av Se klart

Torn
tors, 2020-12-24 - 11:34

Jag önskar dig en God jul och lite lugn och ro efter en hektisk höst! ? Snart har vi varit nyktra i 1 år, jäkligt bra jobbat av oss tycker jag!

Kram

Se klart
tors, 2020-12-24 - 12:02

@andrahalvlek @jullan @torn och @charlie tack för fina påhälsningar här ?
Ja vi närmar oss ett år, några av oss. Önskar jag kunde säga att jag var utvilad efter några lediga dagar men inte riktigt, däremot nykter.
De senaste dagarna har varit både jobbiga och bra. Till det jobbiga hör att jag inte riktigt hittar några bra sätt att varva ner, nu när jag inte har vin att ta till. Därifrån till att tänka tanken att ta ett glas är tanken - mer än oändligt lång. Det är inte ett alternativ. Jag dricker inte. Men det är kämpigt att hantera allt som ska hinnas (även om jag ju hinner mer nu) men jag tänker att det positiva är att jag känner stressen. Kan öva mig på att agera på den och undvika. Istället för att köra över med att vara ständigt lite pågående halvt berusad.
Lite kantigare, lite klarare.
Så som livet är.
Här finns ett hus fullt av mat och barn. Som jag älskar. Men ska dra mig tillbaka och vila lite nu, eftersom jag inte har nån bensin förutom min egen ork och lust och vilja.
Hoppas att ni alla njuter av helgen, nyktra säger jag, jag tror i grunden att även om våra vägar och mål må vara olika. Så finns för mig inget alternativ. Det känns skönt.
Läste en filosof som gav ett enda råd för att motverka stress i livet:
Ta beslut, stå fast vid dem.
God Jul till er alla kära forumvänner, vilken tur att ni finns! ❤️?❤️?❤️?❤️

Se klart
mån, 2020-12-28 - 23:19

Åh det har varit såna... känslosamma dagar.
Glädje över barn som kommit och småbarn att få vara nära. Massor av matlagning (gemensam) men också mycket planerande och projektledare (jag). Så många behov att se till att jag helt glömmer av, eller slarvar bort, mina egna. Grät en skvätt efter en liten irritation på juldagen, sen blev två av barnen ovänner (har inte hänt sedan de var små/tonåringar) och det drabbade mig hårt. Varit som ett läckande durkslag idag. Gråtit, tvättat, varit på bsrnvagnspromenad. Vinkat hejdå, lagat mer mat, och nu en lång lugn stund. Kan inte säga att jag reflekterar så mycket men andas, eldar en brasa. Skentittar på en serie som verkar sådär.
Nykter, är jag och har varit varje dag. Stundtals har det varit kämpigt, alla ni som känner mig vet att dessa tillfällen, många människor och ansvar för mycket, tar mycket kraft och där har jag skarvat med vin. För att orka. Lite känner jag att i år har jag gråtit istället.
Förstår inte riktigt vad som drabbar mig så hårt, är inga stora eller dramatiska saker egentligen. Men något är det med nyktra livet eller bara livet, som just nu gör mig skör. Tänker att nog ingen av de här konflikterna kanske kommit upp till ytan eller iaf påverkat mig så mkt, så nu är det som det är.
Jag har hällt upp ett glas Prade som jag tar till vid behov av, ja jag vet inte. Har iaf Inger sug efter alkohol just nu, och det är viktigast.
Kram alla som behöver. ??❤️

Andrahalvlek
mån, 2020-12-28 - 23:34

Just nu verkar du vara i behov av en massa kramar ❤️

Jag säger som jag brukar - för mycket och för lite skämmer allt. Det är en gåva att du kan ha närvarande barn och barnbarn i ditt liv, men det är inte konstigt att det sliter på dig. Du behöver sitta på en stol och fånglo in i väggen ett tag tror jag.

Du kommer igen, när du sett till att få vila och frisk luft, dagsljus och några tusen steg i benen. Du måste ladda dina batterier. Handarbete? Mycket bra återhämtning för hjärnan. Gråta är bra också, släppa på trycket. Om jag minns rätt har det varit glest mellan tårarna tidigare väl? Då har du ett uppdämt behov!

Kram ?

Torn
tis, 2020-12-29 - 01:34

Kära Se Klart.❤️ Jag har ju kunnat läsa mellan raderna att det är något som skavt eller vad man ska säga, den senaste tiden. En saknad av ” något” för att kunna koppla av på riktigt. Jag tror inte det är alkoholen som du saknar, utan en viss känsla av välbefinnande. Det har nog varit för mycket av jobbiga saker för dig den här hösten. Din pappa, ditt jobb, renovering av köket och för lite egentid. Mörk årstid och Corona på det. Sådant sliter på en.

Om jag inte kan koppla av här hemma så tar jag en tur med bilen ut till något ödsligt ställe vid en sjö eller en gammal skog. Promenerar, rensar tankarna och tar in lugnet i ett par timmar. Det funkar alltid.

Kanske kan vara värt att prova.

Kram ?

Blenda
tis, 2020-12-29 - 07:59

Jag behöver verkligen en kram, så jag tog en :)
Gråta är också något som jag skulle behöva.
Att bryta ihop ordentligt och sedan få sova, det är det enda jag önskar mig just nu, lever i ett limbo.
Visserligen ett nyktert limbo, men ändå.
Dina inlägg ger mig mycket, igenkänning i många delar och tröst.
Kram

Charlie70
tis, 2020-12-29 - 08:17

Det har ju varit jättemycket för dig under lång tid ni Se klart! Inte konstigt tårarna kommer. Jag hoppas verkligen att du får vila de närmsta dagarna och inte behöver vara matmor på nyårsafton igen? Ta du din Prade och slappna av. Fyll på med te och kaffe däremellan.

Kram!

Se klart
tis, 2020-12-29 - 13:10

Tack @andra halvlek, för kramar. ? Precis som du minns har det varit svårgråtet de senaste åren så mitt i allt känns det bra, är inte heller någon ”farlig” gråt, mer som när barn gråter- och ibland känns det så. Har varit många lager att skala av men precis som du skriver kommer jag såklart igen.
@torn och @charlie, tack för omsorg ? ni har helt rätt i att det har varit (för) mycket, svårt att parera dessa saker, men känner starkt behov av skog, stillsamhet (heter det så?) och att mina egna tankar får plats, inte ha så trångt där inne.
@blenda vi kämpar på med att öva på att bli bättre gråterskor ? i helgen har jag som sagt tagit priset. Men jag tror som du att det är viktigt. Något lättar. Inte så trångt i bröstet.
Nu har alla i hela katalogen åkt hem. Jag och mannen kvar, lyssnar på diskmaskinen som också haft mycket att göra. Ska småglädjas i lugn och ro över renoveringen som varit kämpig men nu så fint!
Och @charlie, på nyår har vi besöksförbud ? Det ligger två humrar i frysen, och en liten rådjurssadel. Nåt ska det bli!
Är ändå- så mycket piggare och klarare i huvudet än efter tidigare jular. Som att det inte sätter sig i kroppen, utan känner lite glädje över en dag eller två som jag äger. Ingen kommer att vilja ha något från mig, det är vila för en mamma, svärmor, chef, dotter, mormor och farmor.
Att vara behövd är fundamentalt för vår överlevnad, att få finnas för andra, biologi i ett nötskal. Men Gud eller vem det nu var som hittade på oss införde också siesta och jag tänker att kommande 2-3 kanske 4-5 dagar får vara just en sån.
Ha en fin fortsatt dag alla kämpar och tack för att ni stöttar mig så generöst när jag behöver det. ?

Pilla
ons, 2020-12-30 - 20:09

Tack för kloka inlägg i min tråd detta år.Vill önska dig allt gott kommande år.Så skönt att det nya äntligen står för dörren.
Positivt och starkt år för oss och spännande...det känner jag på mig.?
Kram Pilla

Se klart
tors, 2020-12-31 - 12:34

En enorm utandning som varit välbehövlig. Har sovit, druckit kaffe i sängen, köpt en ny tv, ätit rester (goda!) lyssnat på Patricia Tudor Sandahls Vinter i P1. Gått i mjukiskläder, pratat med de grälande barnen, gråtit lite mer (heja) främst över att närma mig den litenhet jag ser i dem, bortom det vuxna, och på något vis känna igen mig och känna sån ömhet för dem, och kanske, kanske för mig själv. En sällsynt känsla, men just därför.
Nånstans bak i huvudet eller bortom hjärt-trakten finns en tanke; eller känsla. Om att mitt drickande/ och därmed nån sorts stort lock över känslor som behöver komma fram, i ljuset. Också påverkat familjen TROTS att jag inte kräkts eller raglat omkring.
Ett osynligt nät av vad mamma ”orkar” men nu orkar jag.
Jag orkar prata med ledsna barn, och arga. Jag orkar resonera och fundera ihop, jag orkar att inte knyta ihop alla snören till en trasslig boll och öppna en flaska till.
Det är kämpigt faktiskt. Och jag känner mig ganska livs-modig. Och lite stolt.
Idag ska jag och min man laga mat bara till oss. Med recept vi aldrig har testat. Jag ska ta fram sommarens vinbär, kantareller, sockerärter och smultron.
Jag minns när jag så nitiskt plockade och frös in, att det blir fint till vintern. Nu är vi här. Snö, eld i kaminen, några lugna dagar kvar innan allt drar igång.
Att vara i det lite pågående livet istället för att hasta till ett bedrägligt lugn.
Jag skriver lite mer sen, nyårshälsningen är den viktigaste på året. Kram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-12-31 - 15:03

Det ordet bär jag med mig in i år 2021. Otroligt fint inlägg om känslor. Som grundar sig i att barn inte gör som man säger, utan som man gör. Pratar mamma och pappa om känslor så pratar barnen om känslor. Väldigt fint att du nu orkar prata och resonera med dem. Du kan inte lösa detta, och det vet du, men du kan agera bollplank och hjälpa dem att lösa det.

Det finns ett begrepp som heter EQ, emotionell IQ. Har man hög sådan kvot har man lättare att ta sig fram i livet än om man bara har hög IQ. Och man kan träna sina barn i detta genom att inte lösa problem åt dem, inte curla dem. Utan istället agera bollplank och ställa öppna frågor av typen ”Vad hände?” och ”Kunde du ha gjort på något annat sätt?” Man kan börja tidigt, redan i förskoleålder, och sen avancera efterhand. Jag har försökt att praktisera det på mina barn, men de har en pappa som aldrig pratar känslor så de har fått ta del av båda sidor av myntet.

Han kan inte ens säga ”jag älskar dig” till barnen. Jo, nu gör han det eftersom hans yngsta dotter säger det till honom nästan varje dag ? Mammas tjej. Han kan inte säga ”förlåt” heller, eller be om hjälp. Men vi som känner honom förstår ju direkt ändå. Förstås. Det ska inte behöva vara så, även om jag vet att det i grunden beror på hans uppfostran. Att bli medveten om problemet är nummer ett, sen är det tomtesteg framåt som gäller. Han är inte medveten om problemet, och när han får höra det av oss slår han det ifrån sig med ”jag är sådan”.

Men som min äldsta dotter brukar säga, hennes pappa visar sin kärlek på annat sätt. Genom handling oftast. Kommer att tänka på Vjlo:s pappa som tvättar bilen åt honom för att visa sin kärlek. Alla sätt är bra sätt ?

Gottnyttårkram ?

Se klart
tors, 2020-12-31 - 19:09

Jag har också en sån pappa, uppfostrad efter kriget, att säga något gott om sina barn var tabu.
Min mamma är tvärtom. Har visar massor av kärlek. Men på något vis känner jag numera att deras olika sätt att visa kärlek varit precis lika viktiga, nödvändiga. När vi kommit såhär långt i både ålder (jag!) och nykterhet (vi!) så vet vi ju att det inte går att beställa något från livet, eller människor för den delen. Livet händer och pågår det och dem som kommer vår väg får en lov att känna ödmjukhet inför.
Livsmodet ska jag försöka hålla i! Tack för fin hälsning och den bästa av alla nyår önskar jag dig! Kram ?

Se klart
fre, 2021-01-01 - 14:37

Nyår brukar inte ha nån jättestor innebörd för mig, däremot har jag de senaste åren presentat mig själv med en vit månad i januari, och i samband med det letat efter forum, bloggar, hälsoartiklar etc. Inte blivit så mkt klokare men hit hittade jag för några år sedan, kanske fyra-fem, och blev nästan besatt av allas berättelser men även av den gemenskap jag kunde se fanns här.
Nästan efter varje vit januari kände jag att ”jag borde testa längre” för att jag mådde bra, samtidigt var ett skäl till att jag klarade det relativt enkelt- att jag visste att jag kunde dricka igen.
Jag drack mindre under våren, mer på sommaren. Drink varje kväll, vin till lagad middag lika så, ibland mycket, men det märktes allt mindre på mig. Inser i efterhand att detta var ett tydligt varningstecken. Eftersom jag ofta själv ”fyllde på” ur box sommartid (har enbart druckits flaskvin här) så hade jag också dålig koll på hur mycket. Mer än att när jag hade börjat så var det svårt att sluta. Min man har alltid varit tvärtom. Middag- ett glas eller två- sen STÄLLER MAN UNDAN... men inte jag då...
Förra sommaren tycker jag att jag drack mycket. Till hösten var jag något som aldrig hänt innan/ alkoholmätt. Jag hade knappt något sug och september/oktober drack jag väldigt sparsamt, på vardagarna.
Men sen hände något som jag i efterhand tycker var som ett urspårat tåg som inte kunde stanna. Jag blev för full i alla sammanhang. Jag hade jättesvårt att vara måttlig. Jag gick på systemet och handlade ”till mig”, jag slängde flaskor och köpte igen. Jag drack ur hemskt sprit som stod långt inne i skåpen, glögg var väl det enda som lämnades orört,
Jag hade några hemska fyllor faktisk, en vid en familjesammankomst då jag fick gå och lägga mig. En vid en middag då jag försov mig så nästa dag att jag missade ett barnkalas. Det var inte det värsta jag kan tänka mig men det var spärrar på spärrar som släppte. Jag hade haft både sämre och många bättre perioder med alkohol. Men just i det här läget sammanföll det med någon otrolig trötthet över vad jag trodde att alkoholen skulle ge mig- och vad jag faktiskt fick,
Det var som en relation i mitt tidigare liv där jag hela tiden- önskade hoppades och trodde. Men det blev aldrig verklighet.
Jag började bli less och jag var väldigt trött. Efter julen förra året var jag utmattad, sov dåligt.
Nyår firade vi med dunder och roligt brak ihop med vänner. Det var alkoholen från sin bästa sida, och konstigt nog är jag glad att vi skiljdes som nån sorts - inte vänner - men med värdigt adjö.

På Nyårsdagen hände något som jag är evigt tacksam över. Middag med vänner (vi var i fjällen) och minimalt med vin kvar eftersom vi druckit massor). Jag kände oron hovra i bröstet. Men när det gick upp för mig att det var slut, fanns inget mer att uppbringa, infann sig ett lugn som jag ofta haft anledning att återvända till. ”Såhär kan det vara”. En frid. Stilla inombords.
Jag känner inte så varje dag, har inte gjort för jämnan. Men det är en plats jag kan återvända till, ett minne som är levande. Och som jag tror var min chans, lucka att slinka ut ur det som allt mer började likna ett fängelse.
Sen har det som för precis alla här varit upp och ner, det här året: det har jag skrivit så mycket om att energin kunde driva ett mindre kärnkraftverk. Men repetition är någons moder- osäker på vems- och det behöver jag, varje dag,
Jag lovar mig själv inte varje dag och högtidligt att jag ska vara nykter, utveckling måste ju finnas också i det vita livet. Men det är den grund jag vilar mitt ibland skrangliga liv emot, men ofta står det stadigt.
Viktigast av allt, jämte mina egna dagliga beslut har varit gemenskapen här, stöd och igenkänning. Att få glädjas åt andra, att kunna ha betydelse för andra, att höra ihop, att inte skämmas mer.
Att räkna upp fördelarna med nykterhet räcker inte dagen till för, det mörknar snart igen och jag har läst, vilat, druckit kaffe idag. Inget mer. Det räcker.
Önskar er alla om någon orkat läsa så här långt - ett år att, ja både att utmanas och att vila i.
Önskar er gemenskap, hur den än ser ut. Önskar er som inte gjort det än men som funderar. Modet att kliva in här och berätta! Allt börjar där. Kramar till medkämpar, rookies och ”gamlingar” alla behövs här.
❤️?❤️?❤️

Se klart
lör, 2021-01-02 - 08:57

Har blivit för sena kvällar för min smak och därmed för sena morgnar. Men det har varit otroligt skönt att sova.
Jag är glad att helgerna med det slentriandrickande som trots allt pågår nu är över. Nån sorts spritbuffe som vi aldrig håller oss med annars. Jag gillar inte att det står flaskor framme och halvfulla glas, det retar liksom min allergi och gör att jag tänker onödigt mycket på alkoholens vara eller inte. Nu vet jag det till nästa år.
Jag är lättad över att det närmar sig ett år, även om jag vet att arbete fortsätter, med mig själv. Men det är ändå ett sorts målsnöre. Vaknar med kaffe i sängen denna morgon, tröttnar aldrig på känslan. Tacksam! Ha en fin dag alla. ?

VaknaVacker
lör, 2021-01-02 - 09:11

Fint att läsa din berättelse om hur du kom fram till den punkten att du slutade med vinet. Känner delvis igen mig i resan och framför allt i den där känslan den dagen du slutade. Det var en känsla, en förvissning om att nu räcker det och ett lugn som infann sig! I den känslan är jag fortfarande efter ett år.

Håller med, kaffet på mornarna är fantastiskt gott. Och jag är också tacksam. Ha en fin dag?

Se klart
lör, 2021-01-02 - 09:37

@vakna vacker, tack för dina tankar och igenkännig, tänker att vi som haft turen att få det där tillfället/känsla av frid, allting har det med oss, en bärnsten att hålla i. Önskar dig en fin dag! ☕️☕️

Andrahalvlek
lör, 2021-01-02 - 11:17

+1 på mycket du skrev i ditt långa kloka inlägg, men på den här meningen blir det +1 i kubik:

”Viktigast av allt, jämte mina egna dagliga beslut har varit gemenskapen här, stöd och igenkänning. Att få glädjas åt andra, att kunna ha betydelse för andra, att höra ihop, att inte skämmas mer.”

Kram ?

Se klart
sön, 2021-01-03 - 11:32

... när jag vaknar och känner att idag är jag fri att göra exakt vad jag vill. Mannen hejar på, han lagar mat och fixar, himla skönt när någon bara gör. (Nån som inte är jag.)
Ligger fortsatt i olika soffor och lyssnar på Klas Östergrens Renegater. Läser om och hejar på alla nykomlingar, åh vad en hoppas att det ska hålla i, men som många skriver är det inte sällan en process över längre tid.
Jag hänger här, läser och kommer ihåg varför jag är nykter idag, kram!