Ja, att dricka överlag är en dålig idé för mig och extra dåligt nu när jag mår dåligt. Tror inte jag skulle palla dagen-efter-känslan som jag mår nu.
Lyckligtvis känner jag väldigt starkt att jag inte vill dricka och mina strategier för att låta bli funkar tycker jag. Dvs, om jag känner att jag börjar vackla i nykterheten så undviker jag att exponera mig för möjligheten att dricka. Det kommer ju inte funka att undvika de situationerna resten av livet men det är dumt att utsätta sig för det när man är så skör som jag känner mig nu.

@Edda4 skrev:"om jag känner att jag börjar vackla i nykterheten så undviker jag att exponera mig för möjligheten att dricka. "

Det är en väldigt klok strategi. Och ditt psykiska mående kommer att bli bättre efterhand som din hjärna får en chans att läka och få ordning på signalsubstanserna. När vi dricker skjuter må-bra-hormonerna i höjden, och sen störtdyker de efteråt. Då vill vi gärna dricka lite till för att må bra igen, och efteråt störtdyker de ännu lägre. Efterhand som åren går blir hormonbalansen helt störd. Inget annat än alkohol kan få må-bra-hormonerna att stiga. Och när vi slutar dricka tar det tid innan må-bra-hormonerna stabiliserar sig på en ”normal” nivå. Fysisk aktivitet kan påskynda förloppet - så ut och promenera mycket är mitt tips. Det blir bättre, jag lovar!

Kram 🐘