av Varafrisk

Varafrisk
mån, 2021-02-08 - 06:30

Hade så svårt att somna igårkväll. Brukar ha det på söndagar. Blir inte lättare m mask på då känns den hela tiden. Låg en timma med den på och försökte somna tills slut åkte den av. Tog ändå tid. Har drömt, somnat och vaknat om vartannat. Vaknade dock utan vara påverkad av alkohol. Har nu ätit gröt. Ska in i duschen.

Ny dag. Minus åtta grader. Måndag. Vill tro på en bra dag??

Kram???

Anonym26613
mån, 2021-02-08 - 06:54

Jag tror också på en fin måndag! Och en nykter vecka ❤??

Sisyfos
mån, 2021-02-08 - 08:10

”Rapportera succé” tja, egentligen har det inte varit så betydelsefullt för mig med ryggdunkningar etc. På grund av nykterhet. Men att rapportera upprepade misslyckanden när man vill vara ”duktig flicka” det är inte kul. Jag tror att du gör så rätt när du skriver härinne trots att det inte alltid går så bra. Kanske var det det att jag faktiskt var tvungen att stå för att jag drack trots att jag inte ville som ändå gjorde skillnaden. Jag förträngde, bagatelliserade. Fattade nog på riktigt inte var tomflaskorna kom ifrån.
Det är lite kluvet att känna stolthet i att ”inte dricka”... det är svårt att få en riktig ”kick” av det för mig. Pröva att ge dig själv lite beröm för annat idag är mitt tips. Igår berömde jag mig själv för att jag inte var sist ut genom dörren när hela familjen skulle iväg och passa en tid (fattar ni hur sällan det händer). Det berömmet kändes faktiskt bättre än att jag var nykter. Nu ska man inte förringa lyckan och berömmet av att ha en nykter dag. Det är viktigt, men beröm kan man aldrig få för mycket av och får man det inte av andra så får man ge det åt sig själv. Så när du tittar dig i spegeln idag med din utrustning, då sitter jag där på din Axel idag och säger, vilken fin och ärlig människa du är VaraFrisk! Det är snart din tur.

Sisyfos
mån, 2021-02-08 - 08:26

När du beskriver din kamp för barn, föräldrar etc så är det inte svårt att förstå dig. Att du är där du är. Jag har varit där, om än lite mildare, men det kretsade hela tiden kring andra... motorn... det är extremt utmattande. Bara så du vet. Jag försöker vara här och nu, det har inte funkat på Såååå länge, men sakta men säkert. En sak och en dag i taget.

Varafrisk
mån, 2021-02-08 - 20:08

Det blev ingen dag nummer två idag för mig och jag undrar varför? Jag vet någon gång för länge sedan som någon skrev att hen tänkte att jag önskade att jag ville vara nykter och det kan vara en bidragande orsak till att jag inte blir nykter. När det är tex fredag och lördag samt helgdag...eller dagar då jag inte hade ett beroende och drack vin och öl för att det var gott och festligt...då är min känsla mer förknippad till mys (och fortfarande kontrollerat) men inte när jag dricker på en vardag...då är det något annat som spökar. För då vill jag vara nykter...men varför blir det inte så??

Min man sa till mig..."om det bara vore alkoholen...men det är så mycket annat" . Alkoholen är den största boven men de andra sakerna som han nämnde...tar mycket energi från mig...och det är som om jag inte orkar ta tag i det. Fast jag vet att jag MÅSTE...det handlar inte om borde eller kanske utan faktiskt MÅSTE för att behålla min hälsa!! Och när jag försöker vara nykter en dag...så kommer det andra på posten...det där jag borde göra....och då fixar jag inte det...och då blir det alkohol igen!

En annan sak som jag har tänkt på...lite pinsamt...men...ingen på min arbetsplats vet att jag har ett allvarligt alkoholberoende...några få vänner...men alla professionella kontakter...samt en del personal på Systembolaget...och här på forumet är jag ju "duktig" med att skriva fastän jag inte klarar av att vara nykter. Det är som om jag gör det legitimt i vissa miljöer att berätta om mitt beroende...för då får jag förståelse...och jag låter ju så himla klok...och jag får förståelse...och det är ju skönt...men...vad är det jag gör??? Lurar mig själv???

Kram till er alla oavsett var ni befinner er:)

Andrahalvlek
mån, 2021-02-08 - 20:37

Ibland snackar man om att det krävs tillräckligt allvarliga konsekvenser för att man ska vara motiverad att sluta dricka. Först då vaknar man upp och inser allvaret liksom.

Har du funderat på vad som krävs för att du ska vakna upp? Att din man tröttnar och lämnar dig? Att du råkar fastna i en fyllekontroll och bli av med körkortet? Att din arbetsgivare upptäcker ditt missbruk och ställer dig mot väggen? Att du får ett allvarligt sjukdomsbesked, tex att din lever är bortom räddning?

Alkoholism är en progressiv sjukdom, som slutar med döden till slut.

Förlåt om du upplever mina ord hårda, men du fastnar i bortförklaringar och tar dig inte ur det. Jag vill bara skaka om dig lite, och jag gör det med omtanke ❤️

Kram ?

Varafrisk
mån, 2021-02-08 - 21:01

Intressant är också att när jag ser att jag fått en kommentar vet jag nästan vem som skrivit utifrån det inlägg jag har skrivit....såvida det inte är ngn helt ny som skriver??

Jag tar inte illa upp AndraHalvlek för de frågor som du ställer har jag funderar mycket över?

Minns när kuratorn på Rådgivningscentrum sa att många vaknar upp först när de fastnat i rattfylleri!!

Jag vill inte att det ska behöva gå så långt som till de olika saker du räknar upp...för då känner jag mig liksom förlorad men hur ska det landa inom mig?

Torn
mån, 2021-02-08 - 21:47

En tanke som bidrog till att jag beslöt mig för att sluta dricka var följande: Tänk om ett barn rusar ut framför min bil, jag hinner inte bromsa, barnet dör. Jag hade visst 0,3 promille alkohol i kroppen från gårdagskvällen. Mitt fel att barnet dog, fängelse, alla får veta att jag är en alkoholist, omöjligt att få ett jobb, frugan skulle lämnat mig. Inga bortförklaringar i världen till varför jag hade druckit hade hjälpt.

En skrämmande tanke, men ack så lätt hänt.

Kram

Varafrisk
mån, 2021-02-08 - 22:17

Vet inte ....men det är nog i det området jag rör mig...jag behöver skrämmas...veta vad som skulle kunna hända men där inga förklaringar blir giltiga?

Se klart
mån, 2021-02-08 - 23:25

... ett annat typ av stöd?
Även om man måste vilja själv (vilket du vill) så är ju support urviktigt. Kan han hjälpa till, och vara tydlig med vad det är för ”annat” så ni får en chans att ta itu med verkligheten som den är? kram

Varafrisk
tis, 2021-02-09 - 07:03

Ska egentligen inte skriva här på morgonen för helt plötsligt har det gått en kvart?

Men tänker lite på vad Sisyfos skrev häromdagen. Jag fokuserar så på min misslyckanden gällande alkoholen att jag glömmer allt jag lyckas med. Å då krymper jag och tröstar mina känslor med alkohol....

Ska försöka fokusera på vad jag klarar. Idag är en ganska inbokad dag på jobbet. Mycket att göra. När möten och besök är över behöver jag sortera i min hjärna. Har tagit med mig bra med mat och mellanmål. Hunger triggar både till att äta och dricka onyttigt.

Ses säkert senare ikväll❣️?

Sisyfos
tis, 2021-02-09 - 07:46

Låter som en bra plan, VaraFrisk! Det är så viktigt att känna sig lite nöjd och jag tänker att det är bra för dig att börja där.
Efter att jag slutat första gången återvände jag aldrig till dagligt drickande. Däremot hade jag en problematisk periodvis konsumtion. För det mesta utan att någon blev drabbad eller märkte, men ibland var jag väldigt full på olämpliga tider. Hjälp! Det hände rätt sällan, Men det gick inte att sluta. Eller jag visste att jag skulle och kunde sluta helt sen... i januari, i höst, efter AW...
Sista gången jag var full märkte min syster och hennes sambo. Vi hade sen ett telefonsamtal jag och min syster. Hon vägrade att lyssna på mina argument om att jag faktiskt visst kunde dricka ibland. Jag sa att jag skulle ha en lång vit period, vilket jag kanske haft ändå... men hon tvingade fram en argumentation till varför jag skulle dricka. Tvingade mig att verkligen, verkligen se min ledsna dotter. Hmmmm det händer så sällan, det är bara inomhus, hemma... Tja, när man måste vara i det och verkligen sätta ord på varför då är det inte så lätt att argumentera. Särskilt som jag hade tänkt sluta så länge, så länge och visste att jag mådde dåligt av att dricka. Kanske är det, det som händer om man åker fast för rattfylla... man måste sätta ord på, förklara, blir av med körkortet, måste rapportera nykterhet. Syster synade skoningslöst mina argument om Varför jag skulle dricka... när ingen, ingen mådde bra av det. Tvärtom! Så på mitt avslutningssamtal hos alkoholterapeuten kunde jag såklart inte rapportera succé, men väl en total ledsnad på alkohol och ett löfte om en lång vit period. Det var drygt 5 mån sen. Jaja.., inte ens efter systers tal slutade jag helt om jag ska vara ärlig, Jag var inne i min smygande vana och tror att jag drack vid två tillfällen till. Väldigt begränsat dock. Det är svårt att sluta med sina ovanor. Tror jag fick en större kick av det förbjudna än av alkoholen i sig många gånger.
Just nu hittar jag inget Varför till att det vore en bra idé att dricka. Sätt ord på dina varför VaraFrisk.
Varför ska jag dricka... mina argument för det blev oerhört ihåliga.

Varafrisk
tis, 2021-02-09 - 19:46

Har tänkt mycket på vad Andra Halvlek och Torn skrev igår om det värsta skulle hända...är det vad som behövs för att få ett slut på drickandet?? Jag vill givetvis inte hamna där....men det är ju inget som säger att jag inte skulle kunna hamna där...för med toleransen...så försvinner lite insikten i hur farlig alkoholen är. Om jag tänker tex på hälsa...så är de fysiska problemen inte så stora i nuläget men även om jag skulle sluta idag så vet jag inte vad som händer om några år med min hälsa och om det kan vara relaterat till beroendet och det blir ju liksom inte bättre....

Tar till mig även det här med "Varför ska jag dricka??"...Tänker att den listan kommer nog bli ganska tom...är ledig imorgon och ska skriva lite då i min bok som jag brukar skriva i.

Vill som oftast inte lämna ut min man...han kan vara ett jättebra stöd..så länge jag inte köper något. Kanske inte skriver så mycket mer om det nu...

Annat...kan vara det där som andra upplever som skitsaker men som blir stort för mig...tex att ha min CPAP(sömnmasikin), en tumme som inte fungerar, en arbetssituation som försvåras så mycket av Coronan. Jag har inte den där personligheten som är som "jaha..så här är det ..det är liksom bara att gilla läget..."...detta tar mycket energi utav mig.

Det var länge sedan jag skojade på jobbet...och idag var nog första gången på länge.....och jag fick kollegor att skratta...det var faktiskt en ganska befriande känsla:)

Anonym26613
tis, 2021-02-09 - 21:17

Ska bli intressant att läsa hur detta utvecklas. Din lista vill jag gärna läsa. Det går att läsa mellan raderna att du börjar närma en lösning. Hoppas verkligen att du gör det! Så länge som du har försökt ?????

Härligt med skratt med kollegor ❤

Varafrisk
ons, 2021-02-10 - 21:17

Vet inte om jag har något vettigt att säga...vet mycket och kan mycket...men gör inga större förändringar?Vet dock att forumets betydelse för mig är stor...att tillhöra??❣️

Har varit ledig idag...pratat med min terapeut...tagit upp kontakten igen och inbokade samtal tom Midsommar??Pratat m min fd kollega❣️Pratat m min couch på Viktväktarna❣️

Tror på framtiden...tror på förändring...men tänker mycket på vad AndraHalvlek och Torn skrev...och jag tänker vilka konsekvenser behövs?och varför ska jag dricka alkohol?

Nu har jag ju vare sig träffat läkare el rådgivningscentrum på ett tag och ingen ställer frågor så att jag skäms?

Jag är inte där nu att läsa böcker, poddar el kolla youtube men jag tar till mig vad ni skriver som gör att jag får mig en tankeställare utan behöver skämmas....alltså att skämmas är en av de jobbigaste känslorna?

Stor kram ❣️❣️

Andrahalvlek
ons, 2021-02-10 - 22:43

Det finns verkligen inget att skämmas för. Skam gör bara mer skada än nytta. Men jag tror att du måste hiva upp lite saker i vågskålarna nu snart. Vad väger tyngst? Vad är viktigast? Vad är oviktigt?

Det kommer inte att gå över av sig själv - det kommer bara att bli värre och värre och värre. Sådan är alkoholismens naturliga gång. Det är ingen vacker syn, tro mig, jag har tyvärr sett det på nära håll eftersom min pappa dog pga sin alkoholism vid 61 års ålder.

Det går till en viss gräns, sen är det nästan omöjligt att bryta. För att man ger upp hoppet helt, man tror sig inte vara förmögen att fixa det. Du vill inte komma till den gränsen.

Kram ?

Torn
ons, 2021-02-10 - 23:32

Att ge upp hoppet alltså. Men så slog det mig att:

Jag ville se mina barn bli stora.
Jag ville få uppleva barnbarn.
Jag ville ha min fru kvar.
Jag ville ha tillbaka mitt fiskeintresse.
Jag ville inte ha ont i kroppen.
Jag ville leva länge.

Och om jag fortsatte att dricka, så
skulle allt detta gå förlorat, så jag slutade dricka och jag är enormt stolt och tacksam för att jag gjorde det, innan det var försent.

Du har ett val Varafrisk, ännu så länge. Det kan gå fort utför, mycket fortare än man tror.

Gör det för din skull, det är ditt enda liv. ❤️

Varafrisk
tors, 2021-02-11 - 07:01

Hur jag än tänker efter så får jag inte fram något svar. Om jag inte hade haft ett så allvarligt beroende hade kanske svaret blivit...för att det är mysigt...gott t viss sorts mat...avslappnade. MEN nu...finns inget svar ...för jag ska inte dricka alkohol.

Jag blir väldigt berörd av era inlägg AndraHalvlek och Torn?

Mina barn är vuxna men bara i början av sitt vuxna liv och jag vill finnas med i deras liv.

Jag vill gärna uppleva barnbarn men tror inte på det pga min dotters sjukdom (och att hon inte vill ha barn) samt att min svärdotter har sin tarmsjukdom och väntar på levertransplantation. Eftersom jag har adopterade barn så är det där med barn och barnbarn ingen självklarhet för mig. Men att ha två barn och en svärdotter kan vara gott nog??

MEN.....

Jag vill åldras med min man. Jag vill inte förlora honom.

Jag vill ha en kropp som orkar.

Jag vill kunna hålla koncentrationen.

Jag vill läsa böcker, gå på konserter, dansa och sjunga.

Jag vill skratta.

Jag vill uppleva nyanser.

Jag vill orka odla i min trädgård.

Jag vill kunna köpa kläder som jag tycker om inte endast för att de finns i vissa storlekar.

Jag vill spara pengar.

Jag vill ha tillbaka mitt liv och jag vill också leva länge??

Jag är 58 år. Min syster dog när hon var 58 i äggstockscancer och min bror dog när han var 47 i lunginflammation/blodförgiftning. Har en bror kvar som är 67 år. Vi har inte mycket kontakt men han finns. Jag vill leva länge??

Kram??