av Varafrisk

Hitofude
tis, 2021-02-02 - 20:38

❤️ du är bra, du är värdefull, kom ihåg det!
Styrkekramar

Anonym26613
tis, 2021-02-02 - 20:52

Det finns miljoner människor som har samma problem men som inte ens försöker. Och då misslyckas man inte heller. Men du är ju här! Och varje dag ändrar du en lite sak. En tanke, känsla eller bara intuition. Så länge du vet vart du är på väg, och tar dessa små steg, så kommer du dit till slut. Du kommer att vara nykter ❤
Ge inte upp ?????

Se klart
tis, 2021-02-02 - 21:54

Håller med MMP.
Uppåt och framåt.
Först. Sen lite reflektion.
Det kan du superbra.
Du kommer att fixa det här, helt säker. Kram ?

Sisyfos
ons, 2021-02-03 - 07:08

Det värsta med alkohol som jag tycker är att det faktiskt förstärker precis alla de där känslorna som du har just nu. Jag förstår egentligen inte riktigt varför men usch vad jag känner igen mig.
Jag tycker att det är fantastiskt bra att du har blivit ordinarie, att dina kollegor inte kommenterar eller gillat kanske beror på att de inte sett ditt inlägg. Eller haft tid just då, men det är såna där små små saker som börjar skava när man dricker. Å så känns det som man är misslyckad både för att man dricker och för att man blir ledsen för utebliven respons. Jag tycker att du är högst mänsklig! Jag kan också hänga upp mig på så fåniga saker som likes, vi är säkert fler så du är i gott sällskap.
Ibland tänker jag såhär... om ingen annan ger en beröm så får man göra det själv!!! På mitt jobb är cheferna rätt dåliga på att ge positiv återkoppling. Vi som jobbar får boosta varandra lite, det är bra, men jag har en kollega som har otroligt svårt att ta beröm. Ibland skulle jag vilja ställa mig och hoppa på hen för att det ska sjunka in ordentligt. Men varje litet beröm tas emot med en harang om att det ändå inte är tillräckligt bra. Kanske har hen svårt att fokusera på en sak och tänker in allt.
Just nu frossar jag i min egen förträfflighet (lite lagom utåt givetvis). Jag menar inte att du ska bli olidligt självbelåten, men ta tillvara dina bästa egenskaper och frossa i dem. Du skrev i början att du trivdes så bra på ditt jobb. Återvänd till de känslorna och vad ni gjorde då och återskapa detta.
Sömnbristen du har, har stor betydelse för hur du mår och den eländiga sömnkvalitet man får av alkohol hjälper inte till alls.
Så alla nyktra dagar räknas,
Du duger som du är
Du hör absolut hemma här!
Hoppas det känns bättre idag!

Varafrisk
ons, 2021-02-03 - 07:21

Hitofude, Miss Mary Poppins och Se klart...tack för era inlägg??
Så betydelsefulla för mig❣️

Onsdagsmorgon....jag är väldigt trött...skulle vilja krypa ner i sängen igen ...men nej det är bara att fixa till sig och iväg t jobbet. Och när man väl är där så brukar energin smyga sig på....

Jag kan göra massvis av förändringar ( nu gör jag dock inte det....) som äta mindre, motionera, lägga mig tidigare...men alla förändringar börjar med alkoholen.
För alkoholen är en stor stor del till allt som påverkar mig negativt...som visar fel väg....är så otroligt trött på detta liv...ska fixa att bli nykter...och kommer fixa det....det är snårigt och det är som ett träsk...men jag ska fixa det!!

Så nu blir det lite föning av håret, smink och därefter t jobbet för att ta på mig den blå smurfdräkten utan passform och munskyddet som gör mig andfådd .. slipper som tur är visiret då jag inte har besök..men har en digital föreläsning med en kollega i em...få se hur det går!

Ha det fint❣️

Varafrisk
ons, 2021-02-03 - 07:29

Ditt inlägg kom nog när jag skrev för jag läste det efter att jag skickar iväg mitt inlägg.

Alltså du är toppen! Du möter mig precis där jag är och det är så betydelsefullt för mig...och jag tänker att jag kan och jag tänker...fram med dig nu...göm dig inte i träsket...ta fram den person du är...med allt det positiva????

Kram❣️

Sisyfos
ons, 2021-02-03 - 23:08

Tack VaraFrisk!
Att läsa dina inlägg är som att läsa lite om sig själv när det har varit som jobbigast. Jag skrev aldrig när det var jobbigt. Tänker att ni som vågar göra just det är så beundransvärda. Det jag vet nu är att jag borde ha varit snällare mot mig själv och tagit hand om mig. Du gör just det. Sminkar dig, fönar håret. Kanske betyder dessa små, små saker mer än man tror, att om så bara för ett ögonblick ge sig själv lite omtanke och få vara först i kön.
Det är inte så lätt alla gånger med alla dessa tankar på vad man borde göra och varför det inte duger med här och nu. Det blir en lite ond cirkel. Gäller att hoppa av den karusellen i tid.

Varafrisk
fre, 2021-02-05 - 12:29

Jag blir glad av ditt inlägg, Sisyfos! Jag säger ju lite då och då att jag ska göra ett uppehåll i skrivandet, att jag inte passar in osv. Detta beror i sin tur på att jag har nästan hela tiden känt när jag skriver här på forumet under denna rubrik "Förändra ditt drickande" att många som börjar skriva här har läst i forumet ett tag därefter har man ett antal nyktra dagar för att sedan börja skriva. Och jag tänker....men...jag kan ju inte behöva vara nykter först för det är ju nu när det är snårigt, geggigt, dimmigt, träskigt, sorligt, jobbigt som jag behöver stöd och pepp. Jag kan förstå att det är tröttsamt när jag inte lyckas..jag har skrivit här under ett år nu...men det är så här det är just nu och där är du väldigt bra på att möta mig Sisyfos vilket stärker mig och gör att jag tror på mig själv på min förmåga. Självklart hade jag önskat att jag hade varit nykter nu att jag hade ändrat min livsstil för SÅ länge sedan vilket gör mig JÄTTELEDSEN OCH OROLIG men det som är gjort är gjort.

Livet har varit tungt, är tungt och mitt stora problem är att jag dricker så ofta på känslor...alla möjliga olika känslor dämpas med alkohol...och känslorna dämpas inte bara med alkohol utan även med mat. Inte så ofta med sötsaker som godis och fikabröd möjligtvis snacks...vill hellre ha salt än sött.

Men det funkar inte det här livet...igår när jag var på jobbet och hade på mig arbetskläder som inte är anpassade till min vikt, längd eller kroppsform ...var i det rum som vi benämner motoriken i ett hörn finns där speglar. Det kändes inte så kul att se sig själv där....när jag kom hem och skulle tvätta bort sminket såg mig själv i spegeln...tyckte att det hade kommit fler rynkor under ögonen har tidigare inte sett dem så tydligt...och jag tänkte ..det är åldern, munskyddet som vilar högt upp på näsan...och alkoholen som bidrar till ett trött ansikte. Imorse när jag vaknade hade jag märke på näsan efter sömnmaskinen..det var nog första natten som jag hade sömnmaskinen hela natten..tycker att den trycker på näsan...vi är inte riktigt vänner än min mask och jag. Sköterskan på sömnmedicin sa att det kan ta fyra, fem månader att vänja sig...och jag har ju inte hållit på så länge ännu...och jag har inte gett upp.

Så jag är väl ändå tacksam för min kropp fungerar även om den väger alldeles för mycket och är tämligen spänd och otränad. Väldigt torr. Fast jag var ute på en promenad med min hund, det var härligt men bistert solen hade ännu inte kommit fram men nu skiner solen in genom fönstret och värmer min arm. Ska ta mig en dusch och efter det köpa mig en bukett blommor. Hoppar systembolaget idag...hjärnan är helt igengrodd och jag längtar så efter klara, tydliga tankar...samt att få en rättvis bild av verkligheten...inte så ingrodd.

Så mina vänner här på forumet...jag önskar er alla en fin fredag:)

Charlie70
fre, 2021-02-05 - 12:34

Och jag önskar dig en trevlig helg Varafrisk! Solen skiner här i vintervackert landskap. Hoppas då får många möjligheter att njuta i helgen.

Kram!

Vinäger
fre, 2021-02-05 - 13:47

Önskar dig en vacker och fridfull helg. ? Förhoppningsvis blir den helt alkoholfri. För din skull. Bara och endast för din skull. Oss har du inga förpliktelser till. Fortsätt att hänga kvar. Vi behöver varandra - om än på olika sätt. ?

Varafrisk
fre, 2021-02-05 - 19:56

......för det blev något helt annat än vad jag ville!

Men först...tack för era hälsningar Charlie70 och Vinäger! Blir så glad för er skull när jag läser era inlägg i er egen tråd! Skriver nästan inte i någon tråd just nu för jag orkar inte riktigt...på måndag är det ett år sedan vi träffades uppe i Stockholm. Åh vad jag skulle önska att det fanns möjlighet till att ha flera sådana fysiska träffar...har tyvärr inte kunnat vara med på de träffar som har varit via zoom pga att jag har arbetat då.

Innan jag fortsätter att skriva vill jag även skriva att...ja jag vet...det är bara jag...och endast jag...som bestämmer om jag ska dricka alkohol...ingen annan!

När jag skrev under förmiddagen var jag hundra procentigt inriktad på att jag inte skulle åka iväg till Systembolaget idag. Hade sett till att handla all mat igår och åkte ut endast för att köpa blommor idag vilket jag gjorde vid 14-tiden. Innan jag åkte ut för att köpa blommor hade jag haft full dialog i min hjärna ang ifall jag skulle köpa hem lunch när jag var ute och köpte blommor. Kom fram till att jag inte skulle göra det utan laga något enkelt och nyttigt hemma vilket jag gjorde. Men under eftermiddagen kände jag mig ganska ledsen...ensam.....

Och vad jag skriver nu är ganska utlämnande men det är ärligt...jag kände mig SÅ ensam...känner mig SÅ ensam....har min man, min dotter, min son med sambo...och mitt arbete...men för övrigt inga kontakter. Min dotter har ju bott hos oss när hon inte har arbetat men hon är mer och mer i sin egen bostad...vilket är sunt eftersom hon själv har känt sig väldigt ensam samt har haft svårt att vara i sin bostad då hon i princip hölls fången under tre veckor i augusti månad. Det är skönt att hon inte hela tiden är hemma hos oss samtidigt som hon fyller en stor plats...så det blir SÅ tomt när hon inte är hemma. Sonen träffar vi då och då även sambon...men nu var det ett tag sedan sist. På jobbet arbetar en del hemifrån..och vi fikar på olika plan...så väldigt många av mina kollegor möter jag inte så där vardagligt som man gjorde tidigare...vilket också påverkar mig. Och sen är det ganska tyst....berättar kanske mer en annan gång.

Så dessa känslor fanns inom mig och triggade igång...att kanske kan jag ändå köpa lite vin...men så tänkte även hjärnan att nej..det ska du inte göra...för du blir ledsen, du blir trött, du sover dåligt, du spär på din oro och du ångrar dig imorgon.

Men jag åkte iväg och handlade..och i bilen hem rann tårarna...över att jag inte fixade det här...att jag känner mig så ensam...att det känns som om jag befinner mig i en livskris...för återigen ska jag vänja mig vid att min dotter inte bor hemma....och oron finns där...varför kommer hon inte hem? Är hon på väg in i ett skov eller vad är det som pågår? Min man fyllde pensionär i augusti förra året så hur ska det bli efter sommaren...ska ha gå ner i tid? Och när ska jag gå i pension? ....och denna oro för att insjukna i Corona...jag hoppas att jag får vara frisk...ser fram emot att få vaccineras med första dosen den 22/2.

Vill skriva mer... för det är så mycket mer som rör sig inom mig...men det får räcka för idag...för nu ska jag se "På spåret" och äta räkor. När jag läste att Se klart och Torn skulle äta räkor så tänkte jag att det var ju faktiskt inte så tokig idé.

Å Vinäger...jag vet att jag inte har förpliktelser mot andra i forumet...men jag skäms..jag vet att jag inte behöver ..likväl gör jag det...jag skäms när jag har skrivit att jag inte ska dricka alkohol och ändå gör det...så är det!

Kram

Varafrisk
lör, 2021-02-06 - 08:57

Jag visste ju igår hur jag skulle må idag när jag tog första klunken igår och ändå gjorde jag det?Ångest, trötthet, ont i magen, lite illamående....känslor som tynger ner mig...som jag är så trött på att känna ...men jag gjorde ett val ....ursäkta mig men ett jävligt dumt val som jag får lida för idag?

Det är ju lätt att dagen idag förmörkas av de negativa känslorna..för nykterheten...den fina huden...den lite lättare kroppen.. den pigga känslan ....känns SÅ avlägset?

Men jag ska göra allt vad jag kan för att förtränga de här jobbiga känslorna och istället försöka plocka fram känslorna om hopp om möjlighet....för solen börjar komma fram, landskapet är vitt och hos mig ca minus nio grader....det kan bli en riktigt fin dag☀️❄️och vill inte tappa bort denna dag.

I min familj är det jag som oftast kommer på utflykterna...ja står för logistiken...att alla mår bra...säger sällan nej t mina barn om de kommer med ngt förslag....de är väldigt vana att vi föräldrar alltid finns. Jag är nog en person som finns....jag vill finnas även idag...men ska försöka lyssna in mig själv...inte låta känslor av ensamhet ta över. Men skiljelinjen mellan negativa och positiva känslor är hårfin...så det går inte slappna av?

Nu dax för frukost??

❣️⭐️❣️

Sisyfos
lör, 2021-02-06 - 14:28

Åh jag känner så väl igen mig i det du beskriver. ”I min familj är det oftast jag som kommer på utflykterna, står för logistiken...”
Jag har pratat med en kurator och med en alkoholterapeut på senare år. Jag har läst och skrivit här. Fortsatt att dricka, trots att jag velat rapportera succé till min alkoterapeut. Svalt min stolthet så jäkla många gånger de senaste åren. När man är motorn, den som håller maskineriet igång så är det inte så jäkla lätt att förlika sig med att det inte är helt bra. Det funkar ju inte riktigt så för man måste ju orka. Så jag förstår dig absolut. Har ju tyvärr inte någon lösning heller. Jag visste länge på nåt sätt vad jag egentligen behövde, men förmådde inte riktigt.
Du är inte ensam VaraFrisk. Du har berört så många av oss som har varit där du är just nu så du finns i våra tankar ibland. Häromdagen när jag lyssnade på podden ”vanliga människor” t ex och de tog upp medelklassen har ”borgarångest” måste tycka rätt, vara rätt etc. Då tänkte jag på det du skrivit om serier som duger och att andra läste eller ser på mer intellektuella program.
Jag gillar att umgås med sådana som erkänner sina tillkortakommanden. Jag måste göra det ofta för jag har lite dåligt polerad yta... det är helt enkelt inte perfekt städat, perfekt ordning.., det skulle krävas enormt mycket energi att ha det perfekt, så det får vara som det är. Med det så kommer också andras historier där det inte är perfekt. Tycker kanske att det är de som till synes har ett perfekt liv som har jobbigast inuti.
Din tid kommer. Ett steg i taget. Framåt mest, bakåt nån gång, men jag tänker att du gör som jag, Vinäger och några till som har haft en skumpig resa. Det blir grundligt analyserat i alla fall. Så fundera över varför, fundera över när och ta gärna lite hjälp så du får nån som hjälper till att hålla fokus. Tror du har haft så mycket så länge så att fokus är svårt. Det hjälper otroligt mycket, men det är svårt när man inte får ro. Men sakta men säkert så. Du ska se att det blir bättre och återigen alla nyktra dagar räknas. Jag hade aldrig tagit mig upp om jag inte hade slutat, slutat, slutat och slutat oräkneliga gånger.

Se klart
lör, 2021-02-06 - 15:37

Jag har inte något speciellt att skriva idag förutom att jag håller med Sisyfos i allt, och jag hoppas hoppas du läser inlägget flera gånger- det känns som det finns spår och nycklar där. Alla kanske inte kan användas idag, men snart, så småningom.
Jag är också en motor. Jag har tänkt ofta att så måste det vara och om jag inte orkar så skarvar jag med alkohol för att orka. Det hörs ju att det inte är någon bra lösning men ofta är vi människor där att vi försöker lösa livet utifrån situationen. Det är inte dumt utan liksom smart. Även om konsekvenserna inte alla gånger blir de bäst. För min del handlade det också i viss mån om att livet behövde förändras för att jag skulle kunna sluta. Motorn var på ett lite lägre varvtal. Det fanns lite tid till mig. Så i efterhand när man lägger pussel ser det annorlunda ut än när man är mitt i. Jag tänker att det kanske är så att ditt liv ändras vad gäller att känna lite mer trygghet kring din dotter. Att sömnen fungerar bättre. Att du kanske pratar med din man om hur motor-människan kan få det ganska ensamt (min erfarenhet).
Jag tänker på dig! Kram ?

Anonym26613
lör, 2021-02-06 - 17:44

Synd att du snubblade. Men vad gör det nu? Vi kan inte ändra på det som hänt.
Är det verkligen så att allt hårt arbete är som bortblåst? Huden? Sömnen? Alltså jag frågar för jag inte vet. Nollställs allt arbete om man dricker en gång? Låter konstigt...
Jag vill inte förminska dina känslor. Så klart kan man vara besviken. Men viktigast är att inte låta den påverka dig idag och framtiden. Om du har önskan att vara nykter så finns det endast en dag i livet du behöver vara det - idag!

?????

FinaLisa
sön, 2021-02-07 - 08:53

Det tog en stund att läsa ikapp mig i din tråd?
Du skriver mycket kloka saker och får också kloka saker tillbaka.
Ändå skaver det någonstans och du når inte dit du vill och blir missnöjd.
Men jag tror ändå på att du mår bättre av att skriva av sig härinne än inte alls.
De helvita dagarna gör att du mår bättre och du ångrar ju aldrig en nykter kväll...

Själv har jag nu bestämt att ha en helvit period med start idag.
Måste göra en förändring och då börja med att låta bli att dricka.
Jag har fixat det förut och kan jag så kan du!
Varafrisk, vi kan väl ta varann i hand och gå eller dansa framåt tillsammans, ett par steg i taget!??‍♂️

Kram ???

Torn
sön, 2021-02-07 - 09:21

Gör det Varafrisk, ta FinaLisa i handen. Det kan vara det som ger dig den där extra motivationen och styrkan som jag tror du behöver.

Kram ?

Varafrisk
sön, 2021-02-07 - 12:40

Och, ni vet ju sedan tidigare...jag blir så glad och varm i hjärtat när ni skriver. Och, jag har läst inläggen om och om igen...så himla gott!!

Igår åkte min man och jag en liten utflykt med vår son och hans sambo. Tog en promenad i vinterlandskapet. När vi satt själva i bilen igen sa jag till min man...tänk jag/vi har varit på så många möten tja sedan vår son började årskurs sju. Anledningen till att jag nämnde det var att när man är på en arbetsplats så bär vi alla på olika ryggsäckar. Ibland känns det som om mina kollegor har varit väldigt skyddade från yttre svårigheter...sedan är klart...de delar ju inte allt med mig. Min son hoppade av skolan när han hade gått några månader på IV-programmet ...och det var tur...hade han inte gjort det så hade han troligtvis hamnat någon helt annanstans än där han är i dag...han fick lämna skolan, blev snickarlärling och idag är han en duktig ambitiös snickare. Men innan dess...ja..jag vet inte hur många skolmöten jag har varit på...så arg och så ledsen...anmälde hans högstadieskola till Skolinspektionen och fick rätt på tre punkter. Så mycket skolan hade missat....
När det gäller min dotter så började väl mötena mer i årskurs nio ..man hade liksom tappat bort henne...hon har läs-och skrivsvårigheter..och i årskurs två på gymnasiet blev det ännu fler möten...pga konflikter mellan henne och klasskamrater...att hon blev utfryst och var ensam under ett helt år...tills hon hoppade av...och då var hon så manisk...var försvunnen i tio dagar över jul och nyår. En mängd möten i skolan och på socialtjänsten och nu senast inom psykiatrin. Jag anmälde även hennes gymnasieskola med samtycke från min dotter eftersom hon var myndig..för jag tyckte inte att skolan hade gjort tillräckligt vilket vi även fick rätt i! Jag hade ju jobbat som skolkurator i tio år! Under denna tid blev även min föräldrar sämre så det var vårdplaneringar, vara med på läkarbesök och de sista fyra veckorna som mamma levde stred jag för att det inte skulle vara så mycket olika personal. 17 olika personer vårdade min mamman i hennes hem under hennes sista levnadsdagar. Hon var klar i knoppen men orkade inte prata!.Så jag köpte en skrivbok och la i köket där personal kunde skriva vad de hade gjort och där vi barn kunde skriva vad mamma tyckte om. Och under ett år var min man sjuk i matstrupscancer. All behandling och sjukvård var på Sahlgrenska dit vi har 13 mil. Han låg även där under 14 dagar när han hade opererats. Så många läkarbesök. Jag körde till honom efter jobbet med min dotter för att hälsa på honom. Och jag arbetade. Jag skriver inte det här för att låta märkvärdig eller att någon ska tycka synd om mig utan för mig är det liksom en insikt att allt det här har jag varit med om. Utan stöd från någon annan...jo min man...men det är ändå jag som styrt i det här...delvis beroende på ett kontrollbehov. Så varför skulle jag inte klara att bli nykter när jag har överlevt allt detta?

Jag hade förmodligen känt mig ensam även om pandemin inte hade pågått fast inte på samma vis tror jag. Hade troligtvis fått mer påfyllning på jobbet samt att jag hade kunnat gå på konserter, bio mm som jag tycker mycket om. Men när jag känner mig ensam...att jag inte lyckas med vad jag vill så är det så lätt att hamna i jämförelsediket...och ibland kan jag ju göra det med mina kollegor...för jag upplever att det lever ett enkelt liv...och efter helgen presenterar vi det vackra och fina...precis som alla de bilder som läggs ut på facebook och instagram med skidåkning och skridskoåkning. Min man sa så klokt till mig igår...men nu jämför du dig med de andra...och så trycker du ner dig längst ner. Och då kom jag att tänka på...att det är som att min arbetsplats har blivit mer en plats för att hämta social energi än att arbeta och då blir ju fokuset helt fel. Givetvis är jobbet en viktig social faktor men man är ju faktiskt där för att arbeta. Så när jag började tänka så kanske känslan av ensamhet blir mindre....samt om jag inte behöver tänka på alkohol...så kommer även jag kunna fokusera ..på jobbet...och hitta känslan igen att jag är bra på det jag gör på jobbet!

Så åter igen...så handlar det om ...vad behöver jag för att jag ska må bra?? Rikta fokuset på mitt inre...inte dämpa alla känslor med alkohol eller förstärka med alkohol....det är som om jag hela tiden tänker att jag ska avsluta det onyktra livet på ett snyggt vis med god mat och ett gott vin...för att sedan gå vidare in i det nyktra livet...men det händer ju aldrig...det är ju snärjigt och snårigt...och uppsvullet....och lite rödaktigt i ansiktet...och dålig kondition...och ont i magen...det är ju det där med att stå ut....att surfa på suget....

Fina Lisa...jag vill gå med dig...måste landa lite till idag....för nu har jag skrivit så mycket....men jag skriver senare idag.

Kram:)

FinaLisa
sön, 2021-02-07 - 15:23

Du har verkligen varit igenom många tunga perioder de senaste åren. Inte konstigt att du dränerats på energi och livsglädje.
Fast egentligen är du ju en väldigt levnadsglad person!
Det märks i dina texter att du ser lyckan i de små viktiga sakerna som egentligen är de finaste vi har, naturen, blommor, promenader och fika tillsammans.
Du gör ju dessa saker ofta och gärna och mår bra av detta.
Så sluta titta på andras aktiviteter och njut av dig själv och de som är nära istället.
Skriv upp en bra sak du gör minst en gång per dag. Det ska jag börja med idag i min tråd...bestämde jag just nu!?
Vilken bra idé, vi behöver ju inte ha någon prestationsångest inför varandra.
Huvudsaken är att vi sätter något som vi är nöjda med på pränt.???

Kram
???

Varafrisk
sön, 2021-02-07 - 16:33

Det var en sak som jag tänkte på tidigare men aldrig skrev....just det som Sisyfos skrev ”att rapportera succé”. Hur många gånger har jag inte velat göra det?? Att kunna säga t min läkare, kurator på rådgivningscentrum, min hälsocouch, här på forumet....att jag har fixat fem dagar, en vecka, en månad osv och det har aldrig hänt?men en gång så ska jag väl lyckas.....??

Måste skriva om ngt som påverkar mig starkt men som är kanske på låg nivå....det är det här med arbetskläder. Men jag vill först även skriva att det är inget som jag sätter mig emot utan respekterar till fullo!! När vi efter jul dessutom är tvungna att bära munskydd hela tiden samt även visir fick man verkligen perspektiv till hur personalen som arbetar inom vård, intensivvård mm har det fastän det har det SÅ OÄNDLIGT mycket tuffare än vad jag har det. Vår identitet kan kopplas till många olika saker och för min del betyder kläder, smink och smycken väldigt mycket. För att jag tycker att det är kul, för att jag älskar färg och för att det gör mig glad. Nu har jag väl landat i det här med arbetskläder...men jag tycker att de är fula och oerhört tråkiga....men åter igen så villl jag påpeka att jag har full respekt för det??

Så..hemkommen efter en promenad..denna gången framme i stan. Det var härligt med frisk luft även om det ibland kändes lite avgaser?

Men när jag gick där så kände jag mig andfådd, uppsvullen, stel, inte så graciös och jag tänkte ”men ska du ändå inte hänga på FinaLisa”. Jag känner inte YES?? men jag vill ju inte må så här längre. Fast varje gång någon frågar mig och jag måste bestämma mig och blir stressad och får nästan lite panik?
Så det går liksom inte att vänta på den rätta dagen för den tror jag inte kommer komma men jag tror starkt på att med nyktra dagar och med förändring så kommer det rätta?

Om än tveksam men jag dansar och går tillsammans med dig, FinaLisa, ett steg i taget???

Kram???