av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Mie
tors, 2009-03-26 - 15:50

Hej...

Minsta sonen fyllde år häromdagen... & pappa kom på kalaset.
Present var införskaffad om än ej inslagen.
Stora sonen fyllde för ca en månad sen, men då ringde pappa sig sjuk straxt innan kalaset.
Ingen present till honom...inte nu på lillebrors kalas heller.

När jag ngn dag efter förstod sit.
Skickade jag ett sms till barnens pappa. Med frågan : Är du medveten om att du glömt att köpa en present till x?
svar : Ja, det är jag men jag hann inte ta ut pengar för att jag försov mej.
( kalaset började kl 18.oo )
Frågade om han hade förklarat det för x men nej det hade han inte.
Jag sa att : det är inte så roligt att bli bortglömd.
svar: Nej, jag vet, det är väl ingen som bryr sig om mej. så jag vet...
Jag svarade: Du borde ha valt annorlunda.

Den vänds & vrids hela tiden till att vara så synd om honom... han har satt sig själv i den här soppan... han måste slå i botten snart & komma till insikt... så att han kan ro iland.

Vi väntar tålmodigt på att det ska hända... / Mie.

Adde
tors, 2009-03-26 - 17:36

Självömkan var min stora passion som aktiv alkoholist !!

Eftersom alla, säger ALLA, runt mig var idioter som inte fattade vilken fin kille jag var så var det ju oändligt synd om just mig. Ingen förstod sig på mig ju !!

Av just denna anledning är det så farligt för oss nyktra alkoholister att stanna i självömkan som ofelbart leder oss till det gamla beteendet och, vips, så är vi där i skiten igen.
Jag kan i dag gotta och vältra mig i självömkan MEN jag stannar aldrig mer än några minuter i den känslan för jag vet vart det bär om jag fortsätter. Och av någon anledning så upptäcker jag i dag att jag inte har anledning att tycka synd om mig själv. Jag har det alldeles för bra !!!

Och ja, som aktiv alkoholist så är vi mästare på att vända och vrida. Tänk vilka politiker världen har gått miste om !! Hade Wanja haft vår utbildning så hade pensionsskandalen aldrig hänt !!

Ha det bra !!

Mie
tors, 2009-03-26 - 21:06

Jo..

Så är det allt...
ALLA är dumma & oförstående knäppskallar.
Jag förstår att han lider... men valet är fortf hans.

Varför ska det vara så svårt att nå sin botten... varför är det så djupt?
Skulle vilja att han tog & började simma uppåt snart.

Jag har förstått att det kanske inte blir bättre än så här.
Kan även acceptera det för egen del... men inte för barnens.

Är less på att de ska bli besvikna.
Att man inte kan räkna med honom som förälder...

Måste forts förändra mina tankar hela tiden... / Mie.

Lise
fre, 2009-03-27 - 15:47

Hej på er alla!

Det var nog av hänsyn skäl till min mansom jag tänkte ta bort mina inlägg.

Nåja det om det,jag får fundera på saken. Jag tror nog att jag själv skulle vara i behov av lite medberoende vård. Förra veckan när det var som värst ringde jag den lokala alkoholvåden vi har men de hade inte telefontid då och sen rullade veckan bara på.

I går var jag och lyssnade på Mia Törnblom! Det var verkligen bra. Jag försöker jobba med mig själv. För övrigt har det varit en bra vecka.

Vi är nog hela familjen under samma tak för tillfället. Dels för att försöka hitta en lösning på boendet och dels för att.... Bra har det varit för att vi har gjort mycket tillsammans, vardagliga saker och min man har mått bättre och engagerat sig i familjen på ett helt annat sätt än på väldigt, väldigt länge. Så situationen är väl som Berra sa ha väskan packad i hallen.

Vi har haft flera bra diskussioner under den gångna veckan. Han har också diskuterat med barnen. Han säger att han vill bli nykter och satsa allt på familjen. Är det nu jag ska akta mig eller?

Nå jag är nog fast besluten fortfarande över att det är i så fall utan sprit och i en nykter tillvaro. Men samtidigt är jag skadad av tidigare erfarenheter och har väldigt svårt att lita situationen. Men som Mia sa igår att om man går omkring och tänker "att det skiter sig" medan man väntar på att det ska göra det så är man ändå inte beredd om det gör det. Utan då har man bara mått dåligt under tiden.

I stället försöker jag nu tänka det ordnar sig på det ena eller det andra sättet.

Till Nalle

Heja, heja du klarar det! "Gör slut" med alkoholen så fort du kan, så hittar du dig inte i samma situation som min man och som Mies.

Till Berra

Det verkar som om du mår bättre för tillfället och att det går framåt, vad bra. Njut av varje stund livet känns lättare.

Till Mie

Du är och har varit så stark! Jag förstår dina tankar kring barnen och deras pappa. Men de har i alla fall en mamma som står vid deras sida och älskar och vill dem deras bästa.

sköt omer Lise

Berra
fre, 2009-03-27 - 16:39

Hej Lise!

Jo jag följer hela tiden dina inlägg minut för minut här på forumet...

Jag hoppas att det går bra för dig och din man, visst kan du förlåta honom om det känns hjärtligt tycker jag, du är väl ingen järnlady heller, du har väl ett mjukt och blödigt hjärta som alla andra?

Jag vill inte vara ond och vill inte sparka sk-ten ur erat förhållande, naturligtvis så finns det en förälskelse som man så gärna vill vårda...

Men om den man älskar är en "zombie" styrd av alkoholen, så kommer han eller hon att vara en proffsmanipulator, och så länge hon/han får som den vill kommer de att ljuga för dig för all framtid.
Det enda som är vikigt för dem är att få i sig alkoholen, de kan gå över lik för att få detta..

Om ljugandet står en upp i halsen, så är mina ord till för att motivera den som utsätts för det att våga ta tag i det, och push' a till en förändring...

Man ska inte tillåta en påtvingas ett alkoholbeteende som förstör ens livskvalite'.
Det är en våldtäkt på ens eget privatliv, och funkar det inte med ord, så är handling en alldeles utmärkt försvar, och man "..gör sig av med problemet"!, och skickar ut den j-veln!

Det är bara bitar av ens forna livskamrat som finns kvar där i psyket, en form av nutidens Alzeimer, men den är behandlingsbar, bara att låta bli.."det första glaset"

Så frågan är bara, om du nöjer dig med din mans önskan om förlåtelse, eller om du förhandlar med zombiehjärnan som lovar vad som helst, bara allt blir som vanligt...
Så vanligt att du om ett par veckor kommer att gå i samma spår igen...

Jag tycker du gör det bra om du fortfarande kan vara hård och ställa krav...
Du skall "outsmarta" den djävul som styr din man, håll väskan packad...

Älska din man för det han är värd, men var stenhård på en ENDA grej, ingen mera alkohol.
Där går gränsen för din kärlek, och peka på väskan, hur ont det än gör i hjärtat.

Du gör det inte för hans skull, utan för resten av familjens skull, för står han ej emot kraften så är han förlorad, och det ÄR hans val, om han nu väljer alkoholen..

Och sedan din fråga till mig, jo jag mår lite bättre tack, det märker du väl hur lätt engagerad jag blir i allas livssitutioner här på forumet, så pass mycket att jag inte har hunnit känna efter ännu..
Och inte skäller väl en döende hund heller...

Ha alla en bra och GOD lördags och söndagsmorgon, det får man bara av att...

INTE TA DET FÖRSTA GLASET, upprepa det mantrat hela helgen..

Lycka till/Berra

Mie
fre, 2009-03-27 - 17:04

Hej Lise...

Jag håller med Berra...
Men... förstår att du gärna vill försöka.
Du ska även göra det om det känns bra för dej. Tror att du facktiskt ska vara på din vakt just nu & tala om för honom vad som gäller.

Det är ju kanon att han visar mer intresse... men... håll ögonen & alla dina sinnen öppna.
Tror att det kan vara bra att han slår sig väldigt hårt utan att du kastar kuddar under honom.
Det ska inte vara så enkelt... om du förstår vad jag menar.

Det kan vara en luring från hans sida... för att kunna forts med sitt i lugn & ro.
Hur många ggr har man inte hört det? Att det var ju så tokigt... nu är det ändring...ska aldrig hända igen.
Jag hoppas verkligen för eran skull att han är villig en förändring.
Men kom ihåg att ett missbruk gör man sig inte av med själv utan hjälp hur som hälst.
Det kan såklart gå.. men är nog svårt.

Lev ditt liv... på ditt sätt... / Mie.

Mie
fre, 2009-03-27 - 17:09

& du Berra...

Jag är så glad att du känner dej bättre, gillar att läsa det du skriver.
Du är väldigt engagerad, klok & kommer med många roliga liknelser.
Jag fnissar lite när jag sitter här vid skärmen... även om det är allvarliga saker du skriver om så gör du det med glimten i ögat...

"inte skäller väl en döende hund..."

Ha det så bra & sköt om dej... du är värd all lycka... / Mie.

Berra
fre, 2009-03-27 - 19:37

Hej Mie!

Tack för att DU bryr dig...

Ha en mysig helg, och gosa med grabbarna nu...
Du måste ju vara förälder för två, så du har väl jämnt skägg att hinna med allt kan jag tänka mig...

Glöm inte Earth Hour i morgon, släck ner i hela lägenheten, tänd levande ljus och bara sitt och mys, kanske läsa en bok för dem och bara ha lite "kvalitetstid", oavsett hur gamla de är så vill de alltid vara små med sin mamma...

Ja du är ju lite "mamma" åt oss här på forumet också, och då får ju trådarna massor av runda hörn istället för små och vassa..

"Livet är till för att levas..."

Voff!

Mie
fre, 2009-03-27 - 21:00

Hej...

Ja i morg ska det släckas ner...
Vi ska tända en brasa & mysa.

En av killarna ska ha en kompis som övernattar hos oss...

Jo det är jämt skägg att vara ensam mamma.
Men fördelarna överväger.
Vi vill inte tillbaka till det vi hade.
Men det finns ju fortf mkt att önska.

Vi har vårat liv & vi lever...
Vi tar en dag i taget & står pall för de smällar som kommer... vi blir inte knockade.

Det är bra om livet kan få lite rundade hörn...
Det underlättar.

Andas... känn...se... hör...lev... / Mie.

Lise
lör, 2009-03-28 - 06:59

Hej på er!

det är nog just de som är min tanke. Om han inte kan låta spriten vara så är de färdigt, där får han välja! Så enkelt är det, jag peppar mig själv varje dag så att jag inte ska glömma bort det.

Jag hoppas att han har förstått allvaret i de tankarna.

Nu ska jag åka på träning med det äldre barnet.

Sköt om er/ Lise

Berra
lör, 2009-03-28 - 09:32

God morgon världen, god morgon alla vänner!

Hoppas att ni har haft en bra fredagskväll utan en massa dricka och tjafs med övriga familjemedlemmar...

Idag känner jag mig lite låg, hade hoppas på lite fågelsång och morgonsol...
Men denna morgon är klädd i vitt, på marken och igenmulet på himlen, så synd...

Det känns som om man har backat en hel månad, och det som är ändring till sommartid inatt, kan man inte tro, vem vill "ställa fram" några utemöbler nu?

Nä, det blir att sitta och surmula inomhus idag, ja förutom när mina solskensbarn ska ut och spela fotboll, den ena i träningshallen, den andre på elitenivå...

Ni må tro jag är en väldigt stolt pappa, när livet känns hängigt brukar jag sätta med vid mina barn.
De gör en nästan alltid glad, de har inga vuxnas bekymmer, inga räkningar och inga bekymmer med vad som skall hällas i glasen på vacker fot...

Grabben har sin kusse här, och det är lite mer fart och fläkt, nu ropar frugan på frukost...

Ha en fortsatt bra och god morgon! /Berra

Mie
lör, 2009-03-28 - 19:39

Hej...

Se dej omkring... det finns alltid ngt där ute som är värt att titta på & med alla sina sinnen ta in & reflektera över.

Visst lite trist att det var snö ute idag & att det blir blött...
Men tänk... våren är påväg & vi går mot varmare tider.
Sommartid... smaka på ordet...
Låter trevligt... snart är det tid för sommaren...

Tålamod...
Livet & vädret blir bättre...

Plötsligt infanner sig ett lugn,
Du känner en inre frid,
Kroppens muskler slappnar av,
Själen har fått ro.

Glöm nu inte att släcka ner kl 20.30..... / Mie.

Berra
lör, 2009-03-28 - 22:39

Häpp!

Vi släckte ner allt utom TV'n, tände hela huset fullt av levande ljus...

Tittade ut på gatan, såg hur ljusen fladdrade i fönstrena hos grannarna...
Tog på mig jackan, och gick en sväng runt i kvarteret..

Det visade sig att ca 1/3 följde initiativet till Earth Hour, en tredjedel tror jag inte var hemma, och den sista tredjedelen verkar totalt ha missat detta....

Några hade det tänt på övervåningen, eller utomhusbelysningen var tänd, och det förtog ju lite av hela "mysigheten"...

Några hade middagar med massor av vänner samlade runt finbordet i vardagsrummet, det såg hur mysigt ut som helst där man stod och kikade in genom fönstrena...

Andra satt och sippade på varsitt rödvinsglas i skenet från Robinson, jo det såg ju gott ut....

Men det blev slutspionerat, så jag skyndande mig hem till mig, och gosade upp mig i soffan med kidsen och frugan...

På bordet hade vi vinglas fyllda med stora istärningar, och fyllde upp till kanten med alkoholfri cider med skogsbärssmak, rekommenderas varmt (ja eller kallt..)...

Ha' en fortsatt trevlig kväll! /Berra

ågren
sön, 2009-03-29 - 17:52

Min fredagskväll var den värsta jag haft... jag är en millimeter från att ha sumpat ett nyinköpt hus, sambo sedan 8 år och ett kommande bröllop i sommar..... Fy fan på ren svenska, vad alkohol är skit! jag vill reda ut det här och komma vidare med mitt liv

Berra
sön, 2009-03-29 - 19:41

Hej fröken Ågren!

Sätt dig ner och försök nysta upp vad det är som blir så fel för dig, analysera...

Dricker du för mycket eller bara för ofta, dricker du när du är ledsen, pressad eller trött..
Slår det helt slint, du går in glad i fyllan och bli skogstokig på slutet, blir du argsint, hotfull, nojjig osv..

Det tär hårt att "våga" se in i sitt alkoholbrukande, men det är nyttigt...
Tänk inte på att du skäms i efterhand, för då slutar du "tänka" utan får bara ångest..
När du får klart för dig vad som går fel varje gång så skulle man kunna tänka sig att att du attackerar det som slinter, t.ex inte dricka när man är trött, eller irriterad..

Allra enklast är naturligtvis att inte utsätta sig för det alls, och då är den enda och bästa sättet är då att inte dricka, ungefär som om du inte går utanför dörren, så riskerar du inte att bli nedslagen.

Troligen så finns det andra underliggande orsaker till att det går åt pipan när man dricker,
och när man är nykter klarar man att hålla dem under kontroll...
Men det är tufft att orka reda upp det, men när man inte står ut längre, så måste man...

Lycka till! /Berra

Berra
tis, 2009-03-31 - 00:09

Hej Mie!

Jo nog är jag väl en j-kel på att ge andra goda råd...

Men när det gäller mig själv, så är jag helt på det klara med alkoholen, den har slutat fuckat med mig, för alltid känns det som just nu, men man ska aldrig säga aldrig...

Jag vill hålla det öppet att jag någon dag framöver i livet skulle vilja testa att prova på att dricka resonligt ett tag, dvs inte dricka för att bli berusad, utan kanske bara för att kolla om jag grejar att ha kontroll, så därför säger jag aldrig aldrig mer, utan jag har en vit period, en lång sådan!
Jag sätter ingen gräns, utan tar det som det kommer...(en dag i taget..)

Just nu så mår jag toppen av att inte dricka, alkoholhjälpen har definitivt hjälpt mig att ta det beslutet, och när jag läser hur tufft många andra har det så blir jag heligt förbannad på denna dryck som ställer till det för så många, både direkt och indirekt, som alkolholist och medberoende.

När man dricker rätt mycket själv så vill man inte inse följderna att sitt drickande, och man väljer att se bort ifrån dem, för skulle man ta upp problemen till ytan så tror jag nog att de flesta skulle välja att sluta tvärt, det är inga goda erfarenheter man får av alkoholen...

Att avbryta något så där abrupt är nog för många en svårighet, det har fått en rutin att dricka, och de väljer hellre att stanna kvar i sitt missbruk, än att utsätta sig för något nytt och hemskt!

De som har provat på en nykterhet en liten längre tid kommer ganska så snart till insikt att det inte är så hemskt som man först trodde, och att det funkar att inte dricka alkohol längre...
Det är inte svårt att låta bli, och man blir inte tråkigt, det är sådant man bär inom sig.

Nu kommer jag nog till den frågan jag tror du tänkte på i första hand, hur mår jag psykiskt...

Tja inte är jag något nervrak, men det dansar runt lite dammråttor fortfarande på kontroret, så jag kan inte säga att jag är färdigbehandlad än på långa vägar.

Det går upp och ner, och ibland är det stiltje, just nu blåser det inte mycket t.ex.
Känner mig förbannad för att det inte händer saker fort nog, men jag vet att den här deppigheten sitter i ett halvt till ett år, så det är bara att sitta still i båten...

Men egentligen så vill jag bara skaka sk-ten ur båten, för jag vill inte vara här, jag vill bara vara vanliga, ja lite så där halvglada/halvgalna gamla Berra i alla fall...

Det finns fortfarande kvar inom mig, men det är instängt, jag kan inte ventilera mig...
Någon har dragit en plastpåse över mitt huvud, så jag kvävs, någonting säger mig att jag måste uppföra mig vuxet, andra delar vill bara spela apa med verkligheten...

När jag inte kan ventilera mig så känner jag mig aggresiv, jag måste få utlopp för all min instängda energi, och då blir jag rädd för mig själv, för jag är snällare än snälltåget.

Jag får panik och behöver gå ifrån emellanåt, eller sätta mig och dagdrömma mig bort ett tag, jag trivs oerhört mycket med djur och natur, det får mig i harmoni igen...

Ja som du märker så är man inte så långt ifrån tvångströjan ibland, och dessemellanåt så är allt som vanligt i någon timme eller så...

Så, ja, hur mår jag då egentligen, tja det vettef-n, skulle helst bara vilja frysa ner mig ett tag tills det hela har gått över, men så enkelt bli det aldrig...

Så jag använder min tid till att tracka er alla här på forumet, och det gör min tillvaro lite bättre känns det som...
Men visst, lackar ni på mig så får ni fräsa ifrån, det är inte värre än så...

Mors Berra-Bing-Bong

Mie
tis, 2009-03-31 - 00:42

Du Berra...

Du ger bra & goda råd, så du är en tillgång här på forumet.Du trackar ingen.

Varför måste du uppföra dej vuxet på alla plan?
Ibland behöver man få vara lite smågalen... & det behövs det ingen alkohol för att vara.

Det där med en dag i taget är ju ett bra råd... välbeprövat...
& att inte heller bestämma sig för resten av livet.. gör beslutet lite lättare att bära.

Förstår din känsla att vilja att saker händer snabbt.
Man kan inte vänta på att det ska bli bra...vill att det händer nu, precis nu.

Jag känner själv just nu att saker inte händer tillräckligt snabbt...
Vet inte riktigt vad det är jag väntar på, men känner mej rastlös inför framtiden.

Frustrerad över att det finns så mkt strul överallt...
Ju mer jag pratar så ser jag att strulet är så mkt mer utbrett än jag förstått.

Frustrerad över att jag inte kan påverka mer.

Samtidigt som jag blir så glad när jag läser här på forumet om alla som har kommit till insikt & är villiga att göra en förändring i sina liv.
Det ger mej hopp.
& en värdefull insikt... det är aldrig försent att förändra sitt liv.
Bara viljan finns så går det att flytta berg.

Livet är en gåva... / Mie.

Adde
tis, 2009-03-31 - 07:19

Al-anon's 12 Traditioner och den 12e traditionen säger : Anonymiteten är den andliga grundvalen för alla våra Traditioner och påminner oss ständigt om att sätta princip före person. (Lika för AA)

Jag har (eller försöker åtminstone) ha slutet av den traditionen i åtanke när jag träffar en beroende eller medberoende för att jag själv inte ska bli drabbad om något går snett. .......och påminner oss ständigt om att sätta princip före person.

Frasen innebär för mig att vara medveten om att det är en sjukdom som jag bara kan påverka om jag själv vill, jag ska inte fastna i en form av "tycka synd om" eller tillåta att personen i fråga att bygga ett bo i mitt huvud för då tar min egen energi slut fort som f-n. Men självklart kan det vara fruktansvärt svårt ibland att försöka vara neutral i vissa fall tex när ungdomar drogar/krökar ner sig totalt och jag verkligen blir medveten om att jag är maktlös inför sjukdomen. Då är frustrationen stor och jag kan finna tröst i den erfarna frasen " att sätta princip före person".

Och det är så rätt att det aldrig är försent att ändra sitt liv !! Jag har mött en gammal man, över 70 år (!), som hade som mål att dö nykter !!! Han gjorde det verkligen för sin egen skull !!

Trots allt finns det hopp !