av DagsförFörändring90

DagsförFörändring90
tis, 2020-12-08 - 17:03

Hej till alla er, jag upptäckte forumet under dagen och har får så mycket inspiration av alla era berättelser, ni är verkligen helt otrolig och modiga som tar kampen och vågar dela med er till oss andra, så tack för det! Jag tänkte här dela med mig av min historia och vart jag står idag och hoppas kunna uppdatera tråden kontinuerligt.

Min historia: Jag är en universitetsutbildad man i 30-års åldern, har ett bra arbete, en stor social krets och en bra bostad där jag lever som singel. På ytan framstår jag nog som en ordnad och vanlig kille. Jag är väldigt mån om att andra människor ska må bra och offrar ofta min egen tid och mitt eget mående för att vara andra till lags.

Mitt förhållande till a började relativt sent i livet (sett till svensk dryckeskultur). Även om jag deltog i fester etc. under mina tonår så hatade jag att dricka, brukade till och med låtsas dricka men hällde i hemlighet bort det mesta. Det var först ett par år efter 20 som jag för första gången blev full. Redan då insåg jag hur härligt det var att för en gångs skull bara släppa på tyglarna, låta mig själv flyta med i livet och inte vara den som hade koll eller oroade mig för morgondagen, varför hade jag inte provat detta tidigare!?

Efter den här första fyllan så tog det ändå rätt så lång tid innan mitt drickande började bli av en "fylla varenda helg"-karaktär. Jag skulle säga att jag var runt 25 när jag började leva livet enligt modellen 5 dagar nykter och två dagar rejäl fylla. Det blev liksom ett invant mönster att fredag och lördag skulle det festas för att sedan vakna på söndag med minnesluckor, oförklarliga skrapsår och blåmärken samt ordentlig ångest över allt och inget. Allt oftare började även denna ångest bli handikappande i min vardag, den välkända söndagsångesten började också allt mer följa med mig in i måndagen och förhindrade alla former av produktivt arbete och i vissa fall även tisdagen.

Jag hatade mitt mönster kring alkoholen och ville bara bryta med den, men det funkade liksom aldrig. Varje fredag så tänkte jag "idag blir det två max tre öl, sen går du hem och sover", men det slutade, liksom vanligt med en helkväll. Samma sak varje vecka; Söndag hög ångest, måndag medelnivå av ångest, tisdag lovar mig själv att aldrig dricka en droppe, onsdag normalläge, torsdag börjar tänka på att en öl eller två i goda vänners sällskap inte vore så tokigt, fredag fylla, lördag fylla.

De senaste två åren har dock mitt missbruk eskalerat. Det handlar inte nödvändigtvis om längtan att börja dricka, utan snarare en oförmåga att sluta. Det är mycket sällan jag längtar efter alkohol i vardagen (även om detta kan hända), men när jag väl smakat på den första ölen så finns det inget stopp. Det spelar ingen roll vilka löften jag givit till mig själv, vilka åtaganden jag har nästkommande dag eller någonting annat heller för den delen. Jag dricker också i ett sånt rasande tempo att jag ofta är inne på den tredje ölen när mina vänner är på den första.

Jag känner ett sånt självhat varje gång jag återigen var den fullaste på släktträffen, fullaste på jobbfesten, fullaste på fotbollskvällen, fullast, fullast och fullast. Jag gör bort mig själv och jag sviker mig själv, varenda gång jag rör alkohol. Den senaste tiden har även mitt beteende under dessa fyllor blivit värre, har aldrig varit typen som slåss, utan det är snarare mer helt orimliga grejer, kan ha badat i en fontän på vägen hem så att telefonen är trasig, kan ha snott med en vägavspärrning, plockat med mig 2 travar av morgontidningen, kan ha sagt högst olämpliga saker till vänner, bekanta eller främlingar (i mitt huvud roliga, charmiga och smarta kommentarer, men i verkligheten bara dumma).

Det borde vara så lätt att bara strunta i alkoholen och istället lev mitt liv på samma vis, men nykter. Men varför kan jag då inte låta bli? Under de senaste fem åren har jag försökt så många gånger, men varje jäkla fredag så glider jag tillbaks. Så fort någon föreslår en utekväll så tackar jag ja, är jag hemma hos en kompis för en kopp kaffe men istället får frågan "får det lov å va en öl" så jublar jag inombords och vet inte hur snabbt jag ska tacka ja.

I helgen fick jag nog. Samma mönster, men där drickandet även spillde in i söndagen och jag känner bara att det inte går längre. Att hitta hit och läsa alla inspireradende historier har verkligen gett mig hopp om att man kan lyckas och att det finns stöd att få. Pga. mitt mönster med alkohol är jag övertygad om att ett totalt stopp är vad som måste till, lagom kommer inte funka för mig.

Idag är dag 2 av min nykterhet, är nervös inför helgen, men ska ta en dag i taget.

DagsförFörändring90
tis, 2020-12-08 - 17:42

Tack till både Lena och Mic, känns så befriande att dela med sig av dessa tankar till andra, som man annars döljer så väl.

Mic, det du skrev om att ett fortsatt drickan troligtvis leder till att man istället dricker i hemlighet kändes väldigt givande, fick läsa det två gånger innan jag verkligen förstod hur sant det var så extra tack för den insikten.

Ensam1984
tis, 2020-12-08 - 17:45

Jag förstår precis din känsla av att veta att det man gör inte är bra, men att inte själv ha verktygen att förändra det.

När jag hittade hit för 1,5 år sedan var det livsförändrande. Har gjort en resa utan dess like på grund av alla stöttande och reflekterande likasinnade alkoholister och riskbrukare här. Jag ser mig själv som alkoholist, som väljer att inte dricka. Det går upp och ner.

Vad din väg är - är upp till just dig. Du ska finna din sanning. Men vet du va - när man väljer att inte dricka, när man säger ”jag lovar, men bara i dag” så förändras livet så underbart. Man upptäcker saker om sig själv som man aldrig vetat eller glömt. Det räcker med att lova att inte dricka just i dag, i morgon tar vi just precis i morgon. Då tar jag det beslutet.

En dag i taget, aktivera dig med annat, ha en plan för att bryta beteendet, byt A-rutinen mot något annat och skriv dagbok här - det är mina bästa tips!

Jullan65
tis, 2020-12-08 - 17:54

Ja välkommen hit, att stoppa det skenande tåget verkar som en bra ide, börja sluta nu. Ta en dag i taget och försök ta små steg i början. Du behöver inte bestämma för hela livet eller föralltid. Men en längre sammanhållen nykterhet tror jag skulle gynna dig och ju längre avstånd du lägger mellan dig och a, desto mer förnuft och styrka kommer du få. Lycka till på resan

DagsförFörändring90
tis, 2020-12-08 - 19:30

Tack igen till alla er som tagit er tid att svara. Jag känner stolthet över att ha tagit steget att registrera mig här och börjat skriva, även om jag bara varit medlem ett par timmar och precis påbörjat min resa så har jag ändå för första gången i mitt liv faktiskt gjort något gällande min alkoholkonsumtion.

För 12 timmar sedan kände jag inget annat än ångest och uppgivenhet. Nu känner jag mig lite piggare och är stolt över att jag faktiskt har fattat ett beslut som är för min egen skull och därigenom visat mig själv respekt och kärlek.

Idag var första dagen på min resa, imorgon är den andra.

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 19:46

Här är du bland vänner ❤️ Vi har alla tagit oss olika långt på den nyktra resan, och välviljan här är enorm. Håller med Charlie, det ska bli spännande att följa din resa.

Jag har en tråd här under ”Förändra sitt drickande” som heter ”Behöver all hjälp jag kan få”. Den tråden skildrar min resa upp till 6 mån som nykter. Sen har jag en tråd som heter ”Andra halvlek har inletts” under fliken ”Det andra livet” som skildrar min resa hittills fram till 10 månader. Den dagen infaller imorgon ?

Kram ?

DagsförFörändring90
tis, 2020-12-08 - 19:51

Tack så mycket! Ska genast bege mig in i dina trådar, för att ladda på med inspiration!

wow! 10 månader, så grymt imponerande!

DagsförFörändring90
ons, 2020-12-09 - 10:36

Är nu onsdag förmiddag och jag borde arbeta med min rapport. Kan just nu bara inte.

Som jag tidigare skrivit så blev det mycket dricka i helgen, kanske mer än någonsin sett över tre dagar. Har under denna fylleepisod varit i kontakt med flera vänner, familj, grannar etc. inte bråkar och varit elak, men säkert jobbig och gjort mina nära oroliga.

I min vanliga rytm brukar söndag och måndag kunna vara ångestladdade, men inte så här och inte hela vägen fram till onsdag. Är riktigt förtvivlad och fysiskt slut.

När jag har min ångest får jag alltid svårt att äta, så även nu. Har inte ätit mer än en pizza sen i söndags kväll och mår riktigt illa, har dock sett till att få i mig mycket vatten. Vet att jag borde äta, borde gå ut på en promenad och antingen göra mitt jobb eller bara sjukskriva mig. Men orkar inte med något av det. Har haft ångestproblematik hela livet, även utan alkohol. Funderar på om man ska ringa vårdcentralen, men vet också att man bara kommer att bemötas av väntetider följt av ännu mer väntetider.

Ska stålsätta mig för en sväng till ICA och inhandling av blåbärssoppa och sedan ge rapporten ett ärligt försök, skulle vara skönt att få något gjort, att vinna en seger, hur liten den än må vara.

Jullan65
ons, 2020-12-09 - 11:08

Du är i gott sällskap med att oroa nära och kära, för att inte tala om hur man oroat sig själv med sitt maniska drickande. Av min erfarenhet blir det först värre, sen bättre. När sanningen går upp för en känner man sig inte särskilt stor. För att inte tala om skammen som ligger som en blöt filt kring en. Till min egen nykterhet kan jag bara säga att ju fortare jag förlät mig själv och insåg att jag drabbats av ett beroende, ju fortare kunde jag börja läka. Ångest och psykisk ohälsa kan mycket väl ligga till grund för att man druckit, vi dämpar ju ångest om än kortsiktigt med a. Jag själv lider av gad och har medicin som hjälper till för den åkomman. Innan man kan bena ut vad som är vad tror jag att man behöver vara nykter en längre tid. Men är det så att man mår så dåligt så man inte står ut, kan man söka akut hjälp på psykakuten. Kanske även vc, jag är osäker. En tids sjukskrivning till att börja med, kan väl vara en bra idé. Ta hand om dig o du ska se att det vänder. Kram Jullan

Andrahalvlek
ons, 2020-12-09 - 11:11

Väldigt många beskriver att ångesten håller i sig i flera dagar efter en fylla, innan de på allvar inser att det är dags att sluta dricka. Det är alkoholen som skapar ångesten, den vill att du ska dricka igen. Typisk abstinens. Skulle du dricka nu hade ångesten gått över. Kortvarigt. Sök på ”alkohol och hjärnan” på youtube så får du lära dig hur alkoholen fuckar upp hjärnan. Professor Markus Heilig är duktig tex.

Det bästa du kan göra nu är att vara snäll mot dig själv. Använd pulshöjande motion för att mota ångesten. Sjukskriv dig några dagar så att du får fokusera på nykterheten. Försök att inte just nu tänka på allt som hänt i helgen, gjort är gjort och går inte att göra ogjort. Du har tagit ansvar för ditt beteende genom att ta beslutet att sluta dricka. Det ska du vara stolt över!

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-12-09 - 11:17

Jag har också haft mycket ångestproblematik och depressioner. Sjukskriven för utmattningsdepression två gånger. Först nu har jag fattat att det var alkoholen som skapade ångesten. Nu är jag nykter sen 10 månader och trots att det är mörkt, grått, blött ute så mår jag bra. Sover bra och mår bra. Tack vare nykterheten ?

Medveten andning kan du googla på. Andning och mindfulness/meditation är viktiga verktyg för att få bukt med ångesten, ihop med nykterheten.

Kram ?

DagsförFörändring90
ons, 2020-12-09 - 16:06

Tack så mycket för svaren Jullan och Andrahalvlek, det värmde i känslostormen, kände mig verkligen så otroligt uppgiven och tom.
Efter det senaste inlägget tog jag mig ner till det lokala ICA och fick i mig blåbärssoppan. Lyckades till och med få en del arbete gjort och beställde hem en riktigt god hamburgare från favorithaket nu till eftermiddagen. Mår mycket bättre och tror nog att jag kommer kunna sova ikväll, vilket är välbehövligt.

Har läst mycket gott om mindfullnes här på forumet och ska läsa på lite mer om det, låter som en dröm att hitta ro.

DagsförFörändring90
ons, 2020-12-09 - 20:41

Dag 2 började med en rejäl kamp mot ångesten. Eftersom jag inte heller har fått i mig mycket mat de senaste dagarna och sömnen varit kass så kändes både kropp och knopp som skit. Efter lite stöttning och värmande ord här på forumet fick jag tillräcklig energi att ändå ta mig samman.

En sväng till ICA och 1,5 liter blåbärssoppa gav energi och jag passade på att ta två jobbiga samtal min senaste fylla förorsakat och båda gick riktigt bra. Passade även på att slänga alla tomflaskor och panta varenda burk jag hade hemma. Fick till och med en hel del av jobbrapporten skriven!

Mot eftermiddagen fick jag även hungern tillbaks och har ätit två middagar.
Avslutade kvällen med en lång promenad och en varm dusch och är så redo för en natt av sömn.

Finns ett litet orosmoln på horisonten. Ska tillsammans med en kompis ordna ett litet julbord för vänner på fredag. Pratade med honom alldeles nyligen och han började diskutera vilken fördrink vi ska bjuda på.... För 10 timmar sedan hade jag sådan ångest till följd av a, att jag inte kunde ta mig ur sängen MEN tro fan att hjärnan direkt berättar för mig att just på fredag, då skulle det säkert inte vara någon fara med att i alla fall ta en fördrink, kanske även ett par öl och för 10 sekunder trodde jag på den. Började tänka på forumet och alla de råd jag har läst och fått här och kände mig återigen säker på mitt beslut att kämpa för nykterhet.

Jag väljer att vara nykter

Torn
ons, 2020-12-09 - 21:11

Välkommen hit! Det är ju inte optimalt att hålla i en sådan sak så här alldeles i början. Det bästa hade nog varit att ställa in. Skyll på att du har blivit sjuk Extra lätt nu i Corona tider. Andra alternativ är att du säger att du bestämt dig för att ta en vit månad, Eller så säger du som det är. Att du märkt att du inte mår bra av att dricka, och tänker ta ett uppehåll. Tänk på att ingen annan kan bestämma över ditt liv. Du gör precis som du vill. Det som känns bäst för dig själv.

Lycka till, och ge inte upp! ?

Andrahalvlek
ons, 2020-12-09 - 22:53

Du bör nog förvarna din vän. Ställs du inför faktum, och du dessutom är lite stressad precis när allt är klart och gästerna kommer, så är risken stor att du dricker när du får glaset i hand. Att berätta ärligt för kompisarna nu i början kan bli jobbigt, men det beror på hur goda kompisar ni är. Skylla på vit månad känns lite konstigt i just december kanske? Det brukar man väl ha i januari efter all julfylla.

Allra enklast är att skylla på sjukdom. Vita lögner är helt okej i dessa lägen. Jag skyllde på bilkörning i början, men det är kanske svårt för dig. Oavsett är det bra att du bestämt dig!

När fylleminnet bleknar allt mer är risken stor att alkoholdjävulen börjar viska ”så farligt var det inte, en fördrink är helt okej”. Men minsta mängd alkohol väcker mersug efter mer. Inte varje gång, men risken är alltid stor. Bästa sättet att nita alkoholdjävulen är att INTE börja förhandla, utan att man direkt ryter ”NEJ”.

Kram ?

Friiiida
ons, 2020-12-09 - 23:16

Låter som att du tog handen ur handsken och vände en till börjans ångestfylld dag till något energigivande! Under min vita månad i november var de lätt att bara säga vit månad! Nu idag har jag redan till 2 vänner sagt att jag fasiken ska hoppa tillbaks till helt nyktert då jag mådde riktigt bra av det samt fick väldigt mycket gjort! ?? Drick läsk på fredag och säg någon andledning som känns ok för dig eller sjukanmäl dig och sikta på en myyyyysig kväll framför bra filmer med läsk och snacks ? (sån helg man hade innan den jäkla alkoholen)
Kämpa vidare ?? Du ligger 1 dag framför mig redan! ??