av Soffi

Vår21
lör, 2021-02-27 - 01:20

Ja känner igen mig också upp och ner och en kort stubin . Men också en riktigt goo glad känsla idag . Spelade hög musik i bilen och sjöng med vet inte sist när jag gjorde det .
Inne på 7 helgen nu värst på fredagar . Alla lägger ut bilder på fredagsmys med alkohol så trött på det . Visst måste man kunna mysa utan , suget finns där idag fick det bli en Red bull o godis .

Soffi
lör, 2021-02-27 - 06:08

Tack AH, ilskan är dörröppnaren, sedan kommer alla andra känslor. Det ska jag ta med mig, det kommer att underlätta för mig eftersom ilska är en så otäck känsla för mig, en känsla som till varje pris måste bort. För nej, den måste inte bort "till varje pris", det är inte värt att betala med ett återfall för att bli av med den. Speciellt inte om den öppnar dörren för andra bra känslor. Tack!

Tack Vår! Jag ler ?. Att må bra, sitta och köra bil och sjunga med. Ja, det var länge sedan. Dit ska jag också igen!! Och vet du vad? Jag är en sådan där stenåldersmänniska som vägrar facebook. Jag sneglar lite över axeln på gubbens flöde ibland, och herregud, på helgerna, så mycket "mysbilder" med alkohol. Vissa som verkligen har massor av sådana bilder, rosenskimrande bilder som man vill visa upp. Jag undrar hur deras bilder ser ut framåt natten... eller som nu, en lördag morgon...?.
Godis är gott och sååå mycket bättre, att de inte fattat det än ?!

När jag vaknade i morse så kände jag att det är sååå skööönt att vakna nykter!! Jag har "glömt bort" att känna det de senaste veckorna då jag känt sådan trötthet och förtvivlan över sömnlösheten.
Jag är trött idag också, har sovit för lite, men jag är glad ?. Glad att jag är nykter.
Strax ska jag sätta mig i bilen och köra.
Jag minns. Så många lördagsmorgnar genom åren med oro och ångest. Fredagskvällarna innan då jag hållit i mig själv hårt - bara tre små glas eftersom jag oftast kommer hem sent på fredagar, jag måste köra tidigt imorgon, ofta fått gå och lägga mig tidigt och med knutna händer för att inte dricka mer. Ändå, oron på morgonen över ev dålig förbränning, lördagar är ofta poliskontroller, måste ta mig iväg, hoppas att det är grönt...
Jobbiga minnen som borde grävas ner och glömmas? Nej, jobbiga minnen som får mig att känna stor tacksamhet mot mig själv för att jag är nykter nu, som ger en skön känsla av lugn.
Jag byter också ett "måste iväg" till "vill åka snart", för det är ju därför jag håller på med mitt intresse - för att jag vill, för att det får mig att må bra ?.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Nu är den här! ?
Min härliga nyktra helg!!
Nej, förlåt! ALLAS VÅR härliga helg, jag vill ju ha er med mig! ???

Sisyfos
lör, 2021-02-27 - 08:40

Alla känslor.. du har en spännande tid framför dig. Att lära känna sig själv igen. Och gå in i känslan med en tilltro och acceptans till sig själv.
När jag var yngre hade jag väldigt lätt att nå känslor, ilska, glädje, även nedstämdhet, skratt.
En gång då var jag med om en väldigt jobbig händelse som jag var tvungen att förtränga. Jag gick i en vecka eller mer innan jag var ensam och hade tid att pysa ut det där. Jag grät en hel helg tror jag. Tror det var sunt, men sånt har man inte tid med som vuxen. Minns när pappa blev svårt sjuk och jag passade på att gråta i bilen. Det var korta stunder då jag var ensam. Det är svårt att gråta nuförtiden.. tänker på the Hollieday...
Hursomhelst helst... det är lättare att se när andra borde bli arga istället för allt annat som vissa blir.
Den chef du beskrev i ett tidigare inlägg betedde sig som ett svin.
Så det så! Ville att du skulle utföra nåt åt hen och gjorde det genom att ifrågasätta ditt omdöme och dina prioriteringar. Så lyfter man inte människor. Jag blev arg å dina vägnar! ?
Tänker att det är ofta som människor/kollegor jag har vänder såna här saker mot sig själva istället. Tror att många egentligen blir arga först men snabbt vänder det mot sig själva. Nu tänker jag inte att det är riktigt sunt att pysa ut ilska till höger och vänster. Det är bra att andas, fundera, analysera först. Men när nån beter sig illa, då är det bra att identifiera just det och sin ilska (inte den påföljande känslan). Och som sagt det kommer andra känslor också. Det kanske är starkare alltihop nu. Skrattade högt häromdagen åt mig själv... det var länge sen.
Välkommen till en vår av känslor och glädje ????????

Sattva
lör, 2021-02-27 - 13:10

Det där med bilkörning och oro över rattonykterhet känner jag igen. Vi har dessutom alkolås på våra jobb-bilar...Herregud vilket stresspåslag ibland. Hände som tur var aldrig att den inte startade. Nu som nykter fattar jag inte hur jag ens kunde chansa...
Hopoas du haft en fin dag och att du hittar hem i dina känslor. Så bra att kunna reflektera över dem. Jag vet det sjutton om jag kan det så klart och tydligt.

Soffi
sön, 2021-02-28 - 07:45

Jag sitter "som vanligt" och läser lite här och vill skriva hur jag har det. Tänker att det är en så bra ny vana som kommit med nykterheten.
Men... jag orkar inte riktigt reda ut vad jag känner och hur jag mår idag...
Vänder istället uppmärksamheten ut genom fönstret. Jag sitter i min favoritfåtölj där jag kan se ut på naturen, på utsikten. Det är så vackert!
Nej, jag har inte en sådan där "vackert så man tappar andan" utsikt. Jag ser ut över ett stycke "vanlig" svensk natur som andas ro. Solen kryper sakta upp och färgar visset gräs och nakna träd i gyllene färger. Rofyllt vackert. Andas.
Här vill jag vara, här vill jag leva.
Livet är på väg, snart kommer att allt vakna. Naturen byter färgpalett. Våren kommer att komma med en spirande grönska.

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen."
Karin Boye

Kram!

Andrahalvlek
sön, 2021-02-28 - 10:23

Har inte läst den i sin helhet tidigare. ”Svårt att vilja stanna, och vilja falla” bär jag med mig idag. Så sant. Det är alltid tryggare att stanna i det man har, det ovissa vet man inget om. Men man måste våga för att vinna. Annars blir man bitter på ålderns höst och ältar alla chanser man valt bort, istället för att njuta av minnen från allt man faktiskt har gjort.

Och precis som med vattendropparna finns det ibland ingen annan lösning - man måste falla när gravitationen gör sitt. Då är det bättre att man har en positiv inställning till det fallet istället för att försöka klamra sig fast vid grenen. Gripa sig an det nya med nyfikenhet och ett positivt sinne istället för att backa in i förändringen.

Kram ?

Sattva
sön, 2021-02-28 - 16:41

Önskar jag var en sådan som förstår dikter. Jag har förstått att det finns så mycket under lagren som jag inte förstår!
Jag hoppas du haft en fin söndag! ??⚘

Anonym26613
sön, 2021-02-28 - 17:54

Länge sedan jag läste dikten. Den ger något nytt varje gång ❤? tack!

Du har varit så ambitiös och skrivit ofta och långa texter. Inte konstigt att du låter uppmärksamheten vila utanför en stund. Nyttigt tycker jag ❤

Kram tillbaka ??

Soffi
mån, 2021-03-01 - 05:25

Jag vet inte om det ska stå "Härlig helg?" eller "Härlig helg!"...

Men först, tack AH, ja, det finns mycket i den dikten att bära med sig....
Tack Sattva. Att förstå dikter? Jag vet inte om jag gör det heller, läser inte dikter speciellt ofta, men min hjärna verkar funka så att det ibland bara dyker upp strofer och fraser ur dikter eller sånger som pockar på och vill säga mig något ...
Tack Mary, javisst är den fin, dikten!

Helgen, min härliga helg var ... ... kanske precis vad jag behövde?
Lördagen startade med skön aktivitet, att få göra lite nytta och samtidigt syssla med sånt jag tycker om. Orken tröt dock redan på fm så jag åkte hem och "vilade" - läs slocknade i tre timmar, sov hårt. Hann inte göra vad jag ville hemma innan jag skulle iväg igen, men okej, strunt samma. Kvällen kom med mysig middag tillsammans med gubben, fast jag var tvungen att sova tidigt. Sov oroligt.
Söndag morgon ville jag skriva här som vanligt innan gubben vaknade. Men, tårarna bara rann. Jag bara grät och jag vet fortfarande inte varför. Jo, visst finns det obearbetad sorg och saker att vara ledsen över om jag ser tillbaka, men jag tänkte egentligen inte på något speciellt, kände mig inte så jätteledsen. Och, det finns ju lika mycket att hitta i minnesbanken som skulle kunna göra mig glad, arg, rädd, skamsen, nyfiken eller vad som?
Men tårarna rann. Sorg? Smärta? Övertrött? Jag vet inte, men så dök Boyes dikt upp. Ja visst gör det ont när knoppar brister ... Svårt att vara oviss, rädd och delad ... svårt att vilja stanna och vilja falla...
Förändring. Känslan av att något lossnar, faller sönder, inte veta vad som finns därunder, inte veta vad som kommer näst. Vila i tillit att det kommer att bli bra.
Lyckades sansa mig hyfsat och torka tårarna lagom till en sen söndagsfrukost med gubben, vi pratade länge innan han åkte. Sol och helt fantastiskt vårväder ute. Men "ska bara vila lite" innan jag går ut... Vaknade strax före två... Omtöcknad, men lyckades ta mig ut i solen ett par tre timmar iaf. Dödstrött på kvällen igen. Hur är det möjligt? Helgerna bara försvinner! Typ bara sova och äta... Bara vara sorgsen eller arg... Tårdränkt ansikte i solen...
Okej.
Det är okej.
Det finns inga "bra" eller "dåliga" känslor.
Vara tacksam över att känslorna kommer, vara tacksam över att jag inte behöver döva dem med alkohol. Lita på att jag inte får mer än vad jag klarar av.

Måndag morgon nu.
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Jag är nykter. Allt kommer att bli bra.
Andas. Känner mig lugn.
Dagen kan starta.

Kram!

Anonym26613
mån, 2021-03-01 - 18:44

Jag har också varit ledsen. Känslorna kommer som vågor. Skönt att jag inte är ensam med detta. Trodde jag höll på att tappa fattningen ???

Vi får vänta lite till innan lyckan kommer ?❤ visst är detta spännande ?

Soffi
tis, 2021-03-02 - 05:43

Jag gick och la mig med ett leende igår.

Jo, jag läste era inlägg redan igår kväll men var för trött för att skriva själv.

Transformation eller att ta sig till en annan sfär. Ja, någonting händer ju. Sorgen som dyker upp, nej Mary, du tappar nog inte fattningen. Inte jag heller tror jag...
Jobbigt. Ja, men inte tillnärmelsevis lika jobbigt som att dricka aktivt.
Positivt. Ja! Jag hoppas och tror att det börjar landa in tom i mitt omedvetna nu, det faktum att jag inte behöver alkohol för att leva. Insikten att det är lättare att leva utan alkohol. 180 grader, en U-sväng.

"Där livet inte går som på räls.."
Oj! Vad ... "lustigt/knepigt/tankeväckande".. Hittar inte rätt ord. Men, att gå som tåget, att gå som på räls brukar ju användas som uttryck för saker som går bra.
Nu fick jag istället tanken att "jo, sant att tåget gick för fort, livet brukade svischa förbi så fort att jag sällan kände något äkta, vare sig lycka, sorg eller annat..."
Bättre då att gå på den här ojämna krokiga stigen, känna vad jag känner och -leva!
En sfär utan alkoholdimma där livet inte går på räls eller fälls.
Visst känner jag låten sedan tidigare, absolut! Sjungit den när jag varit lycklig. Men "inte hört" de rader som fick mig att reflektera nu.
Tack Nikki! Välkommen till min tråd! Välkommen att "röra om". Vi säger så.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Känner mig hoppfull idag. Tänker på vänskap.
Låter dagen starta.

Kram!?

Sattva
tis, 2021-03-02 - 08:12

Jo men det har vi härinne som skriver till varandra, en annorlunda vänskap!
Glöm inte bort dina dagar, vi ska fira dem lika mycket som Mary P o jag firar var o varannan dag just nu!!
Ha en fin dag, plikten kallar här nu...

Soffi
ons, 2021-03-03 - 05:48

Ja, idag är en sådan dag igen då jag har så mycket takar högt och lågt om flera olika saker samtidigt. Börjar skriva fast jag inte har en aning om vart det här inlägget kommer sluta.

Igår tänkte jag mycket på vänskap. I grunden beror det nog på att jag är väldigt mycket ensam nu. Dels beror det naturligtvis på Corona, jag tillåter mig inte att umgås med människor "utanför bubblan". Dels beror det mycket på den process som pågår inom mig, som jag inte känner att jag kan/vill dela med någon. Och naturligtvis det faktum att jag knappt har några vänner. Jag har alltid varit sån, jag har få vänner men många bekanta. Ibland tänker jag att jag är dålig på vänskap, dålig på att hålla kontakten, dålig på att prioritera det sociala. Samtidigt, de vänner jag har "tål" att vi inte ses så ofta, ganska intensiva perioder med umgänge varvas med långa perioder när vi knappt hörs, när vi sedan hörs igen är det "som vi sågs igår.." Och, hör någon vän av sig och behöver prata, få hjälp eller dela något roligt då har jag alltid tid, prioriterar det högre än allt annat. Och med tanke på "många bekanta" så är jag nog inte helt socialt inkompetent. Jag tänker på vad gubben sa för ett tag sedan apropå att jag tyckte att ett nytt sammanhang var jobbigt, att jag inte "kom in". Han sa att "Men du ÄR ingen lätt person!". Han har rätt, och han "får" säga så, det triggar inte som om någon annan skulle ha sagt det. Jag har hög integritet. Jag kan prata med vem som helst, jag är inte blyg, om vad som helst - bara det inte kommer närmare mig än väder, typ...
Jag tänker på den speciella vänskap som finns här på forumet. Ni är mina vänner, ni vill mig väl, ni "förstår" mig, jag umgås mycket med er just nu ... ändå, jag har ingen aning om vilka ni är...
Det är klart att ni känns nära! Ni är ju de enda som känner till min mörka hemlighet! Den hemlighet som ofta de senaste åren fått mig att avskärma mig från mina vanliga vänner, jag har ju valt att vara ensam mycket för att kunna dricka som jag vill. Och nu, när jag inte dricker, så" jobbar" jag så mycket med den process som startat, jobbar med att lära mig må bra utan alkohol, jag behöver vara ensam eller tillsammans med någon som kan förstå utifrån sig själv. Jag håller mina vanliga vänner utanför.
Att bli vän med mig själv. Det slog mig också igår. Jag behöver bli vän med mig själv! Ny tanke. Jag har ju länge varit medveten om att processen att bli nykter innebär att jag måste lära känna mig själv för att kunna hantera livet utan alkohol, vilket jag ju vill. Men jag har inte riktigt insett fullt ut innan att jag behöver bli vän med mig själv för att kunna ta hand om mig...
Jag har aldrig haft problem med att vara mycket ensam. Jag plågas inte av ensamhetskänslor. Jag kan umgås med bara mig själv. Men har jag varit snäll och bra vän till mig själv? Nej... Jag tycker inte om mig själv. Inte på riktigt, alltid något som är fel och måste ändras...
Det måste ändras på! Ööhh .. suck! Där igen, jag måste ändras på.
Eller..?

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Tiden tryter, dagen måste få dra igång.

Tror jag hade tänkt komma till något om att ta ansvar för sina egna känslor också. Att ingen/inget annat än jag själv kan få mig att känna på ett speciellt sätt - såvida jag inte tillåter det.
Samt att låta sig smittas av "rätt" känslor.

Men jösses! Det skulle ju bli en hel bok...

Sisyfos
ons, 2021-03-03 - 22:33

Okej som du är... ja, jag tänker att det är väldigt väldigt viktigt att känns att man är okej. Förbättringsområden javiisst, men det räcker bra det vi gör och är. Å där måste man kanske börja. Att se de små bitar som man faktiskt är bra på.
Det du skriver om att även tankarna på en själv hamnar i projekt, att göra, på väg är en tankeställare för mig. I teorin är det mycket lättare att vara klok och förståndig än i verkliga livet. Där är det så lätt att sluta reflektera och bara köra på.

Soffi
tors, 2021-03-04 - 05:58

Torsdag igen, jag håller mig till mönstret vare sig jag vill eller inte, För just nu känns det "onödigt".
Onödigt att vara övertrött, onödigt att sitta och fundera på alkohol. Fast, det är ju därför jag är här, för att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol.
Fokus för det mesta nu är ju att hitta sätt att må bra. Men drickat finns ju där i bakgrunden, det är ju därför det är viktigt för mig att må bra, för att jag inte ska falla tillbaka till självmedicinering med alkohol.
Rutiner. Jag vet ju att rutiner är viktiga för mig, har vetat länge att de är "löjligt" viktiga för mig. Att allt börjar svaja onormalt(?) mycket för mig när rutiner störs. Jag behöver mina fasta ramar för att kunna hantera vardagen, för att kunna vara flexibel inom ramarna. Det är okej. Brist på fasta ramar är en stor del i att jobbet är jättejobbigt för mig som det ser ut nu. Jobbar på att försöka fixa det, på att få stöd för att skapa en grundplanering. Jag tror faktiskt att alla där skulle må bättre av att ha en grundplan, att arbetet framåt blir effektivare om det var mindre kaos och ad hoc lösningar.
Men nu. Nu har till och med min helg "raserats". Inser att jag är känsligare än jag trodde i min nynykterhet.
Lördagsmiddagen med gubben måste flyttas. Det är inget konstigt. Vi gör så ibland om någon av oss skulle bli upptagen av annat på lördagen. Då kan vi ha middagen på fredag eller söndagen i stället. Nemas problemas ... i vanliga fall...
Direkt när jag insåg att det blir bäst att flytta middagen den här helgen kom den automatiska tanken - "Då kan jag ju dricka precis som jag vill på lördag kväll! Ensam och ingen ser". Jovisst det kan jag ju. Men det är bara en automatisk tanke, för så brukade jag ju göra förut ... En tanke behöver inte verkställas, en tanke kan varken köpa vin eller lyfta ett glas.
Jag VILL vara nykter.
Men det svajar.
Tänker också på att min nya vardagsrutin, där jag gör allt jag kan och vet för att få bättre sömn, den är inte hållbar i längden...
Jag längtar efter att kunna bli mer aktiv utan att jag blir för mycket uppe i varv för att kunna sova på kvällen. Ibland kan jag tom längta efter att kunna slå på TVn och titta en stund på kvällen. Trots att jag vet att det blir för mycket intryck, att jag har nog med att sortera och analysera dagens intryck på kvällen för att få ro. TV har alltid varit förknippat med alkohol. Jag behöver bedöva hjärnan för att klara att "slötitta som alla andra", för att inte bli överstimulerad.
Det ger avsmak att tänka på alkohol som det bedövningsmedel det faktiskt är. Usch! Jag vill vara klar i skallen.
Ändå... tänk vad skönt med "en" flaska vin och en film på lördag... Förresten, då kan jag ju lika gärna få dricka lite ikväll också. Torsdagar får jag ju det, eller hur? Jag menar, om jag ändå tänker förstöra mina dagar...
Ni hör ju VAD KORKAT!! En trött hjärna är en korkad hjärna vars tankar jag inte ska lyssna på.

Tänk vad sköna helgmorgnar jag har haft det sista! Nykter och klar i huvudet, inget som hindrar mig att hitta på precis vad jag vill, aldrig behöva vänta ut bakfyllan, aldrig behöva vänta ett tag till innan jag kör bil. DET är att må bra, det är livskvalitet!

Ja, jag vill verkligen vara nykter.
Glad att jag har mina hängslen kvar. Att jag har en ny läkartid på måndag då jag ska säga ärligt att jag fortfarande är nykter, då jag ska kunna ge ett blodprov till, om det behövs, utan att vara nervös.
Glad också att jag har er och 2021-gänget. Jag delar ju inte 100-dagars målet, inte uttalat iaf. Men några går före och jag är övertygad att de kommer att klara 100 dagar. Kan de så kan jag! Så långt efter är jag inte...
Och, ni som råkat komma lite efter mig. Jag vill så gärna kunna uppmuntra er med ett "Kan jag så kan ni!" så småningom. Vägen må vara krokig och svår - Men det är klart att det går!!!
Blir lycklig bara av att ha den lyckan att se fram emot ?.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!?

Sattva
tors, 2021-03-04 - 06:42

Dina inlägg får mig alltid att fundera. Hade dig med hela dagen igår om vänskap. Känner igen mig mycket, få vänner, många bekanta, hög integritet. Fast många uppfattar mig säkert som öppen. Och det är jag, det har jag kunnat vara eftersom jag inte visar mitt innersta, det om alkoholen.

Försöker förstå hur du har det. Tv som är så skön avkoppling för mig är ett för stort stimuli för dig. Jag tycker jag har sömnpeoblem men inser att det verkligen finns grader i helvetet...Jag sänder dig all kraft Soffi!
Rubbade planer tycker jag också kan vara svårt. Blir besviken, kan ibland få oro/ångest. Måste lägga en ny plan. När barnen var små o plötsligt sjuka var jag bättre på det.
Men såklart du kommer klara nykterheten, det är jag övertygad om! Det blir ju inte bättre mer än kanske för stunden.
Vill bara säga att du ÄR bra som du är, du fixar detta!
Kram!?

Anonym26613
tors, 2021-03-04 - 06:57

Du är en i 100 gänget!! Ja, du snubblade, men så starkt av dig att rycka upp dig och hoppa på tåget igen!! Det hade nog inte jag klarat av.

Du får vara sugen på vin... det är bara att götta sig i den känslan. Njuuut av att vara sugen! Tråkigt för din hjärna att den inte får någon vin på väldigt länge, eftersom vi ska bara xx först! Jag tror hjärnan slutar tjata så småningom.

Hoppas du får en trevlig torsdag vännen ❤?

Andrahalvlek
tors, 2021-03-04 - 07:22

Helt galet, men jag hoppas att jag får dig att fnissa lite i eländet också. Det behövs. Tänk så här: ”Ja, jag får dricka men först ska jag stå på huvudet i 2 minuter”. Allt man tränar på blir man bättre på ?

Du kämpar på svinbra! Ditt jobb med ständiga brandkårsutryckningar tror jag är grundproblemet i din frustration. Jobbet är en så stor och viktig del av våra liv.

Kram ?

Soffi
tors, 2021-03-04 - 17:56

Tack Sattva för att du tror på mig! Och, jag hoppas funderingarna du får när du läser här är bra/hjälpsamma för dig. ?

Tack Mary! Ja, jag njuuuter ?. Och vi ska bara .... ööööh .... stå på huvudet först. ? Ha! Det trodde ni inte! ?
Fast ... smiley räknas inte va'? Så, tack för den AH! Jag kommer aldrig att få dricka ?...????
Idag har jag verkligen fått träning. Det är bra. Träning i att hantera livet utan alkohol, precis som det står i min plan att jag ska träna på. Ingenting har gått min väg. Frustration. Kan inte ens försöka stå på huvudet pga trötthetshuvudvärk, fast, det är ju bra!
Sen, när jag ändå var igång och planerade om helgen så stuvade jag in träning söndag morgon. Kan inte bokas om och innebär att jag ska köra bil vid 6:30 ??. Känns ju också bra!
Så, såå illa är det inte.
Och, nu får jag äntligen te framför brasan.
Livet är ganska härligt ändå!

Kram!