersom jag varit sämst på att skämma bort mina barn pga för lite tid, för mycket jobb och för lite pengar kompenserar jag nu genom viss gränslöshet (inga excesser).
Jag märker att även de vad jag trodde var opåverkade (nåja) relationerna också rätas upp.
Jag tror det var Charlie som skrev i en tråd att detta att vara nykter är att lugnt överräcka en present till sig själv, varje dag. Så fint. Påminner om hur du beskriver livet!
Njut av kväll och så spännande ändå med liv som kan få börja om på en ny plats. Hejar på! ?

Ni skriver så långa och bra inlägg Se klart och Kaveldun. Och ni skrev ju samtidigt också för den delen. ? Tänkte mest passa på att säga att det är skönt att läsa om era funderingar på livet i största allmänhet. Tack! Själv är jag som ni vet kass på att skriva långa inlägg, tar alldeles för lång tid.?

Storrensning i trädgården för min del i dag, var tvungen att ta en vilopaus nu efter 5 skottkärror med växtmaterial bortkörda. Jobbigt, men kul ändå, det blir ju så himla fint efteråt. ? Så bli inte avskräckt Kaveldun, hus med trädgård röstar jag på, du är INTE för gammal för det. Min morsa är 80 år och är nere i sin sommarstuga med stor trädgård så ofta hon bara kan. Det betyder allt för henne att vara där. Sedan så har hon ju barn och barnbarn som hälsar på och hjälper till när det behövs sågas ner några träd eller så.

Kram till er båda!

Fialotta88

Hej!
Fick tips om din tråd av @Torn. Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver och det är så inspirerande att läsa. Jag ska ta mig igenom alla inlägg i den här tråden för att hitta kraft och styrka till att påbörja vägen till ett nyktert liv.

Jag är så glad att jag har hittat till det här forumet. Jag tror att det kan vara min räddning från att hamna i ett allvarligt missbruk.

... ändå, genom ett öppet fönster är mysigt som omväxling.
@torn du är verkligen fantastisk som kämpar igenom dessa essäer till inlägg ? jag tänker ofta att jag ska skriva lite kort sen snurrar tankar igång och så känner jag mig nästan lite dum... att det blev så där ord-rikt igen som att jag inte kan bara vara lite lagom.
Men eftersom att sluta skämmas över sig är en del av att bli frisk så är ju min tråd ett ställe där jag kan öva! ?
@fialotta88 med det sagt- här finns att bläddra i, och om du hoppar fram mellan ca var femte tråd kommer du inte missa något rafflande ?
Jag lever min dag utan filter, jag är nykter idag. Ska jobba och springa. Det stavas måndag! Kram ?

Oj, vad trött jag blev av att sitta still och inne och jobba och ha tusen möten som under våren, inte van.
Inte heller så sugen på att jobba så mycket som jag har gjort. Funderar på detta en del. Är ju inte nu bunden av kontorstid på samma sätt- och tog det lugnt i morse. Men skulle gärna önska ännu lite mer frihet över min egen tid.
Vilket föranleder tankar kring vad man behöver för sitt uppehälle och liv och hur mkt tid som ska ägas av arbetsgivaren i utbyte mot lönen.
Samtidigt är det också roligt, mitt jobb. Har tur och lyx att ha mycket roliga uppdrag, goda och duktiga kollegor. Men coronan och troligen sommar och nykterhet har gjort mig bitvis motvillig till att träda in i förvärvslivet igen...
Fler nya och modiga stjärnor på forumet som startar tråd och bestämmer sig för att leda om livet från den där sluttande backen ner.
Motigt i början, man önskar och sprinklar lite tålamod här, att ta till om det saknas. Kan säga med hundra procents ärlighet att jag varken känner sug eller längtan efter vin, som var mitt knark. Ingen saknad, aldrig sorg.
Bara bara glädje att någon försyn gav mig ett fönster som visade sig var olåst så lång stund att jag hann öppna.
Kram på er! ?

Det är jättekonstigt. Känner likadant. Hur något som har varit så viktigt i ens liv helt plötsligt är irrelevant.

Helt plötsligt är dock en underdrift, vi har jobbat på jävligt bra med vår nykterhet ihop! Det är verkligen ingen quickfix att bli nykter.

Kram ?

Igår hade jag en riktig skitkväll som började på em och fortsatte tills jag sa högt till mig själv (i samtal med min man) att såhär besviken och arg får jag inte vara på mig själv, det är orimligt.
Okej- somnade på em pga så trött att jag faktiskt inte orkade hålla ögonen öppna.
Sov en timme. Orkade inte göra något av det som kvarstod på min lista för dagen.
Då drabbas jag ofelbart av inte rimliga känslor över att vara helt värdelös. Som att det finns ett batteri av argument som bara väntar på rätt tillfälle.
Hur dålig jag är, hur lite jag får gjort, att jag var för trött för att springa, dåligt av mig, alla andra fixar sånt, lätt. När jag hamnar i de kaninhål av dålighet så sitter jag fast.
Jsg sa till min man att jag MÅSTE hitta något sätt att vara lite justare mot mig själv, när jag inte orkar.
Jag bestämde mig för ledig kväll, köpte en god glass som jag åt ytterst lite av. Somnade i hyfsad tid.
Vaknade tidigt för att sätta igång i tid, hoppas på en bättre dag.
Jag har VÄLDIGT svårt att acceptera att jag inte ORKAR.
Orka allt - då är jag tillfreds med mig och kan tycka att jag är helt ok.
Måste ha detta som en instuderkgnskurs. Det är såklart ok att ha dåliga dagar men inte ok att vara så djupt missnöjd med sig själv utan ordentlig anledning.
Idag är jag nykter, ser fram emot att sätta igång dagen nu! ?

Så varm jag blir i hjärtat av alla inlägg.
Bra dagar, dåliga dagar, jag sätter check på i princip alla av dem, känner igen mig i så mycket.
Många av dem är tankar jag tänkt känslor jag känt men inte satt ord på.
Skönt att känna igen mig.
Heja dig, heja er, heja oss.

Du åkte säkert på en släng av "duktig flicka " syndromet. Inte så konstigt nu när vardagen sätter i gång
på allvar efter semestern. Vad spelar det för roll om du inte sprang igår, ingen alls faktiskt. Det var inte så länge sedan du inte sprang överhuvudtaget. Och förr tog du ingen tupplur utan drack vin i stället. Nu har du varit nykter i snart 8 månader med alla dess fördelar, och börjat springa. Det tycker jag räcker alldeles utmärkt.? Läste att du funderade på hur mycket tid det är värt att lägga på ditt jobb. Jag tror du är på rätt spår där, även om du trivs och tycker det är kul med ditt jobb. Livet är kort, vill och kan man hellre göra något annat med sin tid så gör det. Jag är säker på att man inte ångrar sig när man sitter och berättar om sitt liv för barnbarnen, och för din del kanske också barnbarnbarnen.? Och samtidigt minns och tänker tillbaka på alla roliga saker som man upplevt. Tveksamt om det första man tänker på då är hur mycket firman tjänade på att man slet som ett djur från tidig morgon till sen kväll. Nä, då är det nog den där varma sommardagen när någon liten parvel lärde sig att gå eller simma som man minns i första hand.

Kram

Ja @torn såklart är det så även om jag lite reagerar med ryggmärgen när man använder det ordet som något negativt. Obs- är inte kritisk mot något du skrivit. Jag blev glad för din kommentar som visar omsorg, tack? Och tack för att du säger att det jag åstadkommer- att det räcker, faktiskt väldigt ovant för mig att höra.
Funderar bara på ordet duktig flicka som ibland används som något negativt, till skillnad från ”ambitiös kille” kanske? ibland vill jag reclaima duktig för det är väl något som är bra att vara? Sen måste jag kämpa med att inte koppla mitt värde så hårt till det jag presterar, att det är mitt sätt att duga. På så vis har du rätt- att vara lite mindre duktig - sett till att hinna allt- behöver jag öva på. ?
Ha en fin kväll, kram!
Ps. Igår började jag göra stora planer för min VÅR- trädgård- upptäckte att det går att beställa tulpaner, narcisser och kungsängslilja redan nu! Överraskande lycka, kanske blir en riktig trädgårdstant av mig om inte redan! ???

Copy paste på situationen och alla känslor den väcker.
Och på att du ( och jag) måste hitta ett rimligare sätt att hantera den typen av situationer/lägen.
Vad är det du alltid måste orka?
Och framförallt - varför måste du orka?
En stor framgång ändå att du skriver om det här tänker jag.
Och de perioder jag tystnat ...har handlat om att jag inte klarar av att dela känslor av svaghet/problem i realtid.
Fint att du sätter ord på hur du känner!

...det som hände när min kära vän miste sin man var såklart ngt delvis annorlunda.
Jag behövde vara väldigt närvarande. Men kanske hade jag kunnat dela hur svårt det var - i realtid?
Där är jag inte.
Känner i alla fall bara ömhet när du beskriver din problematik.
Ikväll är jag i mammas stad och tar en kopp kaffe till hennes minne.

Jag tror att nykterheten gör oss duktigare på att lyssna in kroppens behov. Precis som vi känner oss tydligare kvällströtta så signalerar hjärnan ”hjälp” när den är trött av någon orsak även vid andra tider.

Jag har märkt att möten tröttar mig enormt numer. Fysiska möten. Lite ovan efter att corona satte typ allt på vänt. Blir även jättetrött när jag ska lära mig något nytt, typ på en kurs.

Men allra tröttast blir jag av problemlösning. Max en halvdag i sträck fixar jag det. Ibland tvingas jag av tidspress sitta ännu längre, men då blir jag bokstavligt talat dödstrött och får svårt att återhämta mig.

Min lösning är dels att varva arbetsuppgifter bättre, högt och lågt. Inte lägga alla möten samma dag, boka in ”luft” i kalendern också. Noga med rasterna, 30 min lunchpromenad.

Tillåter mig även ”slödagar” eftersom det är omöjligt att prestera på topp hela tiden. Då blir man sjuk, som jag blev. Två gånger.

Jag tillåter mig också en höneblund för att reseta hjärnan när den signalerar att det behövs. Jag är så van vid att göra det så jag kan ställa klockan på 30 min, slocknar inom 5-10 min och sen sova stenhårt.

När jag sen vaknar upp av larmet känns det som att få en spann vatten över huvudet, men inom några minuter är jag pigg. Supereffektivt!

Kräver lite träning, och noll press. ”Ska bara blunda lite” tänker jag varje gång. Samtidigt som jag djupandas lugnt. Funkar att klämma in på lunchrasten till och med. Bäst av allt är att den halvtimmen inte påverkar nattsömnen negativt.

Världen skulle inte fungera utan duktiga flickor. Så är det. Men de duktiga flickorna måste vara lite snälla mot sig själva också, inte bara mot alla andra.

Kram ?

@kavrldun och @andrahalvlek och extra tack till din crashcourse I stresshantering som tog mig tillbaka till verkligheten.
Jag gör en del rätt när det kommer stressade lägen men jag glömmer att tröttheten beror på något och bör hanteras därefter.
Till exempel genom att vila/ somna mitt på dagen som jag har gjort och då fått en utskällning av mig själv. Jag är verkligen ingen bra chef till mig och den jag rapporterar till är numera för långt uppe i org för att riktigt hinna med dessa saker.

Kaveldun, vi övar. Igenkänningen hittar vi ju här och kan ta hjälp av varandra. Även om det kan bli lite blindbock...
andrahalvlek tack igen! Idag blir det både lunch - och promenad!

Nykter idag. Ska försöka boka klipptid. En frisyr nu som kan skrämma små barn.?‍♀️
Njut av dagen, livet allt det! ?

...även jag säger tack till dig!
Jättebra råd.
Har varit inne och läst i din tråd efter att du flyttat....skriver snart ngt där.
Du är en stabil, klok och lösningsorienterad ?!
??

Idag när jag knöt skorna tänkte jag på något nykterhets-relaterat och så kände jag plötsligen att dessa tankar kommer vara med mig hela livet.
Och ofta har jag känt mig tacksam över vad detta att sluta dricka betyder. Men idag kände jag ffg att jag bara ville vara en vanlig människa som varken slapp tänka på alkohol pga sug (förr) eller pga inget sug (nu).
Men det finns inget att göra åt det. På så vis ÄR det likt en sjukdom, att vara mer känslig och mer noga. Med sig. Hämta hem tankarna som far, knyta ihop trådar, liksom göra klart varje stund och varje dag.
Acceptans tror jag det är.
När jag väl kommit ut i mina knutna skor kände jag lätthet. Passerade diverse sunkhak och sunkmående människor. Jag har bra studs i mina skor, och mina steg nu.
Pysslat med min pappa och min mamma och yngsta barn. Finns något mycket stolt i mig och relationen till andra numera.
Jag hukar inte. Jag minns allt som sagts och allt jag lovat göra.
Jag plågas som jag skrivit om visst av mina egna krav, men i relation till min omgivning är jag helt okej.
Så trots orimlig önskan om att vara en vanlig 2-glas-räcker-drinkare, är jag nöjd med mig idag.
Jag tycker mer om den jag har blivit än den jag var, även om vi är samma.
Jag har också kört Andra halvleks kurs mot stress ?? , stuvat om bland möten, och blockat en halv dag i kalendern imorgon då jag ska vara ledig.
Ikväll lite ensamtid, jag är ett helt ok sällskap. Tankarna på alkohol är ofta nära men att dricka något känns skilt från mig.
Kram alla som kämpar, tuffar på, stressar med sug eller glider genom dagarna. Alla dagar räknas. ??