Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Behöver nog skriva, trots att jag från början tänkte låta bli. Rensa lite. Förklara, förtydliga, försvara...

Varför mina känslor blir så oerhört starka här. Varför jag tar så illa vid mig. Varför jag ibland känner att jag måste ifrågasätta. Varför jag har så svårt att bara blunda, rycka på axlarna och gå vidare.

Vill betona att jag inte söker sympati, men vill ändå berätta att jag blev oerhört ledsen för utvecklingen i Happy2020:s tråd. Var tvungen att sjukskriva mig i går - händer väldigt sällan - men klumpen i magen gick inte att förbise. Löjligt kanske någon tycker - jag med - men det tog stopp. Självklart många saker som fyllt på, så det blev nog bara droppen.

Tack alla som skrivit, jag bemöter er senare. 💗

Håller med, Se klart, om att det inte är juste att skriva att forumet har blivit förändrat, annorlunda. Särskilt inte utan att förklara. Jag ska försöka ge mig på det, men säger redan nu att det kanske blir känsligt... Självklart nämner jag inga namn eller hänger ut någon. Jag varnar också för att jag förmodligen måste vara grovt generaliserande.

Först av allt... Vi är alla olika, har olika bakgrund, olika personligheter, vilket gör att vi också uttrycker oss olika. Jag försöker ha med detta när jag läser, men ibland blir jag osäker på om vi själva märker hur det vi skriver kan tas emot.

Det jag upplever är att det har blivit ett tydligare vi-och-dom. Egentligen kanske det alltid har varit så, men grupperna hörs mera nu. Att vi söker oss till dem vi känner igen oss i är naturligt, det är inte det jag avser, vilket snart kommer att framgå.

OBS! Det här är min tolkning och jag vill inte göra mig till talesperson för andra, även om jag märkt att jag ibland får medhåll när jag lyft vissa saker.

Vill redan nu också understryka att jag är helt övertygad om att intentionen är god hos alla. Det är klart att vi vill alla väl, men det kan landa fel, som vi diskuterat flera gånger. Detta gäller självklart även mig, det har vi ju ett färskt exempel på... 🙄

Vidare är det, som också påpekats, nästan omöjligt att skriva om alla ord måste vägas på guldvåg, om det ska finnas regler om vad som anses är rätt eller fel och vem som i så fall ska bedöma det. Jag har tidigare önskat att man skriver utifrån sin egen erfarenhet och det har även admin hävdat är kutym.

Känner att jag är på minerad mark, men gör ändå ett försök att förklara vad jag menar med förändringen.

Grovt generaliserande är det gruppen Vi som är helnyktra, upplysta och som vet hur fantastiskt livet blir utan alkohol, men då måste du vara nykter mer än typ tre-sex månader. Har sett inlägg som "vi som är lyckade nyktra kan nog upplevas som obekväma för andra". (Alltså, varför?) Upprepande om att man aldrig kan dricka kontrollerat om man har druckit sig till ett beroende. Alla får självklart ha den uppfattningen, problemet blir när det presenteras som en sanning. (Det är inte lätt, de allra flesta klarar det inte, men det finns lyckade exempel.)

Vet självklart att balansen är hårfin vad gäller pepp, men beskriver alltså bara min upplevelse.

Här är det viktigt att påminna om att de allra flesta inte alls skriver sådana kommentarer, men några tongivande gör det ibland. Jag förstår att det är som att bli nyfrälst och att man vill att alla ska få uppleva samma känsla. Problemet är ju att vi är olika.

De som istället beskriver sin fina nykterhet och det liv de fått utan alkohol utan att kommentera att andra inte kan ha det så, utan istället ödmjukt konstaterar att det gäller just dem, gör mig varm inombords. Det är ju precis det vi vill läsa om. Respekten för allas oliktänkande gör att åtminstone jag tar till mig ännu mera.

Dessutom - om alla upplever detta fantastiska efter x antal månader skulle det knappast finnas så många som tar återfall efter lång tid. Eller människor som skriver att de har svårt att känna glädje trots långvarig nykterhet. Eller att det fattas dem något i livet. Det är viktigt att komma ihåg att de finns, även om de inte så ofta skriver här, vilket är synd. Besvikelsen över att inte känna som de flesta (här) kan göra att man funderar över vad man har gjort och/eller gör fel.

Vi som tillhör grupperna som antingen väljer att dricka kontrollerat eller strävar mot helvitt, men misslyckas gång på gång, kan nog känna oss lite mindre värda ibland. Misslyckade. Det gör många som kämpar redan så att dessutom få höra om att just den eller den metoden/behandlingen är det enda som fungerar - eller, ännu värre, att man inte försöker tillräckligt - kan få motsatt effekt när det faktiskt inte funkar lika för alla. Att däremot få tips på vad som kan fungera är ju toppen. 💗 Och det får de ju för det allra allra mesta.

För de som dricker kontrollerat är det ibland som att det underförstått inte går att leva ett riktigt fullgott liv om man fortfarande dricker något. Något någonstans där inne måste skava, synd att ni inte får uppleva skillnaden och så vidare... Även fast en del kanske är nöjda med det sitt val.

När jag skrivit om detta tidigare har jag ibland fått kommentarer som "jag känner inte igen mig" eller "tycker nog att alla bemöts med respekt" (dock alltid med förståelse för att just jag känner så). Utan några som helst övriga likheter (fattar ju att det är milsvida skillnader, men kom inte på något bättre exempel) tänker jag att det är lite som att vi infödda svenskar inte alltid kan se små nyanser som utlandsfödda upplever. För vi tillhör de privilegierade och har aldrig behövt känna av exempelvis hur någon tittar en extra gång när de ser ditt annorlunda efternamn. Hoppas att ni förstår hur jag menar...

Vidare är vi självklart olika känsliga och uppmärksamma vad gäller dessa små nyanser. Jag kan bara tala för mig själv. Även om intentionen som sagt är god upplever jag - sällan, men ändå ibland, och det står jag för - tonen som lite raljerande över hur synd det är om oss som inte förstår att vi skulle må så mycket bättre om vi bara höll oss nyktra.

Jag lovar att vi är många som tror och vet att helnyktert är det bästa. Några av oss har också upplevt det.

Nu hoppas jag att alla förstår att texten ovan är mitt sätt att förklara varför jag ibland uttrycker att forumet känns annorlunda - absolut inte för att skriva någon på näsan. Det var bra att bli uppmärksammad på att jag skrivit det flera gånger, att det är annorlunda, alltså. Kommer att sluta med det, det blir tjatigt och låter absolut inte bra.

Sedan är min önskan att det jag i särklass skrivit mest och oftast - att forumet är en fantastisk plats med fantastiska människor/vänner - är det jag kommer att förknippas med i framtiden.

För så är det ju! 💗

För säkerhets skull betonar jag ännu en gång att ovan beskrivna är ett sätt att förklara varför jag tar illa vid mig och ibland går in och försvarar, även om det inte gäller mig själv. (Det där med att lägga sig i och styra upp har ju inte bara fördelar, antar att vi är flera som känner igen oss...) Vi är många som är oerhört sköra i början av vår kamp och ord kan skada. Hoppas också att det framgått att jag talar för mig, även om jag ibland använt ordet vi.

Slutligen vill jag också betona att de kommentarer som jag upplever som mindre positiva och vad jag tror är skrivna i obetänksamhet, är försvinnande få (men de gör ont) jämfört med all positiv feedback vi alla får. Ni/vi är många som lägger otroligt mycket tid och engagemang på forumet. Visst, till viss del för er/vår egen skull, men det märks att ni/vi brinner lite extra för oss alla. 💗💗💗

Mina rader är tänkta att vara skrivna utan något som helst mästrande. Ur detta var det tänkt att komma något positivt. Absolut no hard feelings från min sida. Inser dock faran med att överhuvudtaget ge kritik i ett så kärleksfullt och varmt forum.

Tack alla för respons. 💗 Det var den som slutligen fick mig att skriva igen, trots mitt oerhörda konfliktundvikande. (Har ju ledaruppdrag och gör självklart vad jag måste, men fyyy, jag vänjer mig aldrig. Även om det har blivit bättre).

Tänker också på att kunna skriva utan att vara rädd för att det triggar andra. Ju mer som skrivs om olika sätt, desto mer avdramatiserat blir det. Så kanske ska våga mera.

Skriver mera om mig själv senare. Kan dock berätta att det har hänt tråkiga saker i mitt liv, bland annat har min älskade M förstadium till cancer och ska strålbehandlas - igen. 💞 Trots detta har jag inte smygdruckit en enda gång. Skriver mera i ett separat inlägg. Så fort jag orkar. Kanske blir det snart.

Kom ihåg att detta bara är mina tankar, min upplevelse.

Massor med kramar till er alla! 💗

Vinäger 💗

Först idag läste jag Happy 2020:s tråd... Förstår nu vad du menar med turbulens..🌀🙁
Men du ska inte behöva vara ledsen för detta.
Jag och många här vet var du står för och du har hjälpt och stöttat så fint med massa kloka inlägg.
Som du säger själv så är vi inte alltid lika eller håller med allt och alla.
Vi måste få vara oss själva och möta varandra med respekt och omtanke.
Så snälla fina Vinäger 💗, fortsätt skriva och kommentera, du behövs härinne 🤗 jag är så himla glad för att du finns!😘

Kram 🧡🌷🧡

@Vinäger du är beundransvärd i din uthållighet för ditt och andras välmående i denna förrädiska beroendesjukdom! Jag håller helt med Finalisa. Vi vet vad du står för. Allt lugnt.

Jobbigt med M. Hoppas det blir bra i slutändan.

KRAM!

Anonym26613

Styrkekram ❤🌸 Så fort jag läste vad du skrev om M glömde jag alla andra tankar, så har inget att säga just nu... ❤ Det finns viktiga saker. Och så finns det livsviktiga saker

Det är bra att du sätter din reaktion i sitt sammanhang Vinäger. Du är en så fin person som har gett så mycket pepp härinne och alltid med mottagarens bästa i fokus. Det är inte alltid så lätt med att skriva i ett anonymt forum. Ibland kommer orden ut fel och det blir onödigt hårt. Det har hänt mig några gånger. Och det känns alltid lika obekvämt. Hade det varit i verkliga livet hade man ju kunnat be om ursäkt och prata tills man når konsensus och förstår varandra. Här får man ibland bara släppa och göra precis som du gjort nu förklara
Tråkigt att höra om M. Nu tänker jag att jag i princip bara har hört solskenshistorier om cancer och cellförändringar så jag tänker att det går bra.
Och stort beröm ska du ha för att du inte tar till den där bedrövliga medicinen. Den funkar absolut bara till det sämre.

Hej vinäger,
Tack för att du tar dig tid och svarar så genomtänkt. Jag tycker också att du beskriver väldigt bra hur det är att vara priviligierad (på olika sätt, klass, kön, ursprung) och att det kräver ödmjukhet.
Generell ödmjukhet - eftersom de allra flesta av oss är priviligierade nog att kunna utrycka oss till exempel. Att våga formulera oss här. Jag traskar förbi trasiga personer utanför härbärget där jag bor (som dessutom hotas av boende som tycker dessa personer är ”störande moment” my god)
Jag tycker ibland att det är knepigt att skriva i vissa trådar. ”Inte kan jag, jag har ju haft det enkelt” etc.
Samtidigt tänker jag att vi alla kan bidra- precis som jag säker på att du tycker. Att svårt och lätt behöver samsas (som du skriver).
Så jag försöker och tror att jag är medveten om mina privilegier- som är många- men det går nog inte att bli nog vaksam kring sånt- men utan att bli rädd, ängslig.
Hur bär man sig åt då, i vårt stora forum- samhället i stort- är det ju verkligen en central fråga. Kanske inte konstigt att samma sorts frågor sjunker ner även här.
Jag har ingen avsikt att gå i polemik eller driva denna/ dessa frågor åt något håll. Ville nog mest ”prata” några tankar.
Jag funderar mycket över om det går att skriva i andras trådar bara utifrån nån sorts, ja vilja att mötas och dela erfarenheter?
Jag vet inte riktigt.
Jag har nog utan att riktigt vara medveten om det, nog skavt mot detta kring förr/nu. Jag tror det skapar skam hos mig. Den är min att reda ut. Känner mig som att det finns en agenda som jag inte förstår och där kan jag liksom aldrig blir ”rätt”. Det är en omogen känsla men tänker att de finns här också. Ville bara säga det, för det behöver inte utredas mer eftersom jag förstår helt logiskt att inga sådana intentioner finns. Men jag tänker att även till synes starka- bär sin skörhet, kanske lite mer dold.
Jag avslutar med att beklaga att din M har det kämpigt. Och ni. Varma tankar till dig! Önskar dig en fin kväll (som jag ser snart är slut). Du får mig att tänka ett varv till. 🙏🏻

Kära fina Vinäger❤️Du är bara SÅ bra och jag tycker om dig SÅ mycket❤️

Tänker på dig och M! Har ju varit där själv med min man..och det var oerhört tufft.

Känner m dig❤️

Stor varm kram❤️

Tack alla - igen...

Ett stort tack för respons och för omtanke om mig och min älskade man sedan mer än trettio år. 💞 Vi har gått igenom en cancerbehandling för inte så längesedan, så jag hoppas vid min gud att förloppet stannar av den här gången.

Ber ännu en gång om att få återkomma mera om hur mitt liv ser ut just nu, särskilt kring tankarna om A, men vill redan nu bemöta Se klart tänkvärda inlägg ovan. Det är så lätt att det blir missförstånd och jag känner att jag vill förklara ett par saker.

Som vi redan varit inne på flera gånger är det svårt att få fram exakt vad vi menar i skrift. Nyanserna och tonfallet saknas, liksom den omedelbara dialogen, diskussionen.

Se klart, jag blir glad över att du på ditt alltid ödmjuka sätt (positivt) ifrågasätter, eller kanske snarare problematiserar, det jag skrivit. Som sagt, missförstånd uppstår lätt.

Med liknelsen om att vara privilegierad avsåg jag endast att tillhöra den gruppen som vill och också har lyckats att bli nyktra, absolut inget annat. Inte bakgrunden, hur mycket man har druckit, hur långt beroendet gått osv. Det är jätteviktigt att få detta förklarat. Det handlade alltså bara om att vår upplevelse och mottagandet av vissa ord landar olika.

Den som väljer att dricka kontrollerat får ofta läsa att det finns många som inte tror att det funkar och därför inte heller kommer att stötta. Vi är i ett fritt forum, vi är vanliga människor och vi behöver självklart inte peppa alla, och det är inte heller det jag menar/tycker att vi ska. Självklart inte. Det känns förstås naturligt att välja att ge råd och heja på dem som liknar mig själv och mina värderingar mest. Eller de jag helt enkelt känner för att skriva till. Så det här är endast ett exempel på skillnaden att istället välja helnyktert. Därav dök det ordet upp, privilegium. ​Eftersom jag själv har strävat mot helnykterhet har jag också tillhört dem.

Förhoppningsvis är det ingen tävling här vare sig det gäller lyckad nykterhet (även om tiden kan sporra på ett positivt sätt) eller vem som har haft det värst innan man påbörjade sin förändringsresa. Vet att jag uttryckt mig tanklöst någon gång om att vissa har haft det svårare, vilket förstås kan tolkas som att andra har det väldigt lätt. Ännu ett exempel på hur orden landar olika beroende på vad man läser in.

Värt att nämna här är att jag tror att det kanske inte alltid är mängden som räknas utan livssituationen i stort, det stöd man har. Och där är ju jag i allra högsta grad otroligt privilegierad. Har alltid peppat alla som kämpar mot oförstående partners i privatlivet lite extra och är mäkta imponerad över att de klarar utmaningen. Själv är jag övertygad om att jag inte skulle fixa det. (Jag fixar det ju inte helt och hållet ändå...)

Så vad vill jag få ha sagt med detta?

Självklart finns det inga rätt och fel. Och dessutom är ju inte jag den som skulle styra över det i så fall, även om jag alltid värnar om de svagaste, ofta kanske utan att de har bett om min hjälp. Svår balansgång det där och jag får ofta ifrågasätta mitt engagemang, om inte annat för min egen skull. Orken tryter, en av anledningarna till att jag inte varit lika aktiv på forumet de senaste månaderna.

Att samtala med den man vill och känner för hoppas jag är forumets grundpelare. Att mötas trots olikheter är oftast mycket berikande. Det kan finnas mycket att lära av varandra. Själv har jag dessutom varit "forummorsa" till ett par stycken. 💗

Jag är ledsen om jag bidragit till en osäkerhet om att det skulle finnas en (dold) agenda kring detta. Är det någon som klarar att samtala, stötta eller bara finnas så är det du, Se klart. Lova att du aldrig hämmas av osäkerheten hur du bör vara. Du är ödmjukheten personifierad och det behövs sådana som du. Du är helt enkelt helt rätt. 💗

Är det någon som har flera funderingar, skriv gärna ned dem. Jag tycker att det är otroligt viktigt - och berikande - med dessa samtal. Som sagt, vissa ämnen är en balansgång att skriva om, vilket jag har fått erfara mer än en gång. Responsen indikerar dock att det är viktigt. Och jag drivs av övertygelsen om att alla platsar här.

Det är oftast inte vad som sägs som är det viktigaste, utan hur det framförs.

Kram 💗

Gamla och nya gäster, vad kul. 💗

Så kul att se dig, Gamlahäst. Och tack för uppmuntran, det är alltid lika uppskattat. Tänker på dig ibland och hoppas att du fortfarande mår bra. 💗

Tack för positiv respons, Majaela, det värmer! 💗

Kram till er båda

Jag förstår vad du vill säga Vinäger och håller till viss del med om att man verkligen kan tänka efter och använda jagperspektiv och kanske även undvika att tala om sin uppfattning om hur saker är. Än mer viktigt tycker jag det är att inte återupprepa en enskilds misstag i sina inlägg eller att tala om hur någon är, men det är såklart svårt ibland när man blir engagerad och frustrerad över att inget tycks hända. Haha, jag behövde bara gå till min egen tråd för att frustreras över detta.
Sen fungerar forumet precis som i vanliga grupper och det blir rätt svårt i skriven text tycker jag. Om nån säger ifrån ordentligt så hoppar andra på, några vill nyansera och se saker från olika sidor. Det blir en öppen osämja och ibland väljer nån att lämna i det här läget. Den här senaste incidenten är väl ett exempel på när det ändå kommer något gott ur sånt här, men det är svårt och om jag får gissa så är vi lite lika du och jag i att vi ser problem och vill medla och kanske till viss del också tror att saker tas emot värre än vad de gör. Jag har i alla fall fått jobba lite med mig själv och just den egenskapen här på forumet och väljer nu förhoppningsvis för det mesta att backa undan. Mottagarna är också olika så en del har ju andra sätt att vara. Ibland bildas grupper som jag inte alls har något som helst att bidra i. Jag tycker det är rätt kul att det finns så många olika personligheter härinne. Vissa skulle jag vilja träffa för att vi är så lika på nåt sätt, andra vill jag träffa för att de är helt olika mig. Jag tänker att man får vara lite lyhörd där, jäklar vilket tråkigt forum det här skulle vara om alla var och tänkte precis som jag. Olikheterna är så berikande och de här trådarna med människor som tänker annorlunda är spännande.
Ibland tänker jag att det kommer inlägg som är helt fel i sitt sammanhang och det är tråkigt. Samtidigt så är det här ett nätforum och det går fort. Det är uppenbart att folk inte har läst tidigare inlägg och inte förstått och skriver från sitt eget perspektiv. Jag har ju skrivit ibland i min tråd om mitt velande fram och tillbaka om drickande eller inte. Då får man ibland de där inläggen som är hårda och onyanserade”sök hjälp”, ”jag fattar inte att du måste dricka”, ”hur svårt kan det vara att bara sluta” och så generaliseringar om hur ”vi alkoholister” fungerar. Det är de andra inläggen som bär forumet. De som faktiskt försöker förstå, det tror jag du har rätt i. Däremot så räcker det kanske som det är. Väldigt aktiva medlemmar behövs, för jag vill gärna ha en liten bild av den jag skriver till och det går inte med så många nya. Under min lååååååånga paus från skrivandet såg jag många intressanta trådar men orkade inte både läsa och skriva något klokt. Nu orkar jag inte heller läsa så många trådar. Det blir för mycket. Men det kommer nya människor och tar över. Så häftigt med detta forum som lever sitt liv. Så intressanta människor som har funnits och finns här. För mig fyller det en funktion och som sagt om alla tänkte som jag så skulle det bli ett trist forum.
Och Vinäger du är en av mina kandidater till ”Hall of fame” för forumet. Så viktig!

Haha! Definitivt är Vinäger kandidat till Hall of fame för forumet! Du är bl.a. modig, ihärdig, varm, medkännande, inkännande och positiv. Finns så mycket mer hos dig men detta räcker nog för en kandidatur :D

Kram!

Åh, ni är ju bara för söta. 💗

Vilken boost så här på lördagsförmiddagen. Men ni vet ju att vi är många som bidrar.

Tillsammans är vi starka. 💗

Eller, som min man sa när jag en gång druckit under vid ett högst olämpligt tillfälle och sökte tröst efteråt:

Tillsammans är vi varandra! 💗

-----

Sisyfos, du har rätt som vanligt. Jag jobbar på att låta vara, åtminstone om det gäller andra, men det är svårt ibland...

Samtidigt vill jag inte ge upp det jag tror på och jobbar för, att forumet (och och helst hela världen) ska kännas välkomnande för alla, oavsett mål och alkoholstatus.

Men nu ska jag inte tjata på om detta, tror att det blir kontraproduktivt. För många tankar = till slut orkar ingen läsa. Tack för din påminnelse.

Vad gäller handspriten så tackar jag för er omtanke. 💗 Ordet medför dubbla känslor, kan vara knepigt att bli förknippad med samtidigt som jag tror att det är viktigt att bli påmind. Om att det kan bli bra. Ändå. Trots det. Det ger också en hint om att "vem som" kan sjunka så djupt och dricka på det mest förnedrande sätt. Som sagt, dubbla känslor. Nämner det ju själv ibland. Som nu till exempel... 😁

------

Såg att jag missat ditt inlägg, Ledsen själ. Tack för påhälsningen. Så himla skönt att du mår bra. 💗 Kul att vi har något annat än panikångesten som förenar oss nu. 😘 Titta gärna i någon mera gång, om du vill.

Kram

@Vinäger
Åh vad tråkigt att höra att M drabbats av cancer 💔 Vet inte vad mer jag ska skriva om det, annat än att mitt hjärta värker för er båda. Så bra att du ändå lyckats hålla dig ifrån att smygdricka. Eftersom det är något du kommit fram till genom alla turer att du inte vill göra. Något som skapar skam och skuld, raserar din självkänsla och framtidstro. Och är det något jag önskar dig, underbara människa så är det enorma skopor självkänsla och framtidstro ❤️

Jag har inte läst något av de polariserande inlägg du refererar till i inlägget. Inte gjort min del som gammal och trygg forumvän. Det kommer väl an litet på oss att välkomna, bemöta, bekräfta och varsamt ”skola in” dem som söker sig hit i den kärleksfulla, inkännande atmosfär vi vill upprätthålla.

Jag tillhör ju dem som (hittills) lagt alkoholen helt på hyllan. Då borde ju livet vara fantastiskt nu då... Men nä, de skarpa kanterna finns kvar, och de skaver lika illa som de gjorde när jag satt i mitt soffhörn och hällde vin över livets vedermödor. Jag tänker att livet är väl mest jämna plågor egentligen, och så får man vara nöjd om man är litet glad ibland. Det kanske är det som är ”lycka” egentligen, att det duger rätt bra och finns en frid i att inte sträva efter att vara så jäkla lycklig. Helt säkert har jag iaf kommit fram till att för min del har lycka och välmående inte ett dyft med alkohol att göra. Vare sig jag häller den i mig eller avstår. Däremot har nykterheten blivit min nya mentala snuttefilt. Oavsett vad som skaver, hur otillräcklig och misslyckad jag känner mig i övrigt, så kan jag alltid hitta tröst och ett visst mått av självgod tillförsikt i att jag är jävlar i mig åtminstone nykter. Det har blivit ett ankare jag klamrar mig fast vid på det stormande hav som är livet.

Stor kram och mängder av kärlek till dig ❤️

Forumpaus - igen? 💗💗💗

Ja, jag tror att jag behöver det. För min del blir känslan av att ifrågasätta - och, för all del, ifrågasättas - lite för jobbig just nu. Har nog svårt att bara låta vara... Men jobbar på det. 😁

Tack, Mirabelle, dina ord betyder mycket. Även nyansen i din beskrivning av nykterheten, din personliga nykterhet. Att vi alla är olika, mitt mantra. Du behövs här. 💗

Men innan jag pausar vill jag lämna en livsuppdatering. Har haft det extra tufft och liksom inte kommit till skott.

Ja, min M har alltså drabbats igen. FUCK CANCER! Bara några få år sedan sist och då en helt annan typ. Att livet inte är rättvist vet vi, men hur många påminnelser behövs...

Som de som känner mig vet, har jag haft förmånen att ha ett fantastiskt äktenskap i mer än trettio år. Hur jag lyckades fånga denne man och kanske ännu mera, behålla honom, är en gåta. Han är en sådan som är omtyckt av precis alla som träffar honom. 💗

Tanken på att mista honom är outhärdlig. Självklart på grund av sorg och saknad, men också hans stöd. Han är ju den som fångar upp mig, håller mig uppe. Alltid. Jag vet inte vad som skulle hända med mig utan honom. Helt ärligt är jag livrädd att drickandet eskalerar och tar en ände med förskräckelse. 😱

Nu skriver jag nattsvart, märker jag. Skärpning! Jag fortsätter:

Vi har en himla massa underbara barn och barnbarn. 💗 De ställer också alltid upp. Alltid. Men de bor ju inte hos mig. De vet inte heller. Om hemligheten. Om skammen. Om det onämnbara. Orättvist egentligen, de skulle alla komma farande och ta om hand. På en gång. Men då måste jag ju först berätta...

Har nämnt det många gånger, en av olikheterna här på forumet vad gäller vårt drickande är om det drabbat någon annan. Om det finns barn i hemmet blir det nog än mer ångestskapande. Mitt smygdrickande har främst drabbat mig, M har ju inte ens märkt det. När jag berättat har han förstås blivit, hmmm... besviken är inte rätt ord... orolig, tror jag beskriver det bäst. Hans omsorg är oändlig. (Ännu en gång, vad har jag gjort för att förtjäna denne man...)

Är så tacksam att jag det senaste halvåret har låtit bli att smygdricka. För min skull, visst, men även för hans. Att kunna prata om det och alla känslor runt alkoholen. Begär inte att han ska förstå, men är glad över våra samtal. Nu dricker vi tillsammans ibland, företrädesvis lördagar, och alltid på mitt initiativ. Han fixar, jag vågar inte ha någon alkohol tillgänglig. Medberoende, utbrister någon. Kanske det, har aldrig haft behov av att fundera över det. Så länge det leder till att jag mår bättre och dricker mindre är jag nöjd med vår deal. M gör det som jag tror är bäst.

Önskar att jag kunde stoltsera med att jag dricker ett eller ett par glas när jag väljer att ta något. Men, nej, jag vill inte försköna, det är ruset jag vill åt. Utan att förhoppningsvis trigga någon kan jag säga att jag dricker mig berusad, men inte full. Observera att det är min definition. Aldrig några skandaler, inga ångestskapande inlägg, inget tjafs. Inser att jag ligger i riskgränsland, men just nu ser det ut så. Och det funkar. Än så länge. Är otroligt observant på förändringar i framför allt tanken, vet ju vad jag har i bagaget.

Som en parentes kan jag nämna att jag läser att en del har svårt att säga nej på sammankomster. Det bekommer inte mig ett dugg, tvärtom. Berättar gladeligen och utan närmare förklaring att jag inte vill ha. Ännu ett exempel på hur olika vi är...

Är detta ett kontrollerat drickande?

Jag vet inte, för mig har det blivit ett sätt att ta kontrollen över mitt liv. Med hundra procents övertygelse är jag en så'n som inte dricker i smyg. Går förbi Systembolaget utan att ens fundera på att gå in. Eller, det var inte rätt uttryckt, jag går förbi och antingen inte ens märker det eller tänker att det är skönt att slippa gå in.

Har tidigare nämnt att jag alltid eftersträvat helnykterhet, men att det inte funkar för mig. Jovisst, de första veckorna och månaderna är så lätta. Jag är berusad (!) av nykterheten. Läser litteratur och kollar avskräckande klipp. Jäklar vad övertygad jag är. Hundratio procent. Ända in i kaklet

Men den försvinner ju alltid. Övertygelsen. Till slut... Och så börjar jag om - igen och igen...

Att välja den lite kontroversiella väg jag vandrar just nu är nog egentligen inte ett val. Det handlar om överlevnad. Kanske kan man uttrycka att jag har valt det näst bästa. Men, jag vet inte, det är som att säga att jag inte är riktigt nöjd. Men, faktiskt, jag är det. Att gå och fundera över om jag saknar något i mitt liv lär ju knappast göra det bättre, jag menar, om jag inte själv upplever det så. Snurrigt värre...

Trots att livet är jobbigt just nu, har det hänt så mycket positivt i mitt liv de senaste månaderna. Tack gode gud för psykologer. 🙏 Det är inte längesedan jag med vånda tackade nej till ett högre chefsjobb. Nu är jag på väg att säga ifrån mig en del av mitt nuvarande. Det här karriärssträvandet har helt försvunnit. Jag duger ändå.

Till hösten går jag ned i arbetstid. Ja, ni läste rätt... 😁 Arbetsnarkomanen i mig har äntligen kommit till insikt. Ska tilläggas att jag känner mig privilegierad som har förmånen att kunna/ha råd att göra det. Många kilon har lättat från mina axlar. (Dock tyvärr inte från andra välbehövliga kroppsdelar... 😛 Men men, det kanske kommer, det med. Är tacksam för att det inte är värre än det är, gränsen för mig är när det på allvar blir jobbigt att knyta skosnörena.)

Så trots att min inledning kanske kan vittna om annat ser jag med tillförsikt på livet. Mina tankar i början angående det värsta kvarstår. Däremot tänker jag att det inte händer, utan att allt kommer att gå bra. Behandlingen visar sig fungera och om några månader är han frisk - igen. 💗

Något annat är otänkbart.

Ta hand om er alla fina. 💗 Tack ännu en gång för att ni funnits och finns i mitt alkisliv. 💗 Garanterat på återseende, om än inte lika aktivt. Kommer inte att försvinna helt. Det är ni för betydelsefulla för. 💗

En särskild hälsning till mina "gamla" vänner här. 🌺💗🌺 Ni är guld värda. Jag törs inte börja namnge er för då kommer jag säkert att missa någon. 😱 Men ni vet vilka ni är. 💗

Kramar i massor

Anonym26613

Tack för uppdateringen @Vinäger 🙏❤

Det låter ändå som att du kan kryssa på en formulär hur mycket du dricker och att en läkare inte skulle oroa sig för din hälsa. Hade jag druckit 5-9 standard i veckan så hade jag nog inte ens kommit på tanken att sluta. Visst har jag personligen mer vinster av total nykterhet, men förstår dig med hela mitt hjärta ❤👌

Du gör inget fel!! Du har inte svikit dig själv eller någon annan! Du har inte misslyckats!! Det vi gör här på forumet är endast en tårtbit av livet och alla regler och grupperingar är imaginära. Forumet är inte livet! Låt aldrig den definiera vem du är och hur din resa har varit. Du är en underbar människa som har rätten (och fan ta mig skyldighet!) att vara stolt av din inre resa!!

Det blir bra med M!! Ta hand om dig ❤❤❤

Så väl formulerat @Vinäger! 💕
När jag gjort mina tre månader kommer jag nog att prova om det går att reducera mitt alkoholintag till nånting åt ditt håll. ( det är vad jag tror idag ) Går det inte får jag hitta på en annan strategi då.
Tråkigt att du skall ta ett uppehåll här ”, men allt har ju sin tid. Jag ber för att din man blir helt bra efter behandlingen🙏
Kram och lycka till med allt ! ❤️

Käraste finaste Vinäger 💗

Förstår precis hur du tänker för du är så bra på att beskriva ditt mående och din relation med alkohol med ord.
Och kärleken till din älskade M! 💕
Jag är också övertygad om att allt kommer gå bra 👍🤗

Du måste inte skriva här bara för att många saknar dig när du inte är här.
Vetskapen om att du tar en paus gör åtminstone mig lugn. Det ska inte kännas som ett tvång att vara aktiv härinne.
Önskar dig all lycka 🍀💞🍀 och så hörs vi om ett tag igen.

Kram 🧡🌷🧡