Livet blir vad vi gör det till. Precis så är det. Jag saknar inte heller hur jag blev som full, högljudd och typ döv för jag lyssnade inte på någon annan. Skulle alltid ha sista ordet dessutom. Trodde jag var käck och trevlig, men jag var bara patetisk. Tack och lov att det är historia.

Kram ?

... kände jag länge en sorgsenhet kring, och det är helt okej. Som alla skriver, så måste det få ta tid, och det kan låta enkelt, men det är inte enkelt. Det är svårt. Men belöningen är omvälvande. Föreställningen om det där 1-2 glasen satt länge i mig, men det handlade om att acceptera att för mig stannar det inte vid 2 glas. Som med allt i livet så måste vi förhålla oss till verkligheten.
Verkligheten för många (inte alla) alkoholister är att avstå att dricka. Vi dricker sönder våra liv. Det är en tunn linje mellan ett drickande som går överstyr och ren katastrof.
Att laborera med tankar om ”kanske dricka lite” är farligt just för mig (inte för alla)
Det är så farligt att frågan om roligt inte blir central. Och precis som Torn skriver, bakis är inte jättekul. Levercancer- ångest känns inte festligt.
Att inte kunna skjutsa ett barnbarn med feber är inte drömmig mormor.
Förlåt om jag låter väldigt sträng och off topic men det här kändes viktigt. Att inte glömma vad som (för många av oss) står på spel.
Ett gott liv.
Over, out och godnatt! ?

Fina ord. Och stor igenkänning. Snacka om att jag lagt tid på alkohol, ine bara själva drickandet men tänkandet runt det. Kram

Jag håller med dig, tycker inte det är hårda ord. JAg har insett att kontrollerat drickande inte är för mig, jag vill ju alltid ha mer...så därför är hel nykterhet det jag satsar på. En dag i taget. :)

Då försvann den fina isen som hann lägga sig på sjöarna. Spöregn, plusgrader och vind gjorde sitt. Och nu när det är dags för att fiska Lake också. ? Men det hindrar mig inte, jag får ta båten i stället. En fisketur i morgon kväll står på agendan. Laken som ju är en torskfisk är som piggast nu när den samlas för lek.

Annars så knallar det på, har inte så mycket att skriva om. Mår bra och trivs med livet. Jo förresten,jag har blivit lite väl slapp med mina löprundor de sista. Men det får vara så, det är inget jag dör knall fall av.?

Ha en bra dag! Kram

Dottern skickade snöbilder från Gbg i förmiddags, men det lägger sig väl inte kanske. Våra isar som la sig har redan öppnat sig igen också. Jag gillar inte is. Kan man ha isfobi? Jag är helt paniskt rädd för att isen ska gå sönder.

Vi bodde ju vid en sjö och ofta skulle det åkas skridskor. Jag vågade knappt gå ut på isen. Helst inte när den var spegelblank, utan snö på, med stora sprickor och det liksom ”sjöng” om isen.

Simma i sjön sommartid var mycket trevligare.

Chill helgkram ?

Minns det från min barndom, då jag bodde intill en sjö. Alla dessa datum för när den lade sig- och när den gick upp.
Gillar skridskor men hellre bad.
Ska ge mig ur på löprunda nummer två idag. Riktigt trist väder.
Tänker att det ändå kan ge mig en skön känsla. Kommer passera ett antal personer med tunga systemkassar och de kommer ge mig lite extra flow! Lycka till med fisket imorrn. Kram ?

Men hade hellre sett en tidig vår..Jag ser mycket fram emot sommaren..??.Men får vänta ett tag...Var ute på en vinterpromenad med hundarna..Tänkte på hur många somrar jag har kvar..Börjar förstå den som hoppas på en sista sommar, om hen är allvarligt sjuk..Jag försöker andas in mycket av den friska luften på mina promenader..??..Just för att det är lungorna som styr vårt mående..Har man taskiga lungor, då trallar man inte omkring så mycket..Tänker både på avgaser, rökning och annan skit vi andas in..Inte bra alls..Vid sjöar och skogar ska vi vistas, för att må bra..Eller för all del Torn, på sjön är härligt att vara..?⚓️⛵️⛴.

Vädret är märkligt nu. För bara 20 år sedan var det som du skriver Se klart, man kunde gå på datumen vad gällde när isen brukade lägga sig, och gå upp. Numera är det hej och hå.
Man måste ha respekt för isen, så det är bara bra att du inte gillar när det knakar i den Andrahalvlek. Riktigt farligt att ramla i om man inte har isdubbar.

Jag ska ta tag i löpningen igen nästa vecka, det har varit ett fruktansvärt dåligt väder här och jag har velat mellan att ta Icebugsen eller de vanliga löparskorna. Och resultat har blivit att jag inte har kommit i väg alls.? Men två springturer på samma dag! Imponerande. ?

P.s I morse vräkte snön ner och det blev helt vitt på marken.Två timmar senare var den väck. Aprilväder, ur led är tiden.

Kram

Sommaren gillar jag bäst också miss lyckad.? Men man får göra det bästa av sin tid på vintern också, tiden går..

Kram

Det blev Ingen fisk varken för mig eller min son. Det gör inget, riktigt gött att komma ut och lufta båten i mörkret så här i Januari.? Och hemma i soffan får man ingen fisk.

Extra skönt med ett varmt bad nu också!

Fan, jag kan helt enkelt inte vara negativ eller bli på dåligt humör märker jag.? Det har jag nykterheten att tacka för. Hur kunde livet bli så här bra? Har svårt att fatta det.

Kram

Är man en människa som i alla lägen ser glaset halvfullt istället för halvtomt, så är man. Då är fisken inte huvudsaken med fisketuren ? Och man sprider sina positiva vibbar vidare till alla omkring sig. Men du menar att du inte var lika lösningsorienterad och positiv i ditt tidigare liv? Jag känner dig ju bara som nykter.

Kram ?

I grunden var jag det, men alkoholen tog det i från mig, sakta men säkert. Och de sista åren var det katastrof. Mellan 20 och 30 års ålder var det väl helt ok, men sedan fick alkoholen mig att bli allt mer negativ, orolig och orkeslös. Beroendet fick ett allt fastare grepp, och jag trodde lösningen var att dricka, fast det blev såklart bara värre i förlängningen.

Då behövde jag alkohol för att kunna känna som jag gör nu. Jag inser ju nu i efterhand hur fruktansvärt grundlurad jag var av alkoholdjävulen.

Men jag visste ju inte bättre då, och gjort är gjort, så det är inget jag bryr mig om nu. Jo, en sak ångrar jag, samma sak som dig Andrahalvlek. Att jag inte slutade dricka tidigare.

Kram ?

Det är så förbannat sorgligt att man dricker för att bli på ett sätt som man kan bli ännu mer av som nykter. Att man blir så grundlurad av alkoholen.

Och det där första svåra nyktra stadiet när allt känns meningslöst utan alkohol är så svårt att ta sig igenom, så ytterst få kommer ut på andra sidan helskinnade och inser hur grundlurad man faktiskt har blivit. Och det går inte att läsa sig till, man måste uppleva det själv för att förstå. Jag vet inte ”uppklarningsprocenten” på det här forumet men hos AA har jag hört siffran 5-7 procent, att så få lyckas förbli nyktra.

Men som sagt, gjort är gjort, och vi har ju halva livet framför oss ?

Kram ?

Glädje smittar av sig och jag blir så glad för din skull att du kan känna den där grundglädjen som blir så svår att rubba. Jag hoppas själv hamna där någonstans i framtiden. Vissa dagar kan jag vara där, men andra dagar är det tuffare. Inte så att jag har något att klaga på, egentligen. Medelst främst nykterhet men också meditation hoppas jag göra framsteg, men jag har inte bråttom. Jag har ju resten av livet framför mig. :)

För övrigt, det där med att du och Andrahalvlek ångrar att ni inte slutade dricka tidigare. Det gör jag ju också. Jag misstänker att de flesta som slutar gör det. Jag känner åtminstone inte till någon som önskar att det hållt på längre innan de slutade.

Men angående att ångra. Man hör ibland att man inte ska ånga något. Här tycker jag dock att det är helt rätt att ångra. Men man måste göra skillnad på två olika sätt att ångra det på.

1. Att intellektuellt känna att givet chansen att göra det annorlunda, med vetskapen man har nu(d.v.s att man får behålla vetskapen när man går tillbaka i tiden), så hade man agerat annorlunda men ändå acceptera att man agerade som man gjorde och gjort är gjort och att det förmodligen inte hade kunnat bli annorlunda(utan vetskapen man har nu) och inte ge de särskilt mycket av hjärnans processorkraft..

2. Att ständigt älta i tankarna "Fan, dumma mig som inte gjorde annorlunda. Tänk om...? Tänk om...? Fan, fan, fan"

I båda fallen så kan man ju sägas ångra det, men i det första fallet på ett, skulle jag kalla det, hälsosamt sätt. Det är väl så jag känner att ni ångrar att ni inte slutade tidigare. Att ångra på sätt 2, nu är det väl kanske inte alltid helt binärt utan man kan hamna mellan sätten, är ju inte konstruktivt. Däremot är det ju förståeligt att man hamnar där ibland, men när man gör det så är det ju något man behöver arbeta på att hamna i att ångra på sätt 1. Men det är såklart inte alltid så enkelt.

Det är för mig självklart att ångra saker jag gjort och som inte blev bra..Varför ska man inte ångra det? Att älta och ångra och göra likadant igen, det är meningslöst..Jag har sett att många med missbruk och beroende, skyller på andra, skyller på omständigheter, på sitt beroende..Det tycker jag är meningslöst..Den enda som kan förändra mitt eget liv är jag själv..Vare sig det gäller val av jobb, val av partner, att välja att bli nykter, eller äta hälsosamt..Jag kan gå till 100 terapeuter, eller behandlingshem för missbruk/beroende, det blir ingen förändring förrän jag själv vill och förändrar mitt liv..Enkelt.?.Men kan vara jobbigt med..???