av Nora81

Morgonsol
tors, 2021-02-04 - 06:47

HI
Haha, jajamensan! Här är det jädrar i mig girlpower! ? Stöttar vi varann blir vi starka . Det går att förändra. ?❤

Snöflickan
tors, 2021-02-04 - 14:33

Har läst en del av era inlägg, (det var en lång tråd) och inser att jag inte är ensam om att ha det såhär. Det ni beskriver är så likt min situation till viss del. Jag älskar min sambo och vi har det bra när vi har det bra. Men sen är det som att jag måste bekräfta honom, annars dricker han. Men har nu insett att det inte spelar nån roll. Han dricker när han själv vill. Han skyller bara på att det är mitt fel. ? Mitt fel att jag blir arg och upprörd.
Jag ska fråga hur det är, jag ska bry mig, säga snälla saker men han bjuder aldrig till. Han ska göra det när han mår bättre heter det då. Att självmedicinera är ingen bra lösning.
Jag nåt liksom inte fram o kan prata om varför han dricker och vad vi kan göra åt det.
Som tur är har vi inga barn.

Nora81
tors, 2021-02-04 - 17:14

Hej Snöflickan.
Så fint att du skriver här, så kände jag med när jag började skriva här. Att man inte är ensam och att det finns en värme, förståelse och stöd som man behöver. Jag känner igen mig i det du skriver att allt skulle hänga på mig; ansvaret för hur han mådde, om han drack osv speciellt när man till slut blir så frustrerad för att man inte når fram så är man bara arg och upprörd. Det var precis så för mig med och jag vill bara säga att dina reaktioner är fullständigt normala och det mest förtvivlade i allt är egentligen som du skriver: det spelar ingen roll vad vi gör eller säger för att de lever i förnekelse till den dagen de själva inser att det inte går längre.
Jag har levt med en a-sjuk man i 1,5 år och har kommit fram till att det enda jag kan göra är att backa.
Jag har bott hos honom och har fått flytta ut och in efter hur han supit eller varit nykter. Tagit in på skyddat boende för att ha tak över huvudet och nu äntligen har jag fått tillbaka min lägenhet. Här har jag iallafall en trygghet och börjar landa i det. Jag tror att precis som alkoholisten så behöver även vi som anhöriga komma till insikt att det är sjukdom och ett beteendemönster som bara kan brytas av att alkoholisten till slut själv tar ansvar för sin sjukdom och att vi som anhöriga också lägger allt ansvar på de för deras drickande och vi för vårt mående. Först då kan man tillfriskna annars blir det ett sjukt system av medberoende och beroende och ett evigt kaos som aldrig blir bra.
Jag har ingen bra lösning på hur man når fram till en alkoholist som inte vill lyssna, min erfarenhet är att det bästa man kan göra är att ta hand om sig själv, ha en tydlig gränssätttning för vad som är ok eller inte och sedan fullfölja det. Det får man göra när man själv känner att man är redo.
Hoppas det inte blev ett allt för svajigt svar.
Styrkekram till dig!

Nora81
fre, 2021-02-05 - 15:14

I måndags körde jag in honom till polikliniken för avgiftning. Han hade delirium och jag fick klämt in honom där trots att det inte fanns lediga platser. Nu ringer han och säger att han inte får hjälp, inte fick träffa läkaren för vårdplanering idag utan på måndag när han ska skrivas ut. Klagar på allt och säger att han inte får hjälp. Jag känner att jag spricker snart. Gubben har blivit medicinerad för ett livshotande tillstånd och ska ha allt klart med detsamma. Han säger att han är livrädd för vad som händer när han kommer ut och fortsätter klaga.
Vad ska jag göra mer? Det finns VC, det finns psykologer, osv men jag orkar inte längre höra det här tugget. Försöker säga att du får ta allt som erbjuds och inte ge dig, för med den här inställningen kommer du ingen vart. Känns som att jag måste bära hela världen på mina axlar och samtidigt får jag dåligt samvete. Känner mig totalt dränerad och uppgiven. Orkar inte längre det här. Hoppas bara att han kommer in på en flera månaders behandling, jag mäktar inte med detta.

Morgonsol
fre, 2021-02-05 - 20:40

Låter jobbigt för dig, Nora ?
Finns ju privata beroendeterapeuter med. Ja också hört att det kan va svårt o få rätt behandling via vc därför de är inga experter på beroenden. Vill han inte ha hjälp av en beroendeterapeut? Vill han inte gå på AA? Där finns ju alla likasinnade o det stödet

Morgonsol
fre, 2021-02-05 - 20:44

Hans ångest är hans o den blir han inte av med genom att tynga ner dig med den. Säg stop! Att du förstår men orkar inte höra. Det är hans ångest , hans sjukdom. Hjälp finns att få på flera olika sätt om han är motiverad för o tillfriskna. Låt honom inte tynga ner dig, det leder ingen vart !!

Backen123
fre, 2021-02-05 - 21:31

Jag vet det är svårt, jag vet hur mycket man kan engagera sig. Ringa, maila, skjutsa, peppa, följa med. Och så länge vi finns och gör allt detta så behöver dom ju inte själv ta ansvar. Balansgången mellan medmänniska och medberoende, men om jag tolkar dig rätt så vet du ju nu att du kan inte göra mer. Jag gav fan till slut, och då fixade han rätt mycket själv. Från början tänkte jag några gånger att jaha nu går det bra, promenera, äta lite bättre, ha kontakt med sjukvården osv. Men nu tycker jag det är jätteskönt ? kämpa på

Nora81
fre, 2021-02-05 - 22:30

Jag var och lämnade min dator samt andra grejer innan jag for iväg till jobbet till honom. Det var inte nog, han fortsätter tjafsa med mig och tillslut kom det berömda: "nu lämnar jag och allt är ditt fel."
Jag släpper det här känner jag. Sanningen är nog den att det finns hjälp men han tar inte den helt enkelt. Jag kan inte göra något mer och det enda sättet att inte bli manipulerad igen är att bryta helt.
Tack för att ni finns, det betyder så mycket. Ni hjälper till att påminna om vad som är friskt i det hela för det här är helt sjukt.
Jag skrev till honom att det är hans liv och han själv som sätter krokben för sig själv. Skrev också att jag förstår att han försöker hitta någon att skylla på för att han ger upp, det berömda beteendet.
Suck.

Nora81
lör, 2021-02-06 - 12:23

Nu ringde han mig och berättade om planen vidare. Han ska blåsa dagligen, få prata med en alkoholterapeut en gång i veckan och gå på AA samt få medicin mot suget. Jag svarar helt utnött, är givetvis glad för hans skull men rätt färdig efter gårdagens hot om att lämna allt och det isf är mitt fel om han faller. Det blir lika mkt bråk idag. Jag lägger på luren och svarar att mitt liv är för kort för att bråka för att få andrum. Att han ska glädjas åt att han nu fått en behandlingsplan. Han fortsätter tjafsa om att jag tkr jag är felfri och han värdelös (hans ord).
Känner att det får vara bra nu för min del och det blir inte bra för mig om jag inte sätter tydliga gränser.
På måndag ska jag ta kontakt med kommunen och be om anhörig stöd, få hjälp med gränssättning och mig själv.
Det känns som det ljusnar ändå. Kan släppa honom eftersom han får hjälp och fokusera på mig själv. Mitt första löfte är att om blir det bråk så bryt, andra löftet är att skapa mina helt egna rutiner som jag aldrig avviker från.
Solen skiner ute och livet går framåt. 1 april flyttar jag till min nya lya, jag ska möblera och måla så det blir mysigt.
Blev så inspirerad av dig Morgonsol med att få in härliga energier i hemmet.
Ska försöka tänka så med hela mitt liv, ha in härliga energier.
Idag blir en härlig dag, det har jag bestämt.
✨✨✨✨✨

Morgonsol
lör, 2021-02-06 - 14:13

Nu låter det som.att han får bra hjälp! Skulle tro han är livrädd o vill ha dig att skylla på. Bara låt honom va, Nora. Var snäll mot dig o inse det är sjukdomen i honom som pratar. Det är inte ditt fel att han är sjuk eller skyller.på dig o tynger ner dig. Der har han ordnat själv. Du hjälper både honom o dig genom att du tar hand om dig. O gränssättning är så viktigt!! Ja försökt komma fram till nåt ihop med min A. Det gick jättebra tills hans svajade. De lever ju helt i känslorna o tänker inte. Därmed kunde han ringa onykter eller skriva skit till mig som bröt ner migo gjorde mig så ledsen flera dar. Då fick det bli ingen kontakt. Han som bäddade för det. Han får ta ansvar!!! Haft dåligt samvete men ju mer ja frisknar till själv så inser ja att nej, ja ska inte känna skuld. Ja har varit så snäll!! Svarat, stöttat, lyssnat. Å ja blev bara tröttare o mer o mer ledsen. Neej. Tillslut kände ja att nu måste ja byta taktik här för detta håller inte för mig. O han tar bara allt han fåro bara fortsätter o fortsätter . O sen ältas gamla grejer o han talar om hur svår ja är attha en relation med. Men det är ju han som vill hålla mig kvar!! Finnsﾆingen logik. Bara detta kaos som är hela tiden mellan oss. Sjukdomen..han får bli frisk med den alldeles utomordentliga hjälp han får nu. Ja tänker aldrig va hans mamma. Ja är mamma till min flicka. Det räcker alldeles ypperligt. Vill man ha en relation med mig tar man ansvar för sitt mående o sina handlingar. O ger mig glädje, kärlek o allt ja förtjänar. ☺ Inte suga ut mig för det är ja färdig med. Kram !!

Nora81
lör, 2021-02-06 - 16:38

Åh Morgonsol, precis så. Du är så klok och dina råd är som näring.
Hur lever han nu? Träffas ni ibland eller du brytit helt?
De tänker utifrån känsla och inte logik, de ska bara ha och ha och ha. Antingen är det svart eller vitt allting. Han vill att vi flyttar ihop igen och jag undrar hur människan tänker.
Det positiva i detta är ju att han har bett om och fått rätt omfattande hjälp, bra så för honom.
För mig då vad vill/behöver jag?
Stabilitet, trygghet och hjälp och stöd med att gå vidare i mitt liv. Hitta glädjen i vardagen, känna en nöjdhet med mitt liv, vara trygg med mig själv vad gäller alla relationer med gränssättning.
Jag är nöjd med att känna att livet är helt ok nu.
Är så tacksam för att forumet finns och skriva i. Hoppas att jag en dag kan hjälpa andra i samma situation. Jag får nog ändra mina tankar kring allt, det kanske är så att man lär sig av allt. Om livet, om att det finns olika perspektiv och att allt det här sammantaget är en möjlighet att lära sig om sig själv.
Känner att jag svamlar.
Kommer lösa ditt inlägg fler gånger Morgonsol för det är så viktigt det du skriver. ❤️✨

Morgonsol
lör, 2021-02-06 - 20:32

Ja tror han fortsätter ta hjälp men ja är inte 100. O ja tänker inte fråga. Ja vill inte lägga mig i utan han väljer själv. Han vet dock att han o ja har inte en chans i framtiden om han inte blir frisk. Han skriver då o då men ja svarar inte. Enda sättet för mig att behålla sinnesro. Ja går i gång nåt så inåta helvette när han är jobbig o inte mår bra. Eller är onykter då. Därför tar ja bara hand om mitt mående. Å det är inte så bara har ja märkt. Ja inte expert än på att hantera mitt eget liv men det är det enda liv ja har ansvar att hantera . O min dotters då så det är där ja ska lägga mitt krut.

Ja vill också ha stabilitet o trygghet, som du ❤

Hur dom tänker? För stunden. Inte ett eller två steg längre. Som barn.

Är som du så otroligt tacksam för det här forumet. Det ger så mycket här. Dels att bli hjälpt . Få kunskap o insikter och att hjälpa andra med ! Ge o ta liksom. Ja blir så glad när du tycker det hjälper dig att läsa mina inlägg !

Kram !!!

Nora81
lör, 2021-02-06 - 21:38

Jag insåg idag när han ville att jag skulle flytta ihop med honom och gifta mig med honom att han inte har förmågan att ta in hur hans beteende påverkat mig eller att han behöver behandling. Jag reagerar ordentligt på det och sa ifrån att du måste ju förstå att det inte funkar, du har ju ens inte påbörjat en behandling. Men då heter det att jag har temperament och att jag måste ta ansvar för att jag blir så arg, jag frågar honom om han verkligen inte kan förstå orsaken till det men.... Det kan han inte.
Jag går igång igen men säger att du behöver först förstå orsakerna och konsekvenserna av ditt beteende. Nu vill han inte ha mer kontakt för så kan han ju inte ha det, att jag flyger på honom.
Morgonsol, jag förstår att du inte frågar honom om hur det går för då blir det hela ditt problem igen säkert.
Jag får göra som du och bryta helt för jag behöver ta ansvar för vad jag själv engagerar mig och inte.
Jag mår inte bra av att ha kontakt med honom helt enkelt för att han är sjuk.
Manipulationen kommer smygande och vips så har man allt ansvar överöst på en själv.
Det går inte längre.

Morgonsol
lör, 2021-02-06 - 22:16

Ja tycker det är mycket svårt att ha kontakt då de är så duktiga på att vända o vrida på allt. Manipulera o skapa konflikter o sen skylla på mig ! Ja mår inte så dåligt så att ja behöver ha konflikter! Ja startar dom aldrig . Men hålla på med sån skit o älta o reda ut.. för att sen komma fram till åter igen att ja har att göra med en sjuk människa med ett kaos inom sig . Hur ska vi då kunna ha en sund relation ? Det går inte! Så har man alla dessa känslor för den friska personen men vad hjälper det ? Vad har vi för relation om vi har kontakt? Jo en orolig, destruktiv, otrygg o ledsam relation . Han blir inte frisk med mig vid sin sida. Han hittar bara nåt att spy ut sin ångest över. Så han mår lite bättre. Istället för att se hans verkliga problem. O innerst inne vill han inte såra mig så ja tänker att ja gör det lättare för honom att hålla mig undan. Ja tror det är det allra bästa i vårt fall . Längre fram vet ja inte nåt om men skulle chansen finnas att vi hittar in i en relation som är frisk- då blir det så. Men nu är ingen idé o försöka mer. Han behöver jobba med sitt o ja med mitt. Utan att vi stör varann. Utan trygghet funkar inte ja o kan bygga vidare i mig. O det vill ja❤ Han får bygga sig. Ingen annan kan göra det åt honom

Tröttiz
sön, 2021-02-07 - 16:17

Nora 81 och Morgonsol.
Jag har dilemmat att jag inte får tag i min partner. Undrar om det är hans sätt att göra slut genom att bara "försvinna" ... Eller hans sätt att få dricka utan "tjat".
Jag har ju lite saker hos honom. Lurar lite på att fara dit och knacka på. Eller är det ett "big nono" . ? Jag får ju inte tag på honom och han ser ju att jag försökt nå honom och inte hört av sig.

Morgonsol
sön, 2021-02-07 - 16:57

Tröttiz. Vet inte hur hans dryckesmönster ser ut. Brukar han dricka nåra dar i streck? Tror han vill va ifred bara. Är det viktiga saker för dig? Hur ser er sitiation ut nu? Har inte riktigt läst det på ett tag. Har ni sagt att ni inte ska höras?