Ångesten tar mitt liv...

Ångesten tar mitt liv...

Profile picture for user ewazebra

Hej!
Det är samma för mig, Maija. Min mamma dricker aldrig och pappa kan dricka en öl eller en whisky någon enstaka gång. Absolut inga alkoholproblem där!
Jag vet att mammas kusin dricker för mycket men ingen som är närmare släkt.

En ny helg närmar sig och jag och mannen är bjudna på middag. Jag anmäler mig som chaufför så är den saken ur världen. Det är egentligen onödigt att ta bilen då det inte är alls långt till dem vi ska till men jag tar bilen i alla fall. Får skylla på kylan!

Ha en underbar helg allihopa och försök att inte stressa inför julen!

Profile picture for user ewazebra

Samma här. Inte en alkoholberoende släkting åt något håll så lång tillbaka som helst. Har jag det att tacka för att jag vaknade upp innan några fysiska eller sociala katastrofer hade hänt? Känner inget sug denna fredag.
Kör försiktigt Marie!
Kram Karin

Profile picture for user ewazebra

Vad skönt att höra, Karin, att du inte känner något sug! Det gör inte jag heller!
Jag köpte alkoholfria öl på systemet igår och en flaska vitt alkoholfritt. Det ska bli spännande att prova, har bara druckit alkoholfritt, rött, tidigare, och det var verkligen ingen höjdare! Har någon tips om goda viner både röda och vita och vad tycker ni om den alkoholfria ölen?
På systemet köpte jag även en flaska gott, dyrt, rött vin till kvällens värdinna. Det är inget problem för mig att gå på systemet!

Kramar från Marie

Profile picture for user ewazebra

Nix, har inte druckit något alkoholfritt vin som smakar bra. Däremot finns det nåt hälsokost aktigt i lite vin liknande flaskor. Amé tror jag det heter. Finns rött, vitt o rosé. Gott, nyttigt bra alternativ om man vill dricka nåt lite festligare själv och ser "snyggt" ut i glaset. Sen kan jag inte förstå att man inte kan få dricka vatten o annat i kristallglasen. Mina gäster får dricka det dom vill i sina glas. Bara för att det är alkoholfritt ska man väl inte behöva dricka i duralexglas?
Nej fram med ärvda kristallen om ni har nån alla nyktra!
Karin

Profile picture for user ewazebra

Jag har alkoholberoende lite överallt i släkten, både på mammas och pappas sida. Två av mina bröder är alkoholister, den ena är halvbror och vi är inte uppvuxna i samma hem. Vi har oxå många med ångest-depressionsproblematik. Vilket kan stämma med teorin om att de med låga halter av serotonin oftare blir missbrukare. Så finns det en ärftlig variant så har min tokiga släkt den. :)

Profile picture for user ewazebra

Håller med dig, Karin, att man ska dricka även vatten ur fina glas. Det är så mycket godare också! Det gör jag varje fredag- lördag- och söndagmiddag då vi även äter i matrummet. Köket är matplats under veckan.

I gårkväll var jag på middag och den här gången tyckte jag att det var litet jobbigt med dem som drack vin (alla utom jag). Inte så att jag blev sugen - men - ingen lyssnar ju nästan på någon annan! Man får verkligen SLÅ sig in i samtalet om man vill säga något. Förr har jag varit med som de andra och skrikit och försökt få ordet men nu lyssnar jag mest.

I dag blir det litet matförberedelser inför julen. Hemma hos mig har vi verkligen en nedtonad attityd till julen. Det är skönt, tycker vi. God mat är det viktigaste och några paket men stressen försöker vi verkligen undvika. Det blir jul ändå!

Ha de'! Marie

Profile picture for user ewazebra

Hej Marie.
I går hade jag fest hemma med 10 personer. Drack julmust i fina glas och INGEN frågade vad jag drack. Vi skvätte i ordentligt med vin till alla som ville ha och det var alla utom en som körde. Är så nöjd både i går kväll och nu på morgonen att jag inte dricker. Noterade precis som du att man får slå sig in i samtalet, eftersom hänsynen sjunker i takt med att vinet intas. Snackade med de som satt närmast till slut i stället för att skrika mig till uppmärksamhet. Gjorde också ett medvetet val i går att gilla läget, och inte dra mig undan för att jag var nykter. Och jag hade precis lika bra utbyte av festen som om jag druckit, ja snarare större behållningen eftersom jag hade bra koll på vad som pågick och sades.
Ha en bra och nykter lördag alla där ute!
/Fenix

Profile picture for user ewazebra

Härligt Fenix!

...nu j*vlar är DU i alla fall på rätt väg...

Att vara med i festen, utan att vara utanför, och visst är det ett sabla liv...
Verkar som om alkoholen gör en döv också, inte undra på att man har huvudvärk dagen efter, Ha!

Så himla glad för din skull...

Berras dagbok:
Begravningen var ljus och fin, ett värdigt slut, mycket gråt ifrån döttrarna, barnbarn och barnbarnsbarn.
Men vid kaffet efteråt så var det gladare för att vi fick återse varandra,
många glada skratt i rödgråtna ögon, konstig syn egentligen, men härligt på sitt sätt...
Blandningen var total, och de mindre barnen var med, precis som de bör vara tycker jag..
De ska ju också få ta del av sorgen, inte glömmas undan...

Jag fick höra av de närmaste anhöriga vilket helvetisk liv damen ifråga hade fått genomleva...
Hennes barn berättade att jularna var en av de hemskaste minnen de fick varje år, när deras fäder förstörde denna helg med sitt eviga supande, de hatade julen som barn, hemskt!
Men så är det ju inte nu, och de gör allt för att ordna sina minnen tillrätta,
och det känns bra att de kan prata om det nu för tiden...

Vi har dottern borta över helgen, och nu ska vi med några vänner gå på någon julmarknad,
och bara MYSA, inte stressa och må dåligt, utan se, lukta och ta in i våra sinnen...
Snön ligger vackert på våra gator och torg, kylan biter i våra kinder, och vi har klätt upp oss ifrån topp till tå, långkallingar och hela faderuttan, vi ska inte frysa!

Nu måste vi kila, ha det bra alla vänner...

//Berra

Profile picture for user ewazebra

Tack så hjärtligt Berra för din respons!
Ja, begravningar kan vara fina stunder för själen, och det är helt riktigt att barnen ska vara med fullt ut.
Och när det gäller dagens övningar, bättre att gå ut i kylan än att vara ute i kylan.
/Fenix

Profile picture for user ewazebra

Hej Fenix!
Vad härligt att höra att allt gick bra festen! Jag har varit på flera fester under mina 4 nyktra månader och det har gått jättebra och varit trevligt.Det var igår som jag kände att jag blev litet trött på dem. Nu vet jag vad det berodde på (förmodligen) och det skriver jag inte ut här, men det handlar om kvinnliga månatliga saker!

Vad glada och stolta både du och din fru måste vara efter gårdagskvällen!!!
Trevlig lördag till er alla!
önskar Marie

Profile picture for user ewazebra

Tjena!

..dubbla inlägg idag, men så blir det ibland...

Snacksalig antar jag, frugan vill nog påstå det motsatta..

Nyss hemkommen ifrån en heldag ute bland en massa människor...
Vi lejde bort grabben hos kussen, och tog oss in till stora staden, med bil såklart!

Mötte upp våra vänner och tog en prommis runt i kullerstensgränderna, snön låg moddig och på
taken stod gubbarna och skottade ner snö och stora istappar...
Såg verkligen sk*tläskigt ut med bara en enda livlina på blankabranta plåttak,
och 20 meter ner till döden!
Tjockt med folk på huvudgatan, och det hördes alla möjliga talandes språk...
Måste vara turister som vill uppleva en "riktig" vinter, vilken tur vi/de har med vintervädret..!
Det blev lite spring i butikerna, men det var mest krimskrams där...

Vi gick in på mitt favorit-konditori som är verkligen jättegammalt,
trångt och blött på det gamla slitna trägolvet, beställde en massa onyttigt smask till kaffet...
Jag har gått till detta fik i snart 30 år, nästan varje tredje eller fjärde advent varje år...
Tror jag har missat två år då typ ungarna var sjuka eller så, men annars alltid...
Jorå, jag är en vanemänniska, men trivs med mina rutiner, så var det ju med min tidigare "helgfylla"..

Trampade i modden till torget och rekade av alla stånd, köpte vår mistel precis som vi brukar göra...
Som sagt, julen är full av traditioner, men denna är verkligen en frivillig sådan, och stressfri..

Därefter så tog vi oss till en liten och trång bar, våra vänner ville verkligen avsluta eftermiddagen med
en kall bira, och så blev det, okej inte bara en..utan två..
Och en stor eloge till de barer som verkligen har ett alkoholfritt alternativ, det bidde en Carlsberg non-alcoholic, ja två förresten, och den smakade alldeles utmärkt, trots de smått frusna tårna...

Och det var sååå mysigt, ett eget litet språng där vi kunde sitta ostörda och bara småprata,
vi hade verkligen en "kvalitetstid" för varandra, det var som om våra hjärtan pratade sinsemellan...
Totalt nöjd med hela dagen, så tog vi bilen och sladdade runt i snöyran hemåt...

Men det blev ett stopp i det stora innecentrumet på vägen hem, och ett letande efter några små eftersläntrande julisar, men 1,5 timme med fullt underställsmundering får vem som helst att vissna...
Så vi körde med AC'n på den första biten på hemvägen...

Vi blev fortsatt barnlösa denna kväll, och kvällen avslutades med en latmansmiddag på närmaste korvmoj klockan nio på kvällen, proppmätta med flottiga fingrar längtade vi till soffan och myspyskläderna, nu skulle vi inte göra något annat än bara softa framför TV'n...

Nu tjatar frugan från vardagsrummet att man måste ha sig en "julklapps-inslagningsgrogg"
Och det ska jag fixa en åt henne, det har jag inga problem med längre...

Jag ska nog göra en likadan åt mig själv, men med det lilla förbehållet...
Njet, nada alkohol för mig, tänk så enkelt det kan vara...
Bara exkludera den där drycken flytande ångest för mig...

Vissa varelser äter hundmat, det gör inte jag, det var inte ämnat för mig, längre...

Idag har jag levt, och det ska jag fortsätta med imorgon, fullt ut...

Tjo flöjt!

//Berra

Profile picture for user ewazebra

Hej igen Berra.
Vill bara nämna för dig, mig själv och hela världen här inne, att nu har jag varit på fest nr 2 den här helgen. Suttit med 8 personer och massor av vin, loka och julmust. Börjar bli en vana att inte ha vin i mitt glas. Nu körde jag, så det var helt avslappnat med förklaringar. Men jag gjorde som i går, sa till mig själv att fokusera på festen och folk och vad dom säger. Här ska inte sittas och suras och ömka mitt ego att det är synd om mig. Och se, det funkade igen. Deltog fullt ut och sjöng till och med fast jag inte kan. Precis som i går kroknar man lite efter några timmar, då tonläget blir lite högre och påstridigheten ökar i samtalen. Men jag slappnade av och flöt med. Förr hade jag alltid så bråttom hem för att kunna vräka i mig det gömda drickat i min ensamhet. Nu tänkte jag medvetet att jag har inte bråttom, jag kommer att var nykter när jag lägger mig och må bra när jag vaknar. Ingen nervös sorti och uppstressad nivå. En sväng bland mina kamrater här på forumet och så sängen blir det snart.
Ha en bra söndag!
/Fenix

Profile picture for user ewazebra

Berra Fenix Marie Karin alla ni
GOA inlägg
värmer en litem frusen Måne så här på 4 advent i ottan
ska jobba
men det är helt ok
har ro o lugn i min själ
känns som jag fixar det mesta just nu,,,skön känsla,,men blir lite rädd,,tänk om den försvinner
aldrig mått så bra som nu
4 mån nykter,,keep the feeling
forever
,,,
jag dricker loka i himmeöens alla smaker i mitt vackra vinglas
luxigt va,,,en liten isbit o en fruktring hängandes på kanten
wow! det blev en drink
0,00%
o jag blir berusad ändå
av livet
av närvaron
av små saker som för mig är lycka
snusa min lilla bakom örat
diskussioner om livet med min tonåring
busa med mellangrabben
o kyssa min make
extra många gånger
tända 4 ljuset,,i mörkret
snön faller sakta utanför
värme fyller mitt hjärta
Så glad att läsa att ni har det bra ,,liksom jag
o till alla där ute
vilka kämpar vi är!!
o så mycket vi vinner ur denna kamp
livet
oj måste nog dra nu jag börjar sju
kan inte sitta kvar
men så roligt jag har
att få skriva en rag
kanske göra nån glad
o ge lite av den värme jag känner
som i mitt bröst bränner
men på ett bahagligt sätt
jag blir numera inte mätt
på alkohol o skit
så välsignad att jag hittade hit
får här av så mycket glädje
bit för bit
have a good day
livet är rätt ok så säg
kram Måne

Profile picture for user ewazebra

Go'morgon Livet!

..ännu en ny vecka, och jag tycker den har börjat bra hittils...

Kanske inte för alla dock, har läst lite om hur de har tagit sig en "uppdatering" igen...
Måste prova om de hade fel eller inte, om lyckan kanske fanns i att prova ett glas...
..som sedan blir flera, mångt flera än vad de hade tänkt sig ifrån början.

Men som jag också tror, har man börjat skriva här och insett att alkoholen förstör mer än
den gör nytta, så får den nog bara negativa aspekter i alla fall...
Det är nog en kort tid den bara för med sig lyckorus, när man är fast så kommer nackdelarna
smygande inpå en, och man fortsätter nog att "väga in dem" i hela kontentan...

De som vill testa söker sig nog till en förändring, "något annat ska hända...

Man dricker för att man är ledsen, och hoppas på att den ska göra en glad...
Resultatet, tja man kanske sk*ter i problemet för stunden, men blir nog inte så mycket gladare,
men mycket mera ledsen när ruset går ur en, nu har man både ångest och baksmälla...
Inte gjorde den en något gladare inte...

Eller man är glad och vill att den ska göra en ännu gladare, det kanske finns något att fira!!
Vad händer, någonting i skallen får en att tro att det blir roligare, men de nyktra kan intyga att
det hände nog inget speciellt, har man blivit lurad då?
Men på dagen efter blir man aldrig lurad, den kommer så säkert, alla gånger...

Man är stressad, och vill koppla av, man dricker för att komma ner i varv...
Vad händer, jo man somnar, eller blir jätteirriterad när känslorna svallar över en, och man gör eller
säger saker till sina närmaste som man under morgondagen ångrar bittert...
Morgondagen kommer, alltid...

Man "köper" sig lite tid, och vill sväva bort en stund, två, tre timmar kul...
Två tre dagar ångest i returen, vad det värt allt detta???

Jag har valt att "se" morgondagen, den är alltid mycket längre än nuet,
för den har det redan gått en liten bit på...
Morgondagen väger tyngre, och jag har större möjligheter att påverka den...
Jag kan bädda för den så att den blir behagligare, plana ut alla svackor...

Igår var vi hos grannen och firade lite jul för barnen, det blev middag med rödvin...
I bordeuxglasen drack jag julmust, och det smakade mer jul,
än rödvinet som man dricker året runt, så jag fick alltså mera jul än frugan t.ex..

Och i morse kunde jag svepa nästan 3 dm tjockt snötäcke på bilen, utan några som helst problem, var inte orolig för var farbror blå skulle stå...
Minus 10 grader på kvicksilvret, och jag kunde visslande ta mig till jobbet...
Fick en sladd i en kurva som jag kunde häva (dock inte enkelt, men det gick..)...puh!!!
Frågan var om jag kunde ha gjort det om jag hade varit bakis, och hur kul hade det varit när jag hade bjudit in farbror blå alldeles "gratis" där i dikeskanten...

Så idag är det en alldeles särledes dag, jag kunde ha fått så mycket problem idag,
om jag hade valt fel igår...

Men jag valde rätt, igår igen....och jag känner mig starkare för var dag som går...

Och idag är jag lycklig, för jag har ingen ångest
Det är bara när den fattas en som man förstår att uppskatta den,
det är lätt att vänja sig vid alla saker, både bra och ovanligt många dåliga vanor..
Varför utsatte jag mig själv för detta, vad tänkte jag på egentligen???

Idag är jag fri, och kan välja vad jag vill, och jag fortsätter att välja friheten...
Det kommer att bli min vana, och det är en god en..

Mors! //Berra

Profile picture for user ewazebra

Halloj!

Inget märkvärdigt idag, ville väl egentligen bara skriva ett par rader..
Dagarna börjar närma sig jul, och för väldigt många så kommer "frossan" krypandes...
Ska jag klara av det Jul?, eller inte...

Stärk er med alla erfarenheter av hur dagen efter brukar kännas...
Känn det som ett personligt val, och låt er inte dras med av gängkänslan...
Man ska stå stark emot de svagas vilja, för det är vad de är..
Att våga säga nej, det är styrka...

Igår fick jag min Julklapp av firman, en flaska skumpa!
Förra året en flaska glögg!

Ja det är nästan skrattretande, ge en snubbe med tidigare alkoholproblem detta...
Men jag ser innebörden, och det är tanken som räknas...

Vi kunde ju ha fått en påse med nötter, och visst lär det väl finnas någon här med nötallergi...
Den personen lär väl knappast ha lämnat tillbaka den, och krävt något annat i stället..
Eller en limpa med ciggaretter, Ha!
..eller ett sexpack med .....kattmatsburkar...(eh, jag har ingen katt..)

Mig påverkar det inte, jag tar glatt hem den till frugan,
hon kommer nog att få användning av den på nyårsnatten...
Själv siktar jag på en Magnumbutelj med Pommac, om den nu finns kvar längre..?
Frugan ställde fram förra årets julklapp på köksbordet, och sa att vi måste snart få gäster,
för hon tänker inte dricka upp den själv...

jaja, sådana problem hon har..., det har inte jag...

Mors!
//Berra

Profile picture for user ewazebra

tjena Berra
ja tänk,,att alkohol ska genomsyra allt
skumpa i present,,vinglögg,,whiskey på årsdan
glöggkvällar
vinjunta
usch,,,inte konstigt att vi är många som faller
men tur för din fruga,,men hon har ju problem att hitta nån som kan dricka upp den
hihi stackarn
o vi har inga problem,,vi låter bli,,o det är så skönt att inte ha dessa alternativ
nykter,,onykter
Pommac är gott
jag får slåss med ungarna
de är galna i det
nyår,,litet dilemma,"gänget" vill att det blir som vanligt
vi o tre fam till,,där det dricks öl vin skumpa baileys,,
o jag vill inte umgås med de i år
men ungarna får väl som de vill,de har ju kompisar där
men jag känner mig obekväm med dessa tjejer
inte på samma våglängd som de längre
har ändrat mig på så många plan
ser livet för vad det är
bygger det inte på snyggaste soffan
vem som gjort mest ,i form av resor
shopping
dragit mig lite tillbaka
vill umgås med min familj mina syskon
de få vänner som står mig NÄRA
som känner mig
men ,man får ju offra sig
eller!?
kram Måne

Profile picture for user ewazebra

Hej Alla!

Ville bara kika in och reka av hur era jular har varit...
Det verkar gott överlag...

Själv har vi nog haft den mest harmoniska julen på mycket länge...
Vi var bortbjudna till svågern och svägerskans familj..
Allt gick i ett mycket lugnt och fint tempo..
Ingen hysteri med maten, och inga hyperaktiva barn...

Heller inget kanonkrökande vid maten, ölen var ett fåtal och bara folkisar...
Lite glögg vid ankomsten och under Kalle
Svågern hade tjackat "nollbira" till mig, och det var väldigt omtänksamt...
Ett par snapsar OP sköljde ner sillbitarna, och lite portvin till efterätten...
Ett par tunna GT vid julklappsutdelningen och ingen traditionsenlig snaps till nattgröten...
Svågern visade upp sin färdighet med att sombrera en skumpa-pava, med sitt nya svärd...
Tänk vad man hittar på för att göra det lite "roligare" att kröka...

Själv satt jag mycket nöjd med min julmust, och mådde väldigt bra av det...
Min grogg blev en GT minus G, tycker om tonicsmaken och de höga glasen...

Hade inga som helst problem med att köra hem under natten, mötte en räv på vägen...
Klockan är nu tio över tre, och jag ska gå och knyta mig...

Återigen känner jag mig nöjd med livet, och jag har levt det till fullo...
Jag är lyckligt lottad som har en fin familj, och jag verkligen upptar den energi det ger...

Hade jag valt fel nu, så hade jag suttit dreglande och fyllsovit i en taxi vid det här laget...
Troligen varit ganska upprörd över någon "fyll"-diskussion med svågern på småtimmarna.

Jag är glad att jag är fri nu, och har en valfrihet att göra det jag vill...

Som att vakna upp ångestfri en juldagsmorgon, det blev nog min bästa julklapp...

Tack för att ni och forumet finns, det har givit mig min styrka att vilja fortsätta...
Några andra starkvaror behövs inte...

God fortsättning på Julen!

I morgon är det en annan dag, nä förresten i övermorgon är det annandagen...

Julkramar!

/Berra

Profile picture for user ewazebra

Hej igen!

Idag har vi haft lilla julafton på min sida, det blev fika hemma hos oss,
och julklappsutdelning för barnen...
Det var gott att få träffa nära och kära igen, det blev som vanligt mycket surr...

Traditionsenligt så blev det glögg, lättvin blandat med cognaqsglögg...
Dottern tjatade om att få smaka, men det svaret kunde ju hon redan innan fethajjat...
Men att testa fråga om gränserna har luckrats något, det gör hon..

Drällde lite vid upphällningen, och slickade som vanligt av fingrarna i munnen...
Och tänkte no no...

Jag hade avec'en klar till kaffet, och det var bara brorsan som ville ha en stänkare...
Tömde det sista av en riktigt fin virre så det blev nästan ett halvfullt glas...
Brorsan sa "burr", och rörde den inte mer...
Så mycket "man" var det i honom, det där killiga tänket har ju faktiskt gränser ibland...

Så femtio spänn åkte ner i slasken när de hade åkt, och jag tänkte ....
Det var billigt!, en ångest kostar så mycket mer, men inte i pengar...
Och va' f*n, är det egentligen så gott som de säger, not!
Det verkar mest vara ett mandomsprov där ingen vågar säga att det smakar skit på ren svenska.
Så gubbarna håller ihop, och dricker mandomsprovet gång på gång för att bevisa något...
Vad?

Bjöd min andra svåger på "nollbiran", han hajjade inte först att det verkligen var "kör-bira"...
Fick verkligen övertyga honom om att det bara var 0,5% max, och han tyckte det var gott..

Vi fick lite "egentid" i köket och han fick tillfälle att fråga allt om min depression,
vilket de inte har förstått ett jota om tidigare, eftersom ingen har lyssnat på mig tidigare, tydligen..
Det kändes bra, att han vågade fråga, och fick de svar han undrade om...
Det måste ha varit min andra systerdotter som har fått dem att hajjat, till slut...

Men det är ju på gång att "gå över" nu, och jag kan se på det lite mera objektivt...
Jag fattar ju idag att jag tänkte helt knäppt, men kunde inget göra åt det just då...
Det fanns ett "högre medvetande" (jag är ju logisk..) men det fick aldrig ta överhanden någon gång, ja föränn nu då...
Jag bara önskar att jag hade varit starkare och stått på mig hårdare för min behandling,
så hade det inte dragit ut i ett helt j*vla år, bara...

Så ni som läser detta, och är medvetna om ER ångest, GÖR NÅGOT!!!
Tiden enbart löser inte problemet, tiden urholkar livet ännu mera...

Jag önskar att jag tidigare kunde kliva ur min kropp, spöa upp mig själv rejält..
Släpa mig till läkaren och psykologen, och inte lämnat rummet innan åtgärder var tillsatta
här och nu, f*n vad feg jag var, usch!

Att ha ångest är FEL, och när man har en kortare variant och kan påverka den själv, gör det!
T.ex bakfylle-ågren, man KAN göra ett uppehåll...
Men när man inte klarar sig ur den på egen hand, sök hjälp och det med-det-samma!!!

Nu är jag på väg tillbaka, och ser livet med andra ögon, nyktra ögon...
Jag ser nu saker som jag under så lång tid gjort fel, så att det har blivit det naturliga...

Vem har sagt att man måste dricka på varje fest?
Vem har sagt att man måste dricka sig full, nästan varje gång?
Vem har sagt att det är okej att dricka när det INTE är fest?

Ingen...inte ens du själv, det är inte ens någon som vill påstå motsatsen...
Ändå gör vi det hela tiden...varför?
Varför lyder vi inte det så låter ens rimligt och förnuftigt...
Varför sätter vi inte emot det som vi gör medvetet fel...
Vem "styr" oss, varför har vi inte makten att kunna avstyra felaktiga tankar???

Jag vill inte göra det som jag innerst inne förstår är fel, jag vill inte styras av "något" annat...
Jag vill vara den som bestämmer över mig själv, jag vill vara "fri" i tanken..
DET var det största drivande kraften inom mig, jag vill ha "kontrollen" över mitt liv...

Det finns miljoner andra saker som följde med i bihanget av alkoholen,
sådant som jag "tillät" hända, sådant som jag "räknade" in i hela konceptet...
Att "supa" blev ett begrepp, gränserna för vad som "får" hända ändras mot det som jag tillåter
till vardags, sådant som jag sedan ångrar, mycket bittert..

Är jag dum i huvudet?
Jag vill påstå motsatsen, men mitt handlade säger att så är det,
och mitt föredöme mot mina egna barn blir så himla dubbelmoraliskt att de lär sig jargongen...
Munnen säger en sak, handlingen gör ett annat...
"Du ska inte dricka alkohol för det är farligt för dig, du kan hamna i sådana hemska situationer!!!"
Hallå!, säg det där i en spegel hörrö-du-jag!

Profile picture for user ewazebra

..hoppsan, snacka om skrivklåda va...
tvungen att dela stycket i två delar...
här kommer fortsättningen...

Jag har lärt mig en läxa, att tungan inte ska vara tveeggad, jag ska leva som jag lär...
Men jag ska inte missionera/tvinga andra till det (mer än mina barn då..).
Jag har gjort ett val, vilket jag är stolt över, och den som frågar får ett svar, ett ärligt sådant..
Min värld har klarnat något, och jag styr över det mycket mera än för något år sedan..
Måhända att ni tycker jag är tjatig, men det ÄR skillnad...

Idag efter julklappsutdelningen så vräkte jag i mig av chokladkartongen...
..och knäck!, det var en likörpralin mitt uppe i allt det goda, uäck!
Sött,starkt, beskt, och fränt i halsen, den smaken satt i länge, och den var som sagt ...
Inte behaglig, någonstans, jag tappade suget efter mera "rysk-roulette-choklad"...
Så som bantingspiller, funkar skiten...
Men för mig är det ytterligare bara en "försmak" av en ny ångest-attack, så nej tack!

Det var lite "tjat" ifrån Berra, hoppas att den får någon att vrida kompassriktningen till något som känns till det bättre...

Det Är skillnad...

/Berra

Profile picture for user ewazebra

Go'morgon Världen!

...en ny dag, i ett nytt liv...

Är på jobbet, är alldeles ensamen, fick tända lyset i alla rum jag hittils har passerat...
Det är öde och väldigt tyst, man kan t.om. höra fläkten ifrån datorn, och här sitter jag...
Kaffemaskinens första kopp var väl inte så där bejublande god, men den andra smakar betydligt bättre...

Hoppsan!, där kom en kollega, han höll på att skrämma skiten ur mig...
Nu kan jag inte hacka längre, syns senare...

/Berra

Profile picture for user ewazebra

Go'morgon Livet!

.. ännu en dag i mitt nya liv..
Jag och kollegan har hunnit med massor på jobbet, det är fridfullt och väldigt lugnt...
Vi har hunnit åstadkommit massor med grejor, och vi känner oss såå nöjda...

Det har varit ren cred till självkänslan, inga andra som ringer och tjatar, och chefen håller
sig på milsvidda omvägar härifrån, kanon helt enkelt!
Tänk vad man får saker och ting att funka, när ingen är här och ställer till det..
Jodå, vi tar det lugnt också, och något längre luncher än vanligt, men vi trivs...
Och det är som rena sammet i vårat umgänge, vi har kommit varanda närmare..

Så här skulle varenda arbetstagare behöva känna ibland,
vem hade trott det när det var så "synd" om Berra som skulle jobba i mellandagarna...
Ha!, de skulle bara veta, arma lediga människor...

Tänk att det kan vara så, just idag stormtrivs jag på jobbet...
Något bittert då?, jorå..

Har just fått reda på att min närmaste kollega nr1 har fått påökt i smyg, en så där 6-7000 extra..
Han gör ju alltså samma sak som mig, och har alltså fått min del av kakan också...
Tänk så det kan gå när man slickar röv...

Han ska hamna på min försteplats på min "hatlista",
det är nog han som har snackat skit bakom min rygg, och se...fick belöning för det också..
Passade på när jag mådde som sämst, och jämförde sig mot en med en djup depression...
Tänk så det kan gå, aldrig ge något ett FÖR stort förtroende, då missbrukar de det...

Själv ÄR stark, hör ni det!,... aldrig lämna ut för mycket om er själva...
Nu ska jag vara "bästis" med kollega nr2, så det så...
Ja ä int bitter!, nä'rå...

Men jag mår bra i mitt inre, och det är det viktigaste, pengar och arbetsrelationer är inte allt...
Mitt liv är så mycket mera värt, och det ska må's bra, hela dygnet...

Och det är jag tacksam för (hör du det..Pia!) ...

Lev , och lev väl!

Mors! /Berra

Profile picture for user ewazebra

JAAAAAAA, jag hör Berra! Duktig kille!

:) Håller med karin, man får många glada skratt av detta forumet.

Det är härligt att läsa dina inlägg, en helt annan känsla och ton än det var för ett år sedan.
Idag, just nu är jag tacksam för:

Detta forumet
Min familj
Mina djur
Mig själv
Livet.

Inte lite det.

Kram
Pia

Profile picture for user ewazebra

Ha det där låter som världens sämsta raggningsreplik...

"..oh fröken ni dansar som en älva.....tolv elefanter.."

Nu är ju detta inte ett problem längre eftersom jag aldrig dansar nykter, ha såg ni!
Gjorde det inte till ett problem längre, hurvida min fru inte har samma åsikt..

Men man kan inte få alla grejor på en gång, man kanske skulle börja röka braj istället...
Då blir man ju hög och kan skalla spegelbollen där i taket, och så slipper man slita på skosulorna.

När jag var liten och skulle somna så tänkte jag den upp&nervända leken...
Tänk om man vände på allting, och man gick i taket istället, snacka om höga dörrtrösklar...
Och en taklampa som sticker upp en halvmeter rakt upp genom golvet, mitt i rummet.
Man skulle få huka sig ner för att kunna se ut genom fönstrena, och varenda kran skulle bli som en dryckesfontän..
Jag var i mina tankar livrädd för att gå ut genom ytterdörren, man skulle ju svisch bara försvinna upp i himmelen, kanske man skulle kunna hålla sig i trappräcket utanför ytterdörren...
Vilken livlig fantasi man hade, men den var kittlande och intressant...

Hur var det där med alkoholen då?
Jorå, vi hade grannarna hemma hos oss igår kväll, vi planerar inför nyår, eller "amatörernas afton" som de brukar säga på forumet...
Vi ska vara tre grannar och en massa kompisar, sådär 15 vuxna plus en massa kidz...

Maten planerades, och en av grannarna berättade om hur hennes förra nyår var...
Hon hade varit och partat på, blev dålig, och körde buss med toaringen, hennes kompis höll tillbaka hennes hår så att inte spyorna skulle hamna i det...
Hon skrek och sa "jag kräks blod, jag kräks blod.."
Hennes kompis som varit något nyktrare tittar ner i toan, och säger "
Nä, det är lugnt, det är bara rödvin.."

Man kan garva åt det nu, men hon tyckte nog inte att det var så ballt just då...
Själv sitter jag förnöjsamt i soffan och tänker för mig själv, Ha!, det där slipper jag i nyår...

Jag ser faktiskt fram emot nyår, och jag ska charma alla brudar, och inte bara tro att jag gör det längre, jag ska charma dem med min nykterhet, att jag vågar sticka ut och vara den jag är...
Det kommer att impa om något...

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Amen gud.... man kan äta rödbetor för att kissa blod oxå. Att spy färskt blod är ganska allvarligt, det kan vara esofagusvaricer som brister och det drabbar alkiskar med leverpåverkan.... och är dödsfarligt.

Vilken humor :)

Och är ni inte gifta era charmstollar? :)

Om jag skulle bli dålig så tror de nog att jag har blödande magsår (kaffesump blir blodet då, när det färgas av saltsyran) för jag kommer att frossa i choooooklad. :)

O så tror de nog att jag tagit sömntabl eller nåt, kommer ha sjukt svårt för att hålla mig vaken... efter två nätters jobb.

Gör inget vad folk tror, jag är ju nyyyyykter och har rent samvete.

puss

Profile picture for user ewazebra

Närhet till andra,
närhet till sitt innersta
och allt runt omkring.
Det enda sanna
bland alla dessa ting.

Ting som berusar, förför och förstör,
såsom drogen el drinken gör
som gör mig blind, olycklig och egotrippad
galen och ibland helt utflippad.

Ting som skymmer sikten
för riktigt liv och lycka
så som i sången och i dikten
romantiskt kan man tycka,
but, so what, vi är ju nyktra.

Profile picture for user ewazebra

åh,,vad ni diktar!!!
får jag va me´`!?
jag älskar att dikta
o mitt innersta sikta
mot andlighet o inspiration
o jag kanske ska sätta det i ton
o sjunga en vacker sång
om det lilla livets gång
trosa o långkalsong
everybody can get along
så nu höjer vi våra glas
o inte går dem i år i kras
för vi är rena o fokuserade
ärligt glada o starkt spatserade(?)
Mot ett GOTT NYTT ÅR
I LOVE U SO
WE ARE THE WAY TO GO!!
o jag är lycklig för min lilla tro
som uti min kropp bo
o jag när den med livslust o hopp
o min energi har inget stopp
jag är sann mot mig själv
i alla lägen
o genom det
så visar någon mig vägen
mot ett rikare liv
varje kliv
glädje
lust
harmoni
o balans
dessa ting försätter mig i trans
lycka utan sans

o nu nånstans så slutade ni nog läsa
ger mig,,hihi
Pia!!
jag har skapat mig en liten oas bredvid min säng,,förr stod där ett srykbord belamrat med massa
kläder o virrvarr,,nu har jag satt ett litet bord,,men vackra saker,fluminspirerade
små vaser i dova färget,,en duk i bambu,,en kina inspirerad lykta,,o hittade som pricken över i
en yin o yan matta som ligger på min sida av sängen,,där kan jag ha min läsning,,min stund,,
tonåringen skrattade o sa,,mamma när du blir pensionär kommer du att sitta på golvet med rökelse o meditera,,o vi kommer få sitta på golvet o äta när vi kommer hem,,hihi
hon sa det med humor o värme,,o jag tänkte
kanske inte helt osant,,
har min bonag,,harmoni,,på väggen,,o nästa inköp,,ska bli en drömfångare som jag spanat in på solkristallen,,men den kostar 400 spänn,,så det får vänta,,efter jul o nyår,,man är ju lite pank,,o januari brukar inte va en rolig månad,,dessutom fyller sorken 11 år reda 8 jan-

jag tror din häst
tycker du är bäst i test
o alla ni
puss o kram
happy new year
carpe diem Måne

Profile picture for user ewazebra

Hej hopp!

..nu har jag varit och inhandlat min flaska skumpa, det fanns Pommac i Magnumbutelj,
i närmaste ICA affär, man behöver inget bolag för det inte...

Passade på och fixade en ny svart skjorta och en läckert blankrosa/lila slips.
Grabben har fått tjacka sina smällare efter eget önskemål...
Och han är sååå lycklig...
Han vet att han bara får bränna av dem när jag är med, jag är lite av en curlingpappa,
men barn utan ögon och fingrar ÄR fula barn...
Jag vill ge dem det bästa, men under restriktioner..

Jag tror ju att barn som inte fått "leka" med elden har en större benägenhet att lyckas bränna ner ett hus, än de som har fått testa på och lärt sig vad som brinner, och hur det brinner...
Han har alltid varit med när vi har vår hösteld på landet, och vet i vilken ände av en pinne som är lämpligast att hålla i...

Detta går ju stick i stäv med vad jag hade för uppfattning om hur alkoholen skulle introduceras för sina
barn, men för bara 10 år sedan fick jag lära mig att barnen inte skulle få "lära" sig att dricka hemma.

Jag hade en vison som smulades sönder, men det är aldrig försent att lära om sig..
Kanske hade det funkat för mina barn, men vi måste ju anpassa oss varefter alla andra uppfostrar sina barn, så här hemma är det njet nada, numera så även för far...
Men det är svårt att med tillräcklig förståelse försöka förklara varför jag "gav upp drickat",
jag har dåliga erfarenheter av den, och kan inget annat än att förmana...

Jag har också givit upp "möjligheten" att fortsätta dricka, och den var värst att bli av med...
Ni vet när man befinner sig i ingemansland, där man fortfarande tror att finns en ärlig chans att kunna dricka en smula, trots att man har testat den gränsen hur många gånger som helst...

Så den känslan är så skön att övertygelsen är starkare än suget,
eller chansen att återigen misslyckas och bevisa att jag inte klarar av alkoholen längre.

Därför ska jag fira nyåret med Pommac, tillsammans med mina barn,
och tillsammans med andra påverkade vuxna människor, därav min fru...
Men valet är deras, och de är kanske inte allergisk mot alkoholen som jag...
Några kanske är på väg att bli det, och hos mig finns det en vision som fungerar,
att man klarar sig mycket gott utan alkoholen...

Bättre är att uppleva och leva, än att berusa och grusa, det blir inget glid i livet då...

Jag ska precis som förra året se årets fyverkerier med båda ögonen,
och inte blunda med ett öga för att jag ser dubbelt hela tiden...

Idag lever jag, och årets första morgon har jag redan nu bäddat för att den blir perfekt...
Jag känner att år 2010 kommer att bli ett alldeles sjusärledes år, så låt det spraka på himmelen!

Gott Slut!

Mors! Berra

Profile picture for user ewazebra

God fortsättning på det nya året!

..min fortsättning har varit god...
Nyårsnatten passerade smärtfritt, med god mat och gott umgänge...
Inget storröj kanske, men vi var ju tre barnfamiljer i olika faser...

Vi påbörjade middagen vid 18-tiden med små snittar och välkomstdrinkar...
Sedan gasolgrillad oxfile' och potatisgratäng, en himmelsk champinjonsås m.m.

Vi tog det lugnt, och strax före 11-rycket så intog vi gino och en kaffetår..
Sedan fick grabbarna gå ut och smälla upp "småskiten" med en vuxen, och
vid tolvslaget samlades vi hela gatstumpen vid vändplanen, och sköt och smällde ordentligt.

T.om våra gamla grannar kom hit så vi blev ett jättegäng, med många lyckönskningar
och skålande i champagne, jag och ungar körde Pommacen i magnumbutelj, och en syns där en nioåring sitter i en snöhög och halsar Pommac, det blev en minnesbild (..en bra sådan..).

När vi hade nästan frysit tårna av oss så gick vi in igen, och då blev det porr minsann...
Värdinnan som hade någon klänning utan axelband och när hon tog av sig ytterrocken så tittade hela härligheten fram, båda två, så vi fick oss ett jätteskratt...
Hon tyckte minsann att det var en pinsam situation, men jag sade att de var inget att skämmas över,
de var ju fina, jasså sa frugan min, och nu blev det plötsligt lite inlindat och besvärlig situation...
Nu var de ju inte äkta, så jag tyckte de var lite för stora i min smak, men fina i alla fall..

Vi hade porr på julafton också, då svägerska skulle byta kanal på deras nya (besvärliga) platt-tv,
det var ju onsdag efter kl 12, och på en del av de kanaler de abbonerar på var det "vuxenfilm".
Och hur hon än försökte ändra kanaler så fortsatte det stönas och pumpas på TV'n...
Hennes snart 90 åriga far ansåg nog att det inte var så farligt, men det slutade att hon drog ut kontakten och så fick hon ropa på ungdomarna som visste hur man ändrade kanaler..
Det tyckte hon var pinsamt, men vi vet ju vilka det var som abbonerar på kanlerna...
Vi undrade sedan var de hade gömt dildon, så vi började lyfta på soffkuddarna..

Man behöver inte ha det tråkigt för att man inte dricker, man hinner uppleva så mycket mer...
Och det är äkta grejor man upplever...

Sedan kan man ju bli elak, och dra ut på det lite mera...
Vi var några gubbar som hämtade dassrullen på toan och skrek var biran var,
bara för att öka på "stämningen" lite extra...

Så för några har julen och nyår var oförglömliga, en del andra kanske bara vill glömma bort den...

Jag tillhör den skaran som minns den, och vill så fortsätta att göra...

Värdinnan på nyår sa att jag inte fick ta huvudvärkstabletter vid tolvslaget, men det gjorde jag ändå...
Och sedan körde jag hem några av våra gäster hem i deras bil vid tre-rycket...

Värdinnan såg ut som en fågelholk, och hur mycket jag än förklararde så verkade det ju inte fastna...
Nu är ju hon en blåögd blondin, och en full sådan verkar ha det ännu svårare...

Jag ska förklara när/om hon kommer ihåg det när hon är nykter, men hon såg ju att jag drack massor av öl (mina nollbira, rött vin i vinglas (cola) och skumpa (pommac)...
Det är min mening att luras, och att jag inte ska känna mig utanför, jag lyckas nog varje gång numera.

Ha' en fortsatt upplevelse(full) nytt år, och ge den sina bästa förutsättningar...
Var fortsatt nykter, det gör skillnad, och en stor sådan dessutom...

Kramar!
/Berra

Profile picture for user ewazebra

Go'morgon Världen!

..så fin den är, morgonen trots att det är Måndag och allting..
Har precis kommit till jobbet och fått i mig dagens första kaffekopp...

Det är kallt så det både gnistrar och knastrar utomhus, runt -10 grader...
Rimfrosten sitter kvar runt hela kvistarna på träden sedan förra veckan,
och det är vackert, ja mycket vackert till och med...

Bilen startar med mycket knorr och vrum, det klankar och skramlar under huven
innan mortorn har blivit varm, och frosten på rutorna går inte att ta bort med skrapan..
Man får helt enkelt låta kupe'värme smälta bort den, och det blir en ofrivillig stund att utanför stå och beundra moder jord med ett tagg i mungipan...

Mitt uppe i all morgonstress "tvingas" jag till att ta det lugnt,
och får för en stund lite "payback" för att jag tar mig tid, ...att ta mig tid...

Alltså det där med att stanna upp!, ....och iakta, det gör vi alldeles för sällan...
Stoppa, och känna efter, hur känns det nu?

Släpp känslorna med stressen att hinna till jobbet med trafik och köer etc,
och känn efter, tänka bakvänt, varför står jag här?, varför mår jag som jag mår?

Varför mår jag inte så bra som jag borde, jag är försenad och stressad...
Hjälper det om jag inombords stressar upp mig för att "fortare" hinna till jobbet...
Nej, knappast, tiden till jobbet tar sin tid i alla fall...

Men jag kan göra ett annat stort framsteg, sluta stressa upp mig inombords,
och njuta av stunden, jag finns här och nu, så njut av att vara här, istället för där!

Det är något av de saker jag har "tvingats" lära mig som nykter...
För det finns inget syntetiskt avslappningsmedel för mig längre,
som jag kan ta när min kropp har byggt upp en allt för stor stresströskel..

Jag måste lära mig att "ta vardagen", istället för att reset'a den varje helg...
Annars så exploderar man snart...

Kramar! /Berra

Profile picture for user ewazebra

Berra...

För inte så länge sen var du helt oförstående när jag el någon annan pratade om att se det lilla i vardagen, det vackra som finns mitt framför oss bara vi lyfter blicken & stannar upp.

Nu har DU kommit dit & det är helt underbart.

Vilken resa du gjort... vilken resa du gör.

Många många många kramar från Mie... <3

Profile picture for user ewazebra

Nä'rå!

Jag lever i högsta bemärkelse, är inte mer insnöad än vanligt...

Men börjar känna en viss mättnad på min evigt "positiva" framförande av mitt nyktra leverne...
Det händer ju inte så mycket nu längre, har i mitt sinne börjat acceptera mitt liv utan alkohol.
Så det tar ett år ungefär, med en hygglig depression som lite "krydda" ovanpå hela grejen...

Kanske jag blev deppig utan "polaren alkohol", som inte längre kunde "lätta på trycket"...
Vad vet jag, men nu är jag ju av med båda, och det känns gott...

Har inte mått så här bra på länge, ingenting är katastrof, eller upplevs inte som det i alla fall.
Det finns många "förbättringsområden" att ta hand om, men som fortfarande ligger i dvala,
jag måste få njuta av det "bekymmersfria" livet ett tag, det har ju varit ett litet helvete som ni alla har kunnat läst lite om några sidor bort, skön känsla förresten...."några sidor bort.."
Har kunnat vända blad och fortsätta, det är stort i sig självt!!!

Jag har mina lyckorpiller att tacka, min psykolog, min husläkare, min familj, och er förståss...
Och det hela började med att jag fick insikt i att förstå att alkoholen var boven...
Den var den som "tog fram allt det där onda" inom mig, en Dr Jekyll och Mr Hyde personlighet!
Hela tiden försvarade jag alkoholen, till absurdum, eller ap-sur-dum kanske vore en bättre namn.

När man sedan vände till nykterheten, så fick jag bråttas med alla andras alkoholvanor, som ifrågasatte varför jag hade valt en annan väg, en rättare väg än deras...
Varför ifrågasatte de inte sig själva istället, varför dricker jag?

Att skylla på att det är en social grej, är bara att lasta över problemet på andra...
Jag dricker därför att!.....alla andra dricker...
Skulle du göra det om alla andra knarkade också?, eller ströp katter, slog barn etc...

Varje beslut man tar ska vara ens eget, jag dricker därför att...
..och där ska det vara ett svar som är övertygande rätt...

Lika mycket som nackdelarna ska vägas in, jag BORDE inte dricka därför att...
ärligt och rätt fram, vem försöker man lura egentligen???

Så länge fördelarna väger över...så är det väl rätt OK, eller?
Men att inte våga se nackdelarna....det är att ljuga för sig själv...

Jag drack för att varje gång så klättrade jag uppför en stege,
blev kittlande glad över min höjdrädsla...
Men jag trillade ner med en hård duns, och slog mig något så grönjävligt varje gång...
Ju högre upp, desto hårdare smällar, ju längre tid tog konvalisensen...

Var det värt ett par timmar på en högre stegpinne för varje gång,
och en veckas haltande med starka smärtor...
För en "lycksökare" kanske, eller möjligen en stuntman...

Jag är gjord av kött & blod, och ett känsligt inre, jag klarar inte av mer smällar längre...
Jag får söka min lycka på dörrtröskeln i stället, och vara glad för den lilla kittling det ger..
Att uppskatta det lilla i sig, är också en ny känsla att få lära sig...

Skapa en lycka som tidigare kändes helt förkastlig, att bara andas t.ex...
När man tidigare "kippade" efter varje andetag när depressionen var som störst,
så är det förlösande att kunna andas djupa lugna andetag utan den där hemska magkänslan...

Jag börjar känna mig "färdig" nu, och har fått livet tillbaka...
Och det är med blandade känslor jag läser att det är "livligt" på forumet...

Glad för att det finns, ledsen för att det behövs...

Alla vackra ord som stöttar varandra, alla öppna famnar som välkomnar de nya...
Det känns bra att ha fått vara med i detta unika forum, det gör mig varm i hjärtat!

Jag finns här, för de som vill "surra" med mig, annars kör jag lite "laid-back",
och betraktar det som utvecklas i forumet...

I mitt inre...har jag ro, och tro...på framtiden!

Lycka till!

//Berra

Profile picture for user ewazebra

Du skriver så himla bra Berra! Dina inlägg är som kåserier, humor blandad med allvar. En självinsikt som är rent avundsvärd! Tack för att du delat med dig av din fantastiska resa! Även om du kommer att vara lite "laid-back" så hoppas jag att du någongång då och då knattrar ner någon liten rad!
Stora kramar och lycka till själv Berra!!
//Maija

Profile picture for user ewazebra

Det du beskriver här Berra skulle jag kalla livet, man blir aldrig färdig om man tillåter sig att våga stanna upp och se sig omkring, detta tror jag kan bli överrumplande om man gömt sig bakom en sköld, men rädsla övergår nog mer och mer till nyfikenhet och upptäckarglädje, något som med tiden blir mer och mer naturligt, vi behöver träna lite bara och det är ingen spikrak väg att bli bra, men bra blir man om man tränar helhjärtat. Det läser jag ut mellan dina rader, lite vacklande steg och stolthet när det är taget. Riktiga känslor utan katalysator eller dämpare.

Ensam är stark men svag, styrkan att våga se sitt inre och ifrågasätta sig själv, vad, varför, mår jag bra av detta?. Svagheten, att vi är flockdjur som lätt tror att det som är konsensus per automatik är rätt, en mall som alla i umgänget ska följa, annars är det fel och ofta leder det till att en som frågar varför, lätt blir utsatt för ett försvar som söker skydd i gruppen. Lätt att känna sig ensam eller "konstig" då, faktum är att det är riktigt starkt, hoppas du har folk som ser din styrka, gläds åt den å dina vägnar och inte blir hotade av att du gjort ditt val. Om inte annat så finns det likar här inne och kanske är det det som gör det viktigt att andas lite i denna oas.

Du inspirerar mig, du känns på riktigt och det är viktigt.

Profile picture for user ewazebra

Tjäna!

...suger lite i skrivklåde-fingrarna, måste få ur mig lite ord, här och där...

Konstigt egentligen, jag brukar tjattra på verbalt rätt mycket annars...
Men nu kniper jag igen foderluckan allt oftare, och låter andra prata...
Men det jag måste få ur mig, får jag ta här då, istället...

Det är ingen baktanke med att knipa igen, utan jag känner väl att ALLA inte behöver veta ALLT om mig, jag har ju (tydligen) varit allt för frikostig med det tidigare på jobbet...
Min närmaste kollega känner nog ett visst "tryck" på sig, men det kan han ha', tycker jag...
Låt mig få vara "hemlighetsfull" då, så kan han gå där och funta på vad som händer...
Jag är inte otrevlig, utan svarar bara snällt när de frågar något...

Mår ju bra av det, och då måste det ju vara bra...eller hur?

Bryr mig allt mindre om vad folk ska tro om mig, låt de tro vad de vill...
Fakta får de ju om de frågar, men då måste de ju röja sin tankar...
Jag känner mig stark i min nya kostym, jag har en egen liten "frizon" där ingen kan komma åt mig, och mitt röstläge frambringar numera ett starkt självförtroende...

Jag står för det jag tror på, och tror det gör jag, på mig själv...

Känner inte längre någon osäkerhet för vad jag har sagt eller gjort
på fyllan,eftersom det inte har funnits någon på ganska så länge...
Och det som är äldre än 14 månader, har jag "släckt" med sinnesrobönen..

På jobbet har jag presterat bra också under mellandagarna,
det uppmärksammades på Måndagsmötet, så all cred till mig, tack-a-tack-arrr!
Som ni förstår, man tar in flera goda sker på en gång, det går hand-i-hand...
Precis som det också gör när man är hängig och söker allt som gör en ledsen..

En jättebra grej vi gjorde i helgen, vi "tokstädade" arbetsrummet, med alla papper, gamla räkningar, datortillbehör, CD-skivor, ja allt som "jag" hade byggt upp under min deppighet...
Det var en "bröthög" utan dess like, vi höll på båda dagarna och är ändå inte riktigt klara,
fyra svarta sopsäckar till sopstationen, och mer är på gång...

Så himla skönt att för mig få "städa" bort det där "synliga" av min deppighet,
allt det där som jag inte orkade ta hand om under tiden jag mådde som dåligast...

Det känns verkligen bra nu så här i efterhand, bort med skiten bara....schupp!
Och mitt sinne blir ännu lättare, ett bra tips alltså, städa bort det "onda"...
Och nu har jag och frugan fått mersmak, så det kommer att fortsätta,
vi är båda av typen "samlare".., vågar nästan aldrig kasta något i vanliga fall...

Ungarna får passa sig så inte de hamnar i vägen för sopsäckarna också..Ha!
Nä, vi har ett motto, har vi inte använt grejen under senaste året, -bort!
Vissa sentimentala grejer hamnar i en låda på vinden, sådana där minnen, ni vet...

Andra "minnen" arkiverar jag i mitt "inre" runda arkiv, som mitt missbruk av alkoholen t.ex..
så den grejen är helt passe'...

Nähepp, det var dagens mängd av präntat pladder...

Ha' det bra därute i kylan, och värm er inte med spriten, den smälter sönder själen istället!

Mors! Berra

Profile picture for user ewazebra

sköna rader från en skön snubbe!!
så sant,,att man känner sig lite laidback,,,
har också blivit lite mer tyst,inåt,kanske en del tycker
när det egentligen är precis tvärt om
känner att jag blommar idag,andas,lever,känner ALLA känslor
alla sinnesstämningar,,
men har inte samma behov,,behöver inte låtsas,va den som pratar,förr lite osäkert
tystnaden,skrämmande,,idag välkomnar jag den över allt annat
tystnaden föder energi,lugn,o ja mår så bra när jag får lugn runt mig
kan höra mig själv
behöver ingen bekräftelse
struntar i vad andra tycker
går den väg som är rätt för mig
o det är såå skönt
o som sagt
det förflutna kan vi inte rå på
har bearbetat,lidit haft så mycket ångest
för vad jag åsamkat mina nära o kära
o mig själv
vunnit min självkänsla tillbaka
(jaja,jobbar på det o det går framåt)
sakta men säkert
o det här forumet är guld
liksom alla ni
kram Måne

Profile picture for user ewazebra

Några rader, ..igen!

Har inget speciellt att skriva om, det "händer" liksom ingenting längre...
Och skönt är väl det, jo jag ser faktiskt positivt på det...

Tidigare när jag behövde "kickar" för att inte känna ett missbehag,
så blev jag stressad av att inte ha någonting att se fram emot...

Kommer ni ihåg att jag ständigt var på jakt efter
några nya elektroniska leksaker för vuxna män..?
För att göra mig "glad" i sinnet, en snabb kick som varade några minuter
efter det att jag hade öppnat förpackningen...

Jag "tittar" fortfarande efter grejorna, och håller på så sätt spänningen uppe...
det blir sällan handlat någonting, (kan ju ha en ekonomisk orsak också...)
MEN, jag blir inte skruvad i pallet om jag inte kan tjacka prylen...

Jag vet var den finns, och vad den kostar, och kan hånskrattande peka på en skylt
i en annan affär och skrika högt, HA! den där kostar en tredjedel av priset där och där!

Skulle nog kunna jobba på konsumentverket, för jag har en j*kla pejl på vissa grejor.
Har lärt mig hur de "trissar" med priserna, flyttar bort varan till ett mindre tillgängligt ställe ett par veckor till det "ordinarie" priset, för att sedan åka fram till kortänden igen till "Vrakpriser" istället för mellandagsrea-priset, men det är samma pris i alla fall..
Tror folk att man är dum i huvudet?

Eller prylbutiken med ständigt 50% rabatt på allting, och så kostar grejorna dubbelt så mycket som på andra ställen...

Eller de som anger sina produkter i volym istället för vikt, såsom tvättmedel
Dasspapper i meter istället för vikt osv...
De som annonserar mest för sin tandkräm/diskmedel har alltid de största "hålen", t.ex
Affären som stoltserar med "billigaste" mjölken i stan, är också dyrast på brödet...
Och ditt försäkringsbolag kan alltid matcha någon annans billigare pris,
varför fick man inte det från början då?
Det hela verkar handla om att lura andra till inköp hela tiden..

Det finns alltså saker som gör mig förbannad fortfarande, men det är inte alkoholens fel...
Och varje gång jag ska handla något så måste jag trippelkolla,
så jag INTE känner mig fistfuckad efteråt...
En kritisk konsument med andra ord..

Sådant kan göra mig upprörd till tusen, men...
jag är inte fistfuckad förränn jag har handlat prylen...

och...det är bara prylar, inte mitt liv...

Helt skilda saker, och prylarna får aldrig påverka mitt liv till något negativt...
Där har jag börjat förstå mera, att inte "mekanisera" mitt liv...

Om jag ska leva ett liv i frid, så måste jag lära mig att...
distansera mig från saker som gör det inte lika fridfullt längre...
Precis som med alkoholen...

Klipp klipp, så är det borta...

Men jag kan fortfarande bli helt j*vla crazy när etern är helt fullsketen av en massa ljugandes reklam...bästa bilen, revultionerande troskydd, gör tänderna renast osv osv...
Och då får man lära sig i soffan att bita ihop och ändra kanal, fort som bara s*tan...

Så våra public-service kanaler får min hälsa på topp i alla fall, även om de är ibland tråkiga...

Jahopp!, där ser man, det blev några rader idag i alla fall, så det kan gå..

Mors! Berra

Profile picture for user ewazebra

Håhå jaja!

Tillbaka till livet igen, det är Måndag och det gör ingenting...!
Helgen gav massor, och var som vanligt alldeles för kort...

Vi hade party i helgen, "någon" blev ju något äldre i familjen...
35 st inbjudna, ungar och hundar och knökfullt...
Alla trampar på varandra huller om buller, ni skulle ha sett skohögen i hallen, jisses!
Vi bjöd på käk, så hela lördagen i dagsljus gick åt att förbereda allt,
men sen var det som sagt full rulle...

..men de två partyhöjarna var med, men drack inget, de var fyllechaffisar...
De satt och surade framför TV'n och fluktade på någon match...
Snacka om vakuum, de som brukar höja stämningen rejält annars..
Men, vi kanske fick "känna" på den riktiga stämningen istället, och den var
lite lugnare, men några skratt lyckades vi bringa fram i alla fall...

Det blev lite PRO-varning på festen, de flesta hade dragit vid halvtolv rycket,
å andra sidan så är det ju hemskt skönt att få komma i säng i tid...
Hinner städa av lite så man slipper se all disksörja direkt på morgonen,
DET är en skön känsla...

Det där att man sitter och fyllsnackar till 04 på morgonen är inte alltid
det roligaste, ibland önskar man bara att gästerna ska gå så man får gå och lägga sig...
Och då blir ju hela morgondagen helt seg, allting blir fördröjt och går i ett töcken...
Och det är också skönt att slippa..

Så trots att det blev lite "tråkigare" så är det ändå positivt, för det är åt rätt håll..
Om man tänker efter, det behöver inte alltid bli ett fyllkalas...
Man kanske behöver vänja sig lite vid dessa tankar också,
så höjs inte förväntningar från år till år..

Hela mitt koncept kanske bidrar till att sänka garden lite för oss alla...
Bara för att det inte blev fullt klös på småtimmarna, så kanske det blev minnesvärt ändå..
Eller i alla fall en möjlighet för deltagarna att kunna minnas kvällen, hela kvällen...

Det blev massor av dricka över, både öl, cider, vitt & rött...
Och det kändes lite konstigt för att man ville ju som vanligt ta slattarna i burkarna innan man kastade dem till återvinningen, men icke!
Återigen vann läsken i kvantitet över alkoholen, ytterligare en seger för nykterheten...

Och en seger för Berra, för varje gång jag utsätter mig för prövningen...
Så vinner jag över mig själv, och finner en styrka som ökar för varje gång...
Styrkan är inte i 4,5%, utan i de andra 95,5% som är mycket större...
Smaken finner jag i de alkohollösa ölsorterna, och jag är ändå med i gänget...

Mors! /Berra

Profile picture for user ewazebra

Go'morgon livet!

Idag är det precis på dagen ett år sedan jag skrev min första rad på forumet...
Då hade jag varit helt vit i dryga 8 veckor...
Så det är alltså 60 veckor nu

Det har hunnit rinna mycket vatten under broarna sedan jag skrev första gången...
Detta år har nog varit det viktigaste i mitt liv, en helomvändning verkligen..
Jag har hunnit lära känna mig själv på ett helt nytt och otroligt sätt, har gått igenom en massa
skärseldar, nått min absoluta botten och tragglat mig upp för den...

Vänt ut och in på skallen, fått tänka igenom en massa konstiga tankar och beslut...
Tagit några beslut och fått vänja mig vid dem...
Jag har fått "försvara" mina beslut inför andra, när det egentligen borde ha varit deras en rannsakning av dem själva, .."varför dricker jag..?"

Den frågan borde alla ställa sig, och kunna svara ärligt på den...
Varför dricker jag?, en enkel fråga, som borde kunna ge ett enkelt svar...
Man ändrar betoningen från vaaarför, till en uppåtgående betoning på ordet jaaag...
När man har tänkt igenom både frågan och svaren så har man sått fröet till en tankeställning.
Det börjar bli klargjort även för mig själv, och det är inte ett kollektivt beslut...

Ordet nykter har varit för mig...=tråååkig!
Så jag använder mig inte av det ordet, det innehåller för mycket av negativ klang...

Jag har kraftigt överdoserat denna självmedicinering allt för länge, och utan ett gott resultat...
Tvärsom, jag har inte tidigare valt att se dess biverkningar, som hade tagit överhanden..
Och som med all medicin som inte längre funkar, man slutar med den, eller ska..!

I mitt "nya liv" har jag valt att leva med en klarsynthet, att våga se verkligheten...
Jag faller inte inför grupptrycket att droga ner mig i en kollektiv falsk fantasivärld.
Jag vill uppleva den för vad den är, är den inte roligare än så här,
så får jag väl göra någonting åt den, på ett annat sätt...

Och det är nog en av de stora problemområdena man stöter på, vad ska jag göra istället..?
Det är så lätt att falla in i sina gamla rutiner, det är stöttande och säkert...
Det krävs en framåtanda att vilja någonting annat, att skapa en ny friskluftsventil,
en avslappning, ett självförtroendeskapande "istället-för-grej"...

Det ställer lite krav på en att "våga någonting", inte bara vänta på att det ska hända...
Inte bara sitta vid TV'n och vänta på att den ska underhålla dig, JAG måste göra något...

När man har skapat sig ett eget "utrymme", så känner man sig starkare,
något att falla tillbaka på "istället för", en nyupptäckt hobby eller bara en tanke...

Idag känner jag mig säker (säkrare) i min nya roll, och upplever att livet faktiskt rullar vidare,
utan min "gamle kompis alkoholen", strypkopplet har försvunnit trots att han finns där vid min sida, andra umgås med han, men han är inte min "bästis" längre...
Man ska inte umgås med de som gör en illa i långa loppet..

Jag får mer tid att vidga horisonten för andra saker, istället för att vara ångerfull när jag hade umgåtts med snubben alkohol.
Jag har också lärt mig att vara tacksam för små vardagligheter som jag tidigare inte såg,
för att jag var så j*vla bakis att jag inte hade förmåga att uppskatta dem...

Att få vakna upp en morgon utan ångest, och utan att behöva tänka igenom gårdagskvällen i huvudet som kommer som små minnesflashar, det är FRIHET!
Och när man inte undertrycks av sin ångest längre, så börjar man upptäcka att det finns ett LIV!
Och man börjar så sakteliga att uppskatta livet, för vad det nu är värt...

..och för varje dag så blir det mer värdefullt, för jag fyller det med saker som är värda att minnas...

Må väl! /Berra

Profile picture for user ewazebra

Ojdå!

Min tråd håller på att falla bort ur listorna, måste underhålla den med några rader då och då...

Livet går sin gilla gång, jag har varken det roligt eller tråkigt, eller så har jag det men det växlar så pass bra att jag inte hamnar i någon slags koma för det...
Det finns fortfarande saker som glädjer mig, och jag "tillåter" mig att absorbera detta, den lilla stund det varar, och jag känner en viss tacksamhet för det...

Sedan finns det saker som jag inte mår så bra av, låter det få komma till mig,
få vara en stund och sedan får det passera, "behandlat" eller "obehandlat"...

Saker jag kan påverka, gör jag på en gång, så blir jag av med det, inte älta problemet...
Och kan jag inte påverka det, så ligger det utom min kontroll, och så släpper jag det i tankarna.

Allting har sitt "bästa före datum", och känner jag att jag inte får en lösning på detta,
så bestämmer jag mig för ett par dagar framåt, har inte det förändrats tills dess...
Glöm bort det!

Lilla Plutten (frugans bil) började skramla i motorn ordentligt, jag antog att det var spännrullen till kamremmen där lagret hade börjat rasa, för det stämde med varvtalet...
Och då är det bråttom, säckar den så går kamremmen, går kamremmen, stannar kamaxeln,
stannar kamaxeln stannar ventilerna, stannar ventilerna kommer kolvarna, och sedan Tjofs!
Då blir det s*tans dyrt, mer pengar än vad bilen är värd...
Voijne Voijne...(här finns det alltså ett läge för oro..)

Lösning: frugan får körförbud, en enkel resa till verkstaden, den har inte tid, får en rekommendation till en annan,
(nu är det med verkstäder precis som med en frisör, personkemin först!).
Snacka in sig, sedan kolla om de är med i KBV (kontrollerad bilverkstad), varför inte?
Vill ge sken av att jag vet problemet, så försök inte klämma mig på en massa maffiapengar!!!

De finner problemet, men vill byta rubbet (kamrem, vattenpump, spännrulle osv..)
Visserligen 1-2000 mil för tidigt, men jag löser "problemet" med en liten stunds överläggning
med mig själv....ja kör!

Nu kommer nästa chock, 9 lax!!!, är ni förf*n inte kloka, ska jag slå ihjäl er era j*vlar...!
(Dessa tankar finns i mitt inre, men mitt förstånd och stolthet förbjuder mig att föra dessa till uttryck, utan jag sväljer dessa ord, tänker sinnesrobönen..) och frågar när bilen blir klar...!
Utan att mordhota den stackars bilmecken, han ska väl leva han med...

Å ena sidan, det är ju "bara" pengar, inte ett liv...
Lös problemet och gå vidare, älta det inte, när bilen är hämtad, är problemet löst...
Att det flyttar vår ev utlandsresa något halvår/år till, det blir det "nya" läget, så löst!

Man får finna sig i nya lägen, och acceptera det, mjäkigt??, nej inte alls...
Det handlar om MIN inre harmoni, yttre saker ska inte få tränga in och störa den...

Vill jag leva i en "låtsasvärld" där problemen inte finns, så sorterar jag ut/bort dem.
De finns där, men får inte tillträde till mitt "inre", att "begränsa" sitt tänkande...
Typ, gör det ont, tänk inte på det...

Med alkoholen är läget stabilt, den finns runtomkring mig, men nyttjas inte av mig.
Lägger inte heller några moraliska aspekter på den, utan valet är mitt eget...
Jag hymlar inte med det heller, och svarar utan omsvep på en "förkortad" version...
Mina närmaste är redan tillvanda med mitt nya beteende, och ett helt år har redan gått
och jag har hunnit träffa alla man gör under året...

Jag tänker inte på längtan till alkoholen, utan på avskyn för minnena till bakfylleångesten.
Så länge minnet är starkt, är motivationen det också, så jag "underhåller" tankarna emellanåt.

Som sagt, livet rullar på, och jag följer med...

Och sist, Pia, du frågade mig om att ta ett kort på frugan när jag berättade om Yogan!
Jag gjorde det idag per mail från jobbet, så jag såg det inte...

Men gissa vad livet är oförutsägbart, ...HON VILL FÖLJA MED!!!
Och glad är ju jag, vi har alla våra problem, och hon vill vara med att ta del av mina...
Det är väl därför jag älskar henne så innerligt...
Så på Fredag, så kör vi...

Mors Berra!

Profile picture for user ewazebra

Berra, det är väl rätt gott att känna att det runnit så mycket vatten under broarna att man inte har alkoholtankarna konstant malande utan man mer kommer på att man INTE tänkt på det.
Som Roy Battys slutreplik i filmen bladerunner - "all those moments will be lost in time like tears in the rain"

/W

Profile picture for user ewazebra

Hej Westie!

Javisst har det hänt en massa grejor på bara ett år...
Det är otroliga mängder floder som runnit under broarna,
och det är saker som man egentligen inte lägger märke till, för man lever ju alltid i nuet...

Har aldrig skrivit dagböcker tidigare, och att ägna sig lite tid och backa tillbaka i tråden...
Ja det känns märkligt, vilka konstiga tankar man hade, måste ha varit helt ru'dad...
Otroligt vilka ide'er som poppar upp i skallen emellanåt, vad tänkte man på?

Det verkar som om tiden läker alla sår, för mycket av det jag skrev tidigare
vill man knappt kännas vid längre...

Alkoholsuget är i stort sett "bortprioriterat", jag vet att det finns och tillåter mig inte
att tänka i dessa banor långre, det finns inget positivt kvar i drickandet...
Mycket långsamt har en ny och egen känsla vuxit fram att jag känner mig stark i
mitt "ickedrickande", för jag är inte en nykterist, =trist...
Ser framför mig någon sträng gammal präst som förmanar och förmanar...

Jag är inte en nykterist, jag är en modern människa som har insett vidderna av drickandet...
Inte för alla, men för mig, mitt drickande var ett destruktivt sätt att dricka på...
Kanske inte för hälsan med leverproblem och allt det där...
Utan för själen, vilket vi idag inte tar oss tid att uppskatta mer än vi gör..
Det går inte att mäta, vi kan inte få ett leverprov på hjärnan, vi måste upptäcke det själva!!!

Själen är minst lika viktig som hälsan i övrigt.
Bryter du benet så syns det, och du ordnar vård för det...
Men "bryter du ett ben" i huvudet, så finns det inget sätt att se det på...
Man vet inte vad man ska göra, och allt själsligt som är onormalt är skämmigt...
Vi skäms över att vi inte är som alla andra, och vi vill/vågar inte prata om det...

Det ÄR viktigt att våga prata om själen, att våga lyssna på andra..
Inte slå det ifrån sig och säga att hon eller han är "knäpp"

Om man trampar på glasbitar, skär man sig i fötterna...
Om jag dricker alkohol, så får jag glasbitar i själen eller huvudet...
Kanske en liten konstig jämförelse, men jag blir "trasig" av drickandet...

Jag har bestämt mig för att lyssna på mitt inre, och inte blunda för det som gör mig ont...
Jag får inte ont av fyllan, men det som kommer efteråt, och det får inte glömmas bort.
Att tänka lite längre bort, ...men före.

Tänk alla konstiga situationer man hamnar i, allt man säger, allt som verkar så roligt...
Är det verkligheten?
Jag tror inte det, inte längre...

Är jag tråkig för det, vet inte vad andra tror, och vem bryr sig egentligen..?
Inte tänker jag fortsätta må dåligt för att andra inte vill att jag ska sticka ut...
Det är inte för "utstickandet" jag väljer bort alkoholen, det är för mitt eget välbefinnande...

Min tid är nu, och jag vill inte skjuta upp saker och ting tills imorgon..
Jag vet inte om mitt val är livslångt, varför ska jag älta de frågorna i mitt huvud nu?
Jag gör det som känns bra för stunden, man får vara flexibel och våga ändra sig i framtiden..
Inget varar för alltid, varför jämföra med det som varit, .."det var bättre förr"
Är det verkligen så?, förändringar är inte alltid till det sämre..

Jag har gjort en förändring, och bestämt mig för att den ÄR bra...
...tills någon övertygar mig till något annat, allra helst jag själv då..

Idag har jag bestämt mig för att må bra, vad som än händer...
Och en av dess förutsättningar är jag fortsätter välja bort alkoholen, då mår jag bra..

Idag ska jag LEVA, och kanske njuta av att se en snöflinga långsamt dala till marken...
Och ska kunna njuta av den upplevelsen, för att jag tar mig tid till den...
En del av livskvalite'n, är att jag tar mig tid av att just njuta av små enkla saker...
Inte hasta-la-vista genom hela livet, utan ta av mig skygglapparna, och se..

Livet är inte en enda motorväg mellan födsel och död,
ta de mindre slingriga småvägarna, njut av färden, och dra ut på tiden..

Nu ska jag spegla mig i själen, och fråga mig om jag är nöjd.

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Hej Vickan & Petra!

Vad glad jag blir, när jag kan glädja dig Victoria med ett par rader...

Jag känner mig lite kluven om vad jag numera ska skriva om...
Alkoholen är ju för tillfället i läge paus, och inget större problem längre för mig.
Och det blir mest en massa rader som inte har med alkoholen att göra, och mitt
deppande är ju också bara synligt från ryggtavlan, typ bakom mig...

Det mesta som skrivs ner är mer i former av en blogg, eller dagboksanteckningar...
Men i huvudsak så har stormen bedarrat och jag har väl fått åter ett lugn...
Mycket mer nu än på mycket mycket länge...

Det kan låta tråkigt att det inte längre är några vilda party's, och tokskratt,
ingen rolighetsminister som livar upp tillställningarna...
Men det är priset för mitt välmående, och det är värt vartenda krona, jag lovar!
Kanske jag har blivit "gubbig" och tråkig, vad vet jag..
Eller så är det en "mognad" som vi kanske alla kommer till så småningom...

Viktigt tror jag att man tar ett ansvar för sitt handlande, med eller utan någon drog...
Precis som en snubbe (gammal jobbarkompis) sade till mig,

"..spelar ingen roll vad du säger på fyllan,
någonstans har det ju en substans i ditt medvetande, och inget kan göras osagt!.."

Man måste alltid stå för vad man har sagt med andra ord, tuffa tag alltså..
Och då måste väl reglerna gälla för vad man gör på fyllan också, eller?
Sådana tankar har följt mig sedan länge, man kan alltså inte ta tillbaka en sak
dagen efter med den enkla ursäkten att "jag var ju bara full", inte så "bara" då...
Sant, eller inte..., det ligger nog i betraktarens ögon.

Jag har i alla fall bestämt mig för anamma lite av det, och ta mitt eget ansvar...
Jag är ju för sjuttsingen fullvuxen karl, och borde kunna gör det nu för tiden...
Inget mera fyllflörtande, inga omkullvältna och trasiga glas (är klumpig redan innan..)
Inga fläckar på mattan eller soffan osv...

Livet har andra kvalite'ter än bara gå omkring med en massa fyllångest...
Riktigt akut har det varit 3-4 dagar efter en fest, och upp till ett år när man träffar personen igen.

Jag ser fortfarande brännmärket i matsalsbordet hos våra vänner som jag har vållat.
Det gör ont i mig varje gång, trots att det är snart 10 år sedan..
Bara för att jag lekte med ljuset på bordet vid ett middagstillfälle,
och lite glöd föll till bordsduken...

Nä, nu är det nog dags att jobba lite, vi hörs!

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Go'kväll Livet!

Några rader till i Berra's livsbok, för er som orkar läsa...

Nu har jag påbörjat det som jag lovade och skrev om tidigare i höstas,
jag har påbörjat renoveringen av grabbens rum...
Och gisses vilket slit, det är roligt men jobbigt på samma gång...
Ut med pinalerna i angränsande rum, ner med element lampor, socklar och lister...
Spackla slipa, spackla igen och slipa, grundmåla väggarna, hoppsan där satt en spik kvar..!
Man blir aldrig nöjd med grundarbetet, det bubblar sig i tapeterna, svackar sig i spacklet...

Slipsdammet yr i hela huset, det finns små (ja små och små, storlek 44..) fotspår som tassat runt i trappen, hallen, köket, ja överallt faktiskt...
Att snyta sig blir en upplevelse, och svetten blandat med gips&spackeldamm ger en härlig deg i hals
och handleder, för jobbigt är det, och någon riktig karlakarl är den inte av Berra...
Med sina frökenfingrar samlas blåsorna tätt, som vätskar sig sen till kvällen...
Ryggen och axlar klagar i samklang, och när man har suttit stilla så är man lika fräsch som en 80-åring,
det hankas, stapplas och klagas de första stegen...

Man blir nog aldrig van vid ordentligt kroppsarbete, men så kan jag aldrig slå av på takten heller...
Full märla hela tiden, precis som med alkoholen...

Har den funnits vid min sida i helgen då???, javisst..
Vi åkte iväg 20 personer och discobowlade igår med dotterns gamla klasskompisar och familjer.
Riktigt roligt (även nykter, f'låt odrucken..), och därefter ett restaurangbesök hela gänget...
Ingen reagerar längre på att jag kör helvitt (nu syftar jag inte på vinet då..), nästan tråkigt!
Jag körde, och nästan alla de andra tog bussen, för de ville ju så gärna ta något glas vin till maten.
Berra satt stolt med ölglaset fyllt med cola, den passade alldeles utmärkt ihop med en plankstek.

Det var trevligt, och jag höll låda och skrattade precis som vanligt, trots frånvaron av alkohol..
Börjar känna mig ganska så stark i mitt val, och självsäkerheten kommer som ett brev på posten.
Träffade några gamla grannar som flyttat från vår gata, de var hur trevliga som helst...
Konstigt att man inte tog sig tid att umgås med dem lite bättre när de bodde här...
Det är allt som oftast man känner sig mer och mer efterklok nu för tiden..
Varför gjorde jag inte si eller så tidigare...

Precis som mitt val av dryckenskap, hela konceptet med en livstilsomvänding, varför inte tidigare?

Söndagskvällen börjar gå mot sitt slut, och jag är väldans nöjd med den här helgen.
Den har innehållit mycket, umgänge, slit och en lördagsnatt i soffan, ja hela natten faktiskt..
Men nu ska jag och min värkande rygg och blåsta händer (!) krypa ner mellan lakanen,
för att alla vakna upp en måndagsmorgon utan fyllångest och svettiga lakan...
Jag hatar inte Måndagar lika mycket längre, utan känner mig mer likgiltig för den...

Den gör inte ont längre, men skapar inte något direkt välbehag,
det är ju så många dagar kvar till helgen bara, då jag får leva lite mer, av mitt eget liv så att säga.

Ha' det bra där ute i gamla Svedala, själv sitter jag med 3 nästan 4 dm snö och 9 minus på silvret.
Solen lös vackert idag på dagen, och lyste även upp mitt inre, jag blir så glad av solen...

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Hej, och Tack Fenix...!

Ibland känner jag mig lite ensam i tråden, det kommer inte så ofta inlägg från andra..
Brukar fråga mig varför jag skriver hela tiden...

Men jag vet ju svaret, för mig själv naturligtvis, jag har ett behov av att skriva av mig...
Det känns märkligt att backa tillbaka i tiden, jag har ju satt sådana känslor kopplade till mina meningar, så det blir en deja-vu känsla varje gång...

Men som sagt, vad bekommer mina rader er då, ingenting känns det som ibland..
Men samtidigt så ser jag hur många gånger min tråd har blivit läst, så något intresse finns det väl.

..och när du skriver Fenix att jag bidrar, så känns det mycket bättre, tack!

Jag vill bidra med något, med det jag har, mitt liv i dokumentation..
Det händer kanske inte så mycket mer när man har slutat dricka...
Men jag vill på något sätt visa att det finns ett liv förutan alkoholen,
om man lär sig att uppskatta det "vanliga svensson-livet" utan alkohol-kickar...

Man får inte ha för bråttom har jag upptäckt, det finns ingen strömbrytare av/på.
Det är en process som måste få ta tid, mogna fram lite granna...
Min psykolog sade en bön som blev väldigt träffande...

"Gode Gud, giv mig tålamod...men låt det gå fort.."

Det där är jag i ett nötskal, förutom troendet då, där är jag lite vilsen...
Man får anpassa sig, vilket tar lite tid, och sluta jämföra...
En som är nyligen rullstolsbunden kan aldrig mer springa,
och kan nog aldrig få ro i kroppen föränns han eller hon har accepterat sitt läge..

Så här är det, och gör det bästa av det, detta är min nya giv...
Har man inte accepterat läget, så får man det svårt att gå vidare i livet...

Jag försöker komma ihåg allt det där dåliga med att dricka, fyllågren osv...
Men det finns en liten fördel, jag har börjat tappa minnet över allt det där "goda" med att dricka
också, jag har nästan glömt bort hur det känns när man faller in i ruset, det där buzzet..
Så allt är inte längre nattsvart, och min längtan till ruset är mycket avmattat numera...

Det är väl därför det känns lite enklare att leva också, inga svåra tankar på alkoholens goda respektive dåliga sidor, det känns mer distanserat nu för tiden...
Och motsatsen, jag får mer kontroll över mitt eget liv, och det känns riktigt bra..

Kanske lite tråkigare, men mycket mycket bättre, jag kan styra över mina tankar..
Och jag styr dem åt sådant som gör mig bättre till mods,
och låter det som känns bra, få vara bra för mig...

Vill jag t.ex stanna upp och klappa en katt, så gör jag det,
och känns det bra för mig, så ÄR det bra för mig...
Ge mig tid att uppskatta saker jag tidigare inte hann med...

Som Pia brukar skriva, leva i nuet, inte tycka att det var bättre förr,
och inte viljan att hela tiden sträva framåt, till vad?
Om förhoppningarna är för stora så blir man bara besviken...
Sätt dem lågt, eller inga alls så kan man bara bli överaskad på ett positivt sätt..

Jag har bland annat lärt mig att "se" människor, uppleva dem just nu, inte funderat på vad de egentligen menar med vad de säger, vad ligger det för underliggande toner i vad de säger..
Sluta analysera och försöka ligga före i tankarna, jag glömmer att uppskatta nuet..

Jag ser glimten i ögat, rycket i ögonbrynet, skrattrynkan, och i och för sig andra nackdelar såsom håret i näsan som åker in och ut med andningen...
Kanske jag glömmer bort att lyssna, men jag "ser" personen jag talar med...
Uppskattar närvaron..

Nähepp, åter till de görningar som finansierar mitt liv, jobbet...

Lev, och lev väl!

Berra

Profile picture for user ewazebra

Hej alla!

Kul att se ett forum som detta! Det är min första riktiga bekantskap med denna sida och det verkar som den här disskutionen är den som passar en gammal "räv" som skribenten bäst.

Tack alla för många fina ord och öppna berättelser om era liv. Åter igen motiverar ni mig att orka "lägga ned" igen.
Att inte börja igen är det svåraste tycker jag och Berras öppenhjärtliga berättelse får mig att vilja dit-något att ha som mål så här den första dagen på "öken vandringen".

Hoppas nu att jag inte stört er utan att ha något särskilt att råda med idag. Ville väl mest tacka och klappa om er alla. Lev väl och vårda era ljus! Kram gandalf

Profile picture for user ewazebra

Berra, det du skriver betyder en hel del för mig. Din tråd har ju lite mer av dagboksform, som krönikor över livets krumsprång. Kanske är det så att man inte vill "kludda ner" den med diskussioner som glider iväg till allt möjligt annat?
Viktigt dock att vi "nybörjar-nykterister" inte glömmer att även ni veteraner i sammanhanget också behöver stöttning och hejarop imellanåt. Kanske lätt att tro att det är så enkelt för er, och att ni redan har alla svaren. Vad skulle jag kunna hjälpa dig med, liksom.
MEN jag hoppas alltid på ett Berra-inlägg då jag öppnar forumet på kvällen, och detsamma gäller dig Vana! Tycker att det är bra att det även kan dryftas annat än alkohol då och då. För livet, med med- och motgångar fortsätter ju att pågå fast vi inte dricker alkohol (jo, det är faktiskt sant!)
Kram på er mina fina förebilder!

Profile picture for user ewazebra

Ja, allt här är förebilder på sina olika sätt. Vi har spolats iland på denna hala klippö som forumet utgör, många av oss glider ner i drickat igen på de hala klipporna, men vi ser ju att en del hittat växtlighet att hålla sig i för att klättra uppåt och fått torr mark under fötterna. Vi ser dem fortsätta att klättra uppåt, och det hjälper oss när vi kravlar oss upp från det våta igen.
(Vem har påstått att "Nyktra poeters sällskap" lagt ned?
Skönt Berra att du reagerar positivt. Det är lite som Victoria skriver att man läser gärna din tråd, men vill inte skräpa ned med stickspår eftersom det du berättar känns så värdefullt för ens eget hopp om framtiden.
Kram alla,
/Fenix

Profile picture for user ewazebra

Hej Fenix, Vana, Victoria!
Och välkommen Gandalf.

Tack, era ord värmer gott..
Det är väl så att jag ibland känner att jag skriver rätt ut i tomma intet, ett vakuum liksom...
Och då är det ju skönt att det kan blir en dialog istället för en monolog..

Jag vet att jag är dåligt på att svara på alla inlägg, men hit rusar jag när jag känner att jag behöver tömma ordförrådet och då är det bråttom att låta knappandet hänga med i tankarna..
Lite granna som när man är sk*tnödig, dålig jämförelse men den stämde här..

Och du Fenix skriver verkligen målande, med halkiga klippor osv, fint!
Jag tycker mig känna att vi som befinner oss här på forumet,
har en ådra åt det konstnärliga hållet.

Vi har en massa kvalite'er som vi inte har upptäckt hos oss själva...
Alla här har en kreativitet som antingen har dämpats eller ökats med hjälp av alkoholen.
Och nu blommar den upp, eller så känner man saknaden av den när man slutar dricka.
Och det bildas en frustration som man vill sätta fokus på, men inte vet hur..

Att våga någonting nytt istället för ruset i alkoholen tror jag stenhårt på, byt ut!

Jag har själv gått på min första Yoga igår kväll, kondulini-typen, den "vanligaste" har jag förstått.
Och bara att ta steget dit var oerhört stort för mig, men jag hade bestämt mig...
Här ska det bli en förändring, bra eller dåligt får man se i efterhand, sagt och gjort.

I ett rum i en kyrkobyggnad låg mattor utrullade, levande ljus och lugnande musik...
Jag kände mig som katten bland hermelinerna, för där var bara kvinnor, men det gav jag f*n i..
Och så satte vi igång och pustade och stretchade, sjöng mantra och hela faderittan..
Så fruktansvärt skämmigt, men jag hängde med, här ska Yogas, fullt ös!
Gav upp alla mina stoltheter och lät mig följa med i alla mantran, frugan var med...

Och vet ni vad, det kändes väldigt konstigt, för det var första gången jag har lyckas slappna av
i hela kroppen, jag tillät mig det, och följde med i lugnet...
Efteråt så kändes kroppen konstig, ryggen gjorde inte längre ont, och jag kände mig "sladdrig" i hela kroppen, mycket märklig känsla...

Jag är född skeptiker, men den som inte öppnar upp sig för nya inputs kommer aldrig att få uppleva något nytt, och det här var en mycket märklig upplevelse, och jag gillade det.

Vi anmälde oss direkt till fortsättningskursen, det här vill jag inte missa..
Vad händer sedan när man slappnar av ännu mera, total harmoni???
Kan alltså klart rekommendera, för den som vill öppna sig för lite nya grejor..
Det är inte gratis, men att investera i själen tycker jag är viktigt, det är hälsa det...

Fanns det något som inte kändes bra då??? Självklart!
Nästa vecka ska jag inte ta fläsk och löksås på Tisdagen, vilket har nästan blivit tradition...
För mitt eget inre mantra lät så här.."...iiiiiinnnnnteeee pruuuuutttaaaa...."

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

*skrattar högt* Berra du är fantastisk!!!
Ska själv iväg på just den Yogan du berättar om ikväll för första gången.
Det ska bli spännande!
Men efter att ha läst ditt inlägg kommer jag nog inte att kunna tänka på något annat än ditt mantra :-)

Profile picture for user ewazebra

Go'morgon Livet!

Dagarna bara rullar fram, och det känns rätt bra tycker jag...
Skulle vilja rycka i handbromsen till helgen, så att jag får njuta av den så mycket det går...
Det händer saker hela tiden, och jag har fullt sjå att försöka finna små stunder för återhämtning.
Tyvärr blir det oftast framför datorn på sena kvällen eller tom. nätter...
Kommer i säng runt ett varje natt, men jag har min fokuseringstid som bäst då.
Borde ha stora ögon som ett nattdjur, för är verkligen en kvällsmänniska ända ut i fingerspetsen.

Ofta känns det som om jag har svårt att få tiden att gå ihop,
och när jag får tillfälle att vila, så somnar jag titt som tätt...
Man får vila i graven brukar de säga, så jag har väl ett decennium att ta igen då...

Jag har en massa "måsten" som måste göras, skjuter de framför mig så länge det går..
Är inte lat, men vill/orkar inte ta tag i alltihopa på en gång...
Låter det inte påverka mig negativt, det finns där och jag är medveten om det...
Ingenting får påverka mig i negativ riktning, jag har ETT måste,
och det är att ha ett lugn runtomkring mig, det är det viktigaste alla gånger...

Det händer en massa grejor på jobbet just nu, borde ha blivit orolig med mitt tidigare livsföring...
Men icke, jag sitter och betraktar, lite passiv men fullt medveten...
Jag har lite fingrar i den här syltburken också, men det är ingenting jag vill surra om just nu...
Men det är roligt, min payback-time är här nu...

Så jag lever verkligen just nu, det händer massor av saker...
Och jag hänger med, och jag är glad att jag inte har fördärvat dessa upplevelser med en
massa alkohol och dess negativa saker i sitt följe...

Länge leve jag! Hurra!

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Morrn'da!

Ja det ska utläsas som på norska, en underbar glad hälsningsfras...
Synd att vi inte har ett lika kraftfullt och glatt ord på svenska...

Idag är det Fredag, och det är min favoritdag...
Det var det tidigare också, men dagen innebär inte längre ett besök på bolaget, skönt!

Nu tar jag in av "allt det andra", dvs ledigheten, sovmornar, få vara med familjen, frukostar, får se dagsljus, äta gott, umgås med anhöriga, softa i soffan, och ha kontroll över min tid och tankar.

Det är inget rejs till närmaste berusning längre, ingen stress över att inte ha tillräckligt hemma.
Inget planerade med vad som måste göras innan jag korkar upp första flaskan.
Jag kan ta bilen vart jag vill, när jag vill, hämta barnen sent på nätterna hos kompisar,
det blir en trygghet för dom också, och deras kompisar...

Det finns egentligen inga direkta nackdelar med att sluta dricka...
Allt verkar drivas av lockelsen till berusningen som är så stark, samt rutinerna och vanan...

När jag drack så verkade det som om jag bara uppskattade frånvaron av döden...
Istället för nu då, när jag uppskattar närvaron av livet, det är skillnad det, fast samma sak...
En tanke som tål att funderas på...

Jag har bestämt mig för att när djävulen intager scenen, så tittar jag åt ett annat håll!
Hans så kallade underhållning suger!

Blunda för det onda ögat, och titta upp igen när det har lugnat sig...
Jag vill fortsätta att suga i mig som en svamp, men inte av alkoholen eller av allt det dåliga.

Jag har tidigare varit som en tungt lastad långtradare som har haft det svårt att accelerera, svänga
och stanna i tid (vanans makt).
Nu är jag som en liten Fiat 500, pigg och snabb och kastar mig mellan körtfälten och avfarter som jag vill, det finns för mycket att upptäcka än att bara mala på i mörkret med knappt ledljus.

Om jag ska leva, så ska det vara på mina villkor, inte under alkoholångesten's.
Därför har mina helger blivit mer innehållsrika och levande...
Det är inte ledda av ett falskt rus, eller ångest, utan de är på "riktigt"
Och jag är inte längre rädd för vad som skall hända under helgen...
Därför har jag lärt mig att uppskatta dem mycket mera nu, men på ett helt "ärligt" sätt...

Dagens citat: " Då var det ingen glädje med den sorgen, sa kärringen som hade gråtit vid fel grav"

Idag ska jag LEVA, precis som i morgon och alla efterföljande dagar...

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Hej!
Nu är det Lördagskväll, och jag sitter här alldeles svettig...

Inte för att jag har någon abstinens, utan för att jag har slitit...
Med grabbens rum, har tokmålat i stort sett hela dagen, 3 gånger för att vara exakt...
Det bidde lite fel kulör, så i morse var det bara att sladda iväg till bygghandeln och byta färg.
Han gillade inte den mycket svagt ljusblå färgen som den vita färgen hade i bakgrunden..

Han var trött på blått, det var ju det den gamla tapeten hade, riktigt vildblå...
Så det blev en med något mera grått i, i stort sett samma nyans, men grå...
Det passade ju den fondväggen mycket bättre också, trots att de sa på Solsidan (TV-programmet alltså..) att det var sååå 90-tal...

Men vi är väl lite efterblivna då rå, vi har precis slutat med bårder, haha..
Och vilket litet helvete det är att försöka dölja de bårder som sitter mitt på väggen, fy 17!
Det har varit mitt mesta slit, spackla, måla slipa spackla måla, svära...
Aldrig mera bård för mig, ja bortsett den som sitter nålad i allrummet då, den måste ju klistras fast för att dölja bårdsluten, trist..!

Alkoholen då, jo tack bra...
Vi var hos svågern & svägerskan igår på födelsedagskalas, en av grabbarna hade fyllt 19...
Lite käk, och mycket dricka, men jag såg inte mitt mönster gå vidare, jag har ju brutit det..

Men satte med mig "gubbarna" i köket som satt och pimplade rödtjut...
Volymen blev högre och diskussionerna blev vildare, och envisare och envisare...
Det snackades trafikvett.(alla kör som apor, förutom jag..), och jag har den ballaste bilen med mest pryttlar istoppade och vassaste motorn, gör minst 240 km i timmen...,suck!

Lite småbarnstjafs i min mening, och innehållslöst skrytande...
Alla snackade som om de hade en BMW i garaget hemma,
men varför står då deras gamla sura Volvo på gården utanför då..?
Varför ligger det så mycket prestige hos andra, som mest syns när de har druckigt...
Jag är glad åt min familjebuss, och jag kör som jag har vett till...

Jag tog min tillflykt till "kärringrummet" (vardagsrummet), och där var det alldeles tyst,
för de satt bara och glodde på Let's Dance, och sippade på sitt vin...
Grabbarna (ungdomarna) satt fem stycken i ett annat rum och spelade playstation..
Vad är det här, skulle det inte vara kalas..?

Så jag tänkte, ska det presteras något här, så får det bli på muggen, sagt & gjort...
Vem har sagt att det är så jäklans ballt på ett kalas, jo jag för ett par år sedan...
När jag hade suttit med gubbarna och haft vin i glaset jag med...
Snacka om att man var förd bakom ljuset, jag såg verkligheten, HA!

Om jag ska bli påstruken i fortsättningen, så får det bli med en pensel i handen...

Dagens citat, .."det är rörande....sa kärringen som sålde vispar..."

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Hallå!

Nu har jag så ont i kroppen, så jag kommer att vakna som ett vrak i morgon...
Har slitit som en hund idag med renoveringen av grabbens rum, är helt slut...
Men det är skillnad, för detta är en fysisk slut'het, och det är bra...

Jag vet att jag kommer ha ännu ondare i kroppen i morgon, för jag kommer bli varse om muskelgrupper jag inte visste att jag hade...
Inte fantomsmärtor ifrån huvudet...

Varje morgon jag vaknar utan fyllångest är en gåva,
sedan får det smärta bäst det vill från resten av kroppen, då vet jag att jag lever i alla fall..
Så trots detta så ser jag fram emot morgondagen, det är en ynnest.

Törsten har varit stor, ca 3 liter...bubbelvatten från sodastreamern som stått och blivit kall i kylen.
Det finns inget annat som släcker törsten bättre, kallt och bubblorna river gott...
Rapar gör jag, men med den stora skillnaden att det inte luktar gammal sunken bira...

Frugan har skött markservicen, och varit hantlangare...
Skäms som en hund för jag har inte uppmärksammat henne för dagen med alla hjärtan...
Ska försöka kompensera henne för det i morgon, om jag hinner...
Men hon vet att jag har det "äkta" hjärtat för henne, och det känns i luften...

Dessutom har vi testat våra gränser idag, med att lägga trägolv...
Och det är tur för mig att hon finns, hon har dämpat mina utbrott
när jag har sågat av fel ände, IGEN!!!

Jag har en j*vla röra på kontoret, och hon hjälper mig att styra upp det, hon är fantastisk!
Det finns bara en grej till som brukar testa förhållandet mer än golvläggning, tapetsering!!!
Men det har vi klarat av många gånger förut, som tur är...

Vad vill jag säga med allt detta, jo att vi killar hade aldrig klarat oss utan er tjejer..
(..men utan alkoholen går det bra..)

Så från mig, till er alla tjejer, små hjärtan ifrån mig, det stora sparar jag till mitt hjärta här hemma!

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Hjärta till dig oxå Berra!

Vi är än mer puckade... har fortfarande den hemska blå tapeten kvar i kontoret (f.d sons rum) och även en bård i vårt sovrum (även det ett f.d barn rum)

Fast jag älskar vårt sovrum, varmt gult och bården har fina solar, månar och stjärnor . Så det får va där.

Det blir snart modernt igen... :)

Ha det gott! Njut av träningsvärken, den är nyttig sägs det. :)

Profile picture for user ewazebra

Håhå jaja!

Tillbaka i de vanliga rutinerna igen, det är Måndag, och det säger ju nästan allt...
Hatar den inte längre, men idag känns den inte riktigt lika ball...
Känner mig "låg", men det verkar ju alla känna sig på jobbet idag...
Alla är trötta och griniga, verkar kunna somna ståendes...

Jag har valt att lägga det dåliga med dagen i ett "fack" för dåliga saker...
Har alltså sorterat in den som en icke påverkbar sak, och då hamnar den där...
Mitt eget välmående är helt avhängigt av att jag fortsätter må bra,
och därför tillåter jag mig inte att ta på mig andras dåligtmående..
Det kan de ha för sig själva...

Mitt eget "dåliga" är beroende av ett möte vi hade i morse,
som inte föll ut som jag hade hoppats på...

Jag är omgärdad av en massa nötter, och illvilliga tramsor, som inte vågar stå för sina beslut.
Fy på dom, jädrans veklingar, de vill bli matade med sked, men vägrar doppa den i tallriken!

Till sist och syvens så står de sig själva närmast...
Jag blir så förbannad att jag håller på att koka över, inombords...
Mitt beteende är tillbakadragen och tyst, kanske fel, men jag vill inte ställa till en scen..
Vill inte dras med i hönsgården, och bidra med nytt kackel och bränsle till intrigerna..
Dumheterna får de stå för själva...

Jag "tänker" sinnesrobönen, och lägger det i facket för opåverkbar,
och den mentala "soptömningen" sker om ett par dagar då jag drar till fjällen...
Visserligen trött på snön och kylan, men glädjer mig åt miljöombytet,
och framförallt frånvaron med alla inkompitenta medarbetare jag omgärdas av.

Stressen bland mina arbetskompisar är total, och de lägger mer energi på att försöka driva
igenom hierkiska hackordningen än att få ut något produktivt, lönlöst!
Det går inte att samla ihop dem inför en lösning, alla vill åt olika håll, och de ger sig inte..

Själv behåller jag "lugnet" genom att inte vara aktiv i de heta diskussionerna...
Är det så här det går till på de svenska arbetsplatserna, så förstår jag att de går i putten.
Eller så är det precis tvärsom, detta är resultatet av de firmor som håller på att gå i putten..

För mig spelar den inte längre någon roll, den kan få göra det..
Vi har lika mycket gemensam inriktning som sprängverkan hos en handgranat, och lika fort.

Jahopp, då har jag fått spytt lite galla över mitt jobb...
Men skyll inte på mig, det var inte jag som sabbade Måndagen, jag höll mig fortsatt nykter...
Och inte hade jag någon muskelvärk heller, kanske börjar bli van att gå på "helspänn"...
Eller vad tror ni??

Jag har ju mitt privata liv också, och det funkar ju, tur det!
Där finns min källa till återhämtning, och ett "eget" liv....
Styrkan finns i att aldrig blanda de samman...
Man kan "köpa" Berra, men bara 8 timmar om dagen, resten av tiden styr jag...
Och jag känner mig säker i mitt eget jag, än så länge...

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Häpp!

Ja det där lät väl j*vligt happy va?

Har läst lite på några trådar hur många av oss mår riktigt piss i sinnet...
Vi är nog känsligare individer än alla de andra tror jag, vi har druckigt för att ändra på våra känslor.
Men det har blivit fel på något sätt, inte som vi hade hoppats på...
Och i desperationen så skriver vi av oss här, för att vi söker ett svar, och det är bra...

Vi är inte ensamma, jag tror att vi har ett gemensamt problem,
vi är alla känslosvallande personer och har sökt lösa problemen med kanske just alkoholen...
Vi har kanske fokuserat på alkoholen som problemet, när det underliggande problemet är
våra inre känslor, som vi har tidigare lyckats förändra med just alkoholen,
som nu inte fungerar längre, och skapar ett annat problem...

Och nu fokuserar vi på det nya "andra" problemet, de problemen som gör att vi inte kan fortsätta
dricka och förändra våra känslor, och vi vill ha tillbaka det...
Vi ser problemet på det "sekunda"...

Om vi skulle se till vad själva innebörden av berusningen består av istället...

Vad vill vi uppnå, vad händer inom oss, vad för något förändrar den, för stunden, för ett längre perspektiv, hur ändrar den våra relationer gentemot andra, för stunden, för framtiden...???

Det finns massor av både för och motsägelser...
Men ser man i ett längre perspektiv så blir förändringarna långsamt bara till det sämre...
Vi förflyttar måttstocken för det normala till en högre höjd för varje gång,
och det onormala blir till slut det normala, det blir abnormt och inga andra förstår oss längre...

På ett sådant sätt blir vi ensamma och asociala, för vi lever i våran egna värld...
Eller så söker vi oss till likasinnade för då blir åter det onormala det normala...

Att våga öppna sina sinnen och ta av sig skygglapparna är nog en del av processen....
Vända blicken inåt sig själv och analysera vad själva grundproblemet består av...

Varför dricker jag, vad händer när jag dricker, objektivt!
Blir det så nästa gång jag dricker, är det någon sorts euforiskt upplevelse som aldrig inträffar?
Löser sig problemen, eller är de kvar efter berusningen?

Finn källan till problemet, alkoholen har varit självmedicinering som just nu har fler biverkningar än själva nyttan, och den kan inte längre lösa själva grundproblemet..

När man inte längre kan berusa sig med alkoholen, så blommar alla problemen upp i full blom.
Och det är nog här jag nu läser om det i alla trådarna...

Vi har fått börja ta hand om problemen på egen hand,
och vi har det väldigt svårt att kontrollera oss själva.
Vi söker oss återigen till problemlösaren alkoholen,
som bara förflyttar problemet ett litet tag framöver.

Att våga härda ut, så löser vi problemen en gång för alla, inte om, och om igen hela tiden...

Det är för j*vligt att plötsligt stå inför en hoper av en massa problem...
Många av dem är hjärnspöken, och kommer att lösa sig själva, om man bara ger sig tid..

Genom att STÅ ut, så står man ut...
Att ge sig själv en chans, är få förunnat, så varför inte testa...?
Om du ångrar dig, så vet du ju hur du gör, eller hur?

Berra

Profile picture for user ewazebra

jadu, du är klok du.

Men vet du vad? Det är egentligen inget fel på våra känslor! Läser just nu Allen Carrs om the easyway. Det mesta är hjärnspöken som du säger. För att ta något exempel: Det är inget fel med rädsla, det är en överlevnadsinstinkt. Likaså blyghet. Men i vårt moderna samhälle lär vi oss redan som barn att det inte är bra att vara rädd och blyg. Så vi skämms för helt naturliga känslor. Han ger massor av andra exempel på hur mänskligheten snärjt in sig i fällor, och istället för att lita på "moder jord" så tar vi till allsköns piller, alkohol, tobak, droger för att orka med och passa in.

Jag har tom en teori att alla våra ungdomar med bokstavsdiagnos antagligen hade varit de bästa överlevarna på den tiden vi levde i små flockar, som nomader. Mest på sin vakt, upptäckte fienden först, kunde varna och kunde slåss om det behövdes. Nu passar dom inte in och vet inte var dom ska göra av sin adrenalinstinna natur... Och de anses sjuka???

ja det finns tusen exempel. Men poängen är att våga släppa taget och vända sig inåt. Inte döma så hårt, inte ha så stora krav. Våga vara lugn och lycklig. Trots att någon dum inlärd röst pockar på och säger att man inte duger. För vi duger alla som vi är!

Pia.

Profile picture for user ewazebra

Hej Pia!

Vet du vad, du har nog rätt, men att jag är klok får jag ju inte höra så ofta...
Det är väl mer att man får höra motsatsen, rappa i dömandet som vi oftast är...
Vi borde ge varandra komplimanger lite oftare, så att vi lär oss uppskatta varandra,
för att vi menar det, och inget annat...

Just det där med att "ta hand om mig själv ", var nog den absolut stora omvändningen.
Visste inte hur jag skulle hantera vardagen med mig själv...
Jag hade ju inget "vattenhål" längre som kunde "dämpa" hela mitt liv...
Jag var tvungen att "se mig själv", fruktansvärt jobbigt...

Hela min existens sattes på prov, jag överhopades med mina egna problem...
Allt bara vällde in, och jag visste inte hur jag skulle ta hand om det...
Ni har ju alla en möjlighet att backa tillbaka i min tråd och "känna" hur JAG kände det...

Jag fick ett ton med problem, som var oöverblickbart, såg ingen ände på det...
Kunde inte sortera ut det, och lät mig övermannas, jag var ett lätt offer, för mig själv..
Jag tillät mig att suga in allt, och ta åt mig, i en enda stor självömkan..
Ville skylla ifrån mig på annat, det var inte mitt problem, det var andras fel...
Återigen hade jag lurat in mig på fel stig, den var ju bredast..

Att "backa tillbaka" var oerhört svårt, och se mig själv, omvärdera allt här i livet...
Vad hade jag för mål?, att överleva förståss...
Hur skulle jag fortsätta överleva???

Jag var tvungen att sålla bort oigentligeheter, sådant som inte betydde så mycket...
Fick lära mig att omvärdera allt, vad var viktigast...?

Att må bra, en falsk övertygelse kan tyckas, men allt som fick mig att må bättre VAR viktigt.
Jag fick styra in mig på goda tankar, och bara göra sådant som kändes skönt, eller behagligt..

Jag är en produkt av dagens samhälle, har alla oerhörda krav på mig själv...
Men det finns en gräns, som jag tidigare lyckades förflytta med alkoholen...

Nu har jag givit upp (nästan) alla krav, och ställt mig åt sidan..
Betraktar andra och mig själv ur mitt egna perspektiv..
Skapar mitt egna lugn på lokal nivå, mitt privata område...

Mår jag inte bra av en sak, så tar jag mig därifrån, inte utmana stressen...
Skapar små "luckor" av egentid där jag reflekterar på allt.
Får jag inte "andas" så dör jag, jag tvingar mig själv till ro...
Jag måste rehabilitera mig själv med att göra vissa saker, ta det lugnt t.ex

Planera in tid för ingenting, det är viktigt, så kanske man kan göra något impulsivt som man vill..
Tid till återhämtning är SÅ viktigt, ladda batterierna...

Stå emot pressen och stressen, och ge dig lite tid för dig själv...
Att bli stressad över att inte göra någonting, det är ett sjukdomstillstånd..

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Hej alla duktiga, modiga och kloka

Jag har läst, gråtit och känt igen mig i så mycket. Jag har precis brutit upp ett förhållande i medberoende för andra gången. Min kille träffade jag första gången när jag var 17 år. Vi blev väldigt förälskade i varandra men var för blyga att inleda något. Sen sågs vi först sommar-08 och då blev vi blixtförälskade igen. Hans syskon som jag känner väl varnade mig för att han har grova alkoholproblem med allt vad det innebär. Jag var kär, trodde att det skulle ordna sig. Det gjorde det inte. Jag har slitit och kämpat mot hans demoner, det har varit en psykisk misshandel som jag aldrig trodde att jag skulle kunna ställa upp på. Det har tagit mig ohyggligt lång tid at inse att jag hamnat i ett medbeoende och jag inser att förnekelsens mekanismer är starka. Era inlägg och beskrivningar har gett mig en större förståelse och förhoppningsvis lite styrka att fortsätta mot beslutet jag har tagit att gå min väg. Det är en tröst trots allt att veta att man inte är ensam i det här svåra

Märta

Profile picture for user ewazebra

Hej Märta!

Det är inte lätt att släppa taget om den man älskar,
men alkoholen har ju en förmåga att alltid vilja tränga sig först, alltid prioriteras högst.

Man måste ta lärdom, om nackdelarna överskrider fördelarna i ett förhållande, så får kärleken stå tillbaka om kraften till alkoholen är större...

Det är säkert ett svårt beslut, men om allt det där gulliga plötsligt blir nattsvart,
även om det så är bara 25% av tiden, så ska man inte tillåta sig plågas...
Valet är ju egentligen inte ditt, det var ju hans..
Man vill ju inte hamna tvåa, med flaskan som störste konkurrent...

"Själviskheten" är nog en ren överlevnadsinstinkt från din sida, och jag tycker den är rätt...
Men så vet jag ju inte hela bakgrunden heller...
Men det är aldrig rätt, om det känns fel...
Man ska lita på sin egen magkänsla, om inte huvudet kan ta ett beslut...

Berra dagbok:

Jodå, med 65 mil i baken så har jag äntligen nått fjällen...
Det var mörkt när vi kom fram, och väglaget var hemskt, snörök och blixthalka...

Det var en stor olycka på vägen upp, de stängde hela motorvägen under lång tid...
När vi passerade (den då bortforslade) olycksplatsen så kände jag en läskig känsla...
Det kändes som om det fanns någon förvirrad själ runt dikeskanten...
Känslan av att "någon" hade lämnat jordelivet, och stod vid dikeskanten och visste inte vart den skulle ta vägen, jag vågade inte berätta känslan för de andra i bilen,
men jag kände mig iakttagen där hjulspåren gick in i snödrivan....

Den tanken har följt mig under kvällen natten, jag tittar upp på stjärnhimlen och letar efter någon ny blinkande stjärna som är på sin färd bort någonstans...
Man ska inte ta livet för givet, vissa önskar sig bara döden, för andra kom den alldeles för tidigt.
För ett år sedan hade det varit mig helt oväsentligt när jag var helt nere...

Men nu idag så känner jag ändå en viss tacksamhet att jag fortfarande finns...
Saker och ting förändras hela tiden, vissa stora, andra små...
Jag har i alla fall lärt mig att upptäcka dem, och har blivit mer klarsynt...

Det finns saker som har blivit viktigare, har jag märkt...
Det började med att jag slutade.......dricka alkohol, det var en bra början..

Berra

Profile picture for user ewazebra

Hej alla ni...

Och stort tack för ert stöd. För mig är varje dag just nu en inre kamp. och jag borttas med tankar och känslor som tar sin egen väg. Jag är ockuperad av vad han gör, hur han mår, ska jag kontakta honom etc. Men jag vet att så fort jag hör av mig så har jag åter tagit på mig ansvaret för situationen, den som hans alkoholism är orsaken till. Jag funderar mycket på vad min kärlek till honom består i. Är det rädsla att jag känner mig ensam och övergiven, handlar det om mina krossade drömmar eller är jag bara "kär i kärleken"? Eller älskar jag honom och lever på hoppet att allt blir bra bara han slutar dricka? Jag vet inte. Det är en tuff match att lämna den man älskar.

Mitt medberoende är långvarigt och djupt. Resultatet blev att jag kraschade i en depression i somras och äter sedan dess antidepressiva samt går i terapi. Vi betalar alla ett ohyggligt högt pris, beroende och medberoende. Min räddning var när jag tog mig modet att erkänna för mig själv att jag är medberoende och vad det innebär. Först då kunde jag börja arbeta med att ta mig ur det. Jag tror att det är lika svårt med den insikten som insikten att man är beroende. Med det kommer även insikten att man svikit sig själv och sina närmaste. Jag är aktiv på ett kvinnohus, jag är väl medveten om våldets normaliseringsprocess och jag tyckte att jag hade svikit alla mina ideal. Vem är jag att stötta andra kvinnor ikris när jag själv låtit mig hamna där och ta emot slag, verbalt och fysiskt? Men det här kan drabba alla, det finns ingen vaccination. Något som också var en väckarklocka var när min dotter sa till mig för ett tag sen att jag har förändrats så mycket sen jag träffade denna man. Det gjorde mig både rädd och ledsen för jag hade inte märkt det själv. Jag insåg då att det är dags att fundera över vem jag är och var jag är på väg.

Idag ska jag börja en ny "behandling" i mindfulness. Jag tror det kan hjälpa mig att påverka mina tankar och därmed mina känslor. Jag har också berättat allt för mina närmaste vänner, äntligen. Min f.d. och jag har ju gemensamma vänner och en del i medberoendet är att man vill skydda. Så även jag... Men jag har bett mina vänner att vara ett stöd då jag känner mig svag, liten, ensam och vill bli bekräftad. För mig är mitt nätverk livsviktigt för att få stöd, uppmuntran och ibland konkreta insikter. Tankarna och känslorna lurar i bakgrunden hela tiden.

Ha en fin helg alla/ Kram Märta

Profile picture for user ewazebra

Hej Märta.

Mindfulness äger! Jag har lärt mig och använder det hela tiden... ja nästan i alla fall. :) Jag var medberoende till min son som har en tvång-ångest sjd och jag var även beroende av alkohol. Mitt största problem så här i efterhand var helt klart medberoendet och hur jag skulle ta mig ur det, man vill ju bara väl och hjälper och hjälper, slätar över, ursäktar... och underlättar på så sätt för den personen man är medberoende till. Plus att man går under själv.

Mindfulness, acceptance, buddhistiskt tänk om att stilla sina tankar, lära sig att förstå sitt ego som får oro och tankar att snurra på. Se all livskraft, all energi som en helhet som finns i oss, omkring oss och lita på att den kraften finns till för alla. Hjälpa till självhjälp. Leva och låta leva.

Konstigt nog så mår sonen bättre, jag mår bättre, alla har fått ett nytt lugn.

Ha en fin helg du oxå och ta hand om dig!

Kram Pia

Profile picture for user ewazebra

Tjoho Gott Folk!

Det är Tisdag, och det är redan 20% bättre än Måndagen...
Hur räknar jag, jo 5 arbetsdagar ger 20% per dag, och en har redan gått...
Onsdag vid lunch så är det halvtid, och nedförsbacke, det gäller att tänka positivt...

Varför är jag så jäkla glad då?
Impulsköp förståss, eller ett beräknat sådant, ja det där lät konstigt, jag vet...

Till saken hör att våran gamla tvättmaskin som fyller 19 år i år har fått ålderskrämpor,
stötdämparna inuti har säckat så varje gång den ska sätta igång och centrifugera så
brukar vi möta den halvägs in i hallen, dunk dunk dunk...

Det är inte kul att se 50 kg plåt haltande och hoppandes jämfota...
Har länge tänkt att lossa på kopplet, ta med den ut på gården och ge den nådaskottet...
Men det har varit en trotjänare som vi fick i bröllopspresent, och vi har hunnit bilda känslor för den,
men att se den lida som den har gjort har varit jobbigt för oss, och golvet...
Jag kopplade loss löplinan och droppet, kramade den en sista gång, och körde ut den i garaget där den fick invänta den sista vilan, innan jag ska begrava den på återvinningsstationen.
Allt har en ände, korven den har två...

Nu har vi varit på vitvarukenneln och funnit två nya, en tvätt och en tork (vår första tork faktiskt).
Men inte av samma ras som vår tidigare Cylinda, utan en helt ny sådan...
Jag hade tidigare stått och dreglat över nya maskiner, och visste vilken typ jag ville ha,
bäst prestanda, lägsta pris...

Jag tog mig tid och tokprutade igår efter jobbet, fick ner hela klabbet till ett vettigt pris,
och fick det ännu lägre om jag tog grejorna här och nu...!
Säljaren hade inte fullgjort sin dagliga kvot, och var verkligen tillmötesgående..
Så det samtalet lät nog roligt när jag ringde hem till frugan, ...ähum jo du förstår......!
Men hon var med på noterna, jag hade ju lobbat i snart två veckor, och hon tog dem osedda.

Tjoho, och det blev stora ögon på ungarna hemma, de brukar ju fråga vad jag har handlat från gång till gång när jag kommer sent hem, nja lite vitvaror för en så där 10 papp...

Va en tvättmaskin?, ingen leksakspryl,... grabbens förväntningar grumlades snabbt.
Men lite impad blev han när den såg ut som ett flipperspel med knappar och displayer...
Frugans fråga blev ju såklart, var det därför du tjackade just DEN?
Njaeä, inte precis, jag hade ju valt den på dess kvalifikationer, antal kg, centrifugeringsvarv, energiklassning osv, alla maskiner ser ut så här idag, svarade jag...

Efter installationen och skrapa bort den tillplattade kattjäveln som måste ha hamnat under den gamla maskinen, mycket päls men inga ben konstigt nog, så stod grejorna på plats...
Nu till det fundamentala, hur fasiken får man igång skiten...
Jag brukar tycka att manualer är för fjollor, men det fanns absolut ingen utväg...
Krypa till korset, på med läsglasögonen och gömma sig någon annanstans för att läsa
den knaggligt översatta manualen, disktemperatur!!!, va f*n är det en diskmaskin jag köpt?

Efter en kvart kunde jag krypa fram ur mitt gömsle,
och med bravur visa frugan hur man sätter på skiten!!!
Frugan tittade på mig med trötta ögon, är detta den första och enda gången DU sätter på tvätten, frågade hon?
Nejnejnej, klart jag ska testa alla programmen imorgon kväll, men sen...?
Men jag vet hur det blir, man lär sig ett program, och sedan väljer man ingenting annat, hur mycket annat mojs de än har ploppat in i grejorna, lite overkill, men som med oss grabbar...

Man vill ju ha resurserna, och möjligheten att kunna klå grannen i ballaste apparater...
Vi är oss lika, och fortfarande lika pryltokiga...
Viktigaste är att den tar bort pepparkaksdegen i kallingarna, och byter lukt på de andra kläderna.

Kostnaden för detta paket, är 7,68 månaders alkoholförtäring, i en enkel ekvation...
Och det hade man ju råd med då, men man pinkade ju ut stålarna...
Så nu är det mera en äkta pengatvätt...

Men mina tankar går till gamla trofast, som nu står i garaget och känner sig obehövd..

Mors Berra!

Profile picture for user ewazebra

Tjena!

Tillbaka till verkligheten igen...
Har haft en liten "frizon" med att hasa lagg i fjällen några dagar...
Det var en väldigt skön känsla att få "byta bort" tiden ett tag...

Inte för att jag är någon Benstark, utan det fladdrar misstänkt om mina skidor...
Är ganska värdelös egentligen på skidor, problemet med att fötterna dör för mig gör
att jag inte kan njuta så speciellt mycket av själva skidåkandet...

Jag brukar mest hänga på stavarna och njuta av själva upplevelsen med fjällen...
Isande kallt, det nyper i kindkotorna och det bildas frost i halsduken...
Tittar på hur ungarna helt utan rädsla kastar sig hejvilt utför en brant som jag knappt skulle gå nerför mer skor på sommaren ens...

Småkidzen övar i barnliften utan stavar, ser ut som en Franskenstein i rörelserna,
ett snömoln längre ner i backen berättar för mig att deras försök slutade i en vurpa.
Men de är glada ändå, och sätter sig på knappliften på en gång för att göra ett nytt försök.
De räds inte ett fall, vilket vi vuxna kanske skulle ta lärdom av lite oftare...

Livet känns lite lättare när man kan ta in gnistrande snö, och många skratt..
Folk som åker till fjällen är där för att njuta av livet, snön och utelivet...

Tja utelivet har ju två delar, en på dagtid, och en annan på nattetid...
Vilket vi fick erfara när det i grannlägenheten fanns fyra norska grabbar runt 20-årsåldern.
Poplådan gick från kl 15 till kl 23 varje dag, förutom natten mellan lördag och söndag, när de med taxin kom hem 03:15 och poppandet fortsatte till 05:30, suck!
Kul för dem kanske, men inte för oss andra 9 pers med småbarn...

Tomflaskorna låg spridda ute i snön, både på balkongen och framsidan...
Gul snö berättade att toaletten dessemellanåt hade varit ockuperad,
och behovet större än tålamodet...
Undrar om de var lika minutiöst nogranna med utstädningen som vi var på Söndagen,
jag tror inte det, men de åkte i samma tid som oss i alla fall, ögonvitorna var rödsprängda...
Kanske gjorde tullen ett bakfyllebeslag vid gränsstationen...
Vi hoppades på det i alla fall, det hade varit rätt åt dem...
Sömnbrist gör en rätt smågrinig, och behovet för vedergällning stort...

Tänker på hur det var för mig själv för 6-7 år sedan jag var i fjällen senast...
Jag hade två (2!) backar bira med mig för 4-5 dagar, helt osannolikt...
Skyllde på att vi var två snubbar som drack bira, och gärna i bastun...
Nu bastar vi ju inte så förbannat länge, men vid hemgången var det inte mycket kvar att släpa hem på...

Det är lite ruggigt att se tillbaka på sitt eget missbruk, men det är nyttigt...
Denna vecka var det noll i allt med alkohol inkluderat, både i mängd och innehåll...
Jag fick slåss om läsksorterna med ungarna, och jag fick dem att inse att det finns annat att dricka än att enbart slänga ur sig "cola" så fort man frågar var de vill ha att dricka...

Jag är en vinnare, och det spelar ingen roll hur mycket guld vi tar i OS...
I min inre strid finns det bara en pall, guldpallen eller ingenting alls...

Jag vinner min inre strid varje dag så länge jag håller mig till mina sunda tankar,
ingen alkohol för mig idag, kanske i morgon, men inte idag!!!
Så håller jag mig levande, och det finns en hoppfull morgondag...

Jag slänger inte grus i växellådan med någon form av ångest,
för då kan jag inte inte växla upp till någon högre växel...

Idag lever jag, så också imorgon...
Det spelar ingen roll att det är Måndag, för jag har inte givit den en dålig start med bakfylleångest.

Nykterhet är verklighet, och inte värk-lighet..

Mors Berra!

Profile picture for user ewazebra

Tillbaka till livet, mitt i veckan...

Det är Onsdag, och för mig är det en "mellandag"...
Dagen mellan allting och ingenting, från en helg till en annan...
Från historia till kommande, det har sjunkigt in det som har hänt,
och en viss förhoppning om det som komma skall...

Det finns saker som man vill ska hända, som man hoppas på, och saker man inte vill ska hända.
Saker som jag rår på, och saker jag inte kan styra...

Det snurrar massor av tankar i mitt huvud, ibland upptar de hela min uppmärksamhet...
Jag skapar mycket tid till eftertanke nu förtiden, och det är bra..
Hjärnan lär sig att katalogisera saker, styra upp och kasta sådant som är opåverkbart...
Min hjärna jobbar på högvarv, och bearbetar alla nya intryck,
alla de "där" nya som jag har lärt mig under sista året att börja se...

Allting är inte självklart längre, allt är inte som förut...
Jag står inför förändringar som jag tidigare ansåg vara "fel", och var motsträvig...
Att öppna sina sinnen och se det som verkligen är bra,
istället för att fokusera på det som är dåligt.

Jag har bestämt mig, förändring ÄR bra!, oavsett om det leder till något sämre...
Det är förändringen i sig självt som är det fina, möta något nytt!
Sluta jämföra, och se det nya, jag ska, jag kan, jag vill...

Måsten finns bara om man vill, man måste inte äta middag, man måste inte ta bussen, man måste inte duscha varje dag, måste måste måste...
Jag måste ingenting längre, livet begränsas av alla måsten hela tiden...

Jag har ett måste, jag måste LEVA!...

Och för att göra det, så väljer jag bort sådana saker som inte gör mig gott...
Alkoholen var det första, och sedan kom det andra i följespåret...
Jag vill vara fri i själen, och då måste jag ingenting...

Jag är inte bunden till alkoholen och alla dess nackdelar som kommer efter...
Jag är fri att välja, och då väljer jag bort alkoholen, den förstör mig..
Det tog lång tid att upptäcka, men det är aldrig försent att börja sluta...

Jag pratade idag med en arbetskompis, hon käkar också antidepressiva tabletter,
samma som de som jag tar faktiskt...
Hon berättade att hon har testat att dricka vid ett flertalet gånger...
Det var det värsta hon har varit med om sa hon..

Berusningen känns knappast, om ens behaglig, och hon är väldigt måttlig.
Men det tar 1-2 veckor innan ångesten går tillbaka till sin tidigare nollpunkt...
Varför testar hon igen då?, frågar man sig...
Hon vill inte berätta om sin ångest, och "tvingas" följa med i drickandet av grupptrycket...
Stackars henne, hon väljer att må dåligt i 1-2 veckor för att inte våga "sticka ut"

Är hon svag?, nej knappast, troligen mera rädd...
Men hon vill/orkar inte radda upp allt om hennes inre, vilket inte alla har rätt till...
Man måste inte berätta alltid om innebörden till sitt beslut om att avstå alkoholen,
men folk nöjer sig inte med det svaret, allra helst inte när de redan är packade...
De vill diskutera och försöka förstå, men den som aldrig har fallit, har aldrig heller slagit sig...

De vet inte VAD det är som gör så ont, sådant som är svårt att sätta ord på...
Skulle hon eller han som frågar vara villiga att prata om sin könssjukdom, knappast!

En ökad förståelse för andras val, tack, och jag hoppas på att folk lär sig
VAR gränsen går för det som är intigritetskränkande...

..hoppsan, där blev jag visst lite upprörd, å hennes vägnar...

Själv har jag valt att vara en stolt deprimerad person som gärna berättar, om läget passar,
och jag berättar gärna om VAD det var som fick den att fullständigt blomma ut...

Min baneman heter Alkoholen, och där har jag brännt fingrarna rejält...
Och visst gör det ont när blåsorna brister, men det blir långsamt bättre...
och jag stoppar aldrig mera dit fingrarna igen..
Brännt barn skyr elden, heter det visst...så sant!

Nu är det nedförsbacke mot helgen, och om två timmar har jag en dejt hos shrinken..
Det ska bli HÄRLIGT, och jag har saknat henne, hon har öppnat mina sinnen...
Alla borde få gå hos en psykolog!!!

...det är aldrig försent att börja sluta...

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Håhå jaja..!

Torsdag...igen!
Livet rullar vidare, och jag är varken glad eller ledsen, lite mitt-i-mellan...
Kanske som det ska vara...
Lite trött efter mina sena kvällar, har fortfarande svårt att komma i säng...
Jag mår som bäst på kvällen, det finns så mycket att "göra", och jag vill inte krypa ner
mellan lakanen, dagen tar ju slut då...

Vad gör jag då, tja tvättar är ju en av alla anledningar...
Tekniker som jag är så sitter jag och detaljstuderar den nya maskinen för att lära mig hur den arbetar, kan sitta i timmar framför den och hålla koll på tider, sköljningar osv...
Mäter vattentemperaturen, och strömåtgången, väger tvätten före och efter m.m.
Frugan tycker ju att jag är knäpp, men har aldrig påstått motsatsen heller...
Frågan är väl vem som är knäppast, jag eller den som är gift med mig, ha!
Men jag borde nog jobba på råd&rön, för snart kan jag nog allt om programmen...

Det var skönt att få gå till shrinken igår, och få "vädra av sig"...
Tänk vilken skillnad det är att få lite hjälp med att lösa upp knutarna man har i pallet...
Vi har ett medfött "feltänkande", och en otroligt stressig miljö med familjeliv, arbete, sportaktiviteter, så att vi glömmer bort oss själva fullständigt...
Min kropp sade ifrån när jag inte fick tid för återhämtning, och det funkade inte med att
"slappna av "med alkoholen, den är falsk och manipulativ...

Nu har jag fått "regler" för mitt tänkande, som jag håller minutiöst...
Jag håller distans till saker och ting, och låter inte allt påverka mig.
Tänker mycket på sinnesrobönen, skilja på det jag kan påverka, och det jag inte kan...
Ta in det som känns bra, och blockera det som inte känns bra...

Lära mig att säga NEJ, och inte låta mig utnyttjas...
Att vara FÖR snäll, är helt enkelt dumt, man bränner ut sig...
Om jag ska må bra, så låter jag den första magkänslan vara den som bestämmer, snabbt!
Det som är viktigast, är min sinnesro, och då skapar jag utrymme för den..

Det fina är att nu är det jag som "dämpar" frugan, eftersom jag har kommit längre i mitt tänkande.
Och hon påverkas av att jag sätter gränser för hur mycket vi tillåter oss spänna bågen...
Hennes planering in i minsta minut sätter jag stopp för då och då...
Hon måste lära sig att få ro i kroppen också, annars smittar hon mig..
och där sätter jag stopp, låt och låt vara....

Oups!, nu påkallar de andra på jobbet min uppmärksamhet, jag måste jobba...

Ha' det bra, och ta det LUGNT!

Mors Berra

Profile picture for user ewazebra

Hej Berra

Det är så härligt att läsa dina personliga betraktelser. Jag får en helt ny förståelse av alkoholens konsekvenser. Jag tycker att du är så strong som kämpar på, förstår att det kan ta lika lång tid att ta sig ur ett beroende som att hamna i det. Undrar hur lång tid det tar att ta sig ur ett medberoende. Det är också en daglig kamp men det blir lite ljusare för var dag som går trots allt. Ett steg i taget/ Kram Märta